Är du en supersmakare?
Flera har hört av sig och frågat om supersmakare. Här är några referenser. Och några tankar:
Till viss del är vi genetiskt förprogrammerade att njuta av eller att avsky vissa typer av mat. I synnerhet beskan skiljer agnarna från vetet. Bittra ämnen smakar gräsligt för vissa medan andra är helt oberörda.
I Asien är det vanligare med supersmakare. Fler kvinnor än män är supersmakare. Grovt räknat brukar man dela upp alla oss som äter så här:
• Supersmakare 25%
• Normalsmakare 50%
• Lågsmakare 25%
Tro nu inte att du automatiskt är en läckergom bara för att du är en fena på att urskilja grundsmakerna. Bland supersmakarna hittas både matnördar och fanatiska matvägrare.
Supersmakare undviker ofta nyttigheter som broccoli, brysselkål, gröna blad och fullkorn som innehåller beska men samtidigt hälsosamma och cancerskyddande ämnen. Många supersmakareupplever smaken av alkohol som obehaglig. Vinexperter är sällan supersmakare, däremot har de fenomenala näsor. Det finns också forskning som tyder på att supersmakare är mer känsliga för konsistenser och heta kryddor.
Man kan likna supersmakarens tillvaro vid att leva i ett smakuniversum upplyst av skränigt bländande neonljus istället för det milda skenet av stearinljus.
I årtusenden har den bittra smaken bekämpats genom att odlare tagit fram grönsaker och frön med så mild smak som möjligt. Beskan i form av t ex alkaloider har en viktig funktion efter som de är ett skydd mot att förtäras av djur, eller i alla fall fel djur som inte gör växterna en tjänst genom att sprida frön.
Ändå odlas många grönsaker och frukter just för sin njutbara beska. Och nästan överallt i världen anses beska ingredienser ha viktiga medicinska egenskaper. I Asien älskas ”bitter gourd”, en sorts bucklig, extremt besk zucchini, hyllad för sin stärkande effekt. Vi förknippar också positiva upplevelser med beska eftersom njutningsmedel som kaffe, choklad och alkohol har en markant beska.
Kunskapen om hur vi upplever beska smaker är dåligt kartlagd, men redan nu vet vi att det är en mångfasetterad upplevelse. Det har nämligen upptäckts runt 50 olika typer av receptorer för beska i smaklökarna.
Vi vet också att beska kan ge mat en sublim dimension. Sofistikerade smaklökar söker beska. Därför har det skett en besk revolution i gastronomin. Stark kärv rucola har konkurrerat ut fadd isberg och mörk choklad den mer menlösa ljusa.
Det är status att älska det bittra. Beska är den vuxnaste smaken. Ett tecken på att man övervunnit barndomens preferens för sliskig inställsamhet.
Bitter mat med vuxen smak:
• endiver
• Lagrade ostar
• öl
• oliver
• gröna bladgrönsaker
• kål
• Bittra likörer och aperetifer (Gammeldansk, Campari)
Till viss del är vi genetiskt förprogrammerade att njuta av eller att avsky vissa typer av mat. I synnerhet beskan skiljer agnarna från vetet. Bittra ämnen smakar gräsligt för vissa medan andra är helt oberörda.
I Asien är det vanligare med supersmakare. Fler kvinnor än män är supersmakare. Grovt räknat brukar man dela upp alla oss som äter så här:
• Supersmakare 25%
• Normalsmakare 50%
• Lågsmakare 25%
Tro nu inte att du automatiskt är en läckergom bara för att du är en fena på att urskilja grundsmakerna. Bland supersmakarna hittas både matnördar och fanatiska matvägrare.
Supersmakare undviker ofta nyttigheter som broccoli, brysselkål, gröna blad och fullkorn som innehåller beska men samtidigt hälsosamma och cancerskyddande ämnen. Många supersmakareupplever smaken av alkohol som obehaglig. Vinexperter är sällan supersmakare, däremot har de fenomenala näsor. Det finns också forskning som tyder på att supersmakare är mer känsliga för konsistenser och heta kryddor.
Man kan likna supersmakarens tillvaro vid att leva i ett smakuniversum upplyst av skränigt bländande neonljus istället för det milda skenet av stearinljus.
I årtusenden har den bittra smaken bekämpats genom att odlare tagit fram grönsaker och frön med så mild smak som möjligt. Beskan i form av t ex alkaloider har en viktig funktion efter som de är ett skydd mot att förtäras av djur, eller i alla fall fel djur som inte gör växterna en tjänst genom att sprida frön.
Ändå odlas många grönsaker och frukter just för sin njutbara beska. Och nästan överallt i världen anses beska ingredienser ha viktiga medicinska egenskaper. I Asien älskas ”bitter gourd”, en sorts bucklig, extremt besk zucchini, hyllad för sin stärkande effekt. Vi förknippar också positiva upplevelser med beska eftersom njutningsmedel som kaffe, choklad och alkohol har en markant beska.
Kunskapen om hur vi upplever beska smaker är dåligt kartlagd, men redan nu vet vi att det är en mångfasetterad upplevelse. Det har nämligen upptäckts runt 50 olika typer av receptorer för beska i smaklökarna.
Vi vet också att beska kan ge mat en sublim dimension. Sofistikerade smaklökar söker beska. Därför har det skett en besk revolution i gastronomin. Stark kärv rucola har konkurrerat ut fadd isberg och mörk choklad den mer menlösa ljusa.
Det är status att älska det bittra. Beska är den vuxnaste smaken. Ett tecken på att man övervunnit barndomens preferens för sliskig inställsamhet.
Bitter mat med vuxen smak:
• endiver
• Lagrade ostar
• öl
• oliver
• gröna bladgrönsaker
• kål
• Bittra likörer och aperetifer (Gammeldansk, Campari)
11 kommentarer:
Jag hatar kaffe och öl, just på grund av beskan. Samtidigt älskar jag brysselkål, endiver och mörk choklad. I vilket fack hamnar jag?
Så kontentan är: om din ungar inte äter upp maten och gnäller, svabba deras tunga med blå karamellfärg och räkna antalet smaklökar för att se om de är supersmakare eller bara kinkiga.
krakel: öl och kaffe är något de flesta, men ine alla lär sig gilla. Främst när de uppskattar effekten.
dan s: Nej, om man själv och ungarna inte är nyfikna. En del supersmakare gillar beskt fast de reagerar mot det. Det är vara att hålla ut, sluta tjata och låta ungarna bekanta sig med grönsakerna i egen takt. Ibland är det konsistens eller tidigare dåliga erfarenheter som spelar in. Försök med råa grönsaker i fina bitar det brukar gillas bättre.
Jag gjorde en snabb översikt av forskningen inom området supersmakare (det finns mycket!) Visste du till exempel att supersmakare verkar vara bättre på att känna skillnad mellan olika fetthalter (något lågsmakare verkar ha väldigt svårt för)? Det är kopplat till konsistenskänsligheten, förstås.
Det är svårt att få total översikt, men det verkar till exempel som om supersmakare inte blir överviktiga lika ofta som ickesmakare, trots att de tycker sämre om många grönsaker.
Intressant läsning! Jag är nog en normalsmakare som gillar bittert. =)
Vad intressant! Jag har alltid varit värmekänslig, fått tvinga i mig bittra saker och haft det ännu svårare med syrliga saker. Kanske är man en omedveten supersmakare då. Men till föräldrarnas fasa var jag den kinkiga varianten.
Fast smakupplevelserna har ändrats med åldern och nu äter chili och brysselkål och dricker öl och iskaffe. Värmegrejen kommer jag aldrig över.
Hur är det med supersmakare och syrlighet? Jag tror att jag är en supersmakare - har presterat "bäst i klassen" på ett smaktest och känner omedelbart att något är fel om jag får lightmajonäs eller lightläsk.
Något som inte framgår här är om supersmakare har svårt för överdriven syrlighet. Jag själv kan knappt äta sådant godis som har surt "strö" utanpå. Det är bara obehagligt och får mig att grimaschera. Är det kanske en vanlig reaktion bland supersmakare?
Finns det olika grader av supersmakare? Jag har nämligen svårt för i princip allt beskt. Kål, oliver, mörk choklad, alkohol, vin, öl, lagrad ost, brysselkål, grapefrukt, spinat. Jag kan inte ens lära mig att tycka om det.
till kinesiskt horoskop:
ja, det finns olika grader av supesmakare. Du kanske tillhör super-supersmakarna. Läs boken matmolekyler så får du veta väldigt mycket om de olika sorterna lågsmakare, mellanssmakare och supersmakare på ett vetenskapligt men ändå lätt och roligt sätt.
till kinesiskt horoskop:
ja, det finns olika grader av supesmakare. Du kanske tillhör super-supersmakarna. Läs boken matmolekyler så får du veta väldigt mycket om de olika sorterna lågsmakare, mellanssmakare och supersmakare på ett vetenskapligt men ändå lätt och roligt sätt.
Åh, min son hatar choklad, minsta spår av kakao och han spottar ut godiset/kakan/glassen. I övrigt är han en riktig gottegris. En supersmakare månntro?
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida