Androm till varnagel: Kompiskaka

Någon Anna varit inne i bloggkommentarer och länkat till sitt företag friendcake. Ibland som anonym tipsare, i min blogg under namnet Anna. Jag skriver ofta om nya produkter och tar hjärtans gärna mot pressmeddelanden men inte anonymt i bloggkommentarerna. Vad skulle Magdalena Ribbing säga?

Nå, här får du uppmärksamheten du vill ha. Jag presenterar här innehållsdeklarationen på kompiskakan med choklad:

Margarin, socker, ägg, mjölk, vaniljsocker, vetemjöl, kakao, härdat veg. fett,kakaopulver, skummjölkspulver ,emulgeringsmedel, E322, aromämnen, livsmedelsfärg, E202.
Topping (chokladlinser): Socker, veg.fett, sojaprotein, kakaopulver, mjölkprotein, glykos, stabilisator E414, emulugator E322, vanillin, arom färgämne E161g, E162, E141, E160A, E171

Blev ni sugna? Om det är kompiskakan undrar jag hur fiendekakan ser ut. Kanske en affärsidé?

Edit: Usch, nu var jag kanske elak. Men om man som snyltannonsör tackar för intresant läsning borde man kanske läsa bloggen också. Och insett att det här var fel ställe att ragga kunder på. Egentligen tycker jag att det är en rätt fiffig idé att skicka kakor till folk. Och jag gillar kaxiga småföretag. Och är jag full eller bakis skull jag gladeligen trycka i mig en transfettstinn kaka.

Matmjukporr en fräck fredag

Åh, har jag tagit mig vatten över huvudet nu när jag utlovat Fräcka Fredag i matbloggstappning?

Egentligen tycker jag att det här med sex och mat är lite ansträngt. Ungefär som mat på film eller i litteratur. Min kättja verkar nämligen inte triggas av några speciella rätter. Men däremot uppfann jag en gång en revolutionerande nudelrätt i den första förälskelsens yra.

Jag skulle imponera på min man med en sofistikerad nudelrätt med sockerstekt färs (här en förenklad variant), vietnamesisk chilipasta och lite andra godsaker. Tyvärr var jag så bortkollrad av nojsandet i köket (läs: köksgolvet) att jag tog upp nudlarna på tok för tidigt så att de hade en rå kärna av risstärkelse i mitten. Vi fick raskt koka upp vatten och koka dem en gång till, vilket gav dem en konsistens som inte ens El Bulli skulle komma undan med. Rätten Twice Cooked Noodles var ett faktum. Namnet var det enda minnesvärda med rätten och det blev ingen repris.

Alltså är dagens tips: När du misslyckas i köket krävs bara lite uppfinningsrikedom för att det ska bli ett ljuvt minne snarare än en pinsam fadäs att gräma sig över. Och utöva inte delikata köksövningar som nudelkokning när hormonerna svallar.

Nu kära läsare är det din tur att göra ditt Fräcka Fredags-avslöjande i kommentarerna nedan eller på din egen blogg.

Fräcka Fredag i bokhoretappning

Mina favoriter på Bokhora har just gjort ett genidrag. De inför Fräcka Fredag med erotiska boktips för en garanterat skön helg. Jag applåderar naturligtvis och lovar att följa upp med något mjukporrigt här på bloggen.

Enda missen är att de rekommenderar vin och räkor. Flickor, flickor — ett fruktigt veteöl är det apselut bästa till de könsdriftsförhöjande små kräken.

Det tycker till och med jag som är tämligen skeptisk till öl. Servera det i vinglas för elegansens skullom ni vill impa. Och håll för all del inte ett långt föredrag om umamins kollision med vinets tanniner så att den tilltänkte slocknar.

Liiisaaa?

—Kan vi köpa fler såna där mandlar sen
—Nae, de kommer från en av de dyraste restaurangerna i världen.
— Kan man inte ens beställa dem på datorn?

Minsta bonusungen är helt rätt på det. De hårt rostade mandlarna med ganska osött chokladöverdrag som vi fick i goodiebagen är banne mig bland det gottigaste godis jag ätit. Keller, du kanske är ett geni i alla fall.

Fredagshäng: Judit & Bertil

Som vanligt 17-19.
Var där och bli populär.
Bersgsunds strand 38.

Grätten är mitt mellannamn

Jaha, så har man ätit elitmat. När några av mina absoluta favoritkockar på F12 bjuder in sin favoritkock Thomas Keller så spetsar man öronen och vässar besticken. Presslunchen på påminde dock mest om kejsarens nya kläder.

Godast var en av ammisarna (förförrätterna, dummer!): en diminutiv smörstinn sprödbakad strut med creme fraiche och laxtopp. Förrätten på perfekt, nästan överkokt tapioka i supersmörad ostronemulsion och fransk "Osetra"-kaviar var intressant om än smörsmakande i överkant. Brödet var helt enkelt inte värt att öda bloggutrymme på. Hummern med majssås, baconfnas och rostad paprikasirap var småtrevlig, halvvitsig spinoff på corn chowder. Men jag säger som Lars Peder Hedberg: Hummer är och förblir havets tråkmåns.

Före kötträtten hann Thomas Keller prata om hur fantastiskt fint det var att vara kock i dessa dagar till skillnad från förr, och avslutade med hur viktigt det var med "organic" och lokalodlat, sen bjöd han på spannmålsmatad wagyu från Chile. Egentligen hade han velat ha den från Australien, men det hade visst inte funkat med logistiken. Köttet som var fetaste biten på filén smakade just ingenting.

Semifreddon med kaffesmak till dessert hade förvisso en makalöst molnig konsistens och var puttenuttig i sin lilla kaffekopp, men var så översöt att ingen runt bordet åt upp sin. Jag fick halsbränna. Munkarna till var degiga, även om den nymalda kaneln på var ovanligt aromatisk. Bonniga ironiska retrodesserter är coolt, jag är löjligt svag för dem. Men bara om de är bättre än det man köper på bageriet runt hörnet.

Jag är övertygad om att Keller är väl värd allt pris på hemmaplan. Jag älskar hans lekar med äkta amerikanska smaker som är underskattade och missförstådda i Sverige. Och hela hans filosofi med nedtonade smaker och råvarufokus faller mig i smaken. Men det är nog med vissa kockar som med råvaror: do not travel well. Hans smaker är så blygt sublima att främmande miljöer rubbar den bräckliga balans som kallas perfektion.

Det trevliga med lunchen (förutom att höra Keller kalla Melker för "Mokkah") var att träffa Modernista-Pietro och Olivia, en förvånansvärt älsklig brud det strålar om. Och att prata korv med superbegåvade Danyel Couet. Jag hade hade hellre ätit hans mat. Enda problemet med honom är att jag aldrig lär mig stava hans namn. Fast det kanske är jag som är problemet, vid närmare eftertanke.

Det jag åt på invigningen av F12:s nya fnoskmoderna inredning för något år sedan var oändligt mycket bättre än det jag fick till lunch. Tonfisk, kalv, salmiakgelé och grape i kombination låter som en vederstyggelse (jag skulle aldrig beställt in det) men var en av mina största matupplevelser.

Nu är jag så osammanhängande att det är lika bra jag slutar här. Behöver jag säga att vinerna var av den kalibern att jag drack upp varenda droppe? Eller märks det?

Redigerat: DN skriver artikel om Thomas Keller.

Jordnötter

I den evighetslånga serien "Saker jag alltid måste ha i skafferiet" har nu turen kommit till råa jordnötter. Eftersom både jag och Johan är överkänsliga mot minsta antydan till härsken smak är nötinköp ingen barnlek.

Lösningen är att dels köpa vakuumpackade nötter, dels att rosta nötterna själva. Skalade råa jordnötter finns lyckligtvis på asiatiska affärer till bra pris. De hååller sig månader i skået om du förvarar dem i en glasburk,

Vi rostar nötterna hela i torr panna före användning. Sen hackar vi, om det behövs. Fantastiskt att toppa sydostasiatiska rätter med. Ska nötterna ätas hela och går det bra att fritera i lite rapsolja eller jordnötsolja. Men du måste tänka på att vakta som en hök och omedelbart hälla av dem i trådsil så fort de blivit gyllene, de eftersteker nämligen lite när de kommit upp i temperatur. Du behöver bara ett par centimeter olja i pannan eller kastrullen om du rör om under tiden.

Sen är det gott att krydda de heta nötterna med salt, en gnutta ljust muscovadosocker och en trevlig kryddblandning som garam masala eller kinesiska fem kryddor.

Veckans matnörd: Gollan

Gollans zucchinirecept gjorde mig mest sugen av alla underbara förslag. Sardeller, vitlök och chili är ju solklara domarflörtar. Men ... Märkligt nog var det bechamelsåsen som fällde avgörandet. Är den inte rätt underskattad numera?

Nu ska jag göra av med en massa krabbkött av dubiös kvalitet. Samt ett kilo skinkstek, ett så kallat felköp. See ya!

Gott med zucchini och feta

Medan jag funderar på vilket av de eminenta förslagen som ska belönas äger jag ut ett eget snabbt recept.

Zucchini med mynta och feta
2 små zucchini (gärna 1 gul)
2 klyftor färsk vitlök
1/2 dl gröna eller gula russin
2 msk finskuren mynta
(ev 1/2 dl fint skuren salladslök)
1/2 msk finhackat citronskal (det vita noga bortskuret först)
2 msk pressad citron
1 dl smulad feta
salt, nymald svartpeppar
olivolja till stekning
1. Skär zucchinin i 3 cm skivor och sedan i stora tårtbitar. Hetta upp oljan i en stor tjockbottnad stekpanna. Stek zucchinin ett par minuter på hög värme.
2. Pressa ner vitlöken, russin, salt och stek ytterligare några minuter tills bitarna är mjuka men stunsiga.
3. Blanda med övriga ingredienser. Tillsätt lite mer olivolja om det behövs.

Best in show

Godast på Smaklust med min mun smakat var en röd kittost från Lakene Ostgård. Inte bara det att osten var god i sig utan det faktum att den var smaksatt med hela korn av bockhornsklöver knockade mig totalt. Bockhornsklövern gav osten vidunderliga toner av valnöt och curry och kola och ...
Ja, plötsligt mindes jag att det är just bockhornsklöver som används för att tillverka fejk-lönnsirap.

Varför inte bara göra en bockhornsklöversirap och kalla den vid sitt rätta namn?

Insamling

Här gnäller man om att man är trött. Det finns personer som verkligen är i behov av uppmuntran. Mejla mig så får ni mitt kontonummer. Sätt in valfri summa. Jag beställer en present och ser till att den skickas till Jesper med hälsning från hans medmatbloggare. Sen lägger jag ut information om vad det blev här. Eller skicka något mumsigt själva.

Matutmattad

Har haft kurs på Matlabbet med fullkomligt bedårande och superduktiga deltagare. Maten blev ovanligt god. Vi lagade 8 rätter bland annat Black Pepper Beef på hästentrecote, lammtunga med sichuanesisk dressing, flankstek enligt Andreas recept men toppat med min valnötsdressing, i framtiden får ni recept på pulled pork på fläskkarré. De trådiga men ändå förunderligt saftiga köttet serverades på majschips med en raketsnabb plommonsalsa.

Finhacka 4 stora blå svenska plommon. Blanda med 2 msk finhackad silverlök, 1 msk pressad lime, 1 tsk brunt socker och lite grovhackad koriander eller långkoriander. Om du vill kan du ha chili i också, men köttet var rätt starkt.

Tack även till rara Örjan som kom förbi med zucchini. Den som skriver bäst förslag på användningsområde i kommentarerna nedan belönas med en utnämning till veckans matnörd. Alla snuskiga förslag undanbedes eftersom de ändå underträffar mina egna idéer med bred marginal.

Superlativ

Smaklust överträffade alla mina förväntningar. har en påse rara ostar med mig hem. Gå dit i morgon och återfå tron på svensk livsmedelsproduktion om du lider av grav falukorvsförgiftning.

Bästa peston för pengar

I morgon blir det besök på Smaklust och ohämmad matshopping. I värsta/bästa fall ett besök på Bondens Egen Marknad också. Ett av de verkliga fynden där är röd och grön pesto från Borgs. Förmodligen den bästa köpepesto jag haft äran att lägga såväl vantarna som rabarber på.

Idag livade burken upp en påver mackmiddag. Köprostebröd vallades med pesto och förseddes sedan med extralagrad präsost och skivade tomater.

Het trend. Fast kall.

Crudo är det nya råa. (Gratis registrering krävs.)

Kan vi få ett "Rättvisemärkt" på det också, tack?

Mina miljö-vänner på CSR berättar om Konsums nya grepp: Bara Krav-bananer i diskarna.
(Ursäkta slöbloggandet denna vecka men jag har haft jobb upp över öronen. )

Recept: Mexikansk köttfärssås på vilt

Länken till receptet jag lagade på radio hittar ni här.
Det blir en ganska mild gryta som passar barn. Inte minst om man serverar i tacoskal första gången. Vad som helst går ner i tacoskal tycks det som.

Fadd eftersmak

Ja, jag snyftade också till det här fantastiska klippet. Men efter att ha sett det fler gånger än jag vill erkänna, noterade jag hur en vit skjorta plötsligt blev blå och och sedan vit igen.

Radio Stockholm

För den som mot all förmodan har ett öra över nu när hösten satt igång med turbo: Jag pratar mat i Radio Stockholm P4 vid 11-rycket.

Biljetterna till Smaklust

Ojdå, lite mer komplicerat än jag trodde. Biljetterna jag fått till de spännande smakverkstäderna är samtliga till olika evenemang. Ni som anmält er nedan får nu vara på hugget en gång till och passa biljetter. Eftersom jag är i Malmö torsdag och fredag måste biljetter till fredagen och tidigt på lördagen hämtas ikväll på Matlabbet 20-21 eller onsdag 14-17. Jag hinner inte skicka biljetter. Biljetter kan även hämtas på Matlabbet lördag eftermiddag. Normalpris är alltså 175 kronor. Allt låter HELT underbart! Jag vill gå på allt. Biljetter kan köpas på Street.

Delikatesser från Lappland Fredag 13-14
Kalasets höjdpunkt—ostkaka från Småland Fredag 15-16
Rökta charkprodukter från Dalarna Fredag 17-18
Kalk och soltimmar—smakens grundpelare Fredag 19-20

Renkött—spjutspetsen i det samiska köket. Lördag 12-13
Hantverksmarmelad med smak Lördag 14-15
Salami på svenska (jag lägger undan denna åt K, tror jag) Lördag 16-17

Vedugnsbakat bröd—träffa bagare som brinner Söndag 10-11
Getost—tradition och innovation Söndag 12-13

Mittimaten är mittiprick

Vissa matlagare är bra på det där lilla extra som lyfter smaken i en rätt. Läs Jojje!

I säsong!

Nu är tomaterna så där totalt oemotståndliga. Vi köpte alla upptänkliga former och färger igår på Bondens egen marknad. Ikväll hamnar de i en stor grekisk sallad med rostade frön.

Igår blev det nästanvego-afton. Johans bror och blivande svägerska är på besök. Blivande svägerskan äter inte kött. En bra anledning att tänka till lite extra runt maten. Fisk är det nämligen inte lätt att hitta runt Hornstull och vi glömde köpa lax från Fogdö på marknaden.

Först serverade vi smörstekta kantareller och trattditon med lakritssmakande thaibasilika och smulad lagrad getost hamnade på rostat surdegsbröd.

Varmrätten drog åt det asiatiska hållet. Morötter, vitkål och zucchini wokades med en karamelliserad blandning av ingefära, schalottenlök och finhackade torkade räkor. Tofu marinerad i soja med pinfärsk vitlök utgjorde det mättande inslaget. Pressad lime och en driva fina blad av koriander, mynta och thaibasilika livade upp.

Till slut kalasade vi på Johans chokladglass smaksatt med lite apelsinolja. Sen somnade jag i soffan.

Vill du gå på Eldrimners smakverkstäder?

Jag har fått tio biljetter till Eldrimners smakverkstäder nästa helg. Smakverkstäderna är en av aktiviteter på den stora marknaden för småskalig mat som äger rum vid Street, hornstull näsa vecka. Vill du ha en biljett? De nio som skriver ett bra blogginlägg eller en kommentar nedan om varför de vill gå kan hämta en biljett på Matlabbet nästa helg. Biljetterna är värda 150 kronor styck.

"Eldrimner erbjuder elva olika smakverkstäder och det tillsammans med Slow Food och ett antal inbjudna regioner. Smakverkstäderna har olika teman, som getost, renkött, marmelad, blåmögelost, lufttorkade korvar, vedugnsbakat surdegsbröd, ostkaka, delikatesser från Lappland, sällsynta smaker från förr, kalk och soltimmarnas innebörd för smak och rökningens påverkan på kött."

Jag kommer attt skriva mer om marknaden senaer nästa vecka.

PS Jag får inget betalt för att göra reklam för Eldrimner, men en gammal bekant till mig är medansvarig och jag bara älskar initiativet och ska gå dit själv.

Sensommarsvalka

Bekännelse: Jag har en pinsam fäbless för lightvarianten av tranbärsdricka Från Ocean Spray. I vanliga fall är jag inte så förtjust i söta drycker, i synnerhet inte med socker. Men den här sitter som en smäck. Till skillnad från andra lightdrycker är den nämligen återhållen i sötma med fin syra och stramhet av tranbär. Servera med mynta. Annars har det bvarit ekologisk, helt osötad finsk lingondricka som varit sommarens stora fynd.

Utrota varenda jävel!

Stellan vet hur man blir av med bananflugor!

Kinkighet revisited

Tack vare Örjan hittade jag artikeln i SvD som har anknytning till inlägg jag haft om barn och mat. Generna styr till stor del kinkighet, kan man sammanfatta.
Avslappnat tålamod är att rekommendera. Och sluta skryt om att era barn äter allt för förkrossade familjer med problem. Tacka istället er lyckliga stjärna: era underbara men okritiska ungar hade levt farligt i en ennan tidsepok när maten inte var så harmlös som idag.

Eh, vi skryter ju själva en del. Men mest om hur mycket bättre Johans ungar äter sen vi slutade tjata. Men framför allt: vi har det trevligt runt bordet även när ungarna inte äter så mycket. Det är det viktigste.

Matlust och öppenhet för nya smaker är lite som musikalitet. Mycket medfött och en del kan tränas upp. (Själv är jag för övrigt snudd på tondöv och öronen är knappt kopplade till limbiska systemet.)

Älgsallad med portlak

Älgen är slut, men minnet lever kvar. Den här salladen med portlak var mycket smarrig och är säkert minst lika god med överbliven lammstek. Stora vita bönor på burk är enkelt, gott och vackert att blanda i salladen om du vill ha den matigare. Quinoa vore inte heler så dumt. Krutonger på halvgrovt bröd passar också. Förresten: Undrar hur många som googlar sig hit på älgsallad?

Senapsmarinerat kött med portlak och tomat
(2 portioner)

250 g tärnad rest av t ex älgstek
1 knippe portlak
3 tomater
1 dl grovhackad dill och/eller persilja
1 par blad färsk mynta
Till dressing:
1 tsk honung
1 msk äppelcidervinäger
1 msk stark grov senap
1 msk finhackad schalottenlök, helst asiatisk
3/4 dl god mild olivolja
1. Vispa samman alla ingredienser till dressingen utom oljan. Vispa ner oljan lite i taget. Späd med någon matsked vatten om det behövs. Smaka av med nymald svartpeppar. Vänd runt kött och hälften av dressingen.
2. Tärna tomaterna grovt. Ansa portlaken och dela i munsbitar. Vänd hasigt runt alla ingredienser och arrangera på tallrikar. Droppa över resten av dressingen.

Sommarens bästa tomaträtt?

Är det någon som har lust att testa det här och berätta för mig om det är lika gott som det låter? Och så gratulerar vi duktiga Lousie som börjat på Matfeber.
Lika bra att passa på att tipsa om Isobels Nigella-inspirerade mogulkyckling.
När ni ändå är i lästagen kan ni kila in och tvätta håret på den här makalösa bloggen som hyllar Nigella ständigt och stundom.
På kommande: Gårdagens middag var confiterad anka och linssallad med torkade körsbär. Recept kommer.

Otroligt men sant

Detta är dagsens sanning: Delar av skräckälgen ligger i en väninnas frys. Och Matälskarna kommer att få vara med och äta upp den. Det ni!

Om glädjen av att få sig ett nyp

Missa inte Gittos kräftskildring!

Matens mysterier: Jal Jeera

Ett av de mer perverterade inslagen i det indiska köket är jal jeera. En svalkande salt, svavelosande dryck spetsad med syrlig lime eller amchor (pulver av torkad omogen mango). Jag hittade denna på Govindas lilla butik (Fridhemsplan) och köpte den reflexmässigt på grund av den vackra förpackningen. Och för att det märkligt nog står på paketet att den ska användas till stekt mat.

Den märkliga svavelosande smaken kommer från det indiska mineralsaltet kala namak som ger en kraftig smak av kokt ägg och lite salmiak. Kala namak är naturligtvis ett fynd både för veganer och oss äggälskare.

Jag använde helt oortodoxt min jal jeera till att göra en raita som serverades till lax glaserad med mango chutney och curryfräst mangold med lite ajowan.

Om du inte får tag på jaal jeera kan du använda chaat masala, en liknande kryddblandning som ofta strös över rå frukt i Indien och används till friterade snacks i de norra delarna. Servera till stekt fisk eller som dipp till papadam. Du kan också hacka ner gurka eller zucchini i raitan.

Raita med jal jeera
1 tsk jal jeera
3 dl tjock yoghurt (10%)
1 1/2 dl mycket finhackad fänkål
3 finhackade tomater
ev lite finskuren mynta
1/2 tsk nymald svartpeppar
1-2 tsk socker
lite presssad lime

1. Vänd samman alla ingredienser och låt samla smak i minst en kvart. Balansera smaken med socker och lime. Om du använder mynta brukar det behövas lite mer socker.

Vill ha!

Gillar inte likörer men det här låter smaskens!

Svalkande chutney, eller kanska raita ...

Mittemellan raita och chutney befinner sig den här svalkande sluringen. I Indien har nämligen ordet chutney en annan, bredare och friskare betydelse. Om den ska serveras till mild mat så kan du dopa den med lite grön chili som ger fin hetta.

En fin mortel kan du köpa billig i asiatiska affärer. En indisk sil eller en mexikansk metate funkar naturligtvis också. Du kan också mixa allt med pressad lime och hälften av yoghurten om du har en bra och vass mixer men mortlingen verkligen ger mycket bättre smak och len konsistens. Här får du ett recept på en mortlad fransk pistou. Om du vill ha en riktigt snäll sås kan du blanda i mer yoghurt och lite tinad hackad spenat som du kramat ur.

Behöver jag berätta att såsen serverades till en curryälg igår?

Chutney med mynta och koriander
2 1/2 dl plockade korianderblad
2 ½ dl plockade myntablad
1-2 klyftor vitlök, skivade
(skivad grön chili)
1 msk socker
½ tsk salt
1 ½ msk pressad lime
2 dl tjock yoghurt (10%)

1. Mortla örter, vitlök, (ev grön chili), socker och salt till en slät massa
2. Rör ner lime och yoghurt. Smaka av. Såsen ska vara rejält söt med skarp syra

Aaaaargh!

Jag vet inte om jag ska vara extremt mallig eller skämmas som en hund. Hur som helst: Nästa vecka kan ni se mina matbilder från en krog i Time Out London. Jag får betalt för bilder det känns mycket ovant. Med tanke på att det var typ fjärde dagen jag använde systemkamera och att obejktivet var helt fel så är det inte konstigt att jag mår ganska illa.

Edit på grund av anonyma kommentarer:
Jag har inte sålt bilder aktivt eller kallat mig fotograf. Jag hjälpte matredaktören på Time Out med en recension och skickade bilderna jag tagit för att visa vad jag ätit. Han hade varit där själv men ville ha en "second opinion". Jag hade också tagit bilder på kocken till den här bloggen eftersom stället var så himla bra (och för att ljuset var så fint).

Bildredaktören fick se bilderna och ville ha dem. Bilderna kommer att publiceras smått och jag får 750 pix. Jag fick veta igår att tidningen gått i tryck med mina bilder, jag var inte ens tillfrågad om att bilderna skulle användas. Och jag vet inte ens vilka bilder de använder. Därav mitt aaargh. Med det honoraret förstår ni kanske vilken kvalitet det brukar vara på fotot.

Jag har inte ett dugg emot att folk (t ex fotografer) publicerar recept och skriver om mat oavsett utbildning så länge de gör det bra och undviker grova fel (som oftast går att kolla med Google). Jag har faktiskt rekommenderat flera av mina medbloggare som är amatörer till tidningsuppdrag.

Alla kan skriva ett bra recept eller krönikor värda att publiceras och honoreras. Alla kan ha tur och ta en, eller ett par bra bilder som går att publicera.

Jag tänker absolut inte bli fotograf. Jag har varken den unika begåvning eller den tid som krävs för att bli tillräckligt bra. Men det blir allt vanligare att journalister tar med sig kameran ut på uppdrag för att tidningarnas budgetar är så dåliga.

Jag tänker fortsätta ta bilder när jag är på uppdrag för bloggens räkning. Det är möjligt att jag publicerar fler bilder i de fall där jag har haft tur och där kvalitet inte är så viktigt och det inte finns möjlighet att skicka ut en fotograf. Exempelvis små resenotiser eller What´s cooking i Gourmet där skribenten nästan alltid tar bilder.

Jag har jobbat så mycket med duktiga fotografer att jag vet vilken avgrund det är mellan dem och mig.

Jag är barnsligt nöjd över att jag lärt mig ta hyfsade (men hiskligt ojämna) bilder eftersom jag är så usel på tekniska saker och alltid varit livrädd för kameror. Så jag ber uppriktigt om ursäkt om min naiva entusiasm tagits för förmätenhet.

Maten mellan målen

Dofilus med gröna russin, valnötter och kornfras med låg sockerhalt. Skrämmande gott. Alla dietister gråter av glädje!

Nytt försök: Veckans matnörd

Nå, eftersom varken tiv eller Tomas önskat sig en länk börjar läget bli desperat. En ny matnörd måste koras, och det snabbt!
Alltså: Vad är det för läckert och knusprigt som syns på bilden?
Johan är skeptisk. Han tycker att växten smakar som om den vuxit i ett akvarium. Kanske har det med det höga innehållet av omega-3-fettsyror att göra. Jag tokdiggar hursomhelst den rara ruskan. För närvarande befinner den sig i våra magar tillsammans med tomat, senapsvinägrett och ... nej, ingen poäng om ni gissar rätt ... älg!

Recept närmaste dagarna.

Thaisallad på köttrester med mynta, koriander och söt thaibasilika

Ägg och älg. Så kan man lakoniskt sammanfatta vårt kosthåll sen vi kom hem från Finland och vår sinnessjukt ljuva semester. Med i bagaget hade vi två älgstekar och 1 ½ kg grytkött som nu tillagats. Men först hann älgen läcka sin saft över stora delar av bagaget när den tinade på Silja-färjan.

Lyckligtvis är älg gott med nästan allt, viltsmaken finns där men överröstar inte. Igår lagade vidärför en asiatisk sallad på rester av älgstek. Ikväll får det sista av älgen stifta bekantsmak med smaker från Mumbai.

Köp hela råa jordnötter på asiatiska butiker och rosta dem själv. Det är verkligen värt besväret att få den där färskrostade smaken. Skär inte upp örterna förrän precis innan salladen ska serveras. De aromatiska smakämnena förstörs snabbt. Naturligtvis kan du experimentera hejvilt med andra asiatiska örter. Chilisåsen kan ersättas av sambal oelek eller färsk chili som du finhackar, eller ännu hellre mortlar. På Tabberaset hittar du en pedagogisk beskrivning hur du pressar lime enklast. Lustigt nog plockade jag först upp knepet när jag lärde mig laga mojito. Samma sallad smakar utmärkt med tofu eller rester av fisk eller kyckling också.

Älg på vift (Äsch, asiatisk sallad på köttrester, då!)
2-3 personer beroende på tillbehör)
300 g kall älgstek
2-3 shalottenlökar, helst asiatiska
350 g gröna bönor
1 stor morot
3/4 dl rostade jordnötter, grovhackade
1 dl grovt skuren thaibasilka
1/2 dl grovt skuren mynta
1 dl grovt skuren koriander
1 dl grovt skuren dill eller fänkålsdill
Till marinad:
saft av 1 lime
½ msk socker
1 msk fisksås
2-3 tsk sriracha (chilisås)
Till servering:
ev fullkornsnudlar eller råris

1. Strimla steken i stavar ca 1 1/2 x 5 cm. Skala shalottenlöken och klyfta den tunt. Blanda samman alla ingredienser till marinaden och blanda med kött och lök.
2. Skala moroten och skär den i stavar något tunnare än köttet. Blanda ner i köttet. Snoppa bönorna, skär dem i bitar och sjud dem mjuka i vatten med ½ tsk salt och 1 tsk socker. Låt ånga av i durkslag. Blanda ner i salladen. Hit kan rätten förberedas i god tid.
3. Vänd ner örter och hälften av jordnötterna. Toppa med resten av jordnötterna

Bondens egen marknad

Bättre än någonsin är betyget efter en långpromenad till Katarina Bangata. Jag är fortfarande rätt besviken på att flesta charkprodukterna smakar tamt av prefabricerade kryddblandningar, trots att de tillverkas på eggande råvaror som struts, vildsvin eller hjort. Och med K, säger jag: Var är kycklingen? Men grönsakerna har blivit mer varierade.

Trevligaste bekantskapen är Wann som odlar asiatiska örter, mina älskade rosa shalottenlökar och andra godsaker.Flera knippen av de magiskt skimrande pyttelökarna åkte ner i vagnen och hamnade i kvällens sallad. Till sällskap, både i vagn och sallad, fick de knippen av finfin koriander, söt thaibasilika och friskt doftande mynta. Väl hema mötte de en älg, men det gick vägen. (Recept i morgon)

Med hem hade vi också gröna bönor, mangold, färsk vitlök, sisådäriga färska tomater och makalösa torkade dito. Åh, visst jo! Dessutom en hemlig ingrediens som det blir gissningstävling på eftersom matnördsvinnarna envisas med att vara blogglösa.

Bokbyte med bokhora

Ni har väl inte misat att de eminenta bokhororna ordar en bokbyteskväll? Man kan säkerligen byta en och annan kokbok också. BiB utlovas till törstiga.

Saltvattenstvål och dyra insikter

Jag vet inte hur många gånger jag måste upprepa det: att vara nörd är inte samma sak som att vara snobb. Tvärtom. Som nörd är man allra gladast när man hittat något snorbilligt med intressant kvalitet. Även om jag inte är smink- och skönhetsnörd tillämpar jag samma princip på det området, om än mer okunnigt och osystematiskt.

Alltså: Vänner, det här är inte bara en mycket bra, ganska billig, hysteriskt ekologisk tvål. Dr Bronner's kroppselixir är dessutom den tvål som fungerar i särklass bäst i kallt saltvatten av all jag testat. När börjar någonlicenstillverka den i Sverige?

Tyvärr har Matälskarna däremot allt mer upptäckt att vinsnobbarna som vi alltid hånat har rätt. Dyrt vin är ohyggligt mycket godare och värt mycket mer i reda pengar än vi velat erkänna. Det här är sommarens favorit från vinbaren på Silja. Lyckligtvis blir vi dock fortfarande lika fulla på billigt vin.

Snart kommer Ditt nya skafferi!

Kära bloggläsare!
Detta är det 999:de inlägget på den här bloggen och det måste firas.
Nu har ni äntligen tillfälle att göra mig rik och lycklig så att jag kan blogga ännu mer och bättre.

Alltså: Förbeställ min bok! En oumbärlig gåva till matnörden i ditt liv.
Jag lovar att göra er lyckliga tillbaka—allt vad jag bara kan. Och anständigheten tillåter.

Det är fullt möjligt, rent av troligt att Kinna kan göra er lyckliga också. Mej gör hon i alla fall oerhört glad med de fina släktrecepten. Beställ hennes fina bok här.

PS. En del av er som provlagat kommer naturligt att få den gratis under september genom förlaget.
PPS. Bilderna i boken och den här är tagna av fenomenale Daniel Hertzell.

Blogghunger

Ibland blir jag så hemskt hungrig när jag läser matbloggar. När man snubblar på sånt här till exempel.

Förebilden Fussell

Betty Fussells temperamentsfulla texter öppnade ögonen på mig för drygt tio år sedan. Åh, vilken svindlande känsla att upptäcka att det fanns ett annat sätt att skriva om mat än det där slöa oengagerade rapandet om ljuvlig krämighet och härlig krispighet. Eller för den delen nu med populärskribenternas intåg på matskribentscenen: snärtigt omformulerad Wikipedia-kunskap utan djupare förståelse. (Ja, det finns under bara undantag. Och ja, jag är avundsjuk. Jag önskar att jag sorglöst kunde släppa från mig lite mer klatchigt och mindre genomarbetat material utan att må dåligt. Jag jobbar på det!)

Nå. Åter till Betty: hon både kan och förstår mat. Och tar ut svängarna så att man hissnar.

Min första artikel i Gourmet om majs var en skamlös rip-off från valda delar av Betty Fussells välresearchade bok om majs. Men jag har blygt bekänt försyndelsen för henne och fått absolution. Imitation är, som så ofta sagts, den uppriktigaste formen av smicker.

Här kan du läsa mer av henne. Jag kan också rekommendera hennes självbiografi My Kitchen Wars.

Älgstek på Medelhavsvis- fortsättning.

Älgstek har en ganska mild vilsmak och kan tillagas ungefär som rostbiff, den lånar sig villigt till experiment med smaker mer långväga än enbär. Valnötsfräset är en variant på en röra som ofta förekommer hemma hos oss för att marinera kött med. Om du vill kan du vända ner lite fintärnade tomater efter granatäppelsirapen. Valnötsfräset är även gott på skivade tomater eller att blanda med gröna blad.

Om du inte får tag på riktigt mild och fin färsk vitlök kan du sjuda ett par vanliga vitlöksklyftor ett par minuter i linskoket eller i kokande vatten. Min vän Dag Hermelin har lärt mig att linsspad har en otroligt djup och mustig smak. Om du är mycket hungrig kan du servera rostad potatis till.

Älgstek på Medelhavsvis
1 älgstek á 800 g
Valnötsfräs:
6 stora färska vitlöksklyftor
1 ½ dl god olivolja
1 ½ dl grovhackade valnötter
12 sardellfilér, finhackade
2/3 tsk krossad svartpeppar
1 msk granatäppelsirap eller balsamico
1 msk konc kalvfond
(ev lite linsspad)
Till servering:
Linssallad med örter
Grönsallad
Tomater
1. Tillaga älgsteken på ditt favoritsätt. Eller stek den i ugn 125§C tills innertemeraturen är 63°C. Du behöver inte krydda den innan. Låt svalna.
2. Finhacka vitlöken. Hetta upp vitlöken i oljan på medelvärme tills den börjar fräsa. Sänk värmen. Vänd ner valnötter och fortsätt hetta upp på ganska låg värme. Låt fräsa under omrörning ett par minuter. Dra av från värmen om det blir för hett. Vänd ner sardellerna och fräs ytterligare någon minut. När valnötterna fått lite färg och allt doftar underbart vänder du ner granatäppelsirap och fond. Dra bort kastrullen från värmen.
3. Skiva upp köttet och skeda blandningen över. Låt stå och dra i minst en kvart, gärna någon timme.

Kökskonst

Fisssssk!

(Du måste registrera dig för att läsa.)

Älgstek på Medelhavsvis

Recept i morgon! Och för er som inte har älgstek i frysen kan jag meddela att det går bra at laga till vilken stek som helst på samma vis. Utom struts.

Bekännelser från hjärtat och kökets djup

Det här är verkligt pinsamt. Jag har alltid ogillat idén med dillkokt potatis. Det smakar unket, lite som gammalt akvarium. Problemen med den klassiska konstellationen är två— och båda är lätt lösta.

För det första är dillstjälkar ofta inget vidare som krydda. De är beska utan arom, med undantag för mycket späda stjälkar. Samma sak gäller persiljestjälkar som av någon outgrundlig anledning ofta används som krydda i långkok. (Lustigt nog är korianderstälkar utmärkta.) Alltså: Använd bara blad och späda stjälkar.

För det andra smakar dillen just ingenting utom unket om den kokas 20-30 minuter med potatisen. Vattnet blir läbbigt olivgrönt. Skulle du misshandla någon annan bladgrönsak på det sättet? Alltså: Låt bara dillen sjuda med sista fem minuterna i det saltade vattnet och servera den sedan som grönsak oppanpå potatisen.

Oslagbart i sin enkelhet. Hur kunde jag vara så dum så länge?

Tävling: Veckans matnörd

OK, vi drar igång med en liten sommargåta. Veckans matnördar har suttit i orubbat bo i högerkanten på tok för länge!
Visserligen är det lite väl tidigt för julstjärnor, men materialet finns tillgängligt året om. Vad är dessa vackra dekorationer tillverkade av?
Stjärnorna har jag fått av min nya idol Kaja, Finlands flitigaste kvinna.

Äntligen hemma!

Med bagaget fullt av älgblod (fråga inte!) och fjällande näsor vädrar vi instängd lägenhetsluft och kanske lite morgonluft för bloggen.
Nu är vi igång igen!
Läs mer om bananbiffen här medan ni väntar på nästa ångande matinlägg här.