Vi tröttnar ju aldrig

Fredagsseg? Favorit i repris!

Kockar kan!

Ibland blir jag lite full i skratt när jag läser artiklar om mat kockar tycker att vi ska laga hemma. Som till exempel David Kamen bekymrat filosoferar över att anledningen till att amerikaner inte äter grönsaker är att de inte kan laga till dem. Åh, en kock med en mission, tänker jag.
Sen läser jag receptet. Och grips av djup sympati för David Kamens mor som i stället hällde konserverad sparris i en kastrull, kokade tio minuter och serverade.
Den nyutkomna grönsaksboken från CIA (Culinary Institute of America) känns faktiskt inte som ett måste i min bokhylla om alla recept är som Kamens.

PS. Det var de hemgjorda mandarinpannkakorna som knäckte mig. Samt det faktum att om man använder färdig plommonsås och hoisinsås tycker jag att man ska skära ner ambitionsnivån allmänt på rätten.

Copy cat column

Ber på förväg om ursäkt för att min krönika på lördag i Svenskan till upplägget påminner en hel del om Karin Bojs krönika. Jag hade inte läst den innan jag lämnade in min, men hittade den just genom Mathimlen.
Great minds think alike? Eh, snarare är det rosévinsindränkta fredagshänget på Judit & Bertil som gjort oss lite samstämmiga. Temata som att äta ogräs och Linné ligger ju lite i tiden liksom. Jag har dessutom varit moderator för ett stort Linnéseminarium om Kost&Hälsa tidigare i vår.

Ville bara meddela ...

Elite Park i Göteborg har horribla frukostar och serverar en lunchrisotto som krasar mellan tänderna. "Al dente", hävdar kockarna när man klagar. Inkompetent, hävdar jag. (En eloge till de trevliga servitörerna dock.)
Min skyddsling (som om hon behövde en beskyddare längre ...) Frida Larsson är kökschef på nyöppnade Taste International. Den matbloggare som är i Göteborg utan att testa musslorna bräserade i veteöl med fänkålsalami begår tjänstefel.

Det var allt från Avdelningen för tvärsäkra omdömen.

(Som nu går hem för dagen efter att ha korrigerat stad i svamlet ovan.)

Banana shit

Chiquita är ingen oskyldig liten stumpa.
Jag har googlat lite och inte hittat något som säger emot informationen. Upplys mig gärna om ni hittar felaktigheter.
Agera nu!
Hittat via Syrran, som tvärt emot mig inte tror på konsumentmakt.

Gör nåt själv!

Vad är det ni säger? Att det är vidrigt med en dokusåpa på liv och död?
Vist jag håller med. Kom bara ihåg att det finns en anledning till de långa transplantationsköerna. Hur många av er är organdonatorer?
Gå in här och registrera er. Sen kan vi snacka etik.

Efterlysning!

Är det någon som har sett till panir som försvunnit ur mitt liv. Vid försvinnandet var paniren vitblond, mild, gräddig och oemotståndlig. Panir sågs senast i sällskap med en suspekt curry på en indisk slarvsylta. Jag vill inte behöva åka till London för att smuggla hem panir till mitt kök!
(Och jag tänker inte göra den själv.)

För alla oss som älskar Miranda July

... gives här ett tillfälle att kika in i hennes kök.

Kila vidare! (2)

Jag har hittat härliga matbloggar som jag vill att ni hugger in på:

• Mungbönorna har inte att bra namn utan också höga ambitioner och är riktigt smaksäkra. Wow!

• Jag är ju abnormt svag för konsumentupplysning eftersom tidningarna är rätt usla på det. På Matvarugajden hittar du välskrivna (men lite för långa) och originella shoppingtips. Ett nytt bloggmåste!

• Sen måste jag tjata lite om de förtjusande Bokororna som har en suverän bokdiskussionssajt X-Libris. Bokhororna är litteraturens motsvarighet till matbloggarna Ragazze; fokligt i ordets bästa bemärkelse. Ofta uppdaterat. Och ett strålande humör.

Hörde jag ett "Hmmmpff!"? Saknar du din blogg? Var lugn! Fler tips om nya eminenta matbloggar kommer i morgon ...

Kultur-kofta i min smak

Ingen har väl missat att vårens värsta invektiv är kultur-kofta. Att sippt säga nej till konsumism är helt enkelt ocoolt. Jag bekänner mig härmed till de politiskt korrekta medelklassiga kulturkoftorna. Och bjuder på en länk till kofta från en helt annan kultur. Må det smaka!

Smoothie med melon och örter

Igår levererade Årstiderna ogenmelon. Here goes:
Om du fryser melonbitarna ett par timmar i förväg blir drinken härligt glassig. Drinken är också ett bra sätt att bli kvitt mynta som brukar ta över i balkonglådor och täppor. Lakritssmakande söt thaibasilika eller lite dragon blir förvånansvärt gott i blandningen.

Meloncooler med lime och örter
300 g ogenmelon, i tärningar
3 dl äppeljuice, Årets Skörd eller Tropicana
saft av 1/2 lime
1 tsk finrivet limeskal
1-2 msk flytande honung
8 stora blad basilika
10 blad citronmeliss eller limebasilika
5 blad mynta
1. Kör alla ingredienser till slät dryck i matberedare.
2. Smaka av med lite mer pressad lime och honung om det behövs.

Fredagshäng: Judit och Bertil

17.00-19.00 Bergsunds strand 38. Var där och bli polulär.

Testing, testing

Jag är inte svag för tester. Men är de tillräckligt absurda så ...
Viss matanknytning. Tack Penny!

Nej, det är inte svårt.

Juat nu har jag utfodrat fyra ungar med grymt nyttigt och ganska eko-korrekt käk. Fullkornspasta och köttfärssås på rivna morötter och hjortfärs. Mängder av kokt broccoli och tomatklyftor. Före maten fick de bitar av melon och rå morot. Det mesta ekologiskt. Här kommer några äckligt präktiga råd för hur du lagar mat mer rationellt.

• Du behöver inte vara ett praktpräkto och veckohandla. Men köp en redig shoppingvagn och kör tredagarsmenyer. Du spar verkligen massor av tid på att inte handla varje dag. Och du är inte alls lika trött när du sätter igång att laga. Snälla, prova bara två gånger och du blir frälst.
• Laga tredubbla portioner köttfärssås varje gång. Frys in resten. Samma sak md tacofärs. Bra att ta tillde där dagarna du bara vill däcka. Jag tycker inte det är så petigt med att bryna köttfärsen. Har du fått tag på grovmald köttfärs kan du röra ner lite i taget i sjudande tomatsås. Muttis tomater eller andra bra tomater är dock ett måste.
• Förbered! Belöna dig med att hyra en bra film varje gång du är duktig och gör en köttgryta dagen innan den ska ätas. Eller belöna dig med att laga en köttgryta varje gång du är tvungen att se en film om du har den läggningen. Är det en riktigt dålig film kan du ju koka tunga för att muntra upp dig.
• Ha alltid grönsaker hemma i frysen. Låt ärtor eller gröna bönor koka med sista minuterna i pastavattnet. Koka fryst majs i lite mjölk och servera som tillbehör.
• Laga mat i lugn och ro. Utfodra de vilda bestarna med grönsaker under tiden. Ta en kopp te eller en en drink, spela musik i köket och dansa.
• Inte tid? Jag hävdar benhårt att det är en fråga om prioritering. Genomsnittssvensken tittar på teve 101 minuter om dagen.
• OK, då. Ibland orkar inte vi heller. Då serverar vi ägg, vita bönor i tamatsås och rostat grovt bröd. Eller så blir det pizza från La Casa i vårt hus.

Gittogether:utvärdering

Bara 165 kronor för allt detta. Bättre budgetlyx får ni leta efter i Stockholm. Enda felet var att vi var lite för nyktra.

Inte min tekopp

Som bekant är jag rätt less på lyx. Inte för att jag någonsin haft råd med större doser av den utom när den varit en fransfördel i jobbet. Det tycks dock finnas en marknad för människor med (kanske en smula för mycket) pengar.

Man får inte leka med maten!

OK, du behöver inte vara på toppkrog för att ta del av innovativ gastronomi.
Får det lov att vara en Kool Aid Pickle?

Påbjuden läsning!

Är det någom mer än jag som slagits av att modern svensk gastronomi och litteratur brottas med liknande problem?
Inte konstigt att moules frites är inne igen.

Semester

Just nu är jag hemskt ledsen för sent igår fick jag veta att någon jag älskade mycket har dött. Så jag lägger ner här ett par dagar eller längre. Och ber om ursäkt om jag varit stingslig mot någon senaste tiden.
Under tiden kan ni fundera på varför den här bloggen är så vansinnigt rolig. Och hur den klarar av att vara fylld av underhållande elakheter utan att egentligen vara elak.
Eller fundera på varför den här bloggaren skriver så rutinerat, sitt yrke till trots. Eller ata en tur till Kina.

Kort sagt: Sverige är fullt av välskrivande människor.

To die for?

Min man har sagt att det är möjligt att den som gör bra ifrån sig kan få en nystickad trasa i pris. Materialet är något som kallas "skolgarn" i äkta dygrön akryl.

För övrigt ...

Hänger vi på Judit & Bertil ett tag ikväll. 17-19 ungefär. Bergsunds Strand 38.
Tillfälle gives att leka Farfars kalsonger med Johans bonusbarn. Mycket underskattad lek som går ut på att man bara får svara "farfars kalsonger" på alla frågor. Den som skrattar förlorar och måste ... äh, vi kommer på nåt.

Tävling: Gissa min trasa!

Säg aldrig "Åh, den här gamla trasan." i ringaktande ton så att min mor hör. Trasor är något av en religion för henne. Min mor hävdar bestämt att kvinnans status i samhället i viss mån kan avläsas i trastraditionen. Värst är situationen i Kina där de stackars kvinnorna bara har trådsuddar att torka med. Indien var inte heller imponerande.
Med männens intåg i köken har trasorna blivit prestigeföremål. För att inte tala om den allmänna prylhysterin. Linnetrasor från Norrgavel, någon?
Sist jag var på landet förevigade jag mammas globala kollektion. Tyvärr är den asiatiska kontinenten rätt klent representerad just nu.
Veckans matnörd blir den som svarar mest rätt eller fyndigast på följande frågor:

1. Längst upp till höger ligger en trendtrasa från en annan världsdel. Vilket land och vilket material? Materialet har något gemensamt med bananskal.
2. Vad står det på den danska trasan från Söstrene Grene.
3. Vilken av trasorna kommer från Kanada och vilken från Frankrike?

Vinnaren får dessutom en fin trasa från Designtorget. Delas ut på nästa bloggträff.

Gittogether: High Life

Torsdagen 24:de maj möts alla som kan på Esperanto för en lyxlunch (205 pix).
12.00 Kungstensgatan 2 (T-bana Rådmansgatan eller Östermalmstorg)
Orsak? Gitto är i stan och en hel del andra matbloggare kommer ändå vara arbetsoförmögna efter att ha rumlat runt på Gulddrakefest dagen före.
Före er som inte kan eller har råd: Hav förtröstan, det kommer mer.
Anmäl er i kommentarerna nedan eller i ett mejl så beställer jag bord.

Vi ses!

PS. Som vanligt är alla välkomna: medbloggare, motbloggare, läsare, hangarounds, respektivor etc.

Snabbmat i förändring

Det är mycket jag ogillar med McDonald´s. Och en del jag gillar. Dels har de till skillnad från en massa syltor som serverar ohälsosam mat faktiskt gjort en satsning för att förbättra sortimentet. Och idag fick jag ett pressmeddelande om att allt kaffe de serverar från och med nu kommer att vara certifierat av Rainforest Alliance.
Man kan tycka vad man vill om att multinationella företag "exploaterar" intresset för grön och etisk mat. Jag bryr mig mer om att det inebär ett drägligare liv för tusentals kaffeodlare.

En sak jag ogillar, nej, hatar, är policyn vad det gäller kött. På McDonald´s hemsida berättas det att man väljer utländskt kött för att "vi bryr oss mer om kvalitet än ursprung". Guld i floskel-SM? Sanningen är att pengar pratar och på McDonalds lyssnar man gärna. Etiskt framställt kött är dyrt. Etiskt kaffe är ett betydligt billigare sätt att plocka poäng.

Amerikanska snabbmatskedjan Chipotle Grill serverar idag bara griskött som är etiskt framställt. Det innebär att kedjans ca 600 restaurangger försörjer över 300 småfarmar där grisar får böka fritt. Ett tankeväckande faktum är att en handfull eldsjälar geonomdrev förändringarna när de delvis var ägda av McDonald´s. Arbetet fortsätter och idag är en stor del av produkterna ekologiskt producerade. Och kedjan är lönsam.
För övrigt är maten på Chipotle Grill underbar.

På förekommen anledning (mejl):
Chipotle Grill ägs inte av McD. McDonalds var delägare/investerare en period. Vilket inte hindade den positiva utvecklingen. Nu är företaget fristående igen. Trevligt!

Ssschh!

Äntligen har enstjärniga Esperanto smugit igång sina luncher. och när jag säger smugit menar jag smugit. Matsalen är nästan tom än så länge. Stockholms kanske raraste kockar Darling-Daniel och Favvo-Sayan tassar tyst som tomtenissar bakom köksdisken. Och levererar vad som bara måste vara stans just nu mest prisvärda måltid.
En bricka med sanslöst eleganta asiatiska smårätter. Lagom nyttigt och harmoniskt komponerat. Få kockar är så visullt träffsäkra som Esperantos, så det är en fröjd för ögat. Och en ännu större fröjd att betala notan eftersom brickan bara brakar loss på 205 pix.
Dyrt?
Enstjärnigt äter man ine billigare än så, snåljåp! Fast det var ju någon förtjusande annan som betalade för mig idag. I nästa nummer av Gourmet kommer förresten en skojig artikel som Esperanto lagat och jag skrivit.
Det här serverades idag:
• Aromatiskt jasminte utan badrumsassociationer
• En sushi-spinoff på rå havskräfta inlindad i rispapper med pikant ramslök och gari
• Misomarinerad pankofriterad bräss med pikant dippsås
• Krabbcurry med kikärtor
• Kokt ris med rå äggula och friterad lök
• Algsallad
• Kräm på sjögräs och purjo
• Och till sist sen en kokossorbet som var så perfekt att jag inte kommer på något att skriva om den.

Ni säger inget va?

GI utan trams

Karin Bojs fortsätter sitt korståg mot Livsmedelsverket. Anledningen till den nya krönikan är en välgjord studie som visade att fettsnål kost inte var bättre än en GI-kost för viktnedgång. Snarast tvärtom.
Jag är ytterst tveksam till många av Livsmedelsverkets rekommendationer, bland annat deras starka fokus på bröd. Att rekommendera bröd utan att göra klar åtskillnad på vitt bröd och fullkornsbröd är makabert korkat. Och att påstå att vi mår bra av att fylla nästan halva tallriken med vit pasta är ungefär lika smart.
Fettet då? Jag tycker att det är viktigt att dra ner på fett, i synnerhet mättat fett, för att istället äta livsmedel som är naturligt feta. Som erbjuder en massa näringsämnen och smak samtidigt med fettet. Oliver är bättre än olivolja, solrosfrön bättre än solrosolja, ost är bättre än smör och så vidare.
När det gäller GI-tycker jag att det är en av de vettigaste modedieterna som bygger på en hel del sunda principer. Men att värdera en råvaror enbart efter glykemiskt index är som att enbart ge elever betyg i geografi. Och tyvärr ger flera av GI-profeterna ut böcker fulla av odiskutabla faktafel och myter. Många av dieterna innebär ett kosthåll som är katastrofalt ur ekologisk synpunkt.
Så hur ökar man sitt intag av helkorn utan att det gör ont? Tja, ett sätt är att läsa den här bloggen. Förutom några surdegsbröd förekommer knappt vitt möl, vitt ris och vit pasta hos oss längre. Vi gillar det helt enkelt inte.
På bilden ser ni en av mina favoritprodukter: grönt vete. En ljuvlig produkt från Chile som borde produceras i Sverige. Omogna korn av vete behandlas med en sodalösning, förkokas och torkas. Sodabehandlingen ger fluffig textur och fyllig smak. Det gröna vetet kan ersättas av andra, mer närodlade grova gryn. Johan gjorde denna underbara rätt och serverade till grillad fläskfilé. Passar även fint till min mumsiga kycklinggryta.
Om du vill kan du blanda lite olja och pressad citron i salladen. Men vi tycker att smaken av spannål framhävs bäst av bara lite kryddor.

Johans sallad på grönt vete
7 dl kokta gryn
1 tsk svarta eller bruna senapsfrön
1 tsk hel koriander
1 tsk fänkål
1 stor morot
1 färsk lök, gärna rödlök
färsk timjan
salt, nymald svarpeppar
Till servering:
grillat, min greksalladsallad, linssallad, yoghurtsås
1. Rosta kryddfröna i torr panna tills de börjar knäppa. Fortsätt rosta under flitig omrörning i ca 30 sekunder. Slå raskt upp i mortel och stöt fint.
2. Skala och strimla moroten. Finhacka löken.
3. Blanda alla ingredienser och smaka av med salt och peppar.

Recept: Päronsorbet med honung

Nu när fruktdiskarna mest erbjuder influget, skrumpet och smaklöst tar jag understundom min tillflykt till burken. Jag är nämligen enormt förtjust i konserverade päron. Det här är en mycket enkel dessert som väcker omgivningens jubel (om omgivningen inte är helt pantad).

Päronsorbet med kryddhonung
1 stor burk konserverade päron
1 tsk finrivet citronskal
1 msk pressad citron
Kryddhonung:
1 dl ljus honung
1 krm salt
2 krm kanel
1 krm mald kryddnejlika
1/2 tsk rostad svartpeppar
Till servering:
frysta björnbär, halvtinade

1. Låt päronen rinna av och skiva dem. Spara spadet. Frys skivorna utbredda på plastfolie på ett fat. Ställ även in 4 coupeglas i frysen.
2. Förbered kryddhonungen: Koka samman alla ingredienser och låt det puttra i ett par minuter tills honungen precis börjar dofta ”karamelligt”. Dra snabbt bort från värmen och låt svalna något.
3. Kör päronen till ”snö” i en matberedare med kniven monterad. Tillsätt skal och saft av citron. Späd med en aning päronspad tills sorbeten får en smidig konsistens. Sleva up i coupeglasen, dekorera med björnbär och servera omedelbart med ljummen honung.

Lära för livet eller livat att lära?

Det bästa som hänt på mycket länge: en rejäl utvärdering.
Konsumentupplysning behövs.
Mitt förslag är att staten gottskriver studielånen för alla som gått undermåliga utbildningar. Börja med mitt, tack!
Min egen dietistutbildning var till stora delar ett dåligt skämt på studenternas bekostnad. Jag skulle vilja kräva i alla fall en del av studiemedlen tillbaka för t ex introduktionskursen där vi fick lära oss kopiera, grupparbeta och orientera oss i stan med hjälp av kartor.
Eftersom jag har undervisat på sjuksköterskeutbildningar kan jag intyga att kunskapsnivån hos en del av de studerande var skrämmande låg. Lite besvärligt när man måste gå igenom hur man räknar procent på en högskoleutbildning. (Måste tillägga att en del av studenterna var fantastiska.) Ett rejält intagningsprov och en introduktionskurs för kunskapsinhämtning, utan högskolepoäng men med studielån, för de svagare eleverna hade gjort undervisningen bättre för alla.
Att psykoterapiutbildningen till stora delar dömdes ut förvånar mig inte ett dugg. Kritiskt tänkande och vetenskaplighet verkar vara främmande begrepp inom en stor del av den sfären.
Jag brinner för kunskapsbyggande i alla åldrar, men det är ett svek mot studenter att låta dem tro att deras kunskap räcker till när den inte gör det. Och att lura dem att ta studiemedel för kunskap som inte håller måttet.

PS: Mina 40 poäng idé- och lärdomshistoria vid Uppsala Universitet hade jag gärna betalat dubbelt för.

Gästblogg: Karin Bagare

Ok, jag ger upp och tar tillbaka nästan allt jag tidigare sagt om smörgåstårta. Dagens gästbloggare har omvänt mig.
Johan har ju gett mig det bästa brödrecept (se Surdegsskolan till höger) jag någonsin har använt. Och då har jag ändå varit proffsbagare i tio år. Men på hembagerierna i Göteborg hade vi inga så lättgjorda och goda bröd. Vi har kört kontinuerligt med surdegsbrödet hemma i ett par år nu, flera skivor varje dag.
Nu vill jag gärna kontra med ett tips på hur brödet kan användas. En smörgåstårta för ett litet släktkalas i maj! Ambitionen var att göra en maximalt säsongsanpassad tårta med närproducerade råvaror.
Jag skar formbrödet på längden i sex TUNNA skivor. Lade två skivor bredvid varandra som första botten. Bredde på en fyllning av väl mixade böcklingfiléer, uppblandade med lite majonnäs och hackad gräslök. (Man kan ta böcklingpastej på tub om man inte ids göra själv.) Två nya brödskivor, men nu på andra ledden för stabilitetens skull. Mera böcklingspastej. Och så de sista två brödskivorna, på samma ledd som första lagret. Jag strök upp tårtan med majonnäs. (Stryka upp betyder på bagerispråk att man liksom spacklar med majonäs runt om och på översidan, så att kanterna blir jämna och allt bröd blir täckt.) Runt kanterna tryckte jag på massor av hackad gräslök. I detta skick fick tårtan vila i kylskåpet över natten.
Så, strax innan gästerna kom, några kokta ägg i skivor, några lätt kokta gotländska sparrisar, en stor drös med forellrom och några dillvippor.
Forellrommen vet jag inte var den kommer från, men i övrigt har jag nog klarat femtonmilsregeln. (Vet inte det exakta avståndet till Gotland.)
Ofta blir det mycket snyggare om man lägger sakerna i grupper snarare än i mönster när man dekorerar tårtor. Första gången jag såg det var på Fauchon i Paris i min ungdom. En gång när jag jobbade som bagerska var konditorn ledig, och jag fick hoppa in och göra tårtorna. När han kom tillbaka hade kunder beställt frukttårtor, och begärt att få frukter i grupper, ”sådär som det var förra veckan”. Det var en väldigt otrevlig konditor, och en ganska skön triumf faktiskt.
Till släktkalaset gjorde jag förresten en schwarzwaldtårta också, med maräng, vispgrädde och 61-procentig ”Le Noir Gastronomie” från Valrhona. Men det är en annan historia.

Mitt liv och andras

Dålig sak: Har nackspärr. Svår. Sur.
Bra sak: Har sett De andras liv. Se den, men hoppa över sista sirapssmetiga kvarten. Om du inte har nackspärr för då kan du kanske behöva klafsa runt lite i känslopjunk.
Bara som en sån sak att regissören heter Florian Henckel von Donnersmarck gör en genast lite gladare. Att ens man som gör hallonsmoothie fulländar kvällen.

Kila vidare!

Håller på med tre bautaprojekt just nu men slussar er gärna vidare till dem som har mer tid att hylla vårprimörer.
Kinna skriver om rabarbersås till grillat. Påminner lite om en chutney jag brukar göra.

Nässelblom skriver om min favorit löktrav.

Och outtröttliga Gitto utforskar gullvivans möjligheter.

Äntligen!

Jag är glad och stolt över att min bästis gått ur sin mossiga herrförening. Den som inte anser att ordenssällskap är ett hot mot demokratin och ett hinder för jämställdhet är faktiskt obegåvad.
Jag tar härmed tillbaka en liten del av allt styggt jag sagt om kvällstidningar. I alla fal för idag.

Fotokurs, någon?

Jag hade en privat fotokurs förra lördagen med Sven-Åke. De tidigare töcknet som omgav termerna bländare, fokus och exponering har lättat något. Jag håller på att lära mig kontrollera skärpedjup och inser att jag snart växer ur min kompaktkamera.
Hej Nikon D 50! Nu åker du fram ur garderoben, där du bidat din tid med bara dammråttor som sällskap.
Någon av de närmaste söndagarna kommer lysande matfotografen Daniel Hertzell ge 8 matbloggare en duvning på Matlabbet.
Priset är "något gott och en trevlig flaska", enligt blygsamme Daniel.
Bilden ovan föreställer en vit chokladkladdkaka. Jag gillade inte kakan. Orsaken är att den innehåller mjöl som inte förklistras, eftersom den inte gräddas till tillräckligt hög temperatur. Den råa stärkelsesmaken är , i min mun, mäkta obehaglig. Andra reagerar inte alls på den. Bjud dem och inte mig på den!
Jag tänker utarbeta ett recept utan mjöl, för själva idén är trevlig. Isynnerhet som min kloka mor smaksatte den med lime, en lysande smakkamrat till vit choklad.

Godis är gott

Nej, frukt ÄR inte godis vad förnumstiga kampanjer än försökt tuta i oss. Men fanken vet om inte nötter är det? I alla fall om de fått sällskap med lite socker, glukos och honung. Som i det här trevliga grekiska snasket av märket Jannis, du nu kan hitta på allt fler butiker. Nötterna är av hög kvalitet utan den där efterhängsna härskna smaken som dröjer kvar i munhålan när man gått på en nötnit.
Nästan nyttigt och helt och hållet läckert.
Rekommenderas!

Sej, sej, sej ...

What you want
But don't play games
With my affection ...

Lyckligtvis står sej ännu inte på WWF:s röda lista. Igår fick vi ytterligare en sändning fisk från Årstiderna. Som vanligt stoppar jag ner näsan i lådan och förvånas över att det inte känns någon vad vi sötvattenseglare okunnigt kallar "fiskdoft". Det doftar rent, sött och friskt.
Firren vänds i mjöl och salt och steks i smör. Svårare behöver det inte vara. Fiskgratäng är inte en maträtt utan ett symtom på en sjuk distributionskedja.
Till fisken blev det grön sparris stekt på hög värme i olivolja. Så lite salt och nyriven paremsan på. Och en sallad på fina tomater, basilikaolja, färsk lökblast och mycket nymald vietnamesisk peppar.

Det andra köket

Lagar män och kvinnor olika mat?

Ni har redan läst det, men jag måste uttrycka mitt gillande om att både J&B samt Cocovaja nominerats till Gulddrake.
Vi ses på J&B från 17 i morgon, om ni vill.

En skvätt sätter sprätt

Länk till artikel av mig för er som inte läser Svenskan.
Sitter i receptredigering och slutkorr med andan i halsen och beklagar att bloggen är trist just nu. Vill tillägga att vårens godaste kryddor hittills är gussum-mynta, vattenkrasse och lavendelskott. Trendgluttningen gjord på ljuvliga Esperanto.

Veckans matnörd!

Glömde ju utse Veckans matnörd. Jag är imponerad av mängden förslag som kom in. Bronset går till Mat och skoj för det entusiastiska tonfallet. Bäst gillade jag Anna-Evas förslag att stö saltet över rå hälleflundra ... Men jag får inte ihop det riktigt med osten oppanpå. Där rök segern snöpligt. En hedrande silverplats kniper hon dock.
Priset går till den allmänt omhuldade teorin att saltet vore fiffigt att ha på kanten till en margarita. Nyckfull som alltid utser jag därför den lika koleriske som välskrivande Staffan till Veckans matnörd.
Priset är inte bra ohygglig ära. Utan också en hibiskus-margarita mixad vid vårt barskåp att hämta ut vid valfritt tillfälle. Margaritan serveras även till Anna-Eva och Mat och skoj vid valfritt tillfäle.
(Nycken ligger under dörrmattan när vi inte är hemma. Is finns i frysen och lime av varierande status ligger alltid i fruktskålen. Putsa gärna fönstrena när ni ändå är på besök, tack!)

Välkomna!

Låga frilansarvoden ger sämre journalistik

Jonas Morian (vars blogg jag gillar skarpt) skriver om konsten att ta betalt. Att arbeta som frilans idag och ha en genuin önskan att skriva bra, genomarbetade texter är ingen bra sits. Det gäller oavsett om man skriver om lagstiftningen runt våldtäkt, gastronomisk ekologi eller sin kärlek till riktigt knaprigt kycklingskinn
Om ni undrar varför mycket av det ni läser i tidningarna är illa skrivet beror det ofta på att man inte har tid att göra research eller att fila på varje formulering. Det är sannerligen ingen ursäkt, men en förklaring.
Bra journalistik är varken tillräckligt uppskattad eller lönsam. När ni stöter på den: mejla skribenten och visa att ni uppskattar det ni läst, det är bara det som gör att man orkar fortsätta.

Stinkande ägg

Gourmets charmerande chefredaktör Per Styregård uppmärksammade mig på att Fuchsia Dunlop skrivit om tusenåriga ägg i Financial Times.
I pappersversionen ledsagades artikeln av ett foto av begåvade svenske fotografen Per-Anders Jörgensen.

kolla, kolla!

Allas vår Gitto har blivit proffsbloggare på deltid!
Helt rätt val så länge hon fortsätter med sin personliga blogg.

Metrosexuell

Min man har börjat sticka. Har på eget bevåg köpt stickor och garn. Heja!

Fredagshäng: Judit & Bertil

En grupp av the usual suspects tänker grilla ikväll. Men Johan och jag och ungarna hänger på J&B på Bergsunds strand 38 ett tag efter 17.
Välkomna!

Morgonbekymmer

Min mans barn har förmodligen en allvarlig defekt. De är aldrig arga (minns inte när de höjde rösten sist), alltid lydiga, aldrig tjatiga och nästan alltid glada. Bara lite petiga med maten, fast vi äter ju kanske inte som normala människor.
Det enda är att de alltid ska gosa på morgonen när jag dricker kaffe i sängen, vilket lett till att alla lakan är kaffefläckiga.
Eh, egentligen skrev jag det här inlägget för att påminna om att på måndag utses Veckans matnörd. Så ni kan passa på att argumentera för ert favoritförslag på användningsområde för hibiskussalt.
PS.
Har jag förresten tipsat om den här välskrivna bloggen?

Bloggtrend: Kirskål

Min mors bidrag till den grasserande kirskålsvurmen: kirskålspaj med fetaost och rökt lax. Personligen tycker jag, som är purist, att antingen fetaosten eller laxen kunde strukits ur ekvationen (sånt kan man bara säga när ens mamma lagat!). Men gott var det! Så är det alltid när mamma lagar. Hon gör allt fel och så blir det helt rätt ändå.

Recept: het kycklinggryta med ananas

Just nu har min stormiga relation med Årstiderna lett till att jag har kylen full med halvskrumpna, oinspirerande rotsaker. Jag betade av en del i lördags genom att laga en slät rotsakssoppa med chili, kokoksmjölk och torkade räkor. Barockt? Övergrepp på mat kan vara rättfärdigad om avkomman blir lyckad. Men rödbetorna? Min man gillar inte rödbetor och de här var sannerligen inte glada. I morgon måste jag ta itu med dem på allvar, men idag är jag sugen på ananas!
Igår åt vi tacos på älg istället för den vanliga hjorten eller rådjuret. Så jag intalar mig att vi har lite till godo på atmosfären idag.
Vår hemrattade tacoröra har nu avlägsnat sig ljusår från påsoriginalet. Barnen vill (eller vågar) inte klaga utan mumsar snällt.

Sötsur kycklinggryta med sting
1 liten färsk ananas
500 g kycklinglårfié
1-2 msk rapsolja
100 g schalottenlök eller gul lök
1 msk finriven färsk ingefära
1 msk sambal oelek
1 msk tomatpuré
1/2 dl ljus soja
2 tsk farinsocker
2 msk fisksås
1 dl vatten
250 g djupfrysta gröna bönor
(1 dl grovhackad thaibasilika eller koriander)
Till servering:
2 msk grovhackade jordnötter
1 msk rostad lök

1. Skär skalet av ananasen och dela i rejäla bitar stora som 1/2 liten tändsticksask. Skär bort mittstocken om den är träig (det är den nästan alltid, men jag brukar äta upp den av ren snålhet). Ställ åt sidan.
2. Putsa kycklingen och skär i 2 cm tjocka bitar. Bryn dem hastigt i mycket het olja i en teflonpanna. Fiska upp och lägg åt sidan att rinna av på lite hushållspapper.
3. Tillsätt ev mer olja och hetta upp den. Bryn löken ordentligt i teflonpannan. Vänd ner ingefära, tomatpuré och sambal oelek och fräs i ytterligare ett någon minut under omrörning. Slå på soja, farinsocker, fisksås och vatten. Lått puttra under lock 5 minuter.
4. Vänd ner bönorna och koka upp och sjuda ett par minuter. Vänd ner köttet, ananasen och ev thaibasilika. Låt puttra under lock 5 minuter. Smaka av. Kanske lite mer sambal? Servera!

Det luktar fisk!

”Man ska vara mot fisken som mot en kvinna. Mjuk, känslig och varsam, se till att den har det bra…”. De ovanligt kloka orden kommer från Jonas på Fiskpalatset i Göteborg ...

Dessa visdomsord kan man läsa på Årstiderna som levererar lysande färsk fisk till min dörr. Är det någon mer än jag som tappar aptiten.

I brevlådan: Yippie!

Hi, Lisa,
Thought you might like to know that (thanks partly to your inspiration) I
have now set up a Website at http://www.lenfisher.co.uk
and an associated blog. Feel free to "lift" anything from it for your blog,
and even freer to link to my Website - I will reciprocate.
Are you going to Oxford this year? I look forward to seeing you there,

Best wishes

Len