Efterlysning: Systrar

Skulle ni kunna tänka er att vara med i en förening där det enligt reglerna inte fick förekomma svarta? Homosexuella? Eller judar?
Förmodligen skulle de flesta av er bli förolämpade över blotta frågan. Samtidigt är en lång rad av mina manliga vänner och några av dem jag älskat med i just såna föreningar. Ja, med den lilla skillnaden att det är kvinnor som är uteslutna.

Det handlar ofta om föreningar som uppges vara på skämt. Trots detta har jag sett vuxna män gråta över att inte bli invalda. Gråta av lycka när de blivit invalda. Ja, till och med gråta för att de inte fått rätt medalj. Och jag har sett förhållanden spricka för att männen prioriterat ordenssällskap framför familjen. Jag har varit med om att en man föredragit att gå på ordensspektakel framför sin hustrus disputationsmiddag, män som flyttat sin hustrus födelsedagsfirande. Alla är inte så. Men ingen av de andra slår heller näven i bordet. Jo, idag bestämde sig en av mina vänner med jämställdhetsideal att gå ur Juvenalorden.

Idag fick jag också ett långt mejl av E. som läst några av mina inlägg om min maktlöshet mot manliga maktstrukturer.
Hon lever i ett ganska nytt förhållande med en man som hon älskar. Men hon vet inte hur hon ska hantera hans uppslukande intresse i en manlig orden. Den präglar hela hans umgänge. Hon reduceras till en staffagefigur. Hon är väldigt ledsen.
Hon vill träffa andra i samma situation. Jag befinner mig inte där längre och det är därför jag skriver det här inlägget. Mejla mig så förmedlar jag mejlen till henne Mejladressen finns på min profil till höger. Mejla även om ni inte vill eller kan träffa henne och bara vill dela med er av liknande erfarenheter. Jag lovar att bevara er anonymitet om ni vill.

Men vad är det för skillnad mot t ex damfotboll eller herrbasket som också tar energi och kraft från utövarna och ur förhållanden? Jo, vi är nog alla överens om at det finns stora fysiska skillnader mellan män och kvinnor och att spelet ofta blir roligare för alla om könen skiljs åt. Jag tror inte heller någon vettig kvinna far i taket över några herrmiddagar, eller oförargliga småklubbar.

Men att systematiskt utesluta kvinnor ur stora, inflytelserika intellektuella och sociala sammanhang och plantskolor är diskriminering. Ett vanligt argument från ordensmedlemmar är att det är spelet mellan könen skulle ta över, och förstöra organisationen. Ett argument som vid förra sekelskiftet tidigare användes för att hålla kvinnor utanför universiteteten.

Kommer ordenssällskapen desintegrera om kvinnor får tillträde. Nja, har inte den tidigare enkönade organisationen Rotary snarast vitaliserats? Här kan du läsa om när de började välja in kvinnor eter ett domstolsbeslut i Kalifornien som menade att Rotary var "a business establishment" och därför var tvungna att följa lagen mot diskriminering.

Jag har blivit erbjuden att gå med i Rotary, men jag trivs inte i invalsföreningar överhuvudtaget. Den enda förening jag är aktiv i heter IACP och där får alla vara med som enligt egen definition är "food professionals" och hostar upp medlemsavgiften. Spretigheten, bredden på medlemmarna är vår styrka.
Jag tror det kallas mångfald.
Och jag gillar det.

PS. Av hänsyn till E. kommer jag inte ha kommentarer på det här inlägget. Och jag kommer att radera kommentarer på andra ställen. Elaka mejl kommer jag varken bry mig om, besvara eller förmedla. Så besvara er besväret. Sakliga mejl kan komma att publiceras
PPS.
Jag hade tänkt använda termen ordensoffer i rubriken för att det är ett så trevligt, klatschigt ord. Men de kvinnor jag pratat med är inga passiva offer, inga sociala misslyckanden. Det som offras är sammanhållningen är städers utveckling och det naturliga umgänget mellan män och kvinnor.