Aaaaargh!

Jag vet inte om jag ska vara extremt mallig eller skämmas som en hund. Hur som helst: Nästa vecka kan ni se mina matbilder från en krog i Time Out London. Jag får betalt för bilder det känns mycket ovant. Med tanke på att det var typ fjärde dagen jag använde systemkamera och att obejktivet var helt fel så är det inte konstigt att jag mår ganska illa.

Edit på grund av anonyma kommentarer:
Jag har inte sålt bilder aktivt eller kallat mig fotograf. Jag hjälpte matredaktören på Time Out med en recension och skickade bilderna jag tagit för att visa vad jag ätit. Han hade varit där själv men ville ha en "second opinion". Jag hade också tagit bilder på kocken till den här bloggen eftersom stället var så himla bra (och för att ljuset var så fint).

Bildredaktören fick se bilderna och ville ha dem. Bilderna kommer att publiceras smått och jag får 750 pix. Jag fick veta igår att tidningen gått i tryck med mina bilder, jag var inte ens tillfrågad om att bilderna skulle användas. Och jag vet inte ens vilka bilder de använder. Därav mitt aaargh. Med det honoraret förstår ni kanske vilken kvalitet det brukar vara på fotot.

Jag har inte ett dugg emot att folk (t ex fotografer) publicerar recept och skriver om mat oavsett utbildning så länge de gör det bra och undviker grova fel (som oftast går att kolla med Google). Jag har faktiskt rekommenderat flera av mina medbloggare som är amatörer till tidningsuppdrag.

Alla kan skriva ett bra recept eller krönikor värda att publiceras och honoreras. Alla kan ha tur och ta en, eller ett par bra bilder som går att publicera.

Jag tänker absolut inte bli fotograf. Jag har varken den unika begåvning eller den tid som krävs för att bli tillräckligt bra. Men det blir allt vanligare att journalister tar med sig kameran ut på uppdrag för att tidningarnas budgetar är så dåliga.

Jag tänker fortsätta ta bilder när jag är på uppdrag för bloggens räkning. Det är möjligt att jag publicerar fler bilder i de fall där jag har haft tur och där kvalitet inte är så viktigt och det inte finns möjlighet att skicka ut en fotograf. Exempelvis små resenotiser eller What´s cooking i Gourmet där skribenten nästan alltid tar bilder.

Jag har jobbat så mycket med duktiga fotografer att jag vet vilken avgrund det är mellan dem och mig.

Jag är barnsligt nöjd över att jag lärt mig ta hyfsade (men hiskligt ojämna) bilder eftersom jag är så usel på tekniska saker och alltid varit livrädd för kameror. Så jag ber uppriktigt om ursäkt om min naiva entusiasm tagits för förmätenhet.

Saker jag saknar: soft shell crab

Hittills har jag inte fått mjukskaliga krabbor i Sverige. Och när jag får det tvivlar jag på att det smakar så här bra.

Krabban plockas när den har värnlöst mjukt skal och friteras till betagande sprödhet. Krunsch! Just det, du äter alltså hela krabban med skal och allt.

Denna currydoftande krabba med curryblad ät i på Haozan i London. Kökschefen har hoppat av från enstjärniga Hakkasan och jammar nu egen asiatisk fusion med trygg bas i det kinesiska köket. Mycket överkomliga priser och proffsig betjäning. Leta dig till Gerrard Street och besök denna pärla.

Tufft ägg i lyxförpackning

Efter som jag är en sucker för snygga förpackningar köpte jag det här med hull, hår och fjädrar. Drygt 20 kronor får man hosta upp med för 6 ägg.

Ankägg är något smakrikare än vanliga ägg. Som tidigare nämnts fungerar de lite annorlunda i matlagning. Jag gillar att använda dem till en mycket lös äggröra, gärna med generösa mängder ankfett och grovskuren gräslök över.

Ankfett finns billigt på saluhallar i konservburk. Ankäggen får man se sig i månen (Läs: London)efter om man inte har privata känningar.

A word of advice

Vad ni än gör. Tänk inte ens tanken på att laga 45-minutersägg med ankägg.
Ni kommer att angra er lika mycket som vi gjorde igar.Jag besparar mina läsare bilder på den blåskimrande ektoplasman som blev resultatet.
Whole Foods i Kensington är för övrigt precis lika remarkabelt som ryktet gjort gällande. Mer om det här senare från Johan som även diskuterar kritiken av industrial organic.

Dagens frukost var fet fåryoghurt med perfekta nektariner och vilda peacannötter. Himmelriket var nära.

Pilutta er!

London calling

Kara lasare! Befinner mig i London och kommer att rapportera mer darifran. Idag ska det lunchas pa Bar Shu. Say no more!
Bananbiffen steker for ovrigt vidare.