Barn som äter dåligt

Precis som i många andra familjer med matmisstänksamma barn hade vi problem runt matbordet tidigare. Nu är det mycket bättre. Här kan du läsa om hur vi äter i vår familj idag. Du får gärna ställa frågor om barn och mat. Jag är ingen expert men har fler knep på lager.
Det absolut viktigaste när det gäller matstrejkande barn är att sluta tjata. Att inte ta fajterna. Det är så mot alla instinkter att det känns bisarrt i början. Men det funkar. Efter ett par månader börjar de i regel äta myckeet bättre. Kanske var det lättare för mig att vara cool eftersom det inte var mina egna barn.
Observera att det finns barn som har superkänsliga smaklökar eller har fysiska problem att äta. Då behövs det experthjälp.
En intressant teori som inte fick plats i artikeln är att mattrotset ofta sammanfaller med den period i livet då barn i jägarsamlarkulturer lär sig själva välja mat. Vi kanske ska se neofobin som en naturlig, ändamålsenlig fas lika mycket som en revolt riktad mot oss vuxna.
Visserligen går matvägran att förebygga och behandla men du är inte en dålig förälder för att ditt barn inte vill äta det du serverar.
Alla barn är olika försiktiga och har olika smaklökar så jämför aldrig barn med varandra och lyssna inte på föräldrar som skryter om att deras barn minsann alltid ätit allt. Trösta dig med att dina ungar har stark överlevnadsinstinkt och är rustade för ett farofullt liv på savannen.
Tro det eller ej men jag var notorisk matvägrare som barn. Och jag hade ju rätt! Jag gillar fortfarande inte formfranska, kokt vinterpotatis, vitt ris, kronolja (minns ni den?) och burkmajonnäs.

... och nyttig är den också!

Ambitiösa bloggare håller reda på gurkmejans hälsoeffekter. Men det är ingen rot utan en jordstam, bara så ni vet.
Och så här ser det ut i min kvällskopp. Gissa vad!
Uppdaterat: Jo, det här!

Gyllene kyckling

Varje gång jag lagar indiskt blir jag rosenrasande. Det är förmodligen världens mest förlåtande kök, ändå serveras bara smörja på indiska restauranger. Oljedrypande, murrigt och med bedrövlig kvalitet på kött, fågel och fisk.
Igår svängde jag ihop en strålande kyckling. Skulle jag få lika bra mat på någon indisk krog skulle jag bli stammis. Lägg nu märke till att receptet inte innehåller spiskummin. Vi går nämligen igenom en kris just nu, spiskumminet och jag. Bruket övergick till missbruk och det är bäst för oss båda att vi är ifrån varandra ett tag.
Färsk gurkmeja hittar du i asiatiska affärer. De håller i veckor om du lägger dem i en papperspåse i svalen. Den kan i absilut värsta fall ersättas med 1/3 tsk krossade kardemummafrön. Smaken blir naturligtvis helt annorlunda men god på ett annat, lite mer insmickrande sätt.
Gör gärna dubbel sats, kycklingen är lika god kall dagen efter.

Gyllene indisk kyckling (2 portioner)
2 knubbiga majskycklinglår
2 tsk finriven färsk gurkmeja
1 msk finriven ingefära
1 tsk stötta korianderfrön
1-2 vitlöksklyftor
1/3 tsk krossad svartpeppar
1 msk mörkt muscovadosocker
2/3 tsk salt
(ev 1 tsk tamarinspasta)
Till servering: Tamarindris med hing (recept kommer), yoghurtsås, stekta gröna bönor, chutney
1. Dra skinnet av kycklingen och kapa den i knäleden så att du får 4 bitar. Hittar du bara leden är det jätteenkelt, prova dig fram.
2. Riv ingefära och gurkmeja rakt ner i en kraftig plastpåse. Pressa ner vitlöksklyftan. Blanda ner övriga ingrediensser. Lägg ner kycklingbitarna och gnussla runt ordenligt så att pippin får en rejäl kryddmassage.
3. Låt kycklingen marinera i kyl ca 4 timmar. Tag ut den en halvtimme innan den ska lagas. Sätt ugnen på 225°C.
4. Hetta upp smör och rapsolja i en panna. Bryn kycklingen gyllene runt om. Du behöver inte skrapa av marinanden först.
5. Stoppa in pannan i ugnen eller för över till ett ugnsfast fat om pannan inte är ugnstålig. Stek ca 15 minuter tills kycklingen är genomfärdig.Exakt tid beror på tid på spisen och pullans storlek.

Den sura bagarens återkomst

Jag har haft svårt att komma igång igen efter stambytet i våras, men nu står det åter en fin rågsurdeg och bubblar och nybakat surdegsbröd på köksbordet.

Rågsurdegen ville inte riktigt komma igång. Mitt första försök blev mögelangripet efter 5-6 dagar. Jag köpte nytt rågmjöl på Bondens egen marknad och gjorde ett nytt försök. Det blev surt, men jäsningen uteblev. Jag gav inte upp utan fortsatte att ersätta hälften med nytt rågmjöl och vatten morgon och kväll, lite mer vatten än mjöl (i vikt). Till sist, på nionde dagen, började den bubbla vackert.

Som ni förstår krävs det tålamod att baka surt. Börja inte baka med en deppig surdeg, utan pyssla om den tills den blomstrar upp.

Tålamod var ordet. Jag satte en fördeg i går kväll, blandade degen halv nio i morse och först halv åtta på kvällen var brödet färdigt för ugnen. Mycket arbete var det inte, bara att vänta.

Brödet var en variant på min ljusa surdeg, men med extra råg och smaksättning av finskt brödmalt som jag köpte i somras. Det finns i finska boden i Hötorgshallen, eller eventuellt i hälsokostaffärer.

Surdegsbröd med malt

Fördeg, kvällen innan:
30 g rågsurdeg
3 dl vatten
100 g rågmjöl
50 g vetemjöl special
1/2 dl finskt brödmalt

Bakdagen:
ca 300 g vetemjöl special
10 g salt

Läs receptet på ljust surdegsbröd för bakinstruktioner. Var beredd på att jäsningen kan ta längre än angivet.

Källor till kärlek

Får du inte såna här frukostar av din man? Byt!
Majonnäsen i röran är givetvis hemvevad på fin olivolja. Ägget kokt till krämig perfektion. Pepparroten nyriven. Brödet lämnar en del att önska men även solen har sina fläckar.
Just nu ruvar en surdeg i köket. Smeten till middagens kikärtspannkakor står och sväller. Jag har just hittat ett fantastiskt risrecept med tamarind, cashewnötter, hing och curryblad. Naturligtvis kommer det från praktverket Mangoes & Curry Leaves. Eftersom jag är en gravt störd människa har jag alla ingredienser hemma.
Nu bläddrar jag förstrött efter uppslag till hur majskycklinglåren ska beredas för att passa till. Kanske ska de få en stilla massage med en rostad lankesisk kryddpasta? Söndagar är bra dagar.

Intressant forskning förklaras dåligt

Ytterligare en oreflekterande medicinsk artikel från Svenska Dagbladet. Efter en enda studie på råttor som anser man sig kunna trumpeta ut att mycket fett i maten skadar hjärnan.
Det reflekteras inte över om sorten av fett och hur det behandlats spelar roll. (Kan hoppa opp och sätta mig på att försöket gjordes med varmpressad rapsolja.) Inte heller eventuella metaboliska skillnader mellan råttor och människor.
Ännu viktigare: vad händer med kostens totala innehåll av näring när rent fett ersätter en del av andra energikällor? Förmodligen minskar mängden av vitaminer, fibrer och mineraler.
Sedan dras paralleller till överviktiga människor med typ 2-diabetes som har sämre minne än friska. Alltså sjuka människor med en metabolisk obalans. Om de äter mycket fett är okänt. Experter med andra åsikter får inte uttala sig. Inga studier som visar på fördelar med en fettrik kost (så länge det handlar om rätt fett) presenteras.
Den här högintressanta forskningen hade förtjänat en ordentlig nyanserad artikel istället för att förvandlas till kvällsblaskeslask. Inte konstigt att människor blir rädda för att äta.

Kryddkaravan

Visserligen saknar jag Möllevångstorget men faktum är att Stockholm bjuder på idel möjligheter att fynda långväga smaker.
Att köpa kryddor kan vara ett vågspel. I regel är kryddor i lösvikt en dålig afffär eftersom ljus och luft är aromernas fiender. Men det finns undantag. Bästa sichuanpepparn hittar du på Klippet, Fridhemsplan. fråga dig fram förr det är omöjligt att hitta i kaoset. Passa gärna på att köpa hem lite goda såser och guckor från La Costena, för dig som tycker att Santa Maria och Old El Paso lämnar en del att önska vad det gäller intressant smak.
När du ändå är i faggorna kan du besöka Govindas lilla butik på Fridhemsgatan 22. Här finns stans bästa spiskummin, ajowan , nigella och den notoriska hing (aka dyvelsträck, och det med god anledning). Nigella är de små fröna som ger indiska och mellanöstliga tunnbröd rätta smaken. Hing är en ersättning för vitlök som får till ocm med mig att snällt nöja mig med vegetarisk curry.
Ikväll ska vi laga just curry på de små goda fröna som köpts igår.

Snabbt tips

Stek klyftat skalat gravensteinäpple i smör tills det mjuknat och fått lite färg. Strö över kanel och stek ytterligare en minut. Och så mörkt muscovadosocker, en pytteskvätt calvados och låt puttra försiktigt en minut till. Servera med vaniljglass och lite friskt rasp av citronskal ovanpå.

Förresten: Läs gärna senaste numret av ICA Kuriren där jag skrivit en artikel om barn och mat.

Favvoblog! (2)

Stackars Malin Sandström fick sig en oförtjänt känga av Susanna Baltscheffsky i söndagens Svenskan. Hon anklagades för att blogga utan analys och fördjupning. Jag håller inte med. Läs här om anlag för att uppleva bittra smaker

Favvoblog!

En själsfrände. Nära men ändå långt borta.

Sobanudlar med pumpa, äpple, salvia och bacon

Sobanudlar är mustiga japanska nudlar som tillverkas av bovete. Ofta ingår även vanligt vete så glutenintileranta får passa sig. Ett bra knep är att koka sobanudlarna i förväg, skölja dem med kallt vatten och låta dem ligga kvar i durkslaget. När det är dags för servering slår man på kokande vatten från vattenkokaren och skakar runt lite. Metoden passar sämre för de pastarätter där det är viktigt att såsen klänger fast vid pastan. Men med stunsiga sobanudlar, i synnerhet när det gäller rätter som egentligen har karaktären av varm nudelsallad blir resultatet perfekt. Är du för lat eller för snål att luska rätt på sobanudlar kan du använda fullkornspasta i stället.
Den här rätten även bra som tillbehör till rådjursbiffar, älgköttbullar. Om du hoppar över vinägern i receptet blir nudlarna dessutom en intressant kontrast till en bit grillad marulk med mustig rödvinssås. Om du vill vara vego kan du utesluta baconet och istället röra ner några matskedar miso på slutet för smakens skull. Eller varför inte lite knaperstekta svampar från skogen?

Sobanudlar med pumpa, äpple, salvia och bacon

4 små portioner sobanudlar
3/4 dl gröna pumpafrön
100 g bra bacon, fintärnat
2 dl fint tärnad pumpa
1 dl tärnad palsternacka
2 msk finhackad schalottenlök
1 dl fint tärnat äpple, av fast syrlig typ
1 krm mald kryddpeppar
1 msk finhackad färsk salvia
1 msk kallpressad rapsolja
2 tsk äppelcidervinäger
salt, mycket nymald svartpeppar

1. Rosta pumpafröna i torr panna tills de börjar dofta och knäppa. Passa noga så att de inte bränns. Ställ åt sidan.
2. Hetta upp en gnutta smör och baconet i pannan. Stek pumpa, palsternacka och lök tills de fått en aning färg. Blanda ner äpplen, kryddpeppar och salvia. Stek tills äpplena mjuknat.
3. Blanda fräset med varma nudlar olja och vinäger i en stor skål. Smaka av med salt och peppar.

Det finns en speciell plats i helvetet för folk som skriver texter på brödpåsar

Jag vet inte exakt vilken krets det kan röra sig om, men det är definitivt i änkefru Sands absoluta närhet. Bara de förnumstiga namnen på bröden gör mig lätt illamående. Blind Höna hittade det lilla vämjeliga kornet långt tidigare och bjöd då på en klyschkavalkad.
Det bär mig mot att erkänna det men just brödet Njuta! är det som oftast hamnar i mackjärnet när vi gör varma mackor till ungarna. Mycket fibrer men ändå mört och saftigt.
Idag serverades mackorna med lagrad cheddar och skinka (senap för de vuxna) till en mustig pumpasoppa. Vi minskade på mängden kycklingbuljong och kryddor, hoppade över gurkmejan och pressade i lite apelsin på slutet. Succé!
Pumpan angrep vi som vi lärt oss i Joy of Cooking.
Mitt i förra meningen kom jag på att pumpakärnorna höll på att brännas i ugnen!
Rostade pumpalärnor är nämligen äldsta bonusbarnets favorit.
Plocka ur kärnorna, skölj dem i durkslag. Rör runt med lite salt, det löser sig fint i fukten. Bred ut på en plåt och rosta ca 5 minuter i 200°C. Passa noga och okynnesblogga inte under tiden.

Söndagsnörderier

Igår föreläste jag hos de förtjusande Munskänkarna i Jönköping. Med hem i bagaget fick jag trevligt nog en flaska Gevrey-Chambertin, 1999. Kraftfull (nåja, i sin genre) och beghagligt åldrad pinot noir som ska serveras till vild fågel närmaste tiden. (Förslag mottages tacksamt för att sedan negligeras.)Igår serverades den till bourgognsk biff tillsammans med två andra viner. Ett avslappnat och ändamålsenligt sätt att testa viner: en enkel rättfram rätt serveras med tre olika viner att kontemplera. När allt kommer omkring är vin i första hand en måltdsdryck.
Innan serverades fint stekta pilgrimsmussslor (aka PGM, bland oss blaserade krogkritiker). Två klassiska men fruktiga franska chardonnayer serverades till. Personligen föredrar jag en fruktig ale med låg beska eller veteöl till pilgrimsmusslor eftersom alla viner frontalkrockar med skaldjurens umami i min käft. Prova veteöl nästa gång ni ska käka räkor så uteblir garanterat den fruktade räkfrossan, de dåliga vibrationer som så ofta uppstår uppstår när vin och räkor möts.

Fint på Fond

Sublim rökt lax med blomkålspastej och frisk äppelsallad bemängd med burdust grov senap. Stefan Karlsson lagar mat med hela sitt stora hjärta.

Alltid hungrig

En blogg kräver ständig matning. Nu åker jag till Halmstad/Göteborg/Jönköping för att föreläsa. Tillbaka söndag. Tur att man kan moblogga!

Tutelitutelut!

Eh, det var inte tomaterna utan jag — som tutade i min egen lur. Jag har ju faktiskt skrivit (i alla fall delvis) två böcker. Så jag kanske borde göra lite reklam för den som redan kommit ut?

Tatadudimdu dimdada!

Hörde du? Det där var tomaterna som sjöng på sista versen. Snart är de inte ens vatten värda trots att det är just vad de smakar. Om du har tur och stöter på några tomater som är värda din uppmärksamhet bör du köpa feta enligt kommentarerna i posten nedan. Sen lagar du en grekisk skorpsallad som heter duga.

Bästa fetan?

Eftersom det verkar finnas ett skriande behov av konsumentupplysning i fetafrågan öppnar jag diskussionen på allvar här. Var köper du din bästa feta?
Max, som erkänner att han är partisk, talar sig varm för sina egna från Fontana i diskussionen nedan. Jag svärmar för extralagrad Valma som jag vanligen köper på Grekiska Livs, Möllevångstorget i Malmö. Just nu har jag en stor burk som Ilias donerat till mig som tack för diverse tjänster. (Se där, nu rök chansen att bli minister!)
Förövrigt är alla ordvitsar med feta bannlysta. OK?

Egentligen ...

... är jag ingen gottegris. Men i morse vaknade jag med en vild, obändig längtan efter Emmerys valnötskakor. Typ mandelmassa, valnötter, smör, riktigt mörkt socker och ägg. Kanske lite kanel? Receptet måste återskapas snarast i mitt kök. Bilden kommer från bagerifiket Emmerys i Malmö. Kaffet är ojämnt men brödet och kakorna är i en klass för sig. Det mesta är ekologiskt och då räknas väl vara hälften av kalorierna?
Svårigheten är att få tag på bra valnötter. De man köper i vanliga affärer är nästan alltid en smula härskna och löjligt dyra. Jag köper mina hos Seyhmus eller på Hötorgshallen. Allra gladast blir jag om jag får tag på en stor lufttät påse.

Om du hör nåt i luften som surrar ...

En av mina nördigaste och mest ljuvligt excentriska vänner ger ut en efterlängtad CD, vilket firas med en helkväll på Etnografiska. Maten verkar också lovande. Vi ses väl där?

Grekisk sallad igen och igen

Bland kombinationer som nästan är för bra för att vara sanna hittar vi naturligtvis radarparet tomat och feta. Det lite kritigt torra och skarpa från osten mildras av tomatens runda sötma. Alliansen fulländas med lite nymald svartpeppar och gärna någon sorts lök. I synnerhet dem milda blommiga rödlöken kommer till sin rätt här. Fetan måste givetvis vara äkta fårfeta. Undvik alltid fuskfeta — en konspiration mellan danska kossor och onda mejerister.
Eftersom tomatsäsongen nalkas sitt slut hetsäter vi just nu grekisk sallad. Eller rättare sagt olika bastardiserade varianter. Det här är söndagens lunch. Ibland använder jag en nypa kanel och lite rostade spiskummin i dressingen, det ger ett intresssant, smått orientaliskt stuk.

Tomatsallad med feta, gröna bönor och rostade frön (2 port)
4 tomater (gula och röda)
150 g fetaost
200 g gröna bönor, lättkokta och avångade i durkslag
1/2 liten rödlök
oliver
2 msk rostade pumpafrön och/eller pinjenötter
Dressing:
1 dl Friggs grönsaksjuice
1 msk balsamico
1 msk gräsig olivolja
1/2 tsk finstötta korianderfrön
1 tsk pastis, t ex Pernod
mycket nymald svartpeppar
1. Blanda alla ingredienser till dressingen och låt stå och dra medan du gör salladen.
2. Tärna tomater, ost, bönor och lök i fina bitar. Vänd försiktigt runt med dressingen. Strö över frön och nötter.

Frukost: Så funkar det

1. Gift dig med rätt man.
2. Kör ut honom i köket en söndagsmorgon. Eller se bara tillräckligt ömklig ut.
3. Njut av resultatet: Rostat surdegsbröd från Bondens Egen med pocherade ägg, fräst prosciutto, rödlök, lagrad ost och mycket nymalt svartpeppar.
4. Blogga

Kaffetår utan tårar

Numera avstår vi från vårt älskade Mollbergs blandning. Sveriges bästa kaffe i vettig prisklass. Vi har med sorg i hjärtat gått över till Zoegas ekologiska eftersom inte vi gillar sättet det konventionella kaffet produceras på. Rättvisemärkta Hacienda gick bara inte att dricka, det var inte värt att kravla sig ur sängen för. När ska det komma ett riktigt bra kaffe vi kan dricka med gott samvete?

Off topic: Söndagsläsning

Salon har inta bara gett mig min man utan också mycket fantastisk läsning. Läs intervjun med den kompromisslöse Richard Dawkins som är aktuell med boken The God Delusion (Ni måste kolla på en bilannons först, men det överlever ni). Några godbitar om religionens faror:

"You cannot actually disprove the existence of God. Therefore, to be a positive atheist is not technically possible. But you can be as atheist about God as you can be atheist about Thor or Apollo. Everybody nowadays is an atheist about Thor and Apollo. Some of us just go one god further.

"I think there's something very evil about faith, where faith means believing in something in the absence of evidence, and actually taking pride in believing in something in the absence of evidence. And the reason that's dangerous is that it justifies essentially anything."

Majskolvens bundis

Jag är barnsligt förtjust i majskolvar. Kanske för att min mamma när hon väntade mig var besatt av majskolvar; vid ett legendariskt tillfälle morrade hon åt middagsgäster som försökte förse sig med sin rättmätiga andel ur skålen med majskolvar.
Nåja, jag inser att en del tycker att majskolvar är just barnsligt. På gränsen till menlöst. Därför jar jag precis svängt ihop ett litet krutigt kryddsmör att servera till våra sofistikerade middagsgäster.

Blanda 75 g rumsvarmt smör med 1 msk mild olivolja, 50 g yttepyttefint hackad vrålstark rökt korv, 2/3 msk lika finhackad rödlök, 1 tsk finrivet limeskal, 1/2 msk pressad lime och 1 nypa farinsocker. Servera rumsvarmt till nykokta majskolvar.

Jag använde Möllers ölkorv som brukar finnas i vanliga butiker. Om du ratar kött kan du istället experimentera med lite chipotlepasta i stället. Eller använda Tabascos fantastiska starka gröna oliver. Något säger mig att smöret dessutom passar fint till nykokta gröna bönor och/ellern stekt odlad torsk.

Uppdatering: Som en extra knix på rätten rostade vi pumpafrön hårt med lite salt och finhackade. Fnaset ströddes över de korvsmörsglansiga majskolvarna för att ge krunsch och must. Himmelriket var nära. Sen åt vi vildsvinstek med rostad enbärs- och apelsinsås, vildrisotto med getmjölk, zeresjk och getost samt rotsellerinudlar med trattisar. Till sist Johans goda äppelpaj på skrädmjölsbotten med rosmarinspiffad getkaramell. (Om ni undrar över getexcesserna berodde det på att jag hittade en burk kondenserad getmjölk i skafferiet. )

.

Äntligen Bondens egen marknad!

Jag vet inte hur många lördagar jag försökt komma iväg — men idag ska det ske! Nya kameran ska med. Vi har inte riktigt vant oss vid varandra än så det tar nog några dagar innan jag törs lägga upp några bilder. Efterssom det här är ett genuint trist navelskådande inlägg (vaddårå, det är ju lördag!) så länkar jag till en gammalt recept på pumpasoppa så att du inte känner dig allt för besviken över att ha gjort dig omaket att surfa hit.

Dagens matcitat

Fabulous Gitto skriver:

Att laga mat till sig själv är som onani. Ett blodfattigt Marabou-Mmm som bäst, men oftast ett stort antiklimax, typ "jahapp, det här var ju trevligt, vad gör jag nu?".

Så sant som det är sagt! Eh,
bloggat menar jag ...

Förminskning

Idag var jag och föreläste om umami på ett seminarium arrangerat av ett stort företag. Jag var bra. Matprofilen Carl Jan Granqvist var moderator på sitt vanliga underhållande vis. Inför publiken (200 huven) kallade han mig "lilla gumman", "härlig tjej" och mös över hur himla fint det var med ett kvinnligt perspektiv. Jag pratade inte om virkning, inte om marmeladkok. Jag är 40 år och rätt bra på mina ämnen.
Efter att jag talat avrundade Carl Jan inte med att kommentera/utveckla mitt anförande utan anknöt genom att tala om hur stor skillnad det var på manliga och kvinnliga kokboksförfattare.
Konstigt nog gillar jag Carl Jan väldigt, väldigt mycket och nöjde mig därför med att kalla honom lille vän och klatcha honom rejält där bak (till publikens förtjusning).
OK, jag är en stabil person — jag är inte arg, mest paff. Men jag förstår att andra skulle känna sig förbannade (jag reserverar ordet kränkt för starkare upplevelser) eller nedvärderade över ett sådant beteende. Förminskning av kvinnor tillhör vardagen. Det hände idag, det har hänt förut och kommer att fortsätta. Det finns mer jag skulle kunna berätta, men det här är ingen bekännelseblogg.
Ni som hävdar att kvinnor deltar i arbetslivet på samma villkor vet fanimig inte vad ni talar om. Och jag vet vad ni kommer att säga nu: "Tål du inte lite skoj?". Det gör jag. Om det verkligen är roligt.

Uppdatering: Jag har nu naturligtvis talat med Carl Jan personligen, vilket jag inte hann med igår. Han förstod mina synpunkter, blev uppriktigt ledsen och lovade att tänka sig för i framtiden. Syftet med den här postningen var att visa på ett konkret exempel på hur även i grund och botten rätt hyvens karlar förminskar kvinnor de egentligen respekterar. Vi får nämligen ofta höra att vi bara inbillar oss att vi behandlas annorlunda.

Skåpmat: Druvor

För ett år sedan i Svenska Dagbladet:

Det finns ingredienser som får en att tro på en högre makt. En högre illasinnad makt, närmare bestämt. Vissa råvaror verkar nämligen vara skapade på pin kiv enkom för att göra matlagare frustrerade. Ta bara det här med druvor. Jag älskar druvor. En gyllenskimrande stinn muscatdruva med drag av litchi, sega persikor och honung gör mig tårögd. Trots dessa lovande egenskaper lyckades jag i årtionden inte att laga vettig mat med druvor . I alla fall inte förrän de genomgått metamorfosen till vin.
I de klassiska finköken har druvan sällan haft en självklar plats. Hittills har du nog oftast mött den i konserverad fruktcocktail, där problemet med den sturiga druvan lösts genom att alla frukters särart utplånats. Kanske har du diskret föst bort den från sallader där den slängts ner av en optimistisk kock. Eller så har du drabbats av den krystade klassikern sole veronique där gröna skalade druvor optimistiskt placeras på en stackars sjötunga med vitvinssås som definitivt skulle vara gladare utan det påtvingade sällskapet. Tvångsäktenskapet mellan ost och druvor är nästan lika misslyckat. Både ost och druva är i regel lyckligare var för sig än på tumanhand.
Efter år av vedermödor konstaterade jag att druvan har en given smakkamrat i en enkel grillad kyckling. Servera pippin med halverade druvor marinerade med lite honung, sherryvinäger, stött muskotblomma och nymald svartpeppar. Om du inte har roligare fritidsintressen kan du skala druvorna först. Salladen är dessutom angenäm till en kalvstek med mild sås eller fläskkotlett. Under mina ivriga laborationer hade jag dock förblindats av ett kulinariskt kardinalfel.: högmod Jag hade glömt bort att ödmjukt kika på vad de givna auktoriterna, nämligen druvodlarna själva, använder druvor till i köket.
I Andalusien mixas en sublim vit gaspacho på vitlök, mandel och druvor. Från Italien kommer ett av de mest genialiska uppslagen. En supersnabb rustik rätt som passar de stressiga dagar druvorna skördas. Hetta upp stark italiensk korv i en panna med lite olivolja, när korven är fint knaprig slänger du ner ett par nävar små röda druvor. Stek vidare på högsta värme tills druvorna svettas och börjar kränga sig ur sina skal. Servera omedelbart med mycket nymald svartpeppar och ett par droppar vinäger.
Trots — eller just på grund av — att druvorna utgjort en utmaing har det blivit trendigt som tusan attt laga mat med dem. Inte minst i USA där man till och med experimenterar med sina urdruvor som är primitiva kusiner till den civilicerade vin-vindruvan. Concordedruvan finns nu på varenda medveten dessertmeny idag och utmanar smaklökarna med sin märkliga smak av bubbelgum och gelégodis. Kockarna kombinerar också chardonnaydruvor och pinot noir med samma finess som vinmakare för att kreera nya smaksensationer.
I Sverige är situationen tristare. Ett märkligt fenomen är att trots att många av oss lägger ner små förmögenheter på att lära oss identifiera den exakta druvsorten i vin så är vi kompleettt ointresserade av druvorna vi stoppar i munnen. Vi skiljer möjligen på röda och gröna. Ändå är det lika stor skillnad på olika druvsorter som på olika äppelsorter och potatistyper.
Kanske är det först när det finns en myriad sorter med olika egenskaper som vi får respekt för den stackars utstötta druvan så att den hittar in i vår kök på allvar.

Comfortably numb

I lördags hade jag en notis om favoritrestaurangen Bar Shu i Svenska Dagbladet. Jag var där och åt middag med Fuchsia och var tvungen att gå dit och äta lunch dagen efter. Så bra var det. Tyvärr var trycket i Svenskan dåligt så här får du se bilden på den vackra inredningen i bättre skick. Jag hinner inte skriva mer om sichunaesisk mat just nu. Bege er i stället till Tummy rumble och läs vad de tycker. jag har desssutom stulit den geniala rubriken av dem.
Meningarna var delade om salladen på innälvor. Grismage och mörkokt tunga i lövtunna skivor serverade med chiliolja och naturligtvis en rejäl dos av den tungtinglande, bedövande sichuanpepparn. Jag var i trans. I bakgrunden skymtar ni en skål med dan dan-nudlar. Typisk gatumat från Sichuan med ett förledande anspråkslöst yttre som gjorde mig besviken när den dök upp på bordet. Tills jag smakade. Med Fuchsias tillstånd kommer jag snart puvlisera receptet här.

I väntans tider

I morgon kommer min nya kompaktkamera. Så jag längtar!
Jag kommer fortfarande använda den utmärkta mobilkameran men tyckte att det var dags att uppdatera en smula för att få bättre bildkvalitet.

Oj, vad det är barnsligt kul att plåta. Hur har jag kunnat missa en så underbar hobby så länge? Jo, det är en typisk tjejgrej att vara skraj för att testa nya saker. I synnerhet något som handlar om teknik. Det är enklare att göra som jag gjort: Kokett fnissa att man är urusel på ditten eller datten. Och slippa sticka ut huvet. Därför är det alltid män som så ofta både är familjefotografer och professionella fotografer.

Nu när kamerautvecklingen gjort det så rasande enkelt att ta bilder finns det inga ursäkter för att förtrycka sig själv längre. Tekniken har äntligen nått upp till min inkompetensnivå. Det är nästan omöjligt att ta dåliga bilder med en bra kamera.

För mig är det en viktig del av feminismen att göra upp med min egen bekvämlighet och feghet. I somras började jag köra båt. Jag tror banne mig jag ska spika upp ett par tavlor ikväll för att känna mig riktigt emanciperad.

Kokoschutney från Kerala

Ett av de senaste årens bästa upptäckter var att det finns riven färsk kokos i frysen på asiatiska affärer. De pateteiska kokosnötter eller den torkade surkokos som finns i vanliga affärer ger inte tillräckligt bra resultat när man en gång smaka riktigt bra kokos. Jag varnar er, ni kommer att höja ribban för all framtid.
Det här är en chutneyvariant jag lärt mig av Das Shredaran som har rötterna i Kerala. Underbar till curry, eller att dippa papadam i.
Se till att ha alla ingredienser förberedda och arbeta snabbt vid pannan så att det inte bränns. Färska curryblad kan ibland hittas i asiatiska affärer (frys in!) men kan i värsta fall ersättas med torkade (finns i indiska affärer).

Kokoschutney som i Kerala
200 g fryst kokos
1 dl tjock yoghurt (10%)
1 msk grovriven ingefära
1/2 liten grön chili, urkärnad
5 curryblad
2 tsk brunt senapsfrö
1 nypa socker
1 nypa salt
1. Kör kokos, yoghurt, ingefära och chili till slät kräm i en matberedare.
2. Hetta upp oljan och senapsfröna tills fröna börjar poppa. Vänd ner currybladen och sedan omedelbart kokoskrämen. Lått puttra på 5 minuter på mycket låg värme.
3. Låt svalna. Smaka av med salt och socker. Kan förvaras i kyl ca 2 dagar.

Hard core coffee

Innan någon känner sig förfördelad: Malmö vimlar av toppkaffeställen. Jag ger ett par: Solde, Nesta, Kafferosteriet och numera också Melvins (där jag haft ett litet finger med i mackhittepåandet).
Ni kan läsa de rikstäckande diskussionerna om robusta och arabica och vådan av att överextrahera på det übernördiga kaffeforumet Riktigt kaffe. Ibland blir det en smula beskäftigt när grabbarna (för gissa om det är mest grabbar som är på jakt efter den perfekta creman)går igång. Men på det hela taget är det underbart att det finns så kunniga entusiaster som tar kaffe på allvar och missionerar.
Obligatorisk läsning för koffeinister!

Uppdatering! Gulligt!

Njutbart!

Ett av Sveriges i särklass bästa fik ligger i Malmö. Frågan är om jag druckit mycket bättre espresso än den på filtrerat Malmövatten och 5 Estate från Johan & Nyström. Här kan du också köpa ostar av sällan skådad kaliber. Och tjabba vänligt med personalen som gärna håller brandtal om perfekt mördeg och de rätta tillbehören till ostarna. Vissa ostar är så bra att de är sig själva nog. Prova den redan smått legendariska Astun de Barolo, opastörisad komjölksost som först grävs ner (nej, jag vill inte veta var) och sedan blivit ömt inklappad med resterna från nebbiolodruvor som pressats för att ge sin must till myndiga Barolo-viner. Luncha gärna på sallader med makalösa ingredienser som skulle varit ännu bättre om de komponerats med en aning mer fingertoppskänlsa och botats från en släng rödlökssjuka. Rödlök kan vara gott i sallader men i ärlighetens namn tycker jag att en caprese på så sublim mozzarella är bättre utan. Mackorna är lika generösa och brödet kommer naturligtvis från Il Panificio. Namnet på oasen är Njutbar, adressen Stora Nygatan 23.
Hälsa från mig!

Nytt i ordlistan

Lär er begerppet ghetto latte och hur man kan använda det för att förklara världen ( i alla fall delar av den).

Äggcurry revisited

Sist blev det en syrligt sötsimmig variant av såsen tilll min älskade äggcurry. så nu har jag en fullgod ursäkt att lägga ut det reviderade receptet här på bloggen. Klunsen du ser i såsen är en så kallad falsk kardemumma som ger en fascinerande, lite rökig smak till indisk mat. Du klarar dig utmärkt utan den, men det ger onekligen extra nördpoäng att hiva i den. Även i Kina används liknande falska kapslar som även den saknar den vanliga kardemummans utsökta söta parfym. Om du inte får tag i svart kardemumma kan den ersättas med 1/2 tsk svart spiskummin som har liknande smak. Eftersom jag inte hade bruna senapsfrön hemma valde jag att gå en annan väg och piffade till med kalonji, en trevlig men bångstyrlig krydda som är mycket god med linser och potatis. Överdoseras den smakar det räligt beskt och bränt.
Sötsyrligheten då? Jo, den åstadkoms med en sked tamarindexktrakt och en försvarlig dos mörkt muscovadosocker.
Fantastisk rätt att laga när skafferiet och plånboken ekar tomma. Lättkokt eller rostad blomkål smakar lysande i grytan. Bascurryn (själva tomatsåsen) kan användas för en kycklinggryta eller som en sås till lamstek. Om du har svårt att få tag i hela kryddor kan du ersätta dessa med malda. Alla malda kryddor tillsätts då samtidigt som gurkmeja, kanel och chili. Servera gärna med basmatiris.

Äggcurry med kokoschutney
(4 portioner)
8 hårdkokta ägg, skalade och halverade
2 dl frysta ärtor
1/2 dl grovhackad färsk koriander
Bascurry med tomat:
1 stor gul lök
1-2 msk smör och rapsolja
1/2 tsk kalonji (eller 1/2 msk brunt senapsfrö)
1/2 msk korianderfrö, grovt krossat
1 msk spiskummin
1 msk mald gurkmeja eller 2 msk finriven färsk
1/3 tsk kanel
2 msk finriven färsk ingefära
finhackad färsk chili efter behag
500 g passerade tomater
1 1/2 msk mörkt muscovadosocker
1 1/2 msk tamarindpasta
3 dl vatten
salt
Till servering:
Ris, kokoschutney (recept i morgon)
1. Skala löken och hacka den grovt. Hetta upp oljan med senapsfrö, koriander och spiskummin. Så fort kalonjin/senapsfröna ger sig från ett litet knäpp vänder du ner löken. Stek på medelvärme under omrörning tills löken fått färg och mjuknat. Vänd ner gurkmeja, kanel, ingefära och chili och fräs i ett par sekunder under omrörning. Dra raskt grytan av spisen om det blir för varmt.
2. Vlanda ner på tomater, tamarind, socker och vatten. Låt puttra med locket på glänt i minst 30 minuter, gärna en timme. Smaka av med socker, salt och chili.
3. Vänd ner de frysta ärtorna och låt koka upp. Vänd försiktigt ned ägghalvorna och värm försiktigt i 5 minuter. Lägg upp på vackert fat och strö över koriander. Servera med kokoschutney.

Majonnäs utan ägg

Att vara allergisk mot ägg kan vara förfärligt knepigt. Därför är det roligt att bjuda en äggallergiker på något som smakar extra omtanke. Här är två smarriga dipper, den ena är dessutom bra för mjölkallergiker.
Det första receptet ger en underbart krämig majonnäs, men var generös med smaksättare eftersom tofusmaken lätt slår i genom. Öka mängden tofu om du vill ha en smalare majonnäs. Svart salt är ett indiskt svavelhaltigt salt som ger en trevligt äggig smak. Du hittar det i välsorterade kryddbodar eller på Taj Mahal på Kammakargatan i Stockholm. Dipperna servervas med papadam som rostats i torr stekpanna (mikro funkar också). Papadam bakas i regel på valjväxter och passar därför för glutenintoleranta.
Båda recepten är tidigare publicerade i Gourmet. Den fina bilden har Ingvar Eriksson tagit. Cina Stegfors var AD under plåtningen.

Tofumajonnäs med mango chutney
Basrecept:
150 g mjuk tofu
1 msk fransk senap
(2 krm svart salt)
3 dl rapsolja
2 msk pressad citron
krossad torkad chili eller kajennpeppar
salt
Smaksättning:
1/2-1 dl mangochutney
1 msk finhackad rödlök
2 msk finhackad färsk koriander eller mynta

1. Se till att alla ingredienser är rumstempererade. Kör tofun till kräm i mixer med senapen. Tillsätt olja i en fin stråle under fortsatt mixning. Öka hastigheten allt eftersom. Mixa ner mangochutney.
2. Smaka av med chili, citron och salt. Vänd ner rödlök och örter. Låt stå och samla smak i minst en timme före servering.

Nästa recept är för äggallergiker som längtar efter aioli. Sardellfiléer är lysande gott i blandningen. Vitlöken kan ersättas av lite hing (asafoetida)försiktigt fräst i olja. Känsliga magar tål vitlöken bättre om klyftorna förvälls, dessutom blir smaken rundare. Servera som dipp till grönsaker, i fiskgrytan eller till stekt fisk.

Kesomajonnäs med smak av Provence
Basrecept:
1 ask (250 g) keso
2 msk fransk senap
2-3 dl olivolja
1 dl vatten
vitvinsvinäger eller pressad citron
salt, svartpeppar
Smaksättning:
1 nypa saffran
3 vitlöksklyftor
4 rostade paprikafiléer, t ex Zeta
1 tsk finhackad rosmarin
1. Förväll vitlöksklyftorna i 2 minuter. Skala dem.
2. Mixa keso, senap, saffran och vitlök till fint mos. Tillsätt olivoljan lite i taget. Späd med vatten till önskad konsistens.
3. Finhacka paprikan och blanda ner den tillsammans med rosmarin. Smaka av med vinäger, salt och peppar. Låt stå och dra i minst en timme.

Who moved my cheese?

Väskan återbördad men den underbara finska getosten är spårlöst försvunnen. Man ska tydligen vara försiktig med vad man avslöjar på den här bloggen. I morgon blir det recept!

Ombudsmannavin

Eftersom jag likt Vinlusen tillhör Bittermitten känner jag inte särskilt starkt för något parti. Däremot tycker jag att det är innerligt skönt och på tiden att det blev regimskifte.Till och med Socialdemokraterna borde vara nöjda över tillfället att byta partiledare. Göran Persson ger mig vaga vibbar av Mårran varje gång jag stöter på honom. För ett tag sedan kände jag iskylan när han svepte förbi mig i korridoren när jag var förband (aka hare) åt honom i fantastiska programmet Lantz i P3. Jag fick analysera vad ett ombudsmannavin egentligen är.

Hur vet du att du är en matnörd?

Tänk dig att du är på väg hem från en veckas tjänsteflackande i Europa för att mötas av bagagekaos på Kastrup. Det är bara att åka vidare utan packning. Tänk dig vidare att det nu är en vecka sedan du sist såg väskan som var knökad med sprillans nya höstskor, två utstyrlslar från din favoritdesigner IVANA Helsinki och en högt älskad kashmirsjal. Det enda du gör är att tacka din lyckliga stjärna för att du hade On Food and Cooking i handbagaget. Kort sagt: du är sjuk.
Här en bild på Pirjo Suhonen som är brand manager på IVANA Helsinki och precis som sin syster multikonstnären Paula, en av universums coolaste kvinnor. Kläderna systrarna säljer är flickaktigt uppkäftiga och smygsexiga på ett sätt som tilltalar mig vådligt. Dessutom gillar jag att de bland annat använder sin stiligt vithåriga mor som modell i katalogerna. Är älsklingsplaggen bort hoppas jag att försäkringsbolaget ger mig en redig summa så att jag kan shoppa loss hos dem igen. Fast mest undrar jag ju förstås hur de där två finska getostarna mår i väskan ...

New nerds on the block

Stellan bloggar förtjänstfullt flitigt om nya produkter. Matnyttigt men inte riktigt tillräckligt nördigt för min smak. Då lovar den här bloggen bättre. Ryktet om bloggdöden är betydligt överdrivet.

Hälsokonst

Hornstull har en ovanligt bra hälsokostaffär (som pedagogiskt nog heter just Hornstulls Hälsokost). Här finns rara gryn som svart quinoa, bovete och vildris. Dessutom är det mesta väldigt färskt, som den sanslöst goda chokladen Green&Black. Isynnerhet den kryddade apelsinspetsade varianten har fått mig att överge de sista av mina fördomar om ekologisk mat.
Det senaste fynden är de små knuspriga aprikoskakorna som innehåller fullkornsmjöl av dinkel, aprikoser, smör, råsocker, anis och andra härligheter. Vissa innehållsdeklarationer är som poesi. Ja, till och med om de är på tyska.
Påsen ser ut så här, om du undrar. Och den kostar bara 20 kronor. Nix transfett, max med smak. Dessutom kan du passa på att införskaffa äta lakrits, syrade grönsaker samt ett rejält lager Yogi-te. De pepparkakskryddiga teerna som är den absolut enda trösten för oss som älskar kaffe men inte klarar av koffein i stora doser. Förmodligen går överskottet till en obskyr swami i rosa Rolls Royce och parfymerat skägg, men ibland känns sådant egalt.

Vådan av sichuanpeppar

Svenska Dagbladet har inte bara förtjusande redaktörer utan också förtjusande läsare. Jag får ofta mejl eller brev med beröm, vänliga tillrättalägganden, stillsamma förebråenden eller (allra bäst) matanekdoter. Med skribentens godkännande publicerar jag här ett brev om hur det kan gå när man experimenterar med sichuanpeppar.

Bästa Lisa Förare Winbladh,

Tack för underhållande artiklar.

Beskrivningen av sichuanpeppar gav mersmak. Hong Kong Trading hade någon enstaka påse kvar på hyllan, damen i kassan log ett brett leende, det var uppenbart att hon under dagen hade haft en sällan sedd rusning av occidentaler i sin lilla butik.

Vi är några herrar som turas om att bjuda på lunch, vilken bör inledas med en helst egenkryddad snaps. Snapsen skall vara god och helst lite intressant. En krydda som doftar kardemumma, kryddnejlikor, kryddpeppar, kanel, citrus, pomerans och enbär har ju allt. Sagt och gjort, en halv kaffekopp sichuanpeppar (orostad) fick dra i 20 cl Absolut ett dygn. Sedan sila och filtrera. Rent optiskt blev resultatet en vätska som var klar och med färg som en 70 år gammal sauternes. Otroligt inbjudande. En förväntansfull provsmutt i går kväll. Nu ett dygn senare har jag hämtat mig. Jag har nu i mina händer en konkurrent till tabasco som i jämförelsen ter sig blek och mesig.

Snapsen då? Jo, nu ligger en liten flaska på hyllan och ruvar. Efter tester med homeopatiska doser fick det till slut bli en desertsked av djävulsdekokten+ett par teskedar socker till 30 cl brännvin. Trots att jag på vinprovarmanér spottat dröjer den där speciella peppararomen kvar i munnen i flera timmar. Speciellt. Om snapsen inte blir god så blir den åtminstone intressant. Officiell provning om en månad. En påse sichuanpeppar för 25 kronor räcker till ca 800 liter snaps. Oslagbart ekonomiskt.

Tack än en gång
Sten Henning

PS: Detta är också en ledtråd till Månadens matnörd, slöfockar.

Lunch på Bobonne måste vara ett av stans mest solklara matfynd just nu. Grabbarna från saligen avsomnade Franska Matsalen (med Roland Persson i spetsen) brassar bistrokäk som är rätt och slätt skitgott.
Jag åt en Östersjöanemisk smältande safig bakad lax med potatissallad som fått en fantastisk dressing med senap och kallpressad rapsolja. Åh, så underbart det är när kockar lagar mat en bra bit ifrån sin inkompetensnivå. Så säkert, så lekande lätt.
Tyvärr var jag så hungrig att jag glömde att ta en bild på underverket. Istället får ni hålla tillgodo med en bild på de kanapéer från F12 som serverades på det byråparty där jag träffade Roland Persson och han berättade om Bobonne. Lite långsökt, jag vet. Men det är min blogg och jag som bestämmer.
På partyt kunde jag konstatera:
• All champagne smakar likadant om man dricker den snabbt.
• Tacochips med lax och avokadogegga är ingen vidare idé.
• Råmarinerad mini-shiitakesvamp med smetana är en strålande idé.
• Krustaden har gjort comeback på allvar. Obegripligt för alla oss som inte förstod varför den var så poppis förra gången.

Månadens matnörd?r

Är det verkligen ingen som våga gissa på månadens matnörd? Ledtrådar kommer efterhand som belöning för verkligt inspirerade gissningar. Hugande aspiranter kan också dyka upp på Judit & Bertil på fredag (Bergsunds strand 38) och muta mina vänner som kanske vet bättre.
Annars kanske jag blir tvungen att utse en outsider. Krakel får Oscar Schell att framstå som efterbliven. Femton är och skriver bättre än många matskribenter. Högst irriterande!

Off topic: Gudmundson hämningslöst

Mannen som fick mig att börja blogga på allvar är tillbaka!

Murrig kycklinggryta

Visst är det dags för ett murrigt, mustigt höstrecept? Själv ska jag laga äggcurry ikväll. Det receptet finns redan på Matkaravans blogg (skrolla neråt, den är lite primitiv). Ungarna får Egils egen kyckling. Men jag har lite annat gott i gömmorna. Det här receptet har publicerats i Gourmet för en oherrans massa år sedan. Idag skulle jag inte köpa en hel kyckling utan fyra stycken fantastiska majskycklinglår från Bjäre.

Pickleskyckling med rostad blomkål
1 Sprättkyckling
1/2 msk hela spiskummin
1/2 msk senapsfrön
1 tsk hela korianderfrön
3 kardemummakapslar
1 kanelstång
2 msk smör
2 klyftor vitlök
1 stor gul lök
2 msk tomatpuré
2 msk mild limepickles
3 dl god kycklingbuljong
1/2 blomkålshuvud
1 msk rapsolja
1 ask körsbärstomater
salt, kajennpeppar

Till servering: kokt grönt vete eller basmatiris

1. Rosta alla de torra kryddorna i en torr tjockbottnad kastrull tills de
börjar knäppa. Klicka ner smöret och hetta up det.
2. Skala och skiva lök och vitlök. Klicka ner smöret och hetta up det. Bryn lätt på medelelvärme tills de är mjuka på medelvärme. Rör ner tomatpuré och fräs i ytterligare någon minut under omrörning. Blanda ner buljongen. Låt puttra under lock ca 10 minuter.
3. Stycka under tiden kycklingen i 8 delar eller be den snälle slaktaren om hjälp. Ta bort det mesta av skinn och underhudsfett.
4. Sätt upp värmen på tomatsåsen så att det puttrar rejält. Vänd ner kycklingbitarna ett par minuter i taget. Minska till låg värme. Låt puttra under lock ca 20 minuter.
5. Dela blomkålen i små buketter och bryn i oljan på hög värme tills de får fin färg. Vänd ner blomkål och körsbärstomater och låt puttra i ytterligare 10 minuter.

Tävling: Månadens matnörd

Det var svårt förra gången va? Vinlusen får åtnjuta äran av att vara månadens matnörd men ersätts av Peblin efter halva tiden. Nästa månads kluring är: Vem är matnörden på bilden och var sitter hon?
Inga som känner henne nära personligen eller är intimt bekanta med mig får svara. Priset är även denna gång hedersplatsen till höger samt ett glas skumpadumpa på J&B.

Matlaborant sökes!

Ingrid och jag har plats för en eller två personer till på Matlabbet, Hornstulls
strand 9.

Det här erbjuder vi:
Tillgång till stort supersnyggt kök med två spisar och komplett
utrustning. Kontorsplats i ljust rum. Förråd/möteslokal. Gemenskap och
inspiration. Internet.

Det här letar vi efter:
En social, glad, självförsörjande, frilansande matälskare. Du kan vara
skribent, AD, fotograf, stylist, konsult eller receptutvecklare. Eller något
helt annat om du är tillräckligt trevlig.
Vi garanterar inga uppdrag genom oss — men samarbete är alltid en
spännande möjlighet ...

Exakt pris beror på hur många vi blir.

Kontakta Lisa: forare/snabela/bahnhof/punkt/se för mer detaljer eller om du vill komma och titta.

Hire her!

Världens bästa Åse har skaffat en hemsida med smakprover på formsäkra alster.

Äntligen hemma!

Efter ett par hektiska dagar (och i mitt fall några dagar i Ciudad Real och Helsinki före det) i Malmö är vi hemma igen. Närmaste dagarna kommer jag att besvara frågor, byta ut bilderna mot bättre och komplettera med information och adresser. Samt skriva som en galning för att möta alla dödslinjer. Johan sätter surdeg i morgon.