Malmöklassiker: Kin Long
Nej, det ser inte ut som någon dussinkinakrog. Taket är knökat av röda stora rispappersglober och väggarna är vita. Ena väggen pryds av sparsmakade bondska antikvieter och där nere i hörnet, bakom skärmarna finns en avskiljd sal där du kan äta sittandes på kuddar på lurviga ryamattor. Knippen av torkat gräs i fönstren skyddar från nyfikna gluttare på Rådmansgatan utanför. Malmös äldsta kinarestaurang Kin Long var pionjärer när de startade 1964. Nu har de försökt skapa en egen nisch med mer sofistikerad stil och mat som är ett par snäpp mer äkta än det burkbaserade glutamatbemängda svenskkinesiska köket. De lyckas delvis.
Servicen är kunnig och svalt vänlig. Kycklingen kommer in frasig och mör men missprydd av en ananasskiva från burk och den sötstarka såsen som här till är bemängd med halvvissen koriander.
Två gånger i grytan-fläsk är godkänt men lite för oljigt och såsen saknar schvungen som behövs för att balansera sidfläskets fett. Halvrå gul lök och parika dominerar grönsakerna i såsen.
Godkänt men inte mer, i alla fall till det priset. Höjdpunkten är faktiskt oolong-teet, med milda vaxiga toner av smultron och kamomill. Men så kostar det också 55 kronor per person. Dyrt men prisvärt.
Vi kommer tillbaka och hoppas på lite högre ambitioner än denna loja söndagseftermiddag. Trots allt är det bättre än hypade Hos på Hornstull. Främst tack vare den befriande frånvaron av megadoser natriumglutamat.
Men det är bara att kosntatera: Det är dystert på Östfronten i Sverige. Det är nästan så att man ser fram mot den beramade kinesiska robotkocken. Omdömet "needs improvements to stabilize its performance," är ganska mycket snällare än hur jag, med bästa vilja i världen, skulle beskriva 90% av svenska Kinakrogar.
Servicen är kunnig och svalt vänlig. Kycklingen kommer in frasig och mör men missprydd av en ananasskiva från burk och den sötstarka såsen som här till är bemängd med halvvissen koriander.
Två gånger i grytan-fläsk är godkänt men lite för oljigt och såsen saknar schvungen som behövs för att balansera sidfläskets fett. Halvrå gul lök och parika dominerar grönsakerna i såsen.
Godkänt men inte mer, i alla fall till det priset. Höjdpunkten är faktiskt oolong-teet, med milda vaxiga toner av smultron och kamomill. Men så kostar det också 55 kronor per person. Dyrt men prisvärt.
Vi kommer tillbaka och hoppas på lite högre ambitioner än denna loja söndagseftermiddag. Trots allt är det bättre än hypade Hos på Hornstull. Främst tack vare den befriande frånvaron av megadoser natriumglutamat.
Men det är bara att kosntatera: Det är dystert på Östfronten i Sverige. Det är nästan så att man ser fram mot den beramade kinesiska robotkocken. Omdömet "needs improvements to stabilize its performance," är ganska mycket snällare än hur jag, med bästa vilja i världen, skulle beskriva 90% av svenska Kinakrogar.
Etiketter: Kin Long, kinakrog, kineserier, krogtips, Malmö
7 kommentarer:
jag skulle vilja ha en peking anka krog. alltså en PEKING ANKA KROG. Mol allena så. Där de vet att göra peking anka.
Vad tråkigt att de inte kan leva upp till inredningen. jag förstår inte varför de inte vågar eller så är det den dyra arbetskraften i sverige som spökar - fy för den lede - det krävs trots allt en ganska stor mängd "kockar" att laga kinesiskt. Men det borde man kunna lösa med en liten meny som ändras varannan vecka?
Kin Long brukar omtalas för sin dolda meny. De icke-svenniga kinesiska rätterna som inte står i menyn, utan som man måste fråga efter.. När man ätit klart är det förstås krypavstånd till lobbyn, duktiga bartenders, lojt häng och sköna fåtöljer. (mitt andra vardagsrum)
Förut fanns det en jättebra dold meny som jag ätit från tidigare flera gånger. Bättre än det jag åt nu. Numera har de allt på samma meny och några specialer. Så klart jag frågade om de hade några extra godsaker, men det hade de inte.
i dagens sydsvenskan, Bong
http://sydsvenskan.se/dygnetrunt/bong/
Noac
Jag skulle definitivt kalla maten på Kin Long för autentisk och trogen det kök den härstammar från. Efter att ha spenderat massor av middagar där och minst lika många i Taiwan, där ägarfamiljen kommer från, vågar jag påstå att restaurangen även på hemmaplan skulle anses hålla mycket hög klass. Koriander-kycklingen som nämns ovan är en av få som jag själv inte fallit för och som inte riktigt håller måttet.
Käka på nya MIKAI i LUND....så jävla god mat på kvällen!!!!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida