Nässlor och vårkänslor
Inspirerad av Gittos nässlemacka rotar jag fram en ettårig krönika från SvD:
I veckan bevisades att Kierkegaard som skrev orden ovan var en okunnig surgubbe. För hur kan man ångra att man gifter sig med en man som är klok nog att plocka hem vårens bästa primör — nässlor, laga en illgrön soppa och krydda med en gnutta anis? Som tillgiven hustru är det då ens plikt att slå upp ett par glas vin av druvan sauvignion blanc, som med sina gräsgröna toner är nässlornas självklara smakkamrat.
Sedan följer en stund av stilla lycka. Varje gång jag äter nässlor uppfylls jag av en mild förundran; den säregna smaken av skir vårgrönska toppad av en kaskad av rena mineraler. Varför tjatar folk om sparrris och kronärtskockor när den bästa grönsaken växer runt knuten och är alldeles gratis?
Nå, visst är det lite knepigt att plocka. Nässlan vet hur god den är och har därför utvecklat ett sinnrikt försvar. När du snuddar vid bladen bryts halsarna på pyttesmå giftflaskor av och repar bar hud. Nu kan innehållet av myrsyra orsaka den brännande sveda som gett nässlan dess namn. Men ett par handskar avhjälper attacken. Upphettning och finhackning förstör brännhåren och gör nässlan harmlös.
Är du riktigt feg kan du förresten skörda släktingen vitplister med de vackra vita blommorna. En look alike som även är en cook alike och därför kan användas på samma sätt även om den där riktiga schvunget i smaken saknas.
Kom ihåg att inte krydda sönder nässlorna utan låt dem framhävas av eftergivna kryddor som anis, fänkål, muskot och kanske en aning gräslök. Annars är det fritt fram: nässlorna är kär i svenska smaker som spicket och rimmat.
En nässelpuré med rökt lax och pocherat ägg är vårens bästa bjudlunch. En mer avancerad övning är att ge sig på italiensk nässelgnocchi och servera med brynt smör. Men varför krångla till det? Allra enklast njuts nässlornas på farmors vis. Finhacka råa nässlor. Smöra en knäckebrödsskiva och vänd den i nässelhacket. Salta lätt och ät i tryggt medvetande om att hackningen förintat de små räliga brännhåren på bladen. Åtminstone om det är någon som gillar dig som fixat din macka.
Andra fynd i backen:
Löktrav: Löksmakande gröna blad som är underbara i potatissallad. Eller hacka bladen fint, blanda med smör, bred på bröd och grilla.
Rölleka: De såäda bladen är en aromatisk kick i kall sås till rökt fisk. Giftig i stora mängder.
"Gift Dig, Du vil fortryde det; gift Dig ikke, Du vil ogsaa fortryde det; gift Dig eller gift Dig ikke, Du vil fortryde begge Dele;”
I veckan bevisades att Kierkegaard som skrev orden ovan var en okunnig surgubbe. För hur kan man ångra att man gifter sig med en man som är klok nog att plocka hem vårens bästa primör — nässlor, laga en illgrön soppa och krydda med en gnutta anis? Som tillgiven hustru är det då ens plikt att slå upp ett par glas vin av druvan sauvignion blanc, som med sina gräsgröna toner är nässlornas självklara smakkamrat.
Sedan följer en stund av stilla lycka. Varje gång jag äter nässlor uppfylls jag av en mild förundran; den säregna smaken av skir vårgrönska toppad av en kaskad av rena mineraler. Varför tjatar folk om sparrris och kronärtskockor när den bästa grönsaken växer runt knuten och är alldeles gratis?
Nå, visst är det lite knepigt att plocka. Nässlan vet hur god den är och har därför utvecklat ett sinnrikt försvar. När du snuddar vid bladen bryts halsarna på pyttesmå giftflaskor av och repar bar hud. Nu kan innehållet av myrsyra orsaka den brännande sveda som gett nässlan dess namn. Men ett par handskar avhjälper attacken. Upphettning och finhackning förstör brännhåren och gör nässlan harmlös.
Är du riktigt feg kan du förresten skörda släktingen vitplister med de vackra vita blommorna. En look alike som även är en cook alike och därför kan användas på samma sätt även om den där riktiga schvunget i smaken saknas.
Kom ihåg att inte krydda sönder nässlorna utan låt dem framhävas av eftergivna kryddor som anis, fänkål, muskot och kanske en aning gräslök. Annars är det fritt fram: nässlorna är kär i svenska smaker som spicket och rimmat.
En nässelpuré med rökt lax och pocherat ägg är vårens bästa bjudlunch. En mer avancerad övning är att ge sig på italiensk nässelgnocchi och servera med brynt smör. Men varför krångla till det? Allra enklast njuts nässlornas på farmors vis. Finhacka råa nässlor. Smöra en knäckebrödsskiva och vänd den i nässelhacket. Salta lätt och ät i tryggt medvetande om att hackningen förintat de små räliga brännhåren på bladen. Åtminstone om det är någon som gillar dig som fixat din macka.
Andra fynd i backen:
Löktrav: Löksmakande gröna blad som är underbara i potatissallad. Eller hacka bladen fint, blanda med smör, bred på bröd och grilla.
Rölleka: De såäda bladen är en aromatisk kick i kall sås till rökt fisk. Giftig i stora mängder.
Etiketter: foliefili, nässlor, vårkänslor
3 kommentarer:
Passar libbsticka tror du?
åh, tack lisa, jag älskar det där kierkegaard citatet, jag sa det själv jämt när jag var ung! Bara du kan skriva om nässelpuré och dansk existensialism i en och samma text. jag böjer huvudet.
Om nässlan är ett finstämd bourgogne är libbstickan som en maffig borde.... Äh, som att snorta cooks.
Naej, jag gillar libsticka till rejäla doningar som senap, ägg, rökt fisk och potatis. Nässlor ska ha snälla, lite söta kryddor.
Jenny: Tack.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida