Lära för livet eller livat att lära?

Det bästa som hänt på mycket länge: en rejäl utvärdering.
Konsumentupplysning behövs.
Mitt förslag är att staten gottskriver studielånen för alla som gått undermåliga utbildningar. Börja med mitt, tack!
Min egen dietistutbildning var till stora delar ett dåligt skämt på studenternas bekostnad. Jag skulle vilja kräva i alla fall en del av studiemedlen tillbaka för t ex introduktionskursen där vi fick lära oss kopiera, grupparbeta och orientera oss i stan med hjälp av kartor.
Eftersom jag har undervisat på sjuksköterskeutbildningar kan jag intyga att kunskapsnivån hos en del av de studerande var skrämmande låg. Lite besvärligt när man måste gå igenom hur man räknar procent på en högskoleutbildning. (Måste tillägga att en del av studenterna var fantastiska.) Ett rejält intagningsprov och en introduktionskurs för kunskapsinhämtning, utan högskolepoäng men med studielån, för de svagare eleverna hade gjort undervisningen bättre för alla.
Att psykoterapiutbildningen till stora delar dömdes ut förvånar mig inte ett dugg. Kritiskt tänkande och vetenskaplighet verkar vara främmande begrepp inom en stor del av den sfären.
Jag brinner för kunskapsbyggande i alla åldrar, men det är ett svek mot studenter att låta dem tro att deras kunskap räcker till när den inte gör det. Och att lura dem att ta studiemedel för kunskap som inte håller måttet.

PS: Mina 40 poäng idé- och lärdomshistoria vid Uppsala Universitet hade jag gärna betalat dubbelt för.