Hur kunde jag klara mig utan?

Fleur de sel med malda hibiskusblommor, från Mallorca.
Månne det har samma välgörande egenskaper som Himalaya-salt? I alla fall är det rasande dekorativt med en trevligt fruktig, snudd på nyponaktig syra.
En fantastisk gåva från Laholm som nu har en hedersplats i mitt välfyllda skafferi. Det vore ju i och för sig trevligt om det inte blir en av många hyllvärmare.
Bästa förslaget på användning blir Veckans matnörd!

Mer miljögnäll

Inför kvotering av växthusgasutsläppen. Personliga kvoter som du får sälja om du nu hellre vill ha en dyrare lägenhet än att doppa tårna i Röda havet. Ja, inte vet jag exakt hur det går till men vore det inte rimligt att vi inom de mest utsläppsgenererande områdena hade ett slags konto. Och de som redan nu inte tär så värst på klotet eftersom de varken har råd med obegränsade mängder biff eller okynnesflygande skulle kunna få lite mer i kassan.
Svårt och orealistiskt? Herregud, inte värre än de olika bisarra turerna och beräkningarna för pensionssystemet.
Personligen har jag inte slutat resa. Jag tror att resande har otroligt många positiva effekter för mänskligheten (inte minst mig). Se här till exempel. Men jag har helt slutat med inrikesflyg, avstått från halvintressanta men säkert trevliga pressresor och planerar tågluff istället för flygsemestrar.
PS.
Kolla också in hur läckert det kan vara att vara eko-korrekt om man är kreativ!

Varför göra det svårt för sig?

Bilder från det glamourösa livet som frilansare. På föreläsning hos förtjusande gille i Laholm. Jag hade uppriktigt kalastrevligt vilket nog är ett tecken på att jag börjar bli medelålders. Elever från Osbecksgymnasiets restaurangskola lagade mat och serverade. En liten sallad med korrekt tillagade och prydligt upplagda ingredienser med caesardressing. Ingen seg filé med kall sås. Ingen torr spättarulle. Kall mat är helt enkelt att föredra när man lagar mat åt många om det inte är på elitnivå.. Eller rustika grytor, för den delen.
Nej, det var ingen optimal caesarsallad. Men riktigt gott. Nybakat bröd till och liten egentillverkad biskvi efteråt.
Sen föreläste jag om världens äckligaste mat till publikens skräckblandade (vet jag) förtjusning (hoppas jag). Försäljningen av fiskås i Laholm ökar nog med 300% efter torsdagens kampanj.
Om ni vill bli häpna, omtumlade, underhållna och förskräckta kommer jag gärna och föreläser på era arbetsplatser.

Genidrag: Kanelbullepudding

Vad gör man med överblivna mumsiga kanelbullar? Jo, man låter dem sogga till sig i äggstanning (kanske med några droppar likör?). Sen gräddar man dem i portionsformar till pösiga puddingar. På Siesta i Malmö, så klart!

Smakprov!

Så här god är maten i kokboken som kommer i höst.

USP

Det gäller att nischa sig till varje pris!

Fredagshäng på Judit & Bertil

I morgon hänger vi som så ofta på J & B, Bergsunds strand 38, mellan 17 och 19 ungefär.
Medbloggare, motbloggare och annat löst folk välkomnas.

Malmöklassiker: Kin Long

Nej, det ser inte ut som någon dussinkinakrog. Taket är knökat av röda stora rispappersglober och väggarna är vita. Ena väggen pryds av sparsmakade bondska antikvieter och där nere i hörnet, bakom skärmarna finns en avskiljd sal där du kan äta sittandes på kuddar på lurviga ryamattor. Knippen av torkat gräs i fönstren skyddar från nyfikna gluttare på Rådmansgatan utanför. Malmös äldsta kinarestaurang Kin Long var pionjärer när de startade 1964. Nu har de försökt skapa en egen nisch med mer sofistikerad stil och mat som är ett par snäpp mer äkta än det burkbaserade glutamatbemängda svenskkinesiska köket. De lyckas delvis.
Servicen är kunnig och svalt vänlig. Kycklingen kommer in frasig och mör men missprydd av en ananasskiva från burk och den sötstarka såsen som här till är bemängd med halvvissen koriander.
Två gånger i grytan-fläsk är godkänt men lite för oljigt och såsen saknar schvungen som behövs för att balansera sidfläskets fett. Halvrå gul lök och parika dominerar grönsakerna i såsen.
Godkänt men inte mer, i alla fall till det priset. Höjdpunkten är faktiskt oolong-teet, med milda vaxiga toner av smultron och kamomill. Men så kostar det också 55 kronor per person. Dyrt men prisvärt.
Vi kommer tillbaka och hoppas på lite högre ambitioner än denna loja söndagseftermiddag. Trots allt är det bättre än hypade Hos på Hornstull. Främst tack vare den befriande frånvaron av megadoser natriumglutamat.
Men det är bara att kosntatera: Det är dystert på Östfronten i Sverige. Det är nästan så att man ser fram mot den beramade kinesiska robotkocken. Omdömet "needs improvements to stabilize its performance," är ganska mycket snällare än hur jag, med bästa vilja i världen, skulle beskriva 90% av svenska Kinakrogar.

Wohoahoo!

En del saker är tråkiga just nu. Men nu har jag precis sett de sista bilderna från kokboken som kommer i höst. Och de är såååå vackra. Tack söta Daniel och Åse som jobbat fram dem med mig.
Lite gladare!
Tack alla provlagare. jag har bara inte hunnit tacka er personligen en och en, men det kommer nu när jag ska slutredigera recepten tack vare era kloka synpunkter.

Tema: Världsboksdagen

Eftersom jag har en historia som svårt bokberoende hänger jag en hel del på eminenta boksajter och har en osund böjelse för loitering på diverse bibliotekariebloggar. Och trots att jag är innerligt trött på att hart när vartenda bakverk och mikrob har fått en egen "dag" reserverad i almanackan blir jag varm i sinnet av världsboksdagen.
Tidigare i bloggen lyckades jag få in en enorm mängd boktips om kvinnliga författare. Nu är det väl ändå dags att skapa en liten läslista med riktigt smaklig litteratur? Och att höja ett varnande, eller rent av anklagande, pekfinger mot sådan som får en att tappa aptiten.

Här är några favoritantipatier:
Chocolat
Lika sötsliskig inställsamt och gimmickigt som ett Kinderägg.
La CucinaOfrivilligt komiskt.

Matskildringar som rockar:
Fish Show
Gravt underskattat men lite ojämnt verk.
Tre män i en båt
Jag säger bara: osten.
Allt av Ruth Reichl
Jag är också uppvuxen med en Möglets Drottning till mor.
Allt av MFK Fischer
Totalt underskattat och okänd i Sverige. Matens Anaïs Nin.
Betty Fussell
Kvinnan som fick mig att börja skriva på riktigt. Läs biografin My Kitchen Wars om du inte redan är feminist. Och läs den ändå om du är det.
Allt av Pernilla Tunberger och Ria Wägner
Historien skrivs som vanligt av vinnarna och därför tror svenska folket att Tore Wretman införde de frranska och italienska köken i Sverige. Och våra makalösa kvinnliga stilister och matpionjärer är glömda.

Malmölycka: Apelsinblomsmarmelad

Jag har nästan alltid ett par burkar fin marmelad i skafferiet. Oöppnade. Anledningen är att jag tycker bättre om att köpa marmelad än att äta den, jag är nu en gång för alla ingen gottegris. Lyckligtvis är det en perfekt gåbortpresent.
Apelsinblomsmarmelad är extra tillfredsställande att köpa. Egentligen är den lite för sliskig,för att passa min gom alla dagar. Den här är köpt på Möllevångstorget en sådan där grå dag då soltung doft från främmande land fångad på burk var det enda som hjälpte. Fast nörden inom mig misstänker att det precis som när det gäller apelsinblomsvatten egentligen är pomeransblommor som är råvara. Blombladen är distinkta i marmeladen tack vare att de först behandlats med sodalösning som får dem att svullna upp och bli möra.
Ringla över yoghurt eller ät på pannkakor och kanske rostat bröd med gott franskt smör. Den milda parfymen hittar också smakkamrater i choklad, earl grey-te, kanel, mandel och kardemumma. Inte dum alls i en tårta.

Malmölycka!

Så var man i Malmö igen och jag lovar att blogga mer och mer spännande än under Chicago-koman.
Ikväll fest på Siesta som genomgått en märkelig metamorfos. Alla som bor i Malmö vet att Siesta genom åren haft en innerlig hatkärleks-relation till sina stammisar. Eller inventarier, är kanske ett bättre namn. En brokig Gama Väster-skara som enats av sitt mssnöje med den lilla krogen. Som de gnällt, som de fnyst och som de trots allt ständigt kommit tillbaka till den trygga hamnen efter otrogna eskapader på andra krogar. Fredagshäng på Siesta är en av de bästa sakerna med Malmö för mig.
Den nya ägaren har gjort stammisarna frustrerade genom att servera utmärkta viner och enkel, anspråkslös mat på uppletade småskaligt producerade råvaror. Åh, ni vet den där menyklyschan man inte borde få använda: här lagar vi god mat på bra råvaror. En lågmält klassisk smørrebrødskollektion förtjuste mig mest. Med undantag av burkmajon. Dessutom är personalen trevlig och uppmärksam.
Hur ska detta sluta?

Grön gryning

Läs Anna!

Nässlor och vårkänslor

Inspirerad av Gittos nässlemacka rotar jag fram en ettårig krönika från SvD:

"Gift Dig, Du vil fortryde det; gift Dig ikke, Du vil ogsaa fortryde det; gift Dig eller gift Dig ikke, Du vil fortryde begge Dele;”

I veckan bevisades att Kierkegaard som skrev orden ovan var en okunnig surgubbe. För hur kan man ångra att man gifter sig med en man som är klok nog att plocka hem vårens bästa primör — nässlor, laga en illgrön soppa och krydda med en gnutta anis? Som tillgiven hustru är det då ens plikt att slå upp ett par glas vin av druvan sauvignion blanc, som med sina gräsgröna toner är nässlornas självklara smakkamrat.
Sedan följer en stund av stilla lycka. Varje gång jag äter nässlor uppfylls jag av en mild förundran; den säregna smaken av skir vårgrönska toppad av en kaskad av rena mineraler. Varför tjatar folk om sparrris och kronärtskockor när den bästa grönsaken växer runt knuten och är alldeles gratis?
Nå, visst är det lite knepigt att plocka. Nässlan vet hur god den är och har därför utvecklat ett sinnrikt försvar. När du snuddar vid bladen bryts halsarna på pyttesmå giftflaskor av och repar bar hud. Nu kan innehållet av myrsyra orsaka den brännande sveda som gett nässlan dess namn. Men ett par handskar avhjälper attacken. Upphettning och finhackning förstör brännhåren och gör nässlan harmlös.
Är du riktigt feg kan du förresten skörda släktingen vitplister med de vackra vita blommorna. En look alike som även är en cook alike och därför kan användas på samma sätt även om den där riktiga schvunget i smaken saknas.
Kom ihåg att inte krydda sönder nässlorna utan låt dem framhävas av eftergivna kryddor som anis, fänkål, muskot och kanske en aning gräslök. Annars är det fritt fram: nässlorna är kär i svenska smaker som spicket och rimmat.
En nässelpuré med rökt lax och pocherat ägg är vårens bästa bjudlunch. En mer avancerad övning är att ge sig på italiensk nässelgnocchi och servera med brynt smör. Men varför krångla till det? Allra enklast njuts nässlornas på farmors vis. Finhacka råa nässlor. Smöra en knäckebrödsskiva och vänd den i nässelhacket. Salta lätt och ät i tryggt medvetande om att hackningen förintat de små räliga brännhåren på bladen. Åtminstone om det är någon som gillar dig som fixat din macka.


Andra fynd i backen:
Löktrav: Löksmakande gröna blad som är underbara i potatissallad. Eller hacka bladen fint, blanda med smör, bred på bröd och grilla.
Rölleka: De såäda bladen är en aromatisk kick i kall sås till rökt fisk. Giftig i stora mängder.

Grattis gånger två!

Allas vår K, som dessutom är födelsedagsbarn, gör en strålande humanitär insats. Eh, i alla fall för mig eftersom jag förmodligen kan äta Muttis utmärkta tomater med relativt gott samvete.
Billig mat produceras ofta på andra människors bekostnad.
Alla som avfärdar rättvisemärkt mat som "politiskt korrekt (åh, denna bekväma term som triumferande plockas fram när rationella argument tryter!) borde vistas en vecka på tomatplockar-camp i sommar.
Gärna en lista på de oetiska producenterna, tack!

Ny idol!

"Du ska hålla ditt sinne öppet, men inte så öppet att hjärnan trillar ut."
Heja Måns!

I nördigaste laget?

Mycket roligare än att se när målarfärg torkar. Eller hur?
Och här läser du mer om det.

Överlägsen seger: Martin!

I Chicago gick jag matlagningskurs hos damerna som driver Vermillion. Eller pumorna rättare sagt. Ord som sultry och vibrant dyker osökt upp när jag tillgivet tänker tillbaka på ägaren Rohini och kökschefen Maneet som domderade i kryddångorna i köket. Jag fångade Maneet i flykten i ett par bilder (köket var mörkt som en grotta och de flimrande lysrören typ gröna, OK?)
Vi lagade bland annat himmelska guldgula krabbkakor med indiska kryddor, tomatchutney och mango-slaw. Det är inte fine dining utan mer röjarskiva för smaklökarna.
Lägger ut recept, tips och fler bilder om någon månad. Anledningen till fördröjningen är teknisk och kommer snart att vara uppenbar.

Den långsökta röda ledtråden då? Jo, här hittar du anknytningen (samt en smula allmänbildning).

Tävling: Veckans matnörd.

Medan jag hämtar mig från jetlaggen får ni arbeta. Vad heter rätten på bilden? Den serveras på en krog i Chicago av två coola brudar. (Plispoäng om ni har namnen.) Och om en tuppigare kock serverat läckerheten hade den kanske kallats molekylär gastronomi. I själva verket är det vätskefyllda spröda skalet som imploderar i munnen en gammal tradition. Ursäkta den kassa bilden som är tagen i skumrasket i lokalen med röda inslag (långsökt ledtråd!).

Teaser från Chicago

I Chicago är foie gras bannlyst. Här kan ni läsa mer om etik. Jag är för trött för att skriva något själv här.
Idag har jag varit på en smörprovning. En palett med smör av olika kulörer avnjöts. På tallriken låg också en klutt med något jag var övertygad om var margarin. Det var ett smör från ett av de stora märkerna i USA. Så stor var skillnaden.

Jetlaggen från helvetet

Varje gång likadant. Jag trodde jetlag var en urban legend tills jag drabbades själv första gången jag åkte till USA. Kroppen lever ett liv, min omgivning ett annat. Och tyvärr tillhör jag dem som bara mår sämre av att ta melatonin. Inga huskurer hjälper, tro mig jag har testat allt.

Snart ska jag vara med på P1 och prata om matmetaforer.

Grönt rättesnöre

Gammalt men aktuellt. Bra sammanställning över enkla sätt att äta för att belasta miljön mindre. Men ta listorna med en nypa salt! Som så ofta har de okunniga journalisterna inte tänkt på att det är portionsutsläppen som är intressanta och inte utsläpp per 100 g vara. Exempelvis äts ädelost och choklad i små mängder medan en normal burk läsk är på drygt 300 g. Och vad ska vi göra av mjölkfettet när vi ätit vår lättyoghurt är det tänkt? Utsläppen bör kanske också stå i relation till näringsinnehåll. Jag hoppas innerligt att vi inte får en ny variant på de korkade, förenklade GI-listor som florerat de senaste åren.
Tänkvärt citat ur artikeln:

Åtta ekomatvaror har testas i Sverige. Konsumentföreningen Stockholm lät Sik, Institutet för livsmedel och bioteknik, jämföra åtta ekovaror med åtta vanliga. Fem var bättre, men tre orsakade samma klimatpåverkan som de vanliga: mellanmjölk, nötkött och fläskkött.

Tro alltså inte att ni slipper undan allt ansvar genom att köpa ekologiskt. Däremot mår grisarna och kossorna bättre (och smakar ofta bättre också). Och det finns andra aspekter som övergödning och miljögifter som inte tas med i värderingen.
Idag ska vi äta makrill med rotsakssallad till middagslunch. Recept följer. Men först ut i vårsolen!

Bara gör det!

Läs Isobel! Som ger röst åt alla oss som på olika vis förlorat det största man kan förlora. Och för alla andra som har vad man i brist på bättre metafor brukar kalla hjärta.


Edit:
Tre personer jag skulle vilja läsa böcker av.
En.
Två.
Tre.

Vilka tre bloggare vill ni, kära läsare, läsa böcker av?

Recept: Rådjursgryta med vin och rotsaker

Mer ägg och mindre lamm. Det är mitt grundtips för den som vill fira medveten påsk efter att ha läst nyheterna om den senaste miljörapporten från FN.
Och åk för alldel inte till Chicago.
Igår lagade vi en hiskligt god och ganska klimatvänlig rådjursgryta på mycket välhängt rådjur. Med välhängt menar jag inte att den gjort små rådjursdamer lyckliga i sitt jordeliv utan att den luktade härligt ampert. Vi kryddade ganska återhållsamt för att viltsmaken skulle få fritt svängrum. Men om du vill kan du låta en kvistrosmarin och lite snabbstekt apelsinskal puttra med sista kvarten. Eller blanda ner lite fräst svamp från förråden.

Rådjursgryta med rotsaker och enbär
1, 25 kg rådjursbog med märgben
6 enbär
1 gul lök
1 palsternacka
1 morot
2 tsk socker
10 korn svartpeppar
2 tsk tomatpuré
2 små lagerblad
2 tsk konc kalvfond, Touch of Taste
3 dl lätt fruktigt oekat rödvin, gärna pinot noir
1/2 msk kakao
Till rotsaksfräs:
2 palsternackor
1/4 rotselleri
smör & rapsolja till stekning
Till servering:
Grönsaker
Kokt dinkelvete eller andra trevliga gryn
1. Klappa köttet torrt och låt det få rumstpemeratur. Skala och hacka lök, palsternacka och morot pyttesmått. Bitarna ska koka sönder och göra såsen lätt simmig.
2. Stek rotsakerna i fettet på låg värme tillsammans med enbär och svartpeppar tills de mjuknat och blivit gyllene. Strö över sockret och låt karamellisera tills sockret blivit ljust nötbrunt. Rör ner tomatpuré och stek vidare en halv minut under omrörning.
3. Under tiden i en annan stor panna: Salta köttet och bryn det ordentligt runt om i omgångar. Lägg över det på grönsakerna. Slå på vin, lägg i lagerblad och fyll med vatten så att det precis täcker. Låt sjuda under lock i en timme. Rör ner kakao och låt puttra utan lock ca en timme eller tills köttet börjar bli mört. Grytan får inte stormkoka, det förstör smaken,
4. Under tiden: Lyssna på musik. Dansa med din älskling i köket. Gråt lite om du som jag har har sorg. Drick ett gott elegant vin av nya, tidigare underskattade innedruvan chenin blanc.
5. Skala palsternacka och rotselleri i sockerbitstora tärningar. Bryn och sockra en aning. Låt dem gå med i grytan sista kvarten. Slå gärna i lite sött rött starkvin samtidigt, om du har. Grytan är färdig när köttet börjar ge sig av från benen. Justera kryddningen med salt, nymald peppar och kanske någon droppe balsamvinäger före servering.

PS. Jesper på krubb har en tävling för er som gillar ansjovis. Jag och min medmatälskare har en lätt sillfobi (om den inte är hemgjord på mycket färsk fisk). Men en och annan ansjovisbit slinker ner i bland.

Svart i vitt?

Varför finns det så få svarta toppkockar? Artikel från Chicago dit jag åker på måndag ...

Nästan nässlor

Numera firar man påsk mest till äggets ära. I alla fall jag som älskar ägg och är mycket nöjd med att det är en av de mest politikst korrekta proteinkällor man kan tänka sig. Och äggets allra bästaste smakbästis måste bara vara nässlan.
Nässlan är en tuffing som numera prunkar på allt fler finkrogar, får vi gissa att antalet nässelrätter på menyerna kommer att slå rekord under våren? Visst är den läcker med de fina, gröna mineraltonerna. Vinnörden vet exakt hur den smakar: Som en frisk ung sauvignon blanc! Men det är en dyr delikatess för den som inte plockar själv. Den friskt gräsgröna mineralrika smaken står fint mot rökt, spicket och rimmat. Ja, alla de svenska teknikerna. Men en italiensk nässelgnocchi med brynt smör är inte heller så tokig.

Nässlans smakkamrater: Fänkål, anis, muskot, gräslök, rökt, lax, ägg

Farmors favoritmacka
Så fort de små späda bladen tittar upp ur marken gäller det att vara framme för att fixa bästa hälsomackan.1 skiva grovt knäckebröd stryks med ett tunt lager smör och vänds i riktigt finhackade nässlor. (Var inte rädd, finhackningen förstör brännhåren.) Lägg på ett par skivor rädisa och strö över lite flingsalt. Vill du ha en matigare macka kan du bättra på med lite rökt fisk eller skinka.

Lycka: Storebror (tyvärr inte min) är äntligen tillbaka och har lagat tjälknul.
Lycka 2: Läs om sockerlycka hos otroligt välskrivande Kritan.

Dessa rubriksättare

Korv och skinka ökar risken för bröstcancer

Ja det basunerar Svenskan ut.
Nya rön från universitetet i Leeds visar att det finns ett samband mellan högt intag av rött kött och bröstcancer. Om det är ett orsaksamband, frågar sig Åke Bruce klokt (!). I synnerhet som samma studie tydligen visar att det inte tycktes ge ett skydd att gå över till vegetarisk kost. Det är nämligen så att ett högt köttintag är förknippat med många andra livsstilsfaktorer. Personer som äter mindre rött kött dricker mer rödvin och äter mer frukt och grönsaker. Alltså: är det vad vi äter eller vad vi inte äter som ökar cancerrisken? Minns också att det är en epidemiologisk studie där människor själva uppgett vad de äter. Jag har en stark känsla av att hälsomedvetna människor underskattar sin köttkonsumtion.
Det kan vara bra att läsa lite kritiska och balanserade röster om hur stora växlar medier drar på studier. Och att alltid ha i åtanke att rökning är den största orsaken till cancer.
Dessutom har man haft svårt att skilja ut i vilken form man äter köttet. Speciellt högt tycks sambandet vara mellan charkprodukter som korv och bröstcancer. Är K. informerad?

Sen är det det där lilla jobbiga att experterna inte verkar leva i samma värld som vanliga människor
"Fortunately, substituting pistachio-encrusted salmon and gingered brown basmati pilaf for roast beef with mashed potatoes and gravy is not a culinary sacrifice," Willett said in a JAMA editorial accompanying the studies.
Av någon anledning tror jag att inte att alla de som är i riskgruppen håller med.

Efterlysning: Systrar

Skulle ni kunna tänka er att vara med i en förening där det enligt reglerna inte fick förekomma svarta? Homosexuella? Eller judar?
Förmodligen skulle de flesta av er bli förolämpade över blotta frågan. Samtidigt är en lång rad av mina manliga vänner och några av dem jag älskat med i just såna föreningar. Ja, med den lilla skillnaden att det är kvinnor som är uteslutna.

Det handlar ofta om föreningar som uppges vara på skämt. Trots detta har jag sett vuxna män gråta över att inte bli invalda. Gråta av lycka när de blivit invalda. Ja, till och med gråta för att de inte fått rätt medalj. Och jag har sett förhållanden spricka för att männen prioriterat ordenssällskap framför familjen. Jag har varit med om att en man föredragit att gå på ordensspektakel framför sin hustrus disputationsmiddag, män som flyttat sin hustrus födelsedagsfirande. Alla är inte så. Men ingen av de andra slår heller näven i bordet. Jo, idag bestämde sig en av mina vänner med jämställdhetsideal att gå ur Juvenalorden.

Idag fick jag också ett långt mejl av E. som läst några av mina inlägg om min maktlöshet mot manliga maktstrukturer.
Hon lever i ett ganska nytt förhållande med en man som hon älskar. Men hon vet inte hur hon ska hantera hans uppslukande intresse i en manlig orden. Den präglar hela hans umgänge. Hon reduceras till en staffagefigur. Hon är väldigt ledsen.
Hon vill träffa andra i samma situation. Jag befinner mig inte där längre och det är därför jag skriver det här inlägget. Mejla mig så förmedlar jag mejlen till henne Mejladressen finns på min profil till höger. Mejla även om ni inte vill eller kan träffa henne och bara vill dela med er av liknande erfarenheter. Jag lovar att bevara er anonymitet om ni vill.

Men vad är det för skillnad mot t ex damfotboll eller herrbasket som också tar energi och kraft från utövarna och ur förhållanden? Jo, vi är nog alla överens om at det finns stora fysiska skillnader mellan män och kvinnor och att spelet ofta blir roligare för alla om könen skiljs åt. Jag tror inte heller någon vettig kvinna far i taket över några herrmiddagar, eller oförargliga småklubbar.

Men att systematiskt utesluta kvinnor ur stora, inflytelserika intellektuella och sociala sammanhang och plantskolor är diskriminering. Ett vanligt argument från ordensmedlemmar är att det är spelet mellan könen skulle ta över, och förstöra organisationen. Ett argument som vid förra sekelskiftet tidigare användes för att hålla kvinnor utanför universiteteten.

Kommer ordenssällskapen desintegrera om kvinnor får tillträde. Nja, har inte den tidigare enkönade organisationen Rotary snarast vitaliserats? Här kan du läsa om när de började välja in kvinnor eter ett domstolsbeslut i Kalifornien som menade att Rotary var "a business establishment" och därför var tvungna att följa lagen mot diskriminering.

Jag har blivit erbjuden att gå med i Rotary, men jag trivs inte i invalsföreningar överhuvudtaget. Den enda förening jag är aktiv i heter IACP och där får alla vara med som enligt egen definition är "food professionals" och hostar upp medlemsavgiften. Spretigheten, bredden på medlemmarna är vår styrka.
Jag tror det kallas mångfald.
Och jag gillar det.

PS. Av hänsyn till E. kommer jag inte ha kommentarer på det här inlägget. Och jag kommer att radera kommentarer på andra ställen. Elaka mejl kommer jag varken bry mig om, besvara eller förmedla. Så besvara er besväret. Sakliga mejl kan komma att publiceras
PPS.
Jag hade tänkt använda termen ordensoffer i rubriken för att det är ett så trevligt, klatschigt ord. Men de kvinnor jag pratat med är inga passiva offer, inga sociala misslyckanden. Det som offras är sammanhållningen är städers utveckling och det naturliga umgänget mellan män och kvinnor.

Sardellens smakkamrater

Lite recept med sardeller som utlovat. Min favoritröra är ett fiffigt sätt att göra av med hårdkota ägg. Inte helt fel i dessa tider.
1. Finhacka 4 ägg. Hacka 8 avrunna sardeller ännu finare. Bind samman med 1 1/2 dl hemgjord majonnäs. Smaka av med mycket krossad svartpeppar, finhackad gräslök och färsk timjan. Ät på rostat surdegsbröd eller knäcke.
2. Eller gör små raffinerade påskmackor: lägg avrunna paprikafiléer i olja på brödbitar bredda med färskost. Lägg på en fin, dyr sardell ovanpå. Och så kanske en liten timjankvist eler några kapris på?
3. Späcka lammsteken med vitlök och sardeller. Långsjuden tomatsås och en sallad med vitlöksrostade valnötter till.
4. Snabb pasta på saker man hittar i skåp och lådor: blanda ångande het fullkornsspaghetti med chiliflingor, finhackad vitlök, finhackat citronskal, finhackad persilja och grovhackade sardeller. Olivolja också, så klart! Kan byggas ut med linser, grovhackade tomater och/eller tonfisk.

... och vinnaren är ...

... The Blogger Formerly Known as Ensamma Mamman (eller vad namnet numera kan vara). Som tack för sin inspirerande fråga, som fick mig att springa ut i köket och leta efter sardeller, utses hon med omedelbar verkan till Veckans Matnörd.
Ja, det är sant. Ibland behöver det inte vara svårare än så att upphöjas till denna oerhörda ära. Jag förstår att många av er som förgäves gissat på wolfberries och svettats över okända matmurvlar gnisslar tänderna nu. Men vem har sagt att livet är rättvist?
I eftermiddag utlovas en mer utförlig redogörelse för sardellens smakkamrater och lite tips till påsk. Tills vidare länkar jag till skåpmat.
Johans sardellgucka till trista tomater. Raketmiddag med tonfisk. Lista på livsnödvändigheter. En beskäftig anvisning om hur caesarsallad ska lagas.
Spring nu bums och bunkra sardeller allesammans!

Ring så lagar jag!

Jag verkar vara totalt oförmögen att skriva om mat just nu. Eller laga. Kan ni inte föreslå något ni vill veta mer om? Jag kanske går igång då.
Hur som helst vill jag tuta i luren för Lottens kurs. Visserligen är ni, kära läsare, fruktansvärt roliga och vittra. Och går ni Lottens kurs kommer ni säkert bli så mycket roligare än jag är att ni inte vill hänga här längre. Men ni har kanske kan skicka någon annan?

Ring så lagar jag!

Jag verkar vara totalt oförmögen att skriva om mat just nu. Eller laga. Kan ni inte föreslå något ni vill veta mer om? Jag kanske går igång då.
Hur som helst vill jag tuta i luren för Lottens kurs. Visserligen är ni, kära läsare, fruktansvärt roliga och vittra. Och går ni Lottens kurs kommer ni säkert bli så mycket roligare än jag är att ni inte vill hänga här längre. Men ni har kanske kan skicka någon annan?

Susanna Popova slår in öppna dörrar

Oj, vad vissa papperskrönikörer älskar att briljera med siffror som visar hur marginaliserade boggare är.
Hallå, Popova! På bara några ynkliga är har bloggläsandet i de yngre grupperna gått från försumbara siffror till 25% bland 15—19-åringarna. De större bloggarna har kanske rent av fler läsare än dina krönikor.
Ja, det är oerhört irriterande när bloggarnas betydelse överdrivs. Men lika fånigt att nochalera det oroande, förbryllande och omvälvande faktum att vi har fått tiotusentals nya nätpublicister. popova har alldeles rätt i att bloggar till stor del läses av andra bloggare, men en möjlig läsekrets som enligt vissa uppskattningar närmar sig 100 000 är inte så pjåkigt. Själv får jag många läsare från Google. Inte när jag skriver om sex utan när jag skriver om torkade räkor, umami, barnfetma och färsk gurkmeja.
För en del av oss bloggare är det lika viktigt att ha rätt läsare (i mitt fall matnördar) som att ha många.
Popva missar också att en handfull bloggar det senaste åren stått för den bästa tevekritiken, den piggaste mediabevakningen och de vassaste politska kommentarerna.

Conspicuous consumption och förakt

Annina skriver lysande bra om vad som är värre än konsumtionshysteri. Nämligen föraktet för konsumtion. I mitt fall handlar det om något annat än förakt om jag skelar nervöst i nyrenoverade svindyra kök. Promise!
Under mina högstadieår var jag lovligt byte. Åh, jag blev inte sexuellt trakasserad, det handlade om fiiina Äppelviken. Men det hände att jag blev ikappsprungen i korridorerna, obarmhärtiga, snabba fingrar vek ner min krage så att skammen kunde blottas: fel märke.
För bara några år sedan träffade jag en föredetta skolkamrat som inte kunde sluta att galla över hur fula kläder jag alltid hade. Hon mindes med särskild skadeglädje ett par lila byxor som väckt hennes misshag. Hon hade alla de märken jag inte hade råd med: Lacoste, Levis och Fruit of the Loom. Till och med t-shirtarna hade pressveck.
Kalla det en tidig störning: Jag gillar inte märkesgrejor något vidare. Jag trivs inte riktigt i hem som känns som projekt att visa upp, snarare än platser att trivas på. Och faktum är att jag är tämligen ointresserad av lyxiga råvaror. Inte för att jag föraktar dem som vill vara vackra, äta gott och skapa en vacker miljö för sin familj. Allt det gör jag också fast på ett annat sätt. Mitt sätt att möblera, mitt envetna grävande i second hand-affärer och en tjugoårig bojkott av hårfön är, som jag ser det, inte koketterier utan besvärjelser.
För de där de där klonade moderna hemmen med dyra möbler inger mig ofta samma rädsla och känsla av utsatthet som en gång de smygande stegen bakom mig i de där högstadiekorridorerna vi aldrig riktigt lämnar.


PS: Påminner om den här gamla krönikan som jag skrev om mitt kök, om ni undrar hur det ser ut hos mig. Och om ni undrar vilket sätt jag väljer att vara snobbig på.

Snödskalle kan du vara själv!

Snödskalle. Ja, så hette osten men vad i helsefyr betyder det? Dinerar man med två nördiga föredetta NE-redaktörer kan ett lite apart namn på en ost väcka en febril aktivitet. Etymologiböcker, Google och gudvetallt utnyttjades för att spåra ursprunget till det invektivklingande namnet. Till slut ringde Olle upp tillverkaren som snällt berättade att namnet Snödskalle var lånat från en bergsknalle i närheten. Sedan åkte Google och diverse kartböcker fram och nu är vi spränglärda. Eller hade varit om inte vinet sköljt bort all ovärderlig information om de fagra trakterna runt Snödskallen. Fårskalle som man är dricker man alltid lite mer än man borde.
Osten som var en fenomenalt krämig och len, lagom amper fårhistoria rekommenderas för övrigt varmt.