Förebilden Fussell

Betty Fussells temperamentsfulla texter öppnade ögonen på mig för drygt tio år sedan. Åh, vilken svindlande känsla att upptäcka att det fanns ett annat sätt att skriva om mat än det där slöa oengagerade rapandet om ljuvlig krämighet och härlig krispighet. Eller för den delen nu med populärskribenternas intåg på matskribentscenen: snärtigt omformulerad Wikipedia-kunskap utan djupare förståelse. (Ja, det finns under bara undantag. Och ja, jag är avundsjuk. Jag önskar att jag sorglöst kunde släppa från mig lite mer klatchigt och mindre genomarbetat material utan att må dåligt. Jag jobbar på det!)

Nå. Åter till Betty: hon både kan och förstår mat. Och tar ut svängarna så att man hissnar.

Min första artikel i Gourmet om majs var en skamlös rip-off från valda delar av Betty Fussells välresearchade bok om majs. Men jag har blygt bekänt försyndelsen för henne och fått absolution. Imitation är, som så ofta sagts, den uppriktigaste formen av smicker.

Här kan du läsa mer av henne. Jag kan också rekommendera hennes självbiografi My Kitchen Wars.