Djärv fusion

Som veckans djärvaste recept nominerar vi Årstidernas recept för kolja med ravioli och kokosmjölk som följde med fisklådan. Du behöver koljafilé, ravioli med ost eller spenat, 1 burk kokosmjölk, ingefära, lök, lime och rucola. Alldeles för djärvt för mig. Andra nomineringar?

Rusning till Americanon!

Javisstja! Ytterligare en pristagare var på besök i vårt kök. Björn var lyckligtvis lika charmig som nördig. Han lämnande oss med vår avlagda glassmaskin under armen och en Americano under västen.
Tidigare på kvällen hade en söt Penny-bloggare, befriat oss från vårt lager av Quorn. Jag känner visserligen en mild entusiasm inför denna inte helt oaptitliga vegoprodukt. Men inte så till den grad att jag vill riskera mitt äktenskap genom att servera den.

The Winter of Our Discontent

Årstiderna har levererat sina första lådor till oss. Och kanske sina sista.
Det var fruktlåda, baslåda, fisklåda och en låda med julgottis.
Det samlade betyget är 3,5.
Av 10.
Med tanke på det ganska ohemula priset är det ganska ... Nej, det är inte mödan värt värt att leta fyndiga adjektiv. Eftersom vi är fåfänga och vill tro oss om gott ger vi dem en chans till om några veckor. Förhoppningsvis utan omogna, ruttna, mögliga och solaningröna inslag. Nästa vecka testar vi Ekolådan.

Det fanns lysande enskildheter i Årstidernas sändning. Koljan var söt och fast, vi pankopanerade den. Bok choyen var spänstig och mild. Som gjord för att snabbstekas med ingefära, torkade räkor, socker, fisksås och lime.
Mandarinerna var lysande. Minsta bonusbarnet ville inte sluta äta av dem. Mandelmassan smakade så att man ville flytta till Danmark. Ytterligare en handfull råvaror var passabla.
And the rest is silence.

Veckans Matnörd: Årets sämsta kokbok

Som ni väntat! Nå, veckans nördfråga blir en rysare.
Vilken är Årets sämsta kokbok och varför?
Nu talar jag inte om någon liten bok som knåpats ihop av en idealist. Jag är ute efter böcker av tunga namn eller påkostade verk som ändå inte har substans eller kryllar av felaktigheter. Alltså: bara uppåtsparkar är tillåtna. Inga magsurheter utan bara konstruktiv konkret kritik.

Priset är som vanligt: En plats i solen (till höger mer bestämt) och en drink/lite glass när/om vi ses!

Jag tänker dessutom redan i morgon presentera veckans matrelaterade blogginlägg. Nominera gärna egna eller andras. Det behöver inte vara nördigt bara det berör. Till helgen kommer också en gästbloggare att dyka upp.

Spänningen är olidlig!

Litet är vackert

Åh, vad jag älskar knäppskallar. Ni vet sådana som gör saker de tror på utan att kompromissa en millimeter med kvaliteten. Som grabbarna på pluttiga ljuskaféet Iglo på Hornstulls Strand, precis nära Matlabbet. Bara idén att starta ett kafé, där man kan lapa solljus och drinkar på mysko brasilianska frukter som är lika läckra som svårstavade, borde belönas med medalj.
Välj mellan acerola, pitanga, mango, guava, cajá, ananas, maracujá, cajú, graviola, cacau. Om du kan. Min favorit är den lite fega drinken på ananas och svensk havtorn.
Dessutom gör de Hornstulls bästa espresso på sin löjliga pytteapparat. Ett slutgiltigt bevis på att storleken inte är allt.

(Förresten, bara så ni vet: Ljusterapi är inget flum utan kan numera fås på recept mot t ex höstdepressioner.)

(Ni borde också veta: att kaffet är rättvisemärkt och nästan allt i den goda frukosten är ekologiskt. Grundaren Martin Sylwan är en grundlig grabb.)

Bananflugans år

Ja, det är bara att instämma. Drosofila melanogaster har tagit över. Och vägrar att släppa taget. Snart är det december men de gör fortfarande sporadiska attacker. Är det månne en konsekvens av det mildare klimatet? Eller är det ett tecken på vi inte håller pli på fruktskålarna? Eller är det ett (mer trösterikt) kvitto på vår övergång till mer ekologiskt.
Nå, om ni tar era nya familjemedlemmar på allvar bör ni läsa den här fantastiska boken. På kuppen lär ni er mängder om genetik.

En Gitto i vårt kök

Jan Hedhs banekvinna avlade visit. Nej, hon fick ingen glass, inget surdegsbröd. Bara åldrade ostar, tomatmarmelad och lite fylle. Biblio Chora och sen en redig Americano. Den beramade, obloggande pojkvännen var med. Vi visar ingen bild på honom för vi vill att Gitto ska få ha honom i fred. Och sen fick de se hur Johan rådbråkade rostbiff på oortodoxt vis tills den kunde passera som lövbiff. Det var nämligen vad barnen beställt. Hemgjord pommes och mexikanska bönor till. Tomatsallad med koriander till för dem som så önskade.

Cool jul

Kinna vet hur man förenklar julen.

Så lättköpt (2)

"Det här var den godaste svamp jag ätit nånsin."
Mer än så behöver inte ett bonusbarn säga för att man ska bli väldigt lycklig.

Så här lagar du ostronskivling om du vill bli älskad:

1. Finhacka den lite sega och träiga "rotstocken". Dela resten av svampen i bitar knappt så stora som halva tummar (typ min tumme). Lägg i en stekpanna tillsammans med lite finhackad vitlök samt smör & rapsolja (just vid detta tillfälle utdrygat med fett från gårdagens ugnsstekta fläskkarré, enbart fin olivolja går också bra).
2. Fräs först på låg värme tills svampen mjuknat, ca 10 minuter. Sen på högre värme så att den får lätt gyllene färg. Salta lätt och stänk i ett par droppar kalvfond (just vid detta tillfälle utdrygat med några skedar spad från fläskkarrén.)

3. Fös nu svampen åt sidan och strö lite, lite finhackad färsk rosmarin på den blottade ytan. Kanske några droppar fett under först? Låt rosamarinet steka tills den doftar ljuvligt och bleknat en smula. Peppra ordentligt på rosmarinen. Nymald svartpeppar så klart. Vänd runt kryddorna med svampen några minuter.
4. Lägg upp i en skål. Strö över lite (inte för mycket, jag menar det!) nyriven parmesan.
Jag trodde aldrig jag skulle säga det här: less is more. För mycket rosmarin och parmesan dödar svampen.

Bilden kommer från Funginova som levererar ekologisk svamp av kanonkvalitet. På deras sida finns fler recept.

Så lättköpt ...

Varför göra det svårt för sig?
Jag gillar alla som gillar mig.
De som dessutom i kärleksfull detalj beskriver om hur de tillagar några ton ekologisk gris och kossa rent av älskar jag.

Som ett brev på posten ...

Vådan av att alla intimstuderar sin sitemeter:

Hello Lisa,
Are you coming to the UK at all this winter? If you do, let me know and we
can go for a curry. Wondered what the second paragraph here say:
http://matalskaren.blogspot.com/2006/11/ond-pannkaka.html
Dan Lepard


Hi Dan,
lovely to hear from you again. I posted a pic of you from Finland above to introduce you to my readers.
I hope you did not translate the title which means "evil pancake". Rest assured that this had nothing to do with you. My husband, who posted that entry, was referring to his own rather pathetic failure with a sour dough.
He did however link to your page when discussing different techniques to avoid tedious kneading of the dough.

Hope to see you soon in London. The problem is that I and my husband have suffered from a severe case of hothouse anxiety. We have been very judgemental about other people's carbondioxide laced habits. In effect, that means that travelling by air is out of the question until we can persuade someeone to sponsor us with carbon offsets.
Another option is a couple of very undignified wigs and some good luck.

Hope to see you soon, Lisa

Kolaglass med kanderade valnötter

Kanderade valnötter är goda som sådana (eller servera till ost!).

Kanderade valnötter
2 dl färska valnötter
1/2 dl socker
salt

1. Värm ugnen till 175 grader. Bred ut valnötterna på en bakplåt och rosta i ugnen i ca 5 minuter. Var uppmärksam så att de inte bränns.
2. Värm sockret i en stekpanna tills det smälter och får gyllenbrun färg. Häll i nötterna och rör om så att de täcks av sockret.
3. Häll över de heta nötterna på en plåt med bakplåtspapper och skilj snabbt åt nötterna med ett par gafflar innan sockret stelnar helt. Salta lätt och låt svalna. Om du ska använda dem till glass kan du ställa dem i en burk i frysen så att de är färdigt kalla.

Kolaglass med kanderade nötter
1 sats kanderade valnötter (se ovan)
140 g socker
2 ägg
1 dl vispgrädde
3 dl mjölk
en nypa salt
en liten bit vaniljstång, delad på tvären

1. Smält 50 g socker i en liten kastrull och rör om tills det blir gyllenbrunt. Tillsätt försiktigt några matskedar varmt vatten för att kyla ner sockret innan du tillsätter mjölken.
2. Tillsätt mjölk, grädde, vanilj, en nypa salt och ytterligare 20 g socker och låt koka upp under omrörning så att den hårda kolamassan helt löser upp sig. Låt svalna några minuter.
3. Vispa ihop resterande 70 g socker med äggen i en skål. Rör ner mjölksmeten i skålen. Häll tillbaka i kastrullen och värm försiktigt under konstant vispning till 82 grader eller tills smeten precis tjocknar och täcker baksidan av en sked.
4. Ta kastrullen från värmen och fortsätt vispa tills det svalnat lite, gärna i kallt vattenbad. Ställ kastrullen i kylskåpet när den har svalnat tillräckligt. Det är viktigt att smeten blir riktigt kall innan du fryser den. En glassmaskin med kylpuck orkar annars inte, och hur som helst blir konsistensen bättre om glassen fryses snabbt.
5. Frys smeten i glassmaskin enligt tillverkarens anvisningar. När glassen tjocknat men inte ännu är helt färdig tillsätter du de förkylda kanderade valnötterna.
6. Servera genast i kylda skålar.

Namndrypande

Det finns en kvinna som inte bara kan laga makalöst god sufflé på torkad frukt och mandel. Hon kan rädda världen också. Eh, i alla fall förklara vad som verkligen är viktigt för att skjuta upp den annalkande katastrofen.

Koks i lasten

Ny film om vilka som betalar priset för vårt billiga kaffe. (Tack Gitto för tips!) Vi dricker numera bara Hazienda från Zoegas. Första sändningarna var urusla, men numera är de alldeles utmärkta. Prova igen om ni blev avskräckta första gången. På grund av ojämn tillgång kommer kvaliteten tyvärr fortsätta svaja. Jag vill tro att det spelar roll vilket kaffe vi väljer.
Varför inte skicka ett mejl till Nestlé och berätta att du tycker att ALLA deras kaffen ska vara rättvisemärkta?

ulrika.wallberg/snabela/se.nestle.com

Ond pannkaka

Provade att baka Jim Laheys/Gittos grytbröd, fast med vetesurdeg i stället för jäst. Efter jäsning förtjänade smeten tyvärr inte att kallas deg. Jag försökte rädda den genom att skrapa den in i en form, där den fick jäsa några timmar innan jag gräddade den i gryta, men det blev i alla fall tvättsvampaktig ond pannkaka av det. Vår gäst från hufvudstaden åt snällt flera skivor men min fru hånskrattade bara. Fortsätt alltså med jäst om du inte vill ta risker. Jag ska nog prova på nytt. Det är tyvärr lite tveksamt om vår dåliga gasugn klarar av att bryna ett bröd som ligger i en gryta.

Att långjäst bröd inte behöver knådas så mycket är inte en ny upptäckt, även om grytbrödet driver principen till sin spets. Bl a Dan Lepard förespråkar att degen bara ska vikas lite lätt med någon timmes mellanrum. Eftersom jag fram till förra helgen hade kvar assistenten på Matlabbet har jag också provat att avstå från lång bearbetning av degen i mina recept. Jag rör ihop det hela och viker sedan ut det några gånger under den långa jäsningen innan jag bakar ut det. Resultatet blir varken bättre eller sämre än vanligt.

Jag drack tyvärr för mycket vin igår för att sätta en deg till idag, men jag ska leka lite med dinkel härnäst, tror jag. Ett recept på bröd med skrädmjöl som blir utmärkt toast kommer också snart.

Linsgryta med chorizo

Denna utsökta sötstarka gryta var inte min förtjänst utan ingrediensernas. Lisa har tidigare skrivit om Latinamerikanska livs underbara chorizo. De små fasta franska linserna köpte vi i somras på ett grönsaksstånd vid Fridhemsplan. Och i skafferiet hittade Lisa torkade starka paprikor av okänt (troligen nordamerikanskt) ursprung med doft av rök och katrinplommon. Uppdaterat: Det var ancho (torkad poblano.)
En av dessa körde jag till fint pulver i mixern. Dess fruktiga fyllighet kompenserade mer än väl för lagerbladen som jag glömde. Bilderna tog Lisa innan korven skivades och rördes ner i grytan.

Linsgryta med chorizo
4 portioner
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 burkar körsbärstomater
(1 dl rött starkvin, t ex madeira)
3 goda chorizo
3 dl små fasta linser, kokta
olivolja till stekning
råsocker
salt
mild, fruktig chili i pulver eller flingor och/eller
stark paprika

1. Skär löken i tunna klyftor, vitlöken i strimlor. Fräs löken med olivolja i en gryta på medel värme i 5-10 minuter (tills den får färg). Tillsätt vitlöken i slutet.
2. Häll ned burktomaterna och eventuellt vin. Sänk värmen och låt puttra utan lock i 45 minuter eller så. Du kan koka linserna under tiden (gärna med lite salt och rosmarin) om du inte gjort det i förväg.
3. Häll ned linserna i grytan och rör om. Fyll ut smaken med lite råsocker, salt, chili och/eller paprika. Jag har inte skrivit mängder då fruktigheten och hettan i chili och stark paprika varierar så mycket. Du får smaka av. Låt sedan grytan stå på mycket låg värme medan du steker korven.
4. Stek korven i stekpanna. Skiva den och vänd ner i grytan.

På söndagar är det passande att begrunda livets förgänglighet

Igår serverade vi korv- och linsgryta.
Sofias familj mumsade päronpaj med pinjenötter.
Jessica åt glass.

Allt som lever äter.

(Titta på hela bildserien!)

Bacon värt att jaga

Svensk bacon suger inte fett. Det läcker vatten. Faktum är att det varit omöjligt att köpa bacon i butik. Tills nu. Scan har äntligen tagit sig i kragen och säljer Jägarbacon. Extra mycket röksmak, köttigt och fint. Pigghamgris, såklart! I morse hittade jag det till min förtjusning mellan frukostäggen och fullkornsbrödet.
Jag borde vara tacksam och mild till sinnes. Istället blir jag arg. Svenska livsmedelsproducenter kan. Det är bara det att de inte vill. Och förmodligen kommer produkten försvinna eftersom svenska konsumenter lullats in i tron att bacon ska smaka disktrasa och att bara priset skiljer olika märken åt.
Stödköp Jägarbacon nu!

Det är något med ägg

Lördagsfrukost lagas nästan alltid av min man (som jag förmodligen inte förtjänar, men jag tackar alla eventuellt befintliga gudar för hans klena omdöme när det gäller tanter och hans förträffliga när det gäller mat) .
Det blir väldigt ofta ägg. Få saker är bättre än ägg till frukost. Ett komplett litet liv slukas i två, tre nafs. Allt kycklingen skulle behövt är precis vad jag behöver.
Jag hatar tetröjor med fåniga tryck. Men om jag tvingades välja skulle det kanske stå så här:
I did not claw my way to the top of the food chain to eat broccoli.
Jo, vi har bestämt oss att äta mer resurssnålt. Och jag gillar faktiskt broccoli. Det får väl bli linsgryta ikväll. Men helvete heller att jag avstår från lördagsfrukostäggen.

Veckans Matnörd: Björn

Veckans matnörd utsedd. Praktiskt nog behöver jag inte ändra mågot för Björn sitter kvar efter en imponerande insats.
Jag utlovade en redogörelse av mina egna misstag (inspiration här) men jag har haft en hård vecka och klarar inte av för mycket självspäkning. Jag nöjer mig med att nämna att jag publicerat ett skandalöst recept på obakbara och oätliga snacks i Allt om Mat för en massa år sedan. Att jag nyligen i Svenskan påstått att det var kornmjöl i karelska piroger. Samt att jag i en Gourmetartikel blandade ihop begreppen värmekapacitet och värmeledande förmåga. För att inte tala om när jag beskyllde helt fel kung för avvikande sexuell läggning. Och en gång i tiden virrade jag totalt ihop Thailands olika basilikor i Metro. Det är bara toppen på isberget av mina monumentala misstag.
För övrigt beror många av mina fel på att jag har nedsatt känsel i fingrarna och skriver maskin som en kratta. Detta i kombination med att jag tar medicin som ger dubbelseende, slarv och allmän lättja ger upphov till minst sagt komiska fel.
Eftersom jag obesvärat hittar på ord där jag inte hittar passande reagerar inte de luttrade redaktörerna på att det är mer än lovligt märkligt ibland.
Till exempel skulle jag skriva om min Black Pepper Beef att den var enkel att svänga ihop efter en hektisk fredag. I Gourmet kom det att stå "keltisk fredag". Detta utan att någon reagerade. De respektfulla redaktörerna trodde nog att det var ett fiffigt malmöitiskt uttryck.
Ett alltför okritiskt användande av spellcheck kan vara livsfarligt. I ett käckt somrigt intro skrev jag att köttet kunde marinera medan man satt i solen och smuttade på en pastis. Lyckligtvis upptäckte jag innan tidningen gick i tryck att spellcheck bytt ut "pastis" mot "penis". Det är sant!

Lika god kålsupare

Ännu en förtappad pryltok. 17 glas vin är ingen ursäkt. När blir vi bjudna på kaffe?

All I want for Christmas

Jodå, många blir säkert glada över en talbok eller en platt teve som branscherna försöker tuta i oss är Årets Julklapp. Men matnörden i ditt liv blir garanterat lyckligare av en Mat-Karavan.
Hos Fru Broccoli kan du läsa en skakande ögonvittnesskildring.
Åh, ni vill köpa något till oss? OK, eftersom vi har planer på Asien så småningom vill vi ha hjälp att döva vårt samvete för den långa flygresan. Tack så mycket!

Marie och jag

Som vilken 14-åring som helst, utropar Isobel och refererar till Katrines smarta analys i Expressen.
Jag har inget att invända men något att tillägga: Det plågsamma är att det inte har så mycket med fysisk ålder att göra. Marie Antoinette är en 39-årig flerbarnsmor när hon avrättas. Och det är inte enbart 14-åringar som fyller biosalongerna för att glansögda se Manolo Blahniks skobakelser uppiffade med överdådig 1700-talsskrydda.

Filmen Marie Antoinette är SATC placerad i Versailles. I den nya kontexten med vetskapen om framtiden får varje handling en helt ny innebörd. Om du väljer att ge den det. Det jag finner provocerande är att Marie Antoinette tidigare regelmässigt beskrivits som mer eller mindre medskyldig till sitt öde. Men hennes "brott" är att hon gör samma val som vi alla gör idag: omedvetenhet och överkonsumtion på andras bekostnad. De där andra vi bekvämt valt att inte se. De flimrar förbi på Rapport. De skymtar från vagnens fönster. Och till slut möter vi dem, när katastrofen är ett faktum.

Det handlar om att vägra växa upp, om rätten att leva i en tryggt bolstrad konsumtionskokong (eller är det kanske det enda valet?). Det modiga Sofia Coppola gör är att ohöljt visa att den sensuella njutning konsumtionen ger inte är ond eller depraverad i sig. På så sätt är filmen
ärligare än något annat jag sett de senaste åren. Ändå skälls den för sockerbakelse av kritiker som väljer att bara se den skickligt konstruerade ytan. Kanske för att de inte kan eller vill erkänna att den är oemotståndlig.

Filmens sidenskimrande pasteller ger mig ingen ro. För jag vet: Dömer vi Marie Antoinette, dömer vi oss själva. Marie gosar med lamm och låtsas hitta ägg för att enligt Rosseaus ideal närma sig naturen. Själv väljer jag Ekolådan.

Uppdaterat: Och den som undrar varför kvinnor ibland förfaller till konsumtion för att uttrycka sig kan läsa det här. Jag kiknade av skratt.

Uppdaterat igen: Eftersom någon tycker att jag är sen på bollen så länkar jag här till min medverkan i P1:s Vågen i måndags där jag hävdade ungefär samma sak.

Provtestförsök

Första leveransen från Årstiderna är beställd. Nästa torsdag kommer frukt, grönsaker, gotter och färsk fisk till vår dörr. Vi gillar att handla och det hör till mitt jobb att snoka runt i butikerna. Så det blir kanske låda några gånger i månaden.
Årstidernas hemsida är trivsam men inte användarsnäll. Småråddig, tätskriven och inte alls intuitiv. Som macanvändare är man så bortskämd.
Sen testar vi Ekolådan några gånger och jämför.
Kommentera gärna om egna erfarenheter av de konkurrerande lådorna.

Kretslopp

Poetiska matfilmer tråkar ut mig. Inte minst översöta Chocolat gav mig halsbränna. Däremot diggar jag filmer där så många som möjligt blir uppätna på värsta tänkbara vis. Det gör tydligen Conan också. Charmiga matvrak från yttre rymden mimsar i sig en halv stad. Måste ses!

Är du matnörd?

Kära läsare!
Jag har länge undrat hur pass nördiga ni är egentligen. Därför har jag på enklast tänkbara sätt konstruerat ett matnördstest. Ja, jag vet att det är fånigt men jag är hemma sjuk.
Kryssar du i första alternativet på minst två av frågorna bör du omedelbart skaffa en egen matblogg (om du inte redan har en). Du kan inte längre förvägra omvärlden din visdom.
Kryssar du i sista alternativen antyder det potential och entusiasm — men du har inte sett ljuset. Fortsätt hänga här och vi ska se vad vi kan göra åt saken.
Känner du dig trygg med mittenalternativen (och dessutom har fel på första frågan)ska du vara glada att det finns fler underbara perversa sysselsättningar att hänge dig åt.

Uppdaterat: Om du är kvinna och kryssar i första alternativet på första frågan är det dubbel nördvarning.

1. Kan du deschiffrera förkortningen MPW?
	Med reptilhjärnan
	Fick klura ett tag
	Jag älskar Google!
Free polls from Pollhost.com

2. Minns du första gången du åt handmortlad pesto?

	Jag skrev om det i min dagbok. På tre sidor. Förresten anser jag att en mexikansk metate ger det bästa resultatet.
	Handmortlad? Fontanas pesto är jättegod. Och billig.
	Min allmänbildning har en klar lucka. Har du ett recept?
Free polls from Pollhost.com

3. Vilket alternativ innehåller något av de matajdektiv/epitet som triggar dig mest?

	Svavelosande, fermenterad, stickande, bedövande, tabubelagd, otjänlig.
	Enkelt, lättlagat, GI-anpassat, fettfritt, prisvärt, milt laxerande.
	Härligt, krämigt, ljuvligt, krispigt, läskande, uppfriskande.
Free polls from Pollhost.com

Vegetarianer varnas

Den man älskar lagar man.



PS. Du måste titta på lite reklam först för att få läsa den eminenta artikeln på Salon. Passa på att läsa annat när du där. Eller leta upp en äkta man åt dig. Det gjorde jag.

Lyssna på Louise!

I morgon var det meningen att jag skulle jag debattera "Billig mat till varje pris" i programmet Rosenberg. Men en akut operation kom emellan. Jag hade varit förfärligt moloken om det inte var för att jag ersätts av en av mina idoler Louise Ungerth. Faktum är att hon kommer att göra ett mycket bättre jobb än jag i det här sammanhanget. Titta alltså på Rosenberg 22:35 i morgon och hör denna kloka kvinna representera oss konsumenter.

Linslus och radioapa

I fredags skrev jag om linser i Svenskan. Receptet fick inte plats men här kommer det!
Hemligheten bakom den här enka resträtten är de rostade senapsfröna som ger fin fyllighet. Servera med marinerade gröna bönor eller en grönsallad. Bra chorizo hittar du bl a på Latinamerikanska Livsmedel på Hötorgshallen.

Varm linssallad med chorizo, tomat och persilja (3 – 4 portioner)
300 g knubbiga chorizo med hög kötthalt
2 tsk bruna eller svarta senapsfrön
5 dl kokt basmatiris
2 dl kokta små fasta linser
1/2 tsk krossad torkad chili
1/2 msk sherryvinäger eller äppelcidervinäger
3 stora röda tomater, tärnade
2 1/2 dl finskuren bladpersilja

1. Skiva korven i tjocka bitar. Hetta upp senapsfröna i en teflonpanna tills de börjar knäppa. Släng ner korvskivorna och stek tills de fått lite färg. Vänd ner chilin och stek i ytterligare några sekunder.
2. Vänd ner ris och linser och fräs ett par minuter på hög värme under omrörning. Vänd ner övriga ingredinser och servera bums.

PS.
14.03 kan ni lyssna på mig i P1 när jag pratar om machonördar och konsumtionskokonger.

Ej blott i juletid

Det här receptet är inte för otåliga. Surdeg gillar inte söta degar som denna och brödet jäser mycket, mycket långsamt. Resultatet är fantastiskt, men är du inte surdegsfundamentalist kan du tillsätta lite vanligt jäst för söta degar andra dagen om du vill hinna baka klart till middagsdags.

På grund av den långa jäsningen försvinner nästan hela sötman, precis tillräckligt finns kvar för att balansera degens syrlighet och pomeransens beska.

Pomeransbröd med ingefära
Fördeg
3 dl vatten
100 g grovt rågmjöl
50 g vetemjöl special
25 gram aktiv rågsurdeg

Till smaksättning
1/3 dl hett vatten
2 msk socker
1 bit pomeransskal (lite större än ett stort lagerblad till ytan)
2 tsk torkad ingefära, riven eller finmald

Till utbakning
300 g vetemjöl special
70 g grovt rågmjöl
10 g salt
75 g maltsirap (finns i hälsokostaffärer)

Dag 1 (kväll)
1.Vispa ihop ingredienserna till fördegen i en skål. Skeda över allt mjöl till utbakningen som ett täcke ovanpå smeten (jag brukar även hälla salt och ingefära ovanpå, så att jag säkert inte glömmer att tillsätta dem). Täck och låt stå över natten.
2. Blanda det heta vattnet och sockret till smaksättningen och lägg ner pomeransskalet. Låt även det stå över natten.
Dag 2
1. Finhacka pomeransskalet men spara spadet, som ska med i degen.
2. Tillsätt pomerans, blötläggningsspadet, maltsirap och övriga kryddor om de inte redan är med i mjöltäcket. Blanda ihop till en deg med maskin eller träslev. Det blir en mycket kladdig deg men jäsningen tar ändå så lång tid att degen inte behöver knådas.
3. Täck skålen och låt degen jäsa några timmar. Vänd sedan ut den på mjölat bord, dra ut den till en fyrkant och vik som ett kuvert. Mjöla väl och lägg degen i en ren skål. Täck och låt jäsa till dubbla storleken (det tar lång tid, kanske 4-6 timmar).
4. Vänd ut degen på mjölat bord och forma till en limpa. Lägg i en brödjäsningskorg som är väl inmjölad med potatismjöl eller maizena (jag använde faktiskt rismjöl eftersom det var det som fanns hemma). Till skillnad från vetemjöl blir sådan stärkelse inte klibbig när den suger åt sig vatten och den jästa limpan släpper lätt från korgen när det är dags att grädda. Har du ingen jäsningskorg kan du mjöla in en kökshanduk med stärkelse och lägga den i ett durkslag - det funkar utmärkt, även om det inte blir riktigt lika vackert. Jäs i ytterligare några timmar.
5. Förvärm ugnen till 270 grader. Hur långt i förväg beror på ugnen - vår usla gasugn måste värmas på högsta värme i minst 45 minuter med ugnstegelstenar i (som baksten). Ställ även en långpanna längst ned i ugnen - i denna kan du sedan hälla hett vatten eller lägga isbitar för att få upp ånga i början av baket.
6. Vänd brödet försiktigt över på en bakplåt med bakplåtspapper. Sätt plåten i ugnen. Häll en kopp isbitar eller kokhett vatten i långpannan och stäng ugnsluckan.
7. Motstå frestelsen att öppna luckan i minst 15 minuter. Sedan kan du öppna lite och sänka ugnstemperaturen till 230 grader. Jag brukar även ta bort bakplåten och låta brödet gräddas färdigt direkt på tegelstenarna. Det tar ca 40 minuter allt som allt. Skorpan blir mycket mörk så det är svårt att gå efter färgen, men det ska låta ihåligt när du knackar på brödet. Låt svalna på galler minst några timmar, gärna till nästa morgon.

En blomma åt Jessica!

Att säga "Krya på dig!" till någon som är allvarligt sjuk känns bara futtigt. Men vad gör man? Den vackra orkidén plåtade jag i Lunds botaniska trädgård.

Den moraliska minoriteten

Färden mot ett lite resurssnålareliv går ryckvis. Just nu är vår målsättning att äta oss ner i kulturlagren i skafferi och frys. Vi försökte se bistra och skamsna ut när vi grävde fram ett paket frysta och ytterst politiskt inkorrekta asiatiska jätteräkor. Men misslyckades totalt. Man kan ju inte gärna plantera ut dem igen, så nu funderar vi lystet på bästa tillagning.
Asiatiska äppelsniglar måste dock fortfarande vara godkända i grytan eftersom de i stort sett är ett plågoris i Asien. Tyvärr är de inte lika goda som vinbergssnäckor, men rätt okej. Och hur är det med sjögurkor?
Och hur väger man de lokalt ekologiska fördelarna mot en enkel resa Vietnam -Sverige? Och sen det faktum att man vill uppmuntra handel med ett fattigt land.
Medan vi äter olika sorters surdegsbröd, läser Niklas Ekdal om global uppvärmning, och funderar på detta skickar jag er vidare till Frk Brax. Närmare bestämt hennes eminenta listor på fiskar vi ska låta bli och de vi kan äta med gott samvete.

Ny kärlek

If you can't be with the one you love, love the one you're with. Min nya älskling är kompressorkyld och redo att använda efter endast fem minuter - inga fler fryspuckar som ska frysas i ett dygn och ändå knappt orkar. Eftersom den kan köras kontinuerligt klarar den även ett större glassparty.

Det går att göra glass direkt i den inbyggda rostfria skålen, men då bara en sats eftersom den måste rengöras med svamp. Det medföljer en löstagbar skål i aluminium - fler kan köpas som tillbehör. Valet av aluminium beror förmodligen på dess värmeledningsförmåga, men det gör att skålarna inte kan diskas i maskin. För att utrymmet mellan den löstagbara och den inbyggda skålen inte ska verka isolerande måste det fyllas med sprit. I maskinens hemland säljs renat billigt i mataffärer. Vi matar den med dyr vodka, men det dricker vi ändå aldrig och det är inte mer än 3-4 centiliter som ryker. Vi funderar på alternativ - saltlösning är förmodligen inte så bra för aluminiumskålen och ättikssprit luktar lite för illa. Kom gärna med förslag!

Förutom spritåtgången har den få nackdelar. Jo, stor är den, och ganska dyr (men endast en åttondel så dyr som en Pacojet) . Och så gör man på tok för mycket glass. Hittills har jag bara gjort gamla favoriter från bloggen, men snart kommer fler recept.

Veckans Matnörd: Finn fem fel

Favoriten Bengt-Göran Kronstam som skriver så bra och kunnigt om vin har uppenbarligen inte lika total koll på matlagning. Följ länken och hitta missarna. Den som finner flest fel vinner. Endast missar som kan beläggas med seriös litteratur eller argument räknas.
Man får bonus om man hittar faktafel här i bloggen. De finns säkert. Jag har bråttom ibland. Och ibland är jag full. Felstavningar etc räknas inte. Jag tänker bjussa på några av mina värsta missar genom historien vid pristutdelningen sen, så att Kronstam inte känner sig ensam utpekad.

Äntligen fredag!

Nu är veckan över och allt lite bättre. Johan lägger pomerans i blöt och peppar surdegarna inför morgondagen. Och vi har fått en ny familjemedlem som redan levererat sval rosaskimrande lycka.
Nu är enda frågan: vem vill ge vår gamla glassmaskin från Philips ett nytt hem? Priset är gratis men den behöver ett nytt frysblock (kostar ca 250 pix på Clas Ohlson). Om du hämtar den i helgen bjuder vi med stor (till visshet gränsande) sannolikhet på en macka av nybakt surdegsbröd.

Ät först, dissa sen!

Hoppsan, vad en del är indignerade över att det stora fula företaget Findus har tagit och paketerat julen i kartong för att mikras. Flera bekanta har även beskärmat sig IRL. Och detta i ett land där lejonparten är beroende av att se reklamssnuttar från multinationella företaget Disney på julafton. Föraktet flödar i vissa fall. Färdigmat i form av en jultallrik? Så patetiskt, säger någon. Något som Christer Pettersson skulle ätit med en sjuttis, raljerar en annan som förmodligen aldrig firat jul ensam.
Jag tycker att det är en strålande idé — om det smakar gott. Innan jag smakat kommer jag varken hissa eller dissa. Om Findus misslyckats med smakerna hoppas jag att någon annan producent gör det bättre.
Naturligtvis lagar vår familj julmaten själv. Men tänk på ensamma äldre som inte orkar laga mat men vill ha lite julsmak även de dagar de inte bjuds hem till släkten. Om de överhuvudtaget bjuds hem. I vår trappuppgång bor G. Han kanske köper hem jultallrikar från Findus. Jag har just i detta nu bestämt att gå med julmat till honom. Men inte för att rädda honom från Findus förkastliga jultallrik. Den får han hjärtans gärna äta om han gillar den.
Onyttigt? Bättre invändning. Men jag tror inte det är värre än en genomsnittlig svensk jultallrik. Fejs it! De flesta svenska julbord består till stor del av färdiglagat. Många människor gillar inte att laga mat. Man kan uppleva lika mycket kärlek och gemenskap över en sillsallad ur burk som över en handskuren på ekologiska rödbetor och KRAV-sill.
Nå, jag ska omedelbart smaka jultallriken. Jämföra med andra färdiga produkter, använda några usla julbord jag genomlidit som referens. Och SEDAN, kära läsare, kommer jag kanske att lustmörda den här på sidorna så att det står härliga till. Produkten. Inte idén. Inget skulle göra mig lyckligare än om julen verkligen gick att mikra.

Uppdaterat: Läs Jessicas kommentar.

PS. Noac och jag har inte samma åsikter om jultallriken. Men passa på att läsa och glutta på hans underbara bebisbloggande när ni är inne på hans blogg. Jag som inte ens gillar bebisar blir alldeles tårögd.

I etern

Klockan 14.03 på måndag ska jag diskutera Marie Antoinette och Bill Buford i Vågen på P1. Kopplingen kanske inte är uppenbar — men vänta bara! Repris tisdag 18.15.

Julklapp till statsministern

Internationella Biblioteket i Stockholm har gjort en enkät om vilka böcker som borde ligga under statsministerns gran i jul.

Goda människor och onda

Gitto har översatt det snart legendariska receptet. Snart i var mans ugn?
För övrigt är Gitto en mycket snällare människa än jag. Så här utförligt svarade hon när Diana i Japan skickade ett rart mejl och efterlyste enkla valrecept.
Jag fick också frågan. Eftersom jag är en alltigenom ond och gemen varelse förslog jag bara:
Helstekt val med snabbmakaroner.

Folk som fattat

Färskt och fräscht till varje pris är mantrat för medvetna konsumenter. Jag vill med en druckens envishet hävda att yttre fräschör inte är det viktigaste. Det kanske har med min egen tilltagande ålder att göra.
Eftersom päron är rätt bedrövliga stora delar av året är det en utmärkt ide att koka in dem. Alla frukter passar inte att koka in, päron blir ljuvliga på burk. Konserverat är inget annat än en synonym för inkokt, vilket många tycks ha svårt att förstå.
Del Monte har insett att deras produkt är bra men att sunkburksprägeln måste bort. Den nya förpackningen är sanslöst tilltalande.
Lägg i en rostad kanelstång och en nypa saffran. Eller kanske en halv urskrapad vaniljstång.Skvätt i konjak eller citruslikör. Låt stå över natten. Skrapa bort etiketten och ersätt med en snirkligt handtextad.
Nu väntar vi på att svenska päronproducenter börjar konservera i större skala så vi slipper transportera päron från när och fjärran.

En doft av kaffe

Är det inte märkligt att alla vill bli matskribenter? Ett tag på nittiotalet häckade jag i tevesoffor rätt ofta. I förrummen luktade det surt kaffe*, linoleummattorna var gråa och man fick svettglansiga ostfrallor som man åt av ren tristess och nervositet.
Ofta stötte jag ihop med politiker och politiska kommentatorer. Jag lovar: den oförställda kättja och avund som väcktes i deras ögon när de insåg att jag var matskribent fyllde mig med förundran. De övergav alla dagsaktuella samtalsämnen och politiska komplotter för att pumpa mig på detaljer om schalottenlök, sushi och nya vintrender.
Alla tycktes nära hemliga drömmar om att egentligen ägna sig åt mat och vin. Kanske rent av öppna en liten restaurang?
(Tja, minst en av dem gjorde det ungefär vid den tiden och ändrade sedan drastiskt uppfattning om villkoren för småföretagare. Folk som aldrig arbetat på resturang tror nämligen att driva restaurang är ungefär som att gå på restaurang. Glida runt lite mellan borden, äta god mat och träffa trevligt folk. De har aldrig satt sig in i att kockyrket är det med mest yrkesskador eller analyserat det faltum att de flesta restauranger ger en vinst som i perioder med hög ränta är minre än att ha kapitalet på banken.)
Så varför inte skriva om mat då? Niklas Ekdal, som är en driftig man har helt frankt utnyttjat sin position och skrivit ett kaffekåseri på ledarsidan. I morgon blir det recept på chokladbiskvier.


*)Utom på Gomorron där det var klass på grejorna och gosmys tack vare Krickes mamma, vars namn just nu undflyr mig.

Ny bok!

Idag kom ett bud med boken jag skrev i våras för Penfolds. Den heter Penfoldsälskarens kokbok och blev mycket stilig (stor eloge till Jonas Böttiger som gav stramt elegant form och Helén Pe som plåtade poetiskt och stilrent).
Tyvärr har bokproducenterna räknat fel på budgeten så det finns inga pengar att marknadsföra den med. En sökning på Google gav noll träffar innan det här skrevs.
Jag skrev texterna om åtta underbara svenska krogar och redigerade recepten. Och snyggade till andras texter.
Uppdaterat: Jag fick ett beklagande mejl, men det är inte synd om mig. Jag har inte royalty på boken och det är inte min bebis. Jag skrev bara texter på beställning och det var makalöst inspirerande att få möta allt duktigt krogfolk. Och att dricka Grange vid riksgränden var inte heller fy skam (tack söte Jonas Alwin!)

Surdeg i praktiken

Surdegsbrödet med skrädmjöl passade speciellt bra att rosta. Skrädmjöl är nämligen rostat havremjöl och att accentuera den nötiga smaken med en ytterligare rostning gjorde susen. Sen lägger du bara på en redig skiva hemlagad kalvsylta med smak av bland annat stjärnanis. Toppa med morötter och schalottenlök som picklats i ättikslag med citronskal och bladpersilja.
Om du inte råkar ha dessa godsaker hemma får du faktiskt tjata på Johan så att han publicerar recepten här snarast.

Ursäkta den suddiga bilden, vinterljuset är lömskt. Jag är fortfarande inte riktigt bekväm med nya kameran så det är den stackars mobilen som gör sitt bästa.

Hire me!

Var ska man tuta i sin lur om inte på sin egen blogg?
Behöver ditt företag/din avdelning göra något skoj före julen? Tänkte väl det!
Jag kommer gärna till ert företag och håller ett interaktivt föredrag (matspektakel) om långväga smaker. Lär er skillnaden på tre thaibasilikor, förbluffas av nya konsistenser och tungtinglande erfarenheter. Massor av smakprover och en eller två smårätter demonstreras. Pengarna tillbaka om ni har tråkigt en enda minut.
Eller vill ni kanske rent av komma till Matlabbet på en hejdundrande matlagningskurs? Risken finns förstås att ni blir obotliga matnördar för all framtid.

Kontakta mig på: forare/snabela/bahnhof/punkt/se

Samtal pågår!

Gärna lite inputtande här, tack! Var inte blyga nu ...
• Otipsare för böcker
• Sura bagare diskuterar terminologi
• Mest pang för pengarna: nominera prisvärt Stockholmstugg
Och så förstås den glödande diskussionen nedan om huruvida proffsbagares recept passar i våra hemkök.

PS. Länklistan är redigerad igen. Eftersom jag vill ha en liten lista ändrar jag ofta i den. Endast de bloggar jag just nu läser nästan varje dag listas. Bloggar som uppdateras sällan går bort. Det finns massor av fler helt fantastiska bloggar, men jag länkar till dem i inläggen i stället.

I drakens våld

Jag har en kär väninna som anser att det är bättre att ta ut glädje i förtid än att inte uppleva någon alls. Jag håller inte med. Jag har nämligen oerhört svårt att hantera besvikelser. Trots det måste jag erkänna att jag och min älskade hade några minuter fyllda av en bävande förhoppning. Vi tindrade ikapp över menyerna på Dragon House. De traditionellt kinesiska menyerna. Där fanns grismage, där fanns ekorrfisk, där fanns åtta skatter som fått ånga i en vintermelon. Ja, och så de frasiga gristarmarna förstås. Alla var förseddda med entusiastiska och fyndiga svenska beskrivningar. Kort sagt där fanns ren och skär lycka för matnördar. I tankarna förberedde jag saligt den monumentala kungspudel som skulle publiceras här i bloggen.
Sen kom ekorrfisken in och allt var förbi.
Den helfriterade fisken var visserligen föredömligt knaprig och saftig men vinägerångorna stack ilsket i näsan, såsen var maizenastyv och späckad med kryogent dehydrerade (aka frysskadade) ärtor-majs-morötter. Någon hade barmhärtigt täckt gösens ögon med morotsskivor så att den slapp möta våra anklagande blickar. Jiaozin hade en ganska välkryddad fläskfyllning. Men pastahöljet som ska vara halkigt och eggande som ett tokdyrt sidennattlinne var paltstabbigt, fastnade i tänderna och dessutom hade det gått upp så att innanmätet var soggigt av fångad ånga. Gristarmarna var föredömligt möra men hade hamnat i ett synnerligen dåligt sällskap: konserverade bambuskott, halvråa paprikastrimlor och förgrämt bittra vitlöksklyftor. Allt slarvigt tillskuret. Såsen minns jag inte men det gör inget.

Jag hade inte förväntat mig perfektion. Men oj vad mycket hellre jag hade velat äta upp överilade ord än ännu en halvtrist kinamåltid.

För lata bagare

Via Gittos briljanta Hedh-diss hittade jag det här receptet. Jag bakade mycket enligt en liknande metod (OK, jästid på ca 4-8 timmar snarare än 16) tidigare. Det här ska definitivt provas!
Men Johans surdeg är liksom i en klass för sig. Och han förenklar verkligen så långt det går. Ett nytt grundrecept för surdegsrågbrödet är för övrigt på väg.
Hajpen av Hedh är på sätt och vis välförtjänt, han betyder mycket för proffsbakare och är en underbart generös person. Men precis som när det gäller kockrecept hör bagarrecept inte alltid hemma i ett hemmakök. Utdelningen i förhållande till arbetsinsatsen är helt enkelt för liten.
Vi behöver fler fiffiga recept där man plockat det bästa från två världar.

Ab fab!

Alla älskar vi att få reda på nya saker om oss själva. Fast kanske inte just hur förutsägbara vi är. Här kan du ta reda på om din bokhylla bjuder på överraskningar. Lustigt nog stämde det bättre med skönlitteratur än med favoritkokböcker för mig.

Via Erik , så klart!

Uppdaterat: Förtydligande. Jag anser att alla borde läsa minst två av sina "orekommenderade" böcker årligen för att vidga sina vyer. Börja med en redan i morgon!
Uppdatering igen: Jag tänker omedelbart ta mig an Marian Keyes, som tydligen inte skulle trivas i min hylla. Kan någon tipsa om vilken är bäst? CS Lewis religiösa drapor tänker jag dock inte ge mig på, det räcker och blir över med Narnia. Ayn Rand har jag faktiskt haft samtliga alster av i samlingarna men slängt. Det Unsubscribern missade var min vurm för skräckisar av King och till och med Koontz.
Vad tänker du ge dig på?

Matambassadör

Duktiga Anne delar med sig av sitt kroppkakerecept på engelska. Fenomenalt gott ser det ut att vara. Perfekt länk för alla mina vänner i utlandet som suktar efter svenska recept. Fast kroppkakor kanske är överkurs för nybörjare ...

Glädje

Man SKA leka med maten.

Pomelosallad med räkor

Pomelo är en grapefruktsläkting som kan vara lite slätstruken i sig, men är makalöst god i sallader. Inte minst när man piggar upp dem med asiatiska smaker.
Sätt någon annan på att skala räkorna så går den här rätten snabbt att laga. Kuber av stekt lax kan ersätta räkorna.
Lustigt nog är det gott med avokado i pomelosalladen. Ett litet tips för den som föredrar vegetariskt. Välj då sorten med slätt knallgrönt skal som är mildare.
Om du inte får tag i pomelo eller föredrar mer lokalt odlad frukt kan du ersätta den med 4 mogna saftiga päron.
Salladen åts igår. Vinlusen hade med sig ett vin som av ren flax visade sig matcha de spretiga smakerna finfint. Lite mer fruktsötma i glasen hade gjort kombon ännu bättre.

Pomelosallad med räkor och ingefära
500 g stora fina räkor med skal
1 pomelo eller 2 stora ugly
1 tsk socker
1/2-1 färsk röd thaichili (vrålstark)
2 tsk fisksås
1 msk pressad lime
2/3 msk mycket fint hackad ingefära
1/2 dl fint skuren koriander
1 liten tunt skivad schalottenlök
1. Skala räkorna och lägg dem i en fin skål. Skala pomelon och avlägsna alla hinnor från fruktköttet (går enkelt med fingrarna). Dela i munsbitar och lägg i skålen.
2. Stöt socker och chili (med kärnor) till fint mos i mortel. Blanda med fisksås och lime.
3. Blanda försiktigt chiliblandningen med pomelo, räkor, ingefära, koriander och schalottenlök. Smaka av. Kanske lite mer fisksås? Servera i fina skålar, gärna av glas.

På riktigt?

Nära oss ligger kinakrogen Dragon House. Ingen jag känner som varit där har varit ett smack imponerad. Vi var på väg att käka där en kväll men vände i dörren efter att ha känt ångor av glutamat och dåligt frityrflott. Aftonbladet är mindre kritiska.
Recepten gör mig dock än mer betänksam. I den sötsura såsen ingår ananasspad. Det finns bara ett enda beklämmande svar på den självklara frågan var "spadet" kommer från.
Om ni har ätit gott på Dragon House får ni så innerligt gärna berätta det. Jag vill så hemskt gärna ha fel.

Alla dessa sura bagare!

Ni hänger väl med i surdegdebatten? När vi börjar beta-blogga blir det lättare att spana in de senaste kommentarerna.

Djävulens avföring

Hing (asafoetida) kallas ibland och med god anledning för dyvelsträck. I själva verket är det tyvärr inte så spännande uetn bara frågan om torkad, svavelosande sav från en fänkålssläkting. Kryddan används bland annat av jainister, som anser lök och vitlök vara oren mat. Hur man kan anse hing vara ett fräschare alternativ är en gåta. Smaken påminner lite om durian och gammal vitlök.
När man väl vant sig är hing smått beroeendeframkallande. Inte minst i vegetariska rätter ger den en tillfredsställande djup must och varm efterklang.
Låt ett kryddmått eller två fräsa med de sista sekunderna när du fräser kryddor till en curry. I synnerhet om rättten är baserad på potatis, kål och bönor blir resultatet magiskt. Hing ingår även ofta som krydda i papadam, de knuspriga indiska tunnbröden på baljväxtmjöl. Förvara otyget i tät glasburk eller dubbla plastpåsar på grannens balkong.

Det här receptet med hing är ett idealiskt sätt att göra av med överblivet ris. Fast det är värt att koka ris enbart för att göra rätten. Jag köper alltid basmatiris på asiatiska eller indiska affärer. Ett smart drag är att fråga affärsinnehavarna vilken sort som är deras favorit.
Välj en bra fruktig chili till receptet. Jag gillar de koreanska chiliflingor som finns på bland annat Omi Foods på Olofsgatan i Stockholm. Curryblad finns på Govindas på Fridhemsplan men även på indiska affärer. I värsta fall hoppar du bara över dem.
Om du har överbliven kokt potatis i kylen kan du mosa den grovt och ersätta riset med. Hackad färsk koriander är trevligt att toppa rätten med om du är på det humöret.

Ris med tamarind
4 stora portioner kokt basmatiris
1/2 msk bruna eller svarta senapsfrön
1 1/2 msk rapsolja
1/3 tsk hing
10 torkade curryblad
1/2-1 tsk chiliflingor
(ev rostade hackade cashewnötter)
ev 1/3 tsk mald gurkmeja
1-2 msk tamarindsirap
1/2-1 tsk socker

1. Hetta upp rapsolja och senapsfrön i en panna på medelvärme under omrörning. Vänta tills fröna börjar poppa och låt dem hållas i 15 sekunder.
2. Vänd snabbt ner hing, curryblad, chili, cashewnötter och gurkmeja. Fräs i ytterligare 15 sekunder under omrörning. Dra pannan av värmen om det blir för varmt.
3. Vänd ner tamarind och ris. Rör om ordentligt, dra ner värmen och låt bli varmt under lock.

Liten firre med stor potential

Det är skrämmande att tänka att jag levde mer än hälften av mitt liv i ovetskap om sardellens välsignelse. I hednisk okunskap trodde jag att det gick att laga god mat utan sardeller. Jag hde fel.
Mina ögon öppnades under en tid då jag arbetade extra på restaurang Pino´s i Uppsala. Ägaren, Poni Cafaro, var en synnerligen temperamentsfull italienare med ett sjusärdeles sinne för smakkombinationer. Sardeller ingick i ett förvånansvärt stort antal av kompositionerna. De mosades med förvälld vitlök och sjöds sedan till en tjock sås med buljong, rödvin och hackade valnötter. Den satte smak på picklade morötter. Kort sagt utnyttjades hela dess potential som oöverträffad tillpiffare.
Varför är det så gott? Hemligheten ligger i beredningen. Den lilla sillfisken från Medelhavet och Atlanten saltas in på ett sätt så att proteiner bryts ner och ger en god dos av det som ibland brukar kallas för den femte smaken, umami. (Ni vet den där som ger must, djup och får alla andra smaker att glöda). Dessutom skapas andra aromämnen som ger en nästan kolasöt, lite fyllig upplevelse. När något är oväntat gott och det är svårt att sätta fingret på varför så är det ofta en sardell med i leken.
Sardellen har idag en renässans genom den med rätta överskattade Caesarsalladen. En kioskvältare som skapades på 20-talet i Tijuana och sedan dess varit bästsäljare på amerikanska krogar och slog igenom i Sverige på allvar i slutet av 90-talet. Kombinationen är så klockren att det nästan är onöjligt att misslyckas helt, även med de uslaste ingredienser.
Originalet lagades framför gästens ögon: Ett ägg, som helst ska vara lättkokt (vilket ger en förunderlig lenhet), litet pressad citron, olja, senap och worcestershiresauce vispas samman till en dressing Spänstigt krunschiga, milt nötiga romansalladsblad vänds runt i det hela. Sedan fint riven parmesan som läggerer sig som ett tunt lager över varje enskilt blad. Men sardellerna då? Jo, det var ett senare påfund för att ytterligare förstärka den fylliga fiskigheten i Worcestershiresausen och höja halten av umamiämnen.
Senaste åren har jag jagat den perfekta Caesarsalladen i Stockholm. Med klent resultat. Ofta beror på den undermåliga kvaliteten på just sardellerna. I andra fasansfulla fall har kocken missuppfattat ett utländskt recept och troskyldigt ersatt sardellerna med svensk ansjovis.
Att sardeller heter anchovy på engelska och liknande saker på de många andra språk, är en vanlig fallgrop. Det som på svenska kallas ansjovis är som bekant är en inlagd skarpsill med bland annat sandel och kryddpeppar i den söta ättiksstickiga lagen. Ingen hit i en tapenade eller en italiensk tomatsås, som ni kanske förstår.

Sardellknep
Köp dyra sardeller, gärna i olivolja. Det är värt investeringen.
Sardeller och gröna grönsaker som bönor och säker kombo.
Laga en tomatsås med mycket vitlök, timjan och sardeller. Ät till lamm och bli en lyckligare människa.

Texten tidigare publiceras i Svenska Dagbladet

Mest pang för pengarna: Stockholm

Varsågoda att nominera Stockholms just nu mest prisvärda rätt. Jag kommer säkerligen komma på flera så småningom men Johans och min första nominering är:
Bigoli, den fantastiska skadjurspastan på La Casa på Långholmsgatan. Den kostar futtiga 127 pix. Pastan är stunsig, skaldjuren många och såsen levererar djup, finess och till sist en råsop av peperoncino.

Fråga Lisa!

Till helgen tänkte jag svara på frågor i lådan på Tasteline. Passa på att ställ riktigt roliga frågor där. Jag svarar inte på alla, bara de mest inspirerande. Snusk och oförskämdheter prioriteras givetvis.
En fråga jag hemskt gärna vill ha är hur pistaschnöt stavas. Det stavas inte pistage, även om till exempel TT:s språkgrupp numera menar att "pistage" inte kan "fördömas".
Jaha, om man får pistage i mustagen då?

Ohämmad konsumism

Vi har gjort slag i saken och köpt en glassmaskin. Ingen Pacojet men i alla fall. En riktig med frysfunktion utan läckande, trilskande frysblock. Nu väntar och längtar vi som barn till julafton.
Sen ska bloggas glassrecept!

Vackra Vilma

Det finns mycket gott att säga om knäckebröd. Dels att det är så förbaskat fotogeniskt att det nästan är omöjligt att ta en dålig bild. Inte ens min futtiga mobilkamera sjabblar bort tillfället.
Sen är det nyttigt förstås, så länge man inte väljer vitt veteknäcke. Men det är så ruggans trist att det inte kommer över min tröskel i alla fall.
Knäcketrenden har lett till att det dykt upp en massa småproducenter på marknaden. Hutlöst dyrt men värt varenda krona. Kanske inte att bräka i sig som vardagsmat, men för de där tillfällena då man gjort sig förtjänt av något extra. En favorit är Vilmas knalliga knäcke i olika smaker. Perfekt som lyxigt snacks före maten med lite hemgjord pastej, humus eller oströra.

Off topic (typ ett ljusår): Efterlysning!

Hurra, vi ska åka till fjälls över nyår! Finns det någon på 1.60 och med skostorlek 36-37 som har ett par långfärdsskidor att låna ut? Frikostig belöning utlovas!

Receptdags!

Bara en matnörd kan helt oväntat hitta ett paket tinade vårrulledegsplattor i sin väska utan att ens höja på ögonbrynen. Sådana saker inträffar hela tiden. Igår hände det just i Hässleholm där jag föreläste på det underbara kulturhuset.
En av de roligaste sakerna med att resa runt i landet och föreläsa är möten med bibliotekarier. Kunniga, driftiga, entusiastiska och — naturligtvis — underbetalda strider de för kultur och folkbildning på sina hemorter. Och många av dem inser trevliggt nog den oerhörda vikten av att låta invånarna bekanta sig med sichuanpeppar, granatäppelsirap och riktigt bra dadlar. Alla kan ju inte gå en Mat-Karavan.
Åter till ämnet: Incidenten med den mystiska vårrulledegen. inspirerade mig att vid hemkomsten idag, gräva fram ett palet gyozaplattor ur frysen. Bra att bunkra på asiatiska affärer. I morgon ska jag laga något gott av dem. I Japan lagar man gärna små köttknyten på de tunna degplattorna.
Jag fyller dem lika gärna med italienska smaker. Perfekt för lata kockar. Eftersom pastaplattorna inte består av vanligt vetemjöl utan till största delen av vetestärkelse har de en lite hal och silkig konsistens. Så förvänta dig inte att ddet blir exakt som italiensk pasta.

Ravioli med ärtor, parmesan och keso (4 portioner som förrätt)
12 gyozaplattor
2 dl gröna ärtor, halvtinade
1 dl keso
50 g parmesan
1 äggula
1 liten vitlöksklyfta
nyriven muskot
äggvita till pensling
svartpeppar
fin gräsig olivolja
ev knaperstekt pancetta

1. Tina gyozaplattorna. Mixa ärter, keso, parmesan, äggula och vitlök till en fast massa. Smaksätt med muskot och finhackad gräslök.
2. Klicka upp lite av smeten på en gyozaplatta. Inte för mycket, då spricker dina stackars ravioli. Pensla kanten med äggvita ca 1/2 cm. Vik samman plattan på mitten och nyp ihop kanterna. Lägg under lätt fuktad handduk så att de inte torkar.
3. Koka upp saltat vatten. Lägg i ravioli så att de har gott om svängrum. Sjud i ett par minuter tills de flyter upp till ytan.
4. Fiska upp med hålslev och lägg på lätt oljade små tallrikar. Ringa över mer olja, peppra och strö ev över knaperstekt pancetta eller friterad schalottenlök.

PS. Du vet väl att du enkelt kan prenumerera på Matälskaren och alla din andra favvobloggar genom Bloglines?

Pori, poro, poro!

I serien mat vi minns mest från Helsingfors presenteras: Långsjuden renlägg med två sorters sås på torkad frukt, pinjenötter och rosmarinkryddad potatiskaka. Makalöst gott!
Platsen för gottet var Glaspalatset, Europas största nu levande funkisbyggnad. I bakgrunden skymtar Johan och hans tyvärr mediokra renkalvlever. Utanför bild sitter Johans ungar och mumsar lövbiff med mycket bra pommes.

Shit, pommes frites!

En av mina bästaste bästisar Guy bloggar på Epicurious! Ingen vet mer om mat i London än han.

Är du en supersmakare?

Flera har hört av sig och frågat om supersmakare. Här är några referenser. Och några tankar:

Till viss del är vi genetiskt förprogrammerade att njuta av eller att avsky vissa typer av mat. I synnerhet beskan skiljer agnarna från vetet. Bittra ämnen smakar gräsligt för vissa medan andra är helt oberörda.
I Asien är det vanligare med supersmakare. Fler kvinnor än män är supersmakare. Grovt räknat brukar man dela upp alla oss som äter så här:

• Supersmakare 25%
• Normalsmakare 50%
• Lågsmakare 25%

Tro nu inte att du automatiskt är en läckergom bara för att du är en fena på att urskilja grundsmakerna. Bland supersmakarna hittas både matnördar och fanatiska matvägrare.
Supersmakare undviker ofta nyttigheter som broccoli, brysselkål, gröna blad och fullkorn som innehåller beska men samtidigt hälsosamma och cancerskyddande ämnen. Många supersmakareupplever smaken av alkohol som obehaglig. Vinexperter är sällan supersmakare, däremot har de fenomenala näsor. Det finns också forskning som tyder på att supersmakare är mer känsliga för konsistenser och heta kryddor.
Man kan likna supersmakarens tillvaro vid att leva i ett smakuniversum upplyst av skränigt bländande neonljus istället för det milda skenet av stearinljus.
I årtusenden har den bittra smaken bekämpats genom att odlare tagit fram grönsaker och frön med så mild smak som möjligt. Beskan i form av t ex alkaloider har en viktig funktion efter som de är ett skydd mot att förtäras av djur, eller i alla fall fel djur som inte gör växterna en tjänst genom att sprida frön.
Ändå odlas många grönsaker och frukter just för sin njutbara beska. Och nästan överallt i världen anses beska ingredienser ha viktiga medicinska egenskaper. I Asien älskas ”bitter gourd”, en sorts bucklig, extremt besk zucchini, hyllad för sin stärkande effekt. Vi förknippar också positiva upplevelser med beska eftersom njutningsmedel som kaffe, choklad och alkohol har en markant beska.
Kunskapen om hur vi upplever beska smaker är dåligt kartlagd, men redan nu vet vi att det är en mångfasetterad upplevelse. Det har nämligen upptäckts runt 50 olika typer av receptorer för beska i smaklökarna.
Vi vet också att beska kan ge mat en sublim dimension. Sofistikerade smaklökar söker beska. Därför har det skett en besk revolution i gastronomin. Stark kärv rucola har konkurrerat ut fadd isberg och mörk choklad den mer menlösa ljusa.
Det är status att älska det bittra. Beska är den vuxnaste smaken. Ett tecken på att man övervunnit barndomens preferens för sliskig inställsamhet.

Bitter mat med vuxen smak:
• endiver
• Lagrade ostar
• öl
• oliver
• gröna bladgrönsaker
• kål
• Bittra likörer och aperetifer (Gammeldansk, Campari)

Det går inte längre

Klotet håller på att ta slut. Fisken. Vattnet. Allt.
För ett par veckor sedan tog jag ett principbeslut. Inga fler onödiga flygresor. Nu är det tåg som gäller inrikes, oavsett tidsbesparning och dålig rygg. Det finns ingen som helst ursäkt att jag flugit så mycket tidigare. (Eh, jag erkänner också att mitt beslut delvis handlar om att samla moraliska poäng eftersom jag vill åka till Asien nästa år. Och att maten på SJ inte är lika förolämpande usel längre. )
Jag är enormt trött på att svenskar betraktar sig själva som miljömedvetna. Mäter man våra ekologiska fotavtryck ligger vi på 8:de plats i världen. Vi tillhör skurkarna, inte hjältarna.
Jag är också trött på att bekanta som anser sig vara miljömedvetna kör runt i stora bilar (gärna två per familj) , flyger kors och tvärs på weekendresor, shoppar som galna och sedan moraliserar över huruvida det sopsorteras på kontoret eller om andra köper ekologisk mjölk eller inte. "Ekologiska" produkter bidrar också till utsläpp, bara i något mindre mån.
Det räcker inte att gå över till att köpa "ekologiska" produkter. Det är dags att ifrågasätta om vår samhällsekonomi ska grunda sig på en konstant konsumtionsökning.
Jag är mest av allt trött på min egen huvudlösa konsumtion och patetiska försök till ursäkter. OK, jag lovar att i möjligaste mån ta tåget. Jag lovar att helt sluta med hotade fiskar. Och att sluta köpa pryttlar och lockande rea-kläder jag sen ändå inte använder. Kanske till och med äta mer resurssnålt vegetariskt. Som tur är förhindrar familjens dåliga ekonomi oss redan från att vara riktiga miljöbovar.
Vad tänker du göra? Tidiga nyårslöften kan avges i kommentarerna nedan, tack!

Hemma utan memma!

Dags för ett uppsamlingshit med metabloggande.
Vinlusen (vars födelsedag jag pinsamt nog missat, snälla gottgör min försummelse genom att titta in och gratta honom!) har startat ny blogg med det emninenta namnet Bittermitten.
Jessica kommer under dagen att installeras som Månadens matnörd för sitt förtjänstfulla gissande tidigare denna månad. Tyvärr har jag glömt stackars Peblin som fick stilpoäng månaden tidigare, så han får trängas där också.
Eftersom jag inte bara är glömsk utan även elak och opålitlig tänker jag kasta ut dem båda efter en vecka då den okände Skåne-talangen Björn tar över. (Meddela mig om du vill länka till något annat behjärtansvärt eftersom du (osalige ande) tycks sakna ett hem på nätet. Bröstcancer? Utrotningshotade djur med långa ögonfransar? Någon trevlig gastrinomisk eller sexuell perversion du vill uppmuntra till? Valet är ditt!)
Efter det är det Veckans matnörd som gäller för att höja tempot. Lita på att jag kommer att fortsätta missköta belöningen i form av hedersplatsplacering. Men kul blir det!

Lots of miles from Vietnam

Det är klart och isande kallt väder i Helsingfors och finsk mat är världens mest underskattade. Bara så att ni vet. Återkommer med rapport och kanske bilder.