Gästblogg: Karin Bagare

Ok, jag ger upp och tar tillbaka nästan allt jag tidigare sagt om smörgåstårta. Dagens gästbloggare har omvänt mig.
Johan har ju gett mig det bästa brödrecept (se Surdegsskolan till höger) jag någonsin har använt. Och då har jag ändå varit proffsbagare i tio år. Men på hembagerierna i Göteborg hade vi inga så lättgjorda och goda bröd. Vi har kört kontinuerligt med surdegsbrödet hemma i ett par år nu, flera skivor varje dag.
Nu vill jag gärna kontra med ett tips på hur brödet kan användas. En smörgåstårta för ett litet släktkalas i maj! Ambitionen var att göra en maximalt säsongsanpassad tårta med närproducerade råvaror.
Jag skar formbrödet på längden i sex TUNNA skivor. Lade två skivor bredvid varandra som första botten. Bredde på en fyllning av väl mixade böcklingfiléer, uppblandade med lite majonnäs och hackad gräslök. (Man kan ta böcklingpastej på tub om man inte ids göra själv.) Två nya brödskivor, men nu på andra ledden för stabilitetens skull. Mera böcklingspastej. Och så de sista två brödskivorna, på samma ledd som första lagret. Jag strök upp tårtan med majonnäs. (Stryka upp betyder på bagerispråk att man liksom spacklar med majonäs runt om och på översidan, så att kanterna blir jämna och allt bröd blir täckt.) Runt kanterna tryckte jag på massor av hackad gräslök. I detta skick fick tårtan vila i kylskåpet över natten.
Så, strax innan gästerna kom, några kokta ägg i skivor, några lätt kokta gotländska sparrisar, en stor drös med forellrom och några dillvippor.
Forellrommen vet jag inte var den kommer från, men i övrigt har jag nog klarat femtonmilsregeln. (Vet inte det exakta avståndet till Gotland.)
Ofta blir det mycket snyggare om man lägger sakerna i grupper snarare än i mönster när man dekorerar tårtor. Första gången jag såg det var på Fauchon i Paris i min ungdom. En gång när jag jobbade som bagerska var konditorn ledig, och jag fick hoppa in och göra tårtorna. När han kom tillbaka hade kunder beställt frukttårtor, och begärt att få frukter i grupper, ”sådär som det var förra veckan”. Det var en väldigt otrevlig konditor, och en ganska skön triumf faktiskt.
Till släktkalaset gjorde jag förresten en schwarzwaldtårta också, med maräng, vispgrädde och 61-procentig ”Le Noir Gastronomie” från Valrhona. Men det är en annan historia.