Aaaaargh!

Jag vet inte om jag ska vara extremt mallig eller skämmas som en hund. Hur som helst: Nästa vecka kan ni se mina matbilder från en krog i Time Out London. Jag får betalt för bilder det känns mycket ovant. Med tanke på att det var typ fjärde dagen jag använde systemkamera och att obejktivet var helt fel så är det inte konstigt att jag mår ganska illa.

Edit på grund av anonyma kommentarer:
Jag har inte sålt bilder aktivt eller kallat mig fotograf. Jag hjälpte matredaktören på Time Out med en recension och skickade bilderna jag tagit för att visa vad jag ätit. Han hade varit där själv men ville ha en "second opinion". Jag hade också tagit bilder på kocken till den här bloggen eftersom stället var så himla bra (och för att ljuset var så fint).

Bildredaktören fick se bilderna och ville ha dem. Bilderna kommer att publiceras smått och jag får 750 pix. Jag fick veta igår att tidningen gått i tryck med mina bilder, jag var inte ens tillfrågad om att bilderna skulle användas. Och jag vet inte ens vilka bilder de använder. Därav mitt aaargh. Med det honoraret förstår ni kanske vilken kvalitet det brukar vara på fotot.

Jag har inte ett dugg emot att folk (t ex fotografer) publicerar recept och skriver om mat oavsett utbildning så länge de gör det bra och undviker grova fel (som oftast går att kolla med Google). Jag har faktiskt rekommenderat flera av mina medbloggare som är amatörer till tidningsuppdrag.

Alla kan skriva ett bra recept eller krönikor värda att publiceras och honoreras. Alla kan ha tur och ta en, eller ett par bra bilder som går att publicera.

Jag tänker absolut inte bli fotograf. Jag har varken den unika begåvning eller den tid som krävs för att bli tillräckligt bra. Men det blir allt vanligare att journalister tar med sig kameran ut på uppdrag för att tidningarnas budgetar är så dåliga.

Jag tänker fortsätta ta bilder när jag är på uppdrag för bloggens räkning. Det är möjligt att jag publicerar fler bilder i de fall där jag har haft tur och där kvalitet inte är så viktigt och det inte finns möjlighet att skicka ut en fotograf. Exempelvis små resenotiser eller What´s cooking i Gourmet där skribenten nästan alltid tar bilder.

Jag har jobbat så mycket med duktiga fotografer att jag vet vilken avgrund det är mellan dem och mig.

Jag är barnsligt nöjd över att jag lärt mig ta hyfsade (men hiskligt ojämna) bilder eftersom jag är så usel på tekniska saker och alltid varit livrädd för kameror. Så jag ber uppriktigt om ursäkt om min naiva entusiasm tagits för förmätenhet.