Slem: En käreksförklaring

Senaste tiden har jag varit omåttligt sugen på sniglar. Hittade en burk i skåpet så snart ska begäret stillas. Så nu sitter jag och surfar efter ett nytt piggt recept. Allt som smakar lite anis har hittills visat sig vara bra för sniglar.

Dessutom passar jag på att tacka nätet för att jag får såna här udda bekanta. Jag har en hatkärlek till ormar. (Jag vet att ormar varken är dumma blötdjur eller slemmiga, det bara känns så när man ser bilderna.)

Bokmässan då?

Ja, hur ska man summera? Jag har svårt för mässor oavsett ämne. Inte av princip utan bara för att jag föredrar att umgås med folk i mindre sällskap. och för att mina ögon blir grymt irriterade av den dåliga luften. Litteratur uppskattar jag bäst på tumis: jag och boken. Men att se alla dessa boktokar värmde mitt hjärta så att jag blev alldeles sappy-happy.

Roligast var att se hur mina favvo-bloggare på Bokhora livade upp mässan med sin spontanitet och oortodxt tjohoiga inställning till litteratur. Jag blev också upplivad av att stoppa i mig ofantliga mängder familje guf med min finlandssvenska väninna Maria. Åh, Mikael Mölstad och Ulf Elving var mycket bra som conferne... konfuran... Äh, typ programledare under matlagningsdemonstrationerna. (Ja, jag har fått lördagsvin.)

Sen vill jag passa på att rikta ett speciellt tack till superkocken Hans som assisterade under matlagningen. Och gjorde rubbet när ljudet ballade ur så att jag fick laga mat med mikrofon i näven. Inte helt lätt faktiskt.

Sen vill jag (när jag är i gång) tacka alla som bloggat om min bok, fortsätt gärna med det så älskar jag er ännu mer. Att vara seriös matskribent är hiskeligt olukrativt, trots att många tror motsatsen.

Kändisspotting? Tja, jag blev knuffad av Desmond Tutus livvakt. Sen orkar jag inte köra namedropping för det känns så drygt. Några människor jag umgås med råkar vara kända, andra som är minst lika intressanta är okända för den stora allmänheten genom ödets nyck. Jag saknade mest min lilla familj.

Jo, jag hann säga till Adam Alsing att jag tokdiggade honom och Tur i kärlek. Han trodde jag var ironisk. Det var jag inte.

I oktober kommer bloggen att bli mycket bättre, september har varit en hundmånad.

Kock & Vin rockar

Jag har varit finkrogstrött länge. Att sitta i ett gastronomiskt tempel och andaktsfullt tugga sig igenom tio rätter och sippa lika många viner gör i regel själen milt uttråkad, magen bångstyrig och plånboken oproportionerligt mycket tunnare . Och efteråt minns jag inte maten, det har väl med tilltagande ålder att göra.

Igår nöjde vi oss med varmrätt och dessert på Kock & Vin. Precis lagom. Tyvärr valde jag en småtrist varmrätt som kockarna komponerat för att passa till vinet. Resultatet blev ett gäng disparata smaker: paprikafilé, äpple, bakad beta och biriyanikrydda som ackompanjerade en lätt bedagad långarygg såsad med kysk gräddfil. Jag erbjöds en ny rätt av den förtjusande servitrisen som såg mitt vankelmod, men jag avböjde.

Däremot bjöd vinet på ett kärt återseende. Mitt gamla favoritvin , en viognier från Grekland har återuppstått och är tydligen inte lika drabbat av korkdefekter som tidigare. Jag förstår att det var frestande att komponera en hyllningsrätt till det fruktiga men välbalanserade överdådet av älsklig persika och sommarblomster.

Åses spädgris med getostknökat palsternackspuré och en intensiv pimpinett blodkorv var däremot så bra att man rös av välbehag vid första tuggan. Annas kumminstekta lax med krondillskum var lika bra.

Desserten som serverades med en vit madiran (ska kolla namnet, minns inte) gjorde mig lycklig på ett sätt som man skulle behöva en Ernst för att tolka, (Var det inte en liten humla som surrade i hans brös när han såg ett par gardiner?) Havtornsglaserad bakad kålrot i lövtunn skiva, hassselnötsmajonnäs, kanderade hasselnöttter och en syrlig glass. (Ni ser hur minnet sviktar: Vad var det i glassen nu igen?) Vid bordet mortlades kardemummaskorpor och rivet citronskal och ströddes över. Bland de bästa och mest harmoniska skapelser jag fått äran att sätta mina gamla gaddar i.

Priset var skäligt och personalen värdigt uppsluppen och kunnig. Kort sagt: en perfekt kväll på två rätter. (Och här skulle jag kunna vitsa till det med att jag inte var lång-sint, men jag är ju inte göteborgare ... Men kock & Vin får mig att allvarligt överväga om inte Göteborg vore en ny lämplig hemstad. )

Anslut er till folkrörelsen på Facebook: Flytta Kock & Vin till Stockholm. Mycket enklare och ett större bidrag till världsglädjen (det finns ju fler stockholmare än göteborgare) än att flytta Riksantikvarieämbetet till Visby.

Hönsigt värre?

Britter har möjlighet att öppna sina hem (nåja, uthus) för uttjänta värphönor. Oemotståndligt! Själv undrar jag om någon har ett par bättre begagnade vaktlar över.

Ljuva ångor av dyvelsträck och plommon ...

Just nu puttrar plommonchutney på min spis. Hing, kanel, svart enapsfrö och andra godsaker. När den kvalitetssäkrats kommer receptet.

Vänskapskorruption

Min bedårande väninna Rosa Jackson diggar också Finland.
Läs hennes franska blogg, hon kan skriva, hon kan mat och hon är underbart ressällskap.

Rillette- the best a man can get!

Missa inte K:s underbara beskrivning av rillettes. Från inhandlande till inmundigande med ljuvliga politiska pikar. Matbloggande blir inte bättre än så.

DN är sent på det!

DN gör ett ketchuptest. Resultatet bev det samma som i vårt.
Tonfallet i texten skiljer sig dock åt.
Jag passar på att gnälla över den skeva nyhetsvärderingen. Är det helt jävla ointressant att ett stort livsmedelsföretag versamt även i Sverige har blod på händerna? Futtiga notiser är allt Chiquita-skandalen får.

Pinsam fäbless: isbergssallad

Just nu kan du fynda buffelmozzarella på Vi Hornstull för 10 kronor styck. Dessutom kan jag avrmt rekommendera gorgonzolaripplad mascarpone (eller om det nu är tvärtom ...) för 119 kr kilot. Och svensk isberg för 10 kronor kilot.

Isberg! Har tanten blivit galen?

Eh, jo kanske. Jag har återupptäckt isbergsallad som jag knappt ätit sen 80-talet. Hemligheten är att den aldrig bör beblanda sig med varken vinäger eller tomater som ofelbart dödar smaken. Jag gör en valnötsdressing med rostade valnötter, finhackat citronskal, en gnutta pressad citron, mycket grekisk olivolja och svartpeppar. Några blad rucola i förhöjer smakspänsten.

Veckans matnörd: Ann-Lou

Vinnare av den glamourösa titeln blir alltså Ann-Lou som tycker att man ska tugga i sig en igelkott till frukost. Läs hela hennes blogg som är snygg och matnyttig.

Ann-Lou vinner inte bara för att igelkottarna är bedårande utan för regisserandet av fantastiska mass-scener av Spartacus-format. Och då vet man ju ändå hur kassa igelkottar är på att ta regi.

Hederspris går till Tania för kombinationen av Nutella, bregott och prästost. Vågat!
Passar på att tipsa om nya eminenta bloggaren Ninna.

Chefs do that!

Är det friskt att mitt under en familjemiddag rusa ut i köket för att utsätta en oskyldig mango från Pakistan för vattnetestet? Och då måste jag påpeka att alla vid bordet deltog i processen.Nu var det ju inte så att vi misstänkte mangon för att vara häxa. Vi ville bara veta om den var så sockerstinn att den hade högre densitet än vatten. Typ.

PS. Kan du utan att googla säga vem citatet i rubriken kommer från?

Vill du bli en bättre skribent?

Världens bästa Lotten har skrivkurs på onsdag i Stockholm.
Märkligt nog finns det platser kvar.
Bor ni i Luleå? Kapa ett tåg!
Inga pengar? Råna en bank!
Ingen tid? Passa på att vabba medan ingen kollar upp det. Ni kan få hyra ett barn av Johan.

... och nu blir det reklamblogg!

Den som inte regelbundet läser Shampoo Rising missar Sveriges två bästa populärkulturjournalister. Läs och fröjdas!

Sista rycket med utegrillen?

Fläskfäbless verkar ligga i släkten. Det här goda spetten serverade min syster i somras när min oförskämt unga faster fyllde 70.

Kanske får du lust att grilla lite mitt på dagen en sådan här underbart solig helg? Annars kan du laga till spetten i ugnen. Sval öl passar till. Jag gillar belgiska öl av mustigare typ. Champagne eller riktigt torr cider är tänkbara alternativ.




Grillade spett med rimmmat sidfläsk (ca 15 stycken)

400 g rimmat sidfläsk i skivor
träspett
Glaze:
2 msk flytande honung
1 msk neutral olja
1 msk ljus soja
2 tsk riven ingeföra
1 tsk smabal olek

• Lägg spetten i blöt i minst 10 minuter. Blanda till marinaden. Skär bort ev svål från sidfläsket. Trä upp fläskkskirvorna på speten och pensla med glaze.
• Grilla spetten på grill på svag värme eller i ugn 200°C, ca 10minuter. Pensla med marinaden flera gånger under tiden till de får fin färg och knäckig konsistens. Servera!

Kärlek är ...

Minns ni de hysteriskt förnumstiga serierutorna med nakna, men könlösa gnomer (eller vad det nu var)? En del av 70-talet jag försöker förtränga. Nå, den här kärleksdefinitionen fanns inte med: ... att bli serverad underbart fair tradekaffe och rostat grovt bröd med perfekt krämig äggröra och Calabrese-salami till frukost.

Om det inte är kärlek vet jag inte vad kärlek är.

Här finns lite mer inspiration. Berätta om er bästa frukost! Lägg gärna länkar i kommentarerna. Nördigaste eller roligaste frukosten blir nästa Veckans matnörd.

Kul julmust? Nej tack!

I denna tid av flavour fatigue ska naturligtvis även en ärevördiga julmusten smaksättas med olika fnoskigheter. Kola, nougat eller kryddor? Ingetdera tack.

Jag lägger hellre mina kalorier på riktig nougat och hemgjord kola istället för översöt dryck med industriella "naturidentiska" smakämnen och konserveringsmedel. Kort sagt: Jag hatar julmust. Den smakar allt mer artificiellt och numera lagras den inte ett år för att få djupare smak. Nej tack. det enda trevliga med julmusten är att våra kollegor på Fast Food Lovers inspirerades till en lysande välskriven recension.

Mycket godare är att köpa en helt vanlig lättporter som finns i de flesta butiker runt jul. Numera har det även dykt upp trevliga äkta svagdrickor smaksatta med enbär. Jag tror de finns på Kajsa Warg i Stockholm bland annat. Någon som kan tipsa om en bra sort utan konstiga tillsatser? Finns de rent av i vanliga affärer?

Samkväm: Judit&Bertil

Skåla in fredagen! I morgon som vanligt, nåja ofta då ...

17-19 (med reservation för att jag börjar få ont i halsen). Bergsund strand 38. Medbloggare, motbloggare, fejsbokare, hangarounds och annat löst folk välkomnas.

PS. Vill ni köpa ett ex av "Ditt nya skafferi" så kan ni köpa för 150 kr. Eller fyll mig tills jag blir sentimental och skänker bort boken.

Kulinarisk kvastfening: Colatura

Garum som under romartiden dominerade det europeiska smakregistret har överlevt i undangömda vrår av Italien. Colatura är namnet på den bärnstensfärgade umamirika vätskan. Ruth Reichl, chefredaktör för amerikanska Gourmet, rekommenderar den till caesarsallad. Kanske väntar en ny renässans nu när vi vant oss vid den närbesläktade, välstinkande fisksåsen från Asien? Vem vet, Medelhavets stränder kanske åter fylls av garumfabriker ...

Om ni smakat colatura blir jag glad om ni berättar i kommentarerna nedan om den alls skiljer sig från sin asiatiska motsvarighet.

Möss, människor och plommon ...

The best laid schemes o' mice an' men
Gang aft a-gley

Plommon hade utlovats. Det blev inte så. Johans ungar åt upp plommonen. och så var det med det. Istället lagade jag en lyckad zucchinirätt som vuxentillbehör åt den barnvänliga curryn. Torkad aprikos och zucchini är ett äktenskap instiftat i himlen, att jag inte insett det tidigare!

Använd inte gula senapsfrön, de blir beska. Nigellan kan ersättas av 1/2 tsk kalonji. De ovanliga kryddorna hittar du på t ex Taj Mahal, Kammakargatan eller Govindas på Fridhemsplan.

Zucchini med aprikos, nigella och senapsfrö
1 liten zucchini
1 liten avlång grön paprika
8 torkade aprikoser
2/3 tsk brunt eller svart senapsfrö
1/2 tsk nigellafrö
1 msk finhackad eller grovriven ingefära
1-2 msk smör eller rapsolja
1/2 tsk hing
1/2 tsk socker
ev pressad citron
1. Tärna paprika och zucchini i sockerbitar. Strimla aprikoserna fint. Lägg åt sidan.
2. Rosta senapsfrö och kalonji i torr teflonpanna på medelvärme tills senapsfröna poppat och blivit grå. Passa noga så att de inte bränns. Slå omedelbart upp i en liten skål.
3. Fräs försiktigt ingefäran i smöret tills den mjuknat. Blanda ner kryddfrön och aprikoser och stek vidare 15 sekunder. Vänd ner hing och låt fräsa 10 sekunder. Vänd snabbt som attan ner grönsakerna, strö över sockret och stek vidare under omrörning. Fortsätt steka tills zucchinin mjuknat. Smaka av med salt och kanske någon droppe pressad citron om zucchinin är besk.

Veckans matnörd: Bildgåta

Vad är det för liten tallinsk läckerhet som tronar på såsen? Du som sätter rätt djur och ... ehem, styckningsdel blir veckans matnörd. Storebror har guldläge.

Det är alltså ambitiöse Dmitri på Beerhall som varit framme igen och skapat en liten animalisk lollipop.

Och i morgon blir det recept med plommon. Jag är galen i plommon. Tipsa gärna om ditt bästa plommonrecept när du är i farten i kommentarerna.

En matskribents bistra liv

19 krogar på en dag i Helsinki. Och Ivana Helsinkis visning av vår och sommarkolllektionen i en ruin på Sveaborg fästning. Gjorde en mental shoppinglista som kommer att få svårartade ekonomiska konsekvenser. Resa hem och dit med en rysk torpedbåt.

Druckit champagne i hiskeliga mängder. (Den pinsamma sanningen är att jag inte tokdiggar kolsyra och hellre vill ha vanligt vin, allra helst i samma prisklass.) Spottat ut burkad anklever men artigt svalt den ljuvt smältande färska. Rynkat på näsan åt ammoniakdoftande fisksoppa och lett hult mot den skvattgalne kocken som serverade den bästa bulgursallad jag ätit.

Nio krogar nästa dag i Tallin. Från sunkig vägkrogsstandard till banbrytande nyestniskt. Och sen tre barer på kvällen. Hoppade lyckligtvis över salmiaksnapsen.

Har man rätt att vara lite trött? Bli nu inte upprörda över den summariska skildringen. Skriver som bäst på en pyttig Tallinguide och en lite mer initierad Helsinkiexposé som kommer att publiceras snart, mycket snart på ett nät nära dig.

Och för er som är avundsjuka: en krog på en dag kan vara himmelriket. Fem krogar är tosigt. 19 krogar ger men för flera dagar.

Nybakat!

Vet att jag är sent på det. Men: missa inte Martins ljuvliga brödblogg.
Åh, vad många bra bloggar som poppar upp. Kika gärna på listan på galenpannor till höger i min blogg. Och påminn mig om jag glömt någon pärla.

En tugga av Tallin

En orsak så god som någon till att åka till Tallin är att deras toppkockar utan att blinka presterar en helt animalisk ravioli.

Här är det späck som skivats lövtunt och sedan kärleksfullts lindats runt en fyllning av hackat torkat nötkött. Tyvärr var det ingen av standardrätterna på den utmärkta ölhallen Beerhouse. Munsbiten kommer däremot vara ett av skaparen Dmitri Rooz vassaste vapen i Global Chef Challenge.

Jag kommer garanterat skapa en egen variant till Dmitris ära å det snaraste.

Mot Helsinki!

Ledsen över bristfällig rapportering från London och Oxford. Men matförgiftning och frenesi i förödande kombination förhindrade bloggning. Och vidlyftigheter.

Roligaste föredraget på Oxford Food Symposium handlade om vallmofröets roll i Turkiet. Min nya nördvän Aylins entusiasm fick mig att addera Afyion på listan över ställen att besöka innan jag dör.

Nu mot Helsinki och Tallin på studieresa!

PS: I serien Defining Moments: Hur vet man att man är en matnörd?
Jo när man står i kön till säkerhetskontrollen på Heathrow och uppmanas lägga allt med vätska i separat plastpåse. Och: nervöst sliter upp två gröna knöggliga pakistanska citroner (varav den ena gigantisk) och frågar om de räknas som vätska.

Sönderjobbad!

Hinner bara snabbt jubla över den nya matnörden: Görel! Jag gillade det sagolikt enkla i att krydda äppelmoset med anis. Jag gjorde en gång ett 1700-talsmos som dessutom hade mynta och citronskal. Men undrar om det enklaste inte är det godaste?
Hederspriset går till Gitto för hennet katt-trick.

Mat från Marocko

I senaste numret av Matmagasinet har jag skrivit en artikel om Hayats marockanska mat. Min stora favorit var de mikrokakorna med anis. Recept på dem kommer dock först i Matmagasinets julnummer. Hayat och hennes man Hakim driver en liten cateringfirma i Malmö.

Den här bilden får tjäna som inspiration: Glöm inte hur gott det är med anis i söta kakor! Överhuvudtaget är anis en gräsligt underskattad krydda.

Ger ert bästa anistips i kommentarerna och bli veckans matnörd. Länka gärna till recept på era egna bloggar.

Värt att veta om vin

Miljöpartiet har en bra och trevligt odogmatisk sida om vin och miljöpåverkan. Det handlar ju trots allt om tycke och smak också.

Vårt nästa projekt (efter operation "Viltinvasion i grytorna") är att göra bättre vinval ur miljösynpunkt. På bolaget och på krogen. Problemet är ju det att man ofta är berusad när man väljer. Eller jäkligt tokakut sugen på att bli det.

Fördelen är dock att vi inte behöver dupera barnen den här gången.

Kur med klös

Värkande hals, grusiga ögon och strumptunga? Med höstsnuvorna kommer behovet av en snabb fix.

Vet inte om sötsega ingefärskarameller egentligen hjälper. De bränner rejält i munnen så att man bara måste tänka på annat än sin egen ynklighet. Och de gör det lite roligare att vara sjuk. Dessutom är förpackningen så rasande stilig. Jag gillar att låta en karamell smälta i hette Earl Grey-te. Du hittar dem på asiatiska butiker. Köp många!


Här finns fler förslag på ätbart med ingefära.

Godnatt?

Hur är det blir man trött av varm mjölk?

Snabba sötsaker

Galet god dulce de leche hittar ni på Latinamerikanska Livsmedel på Hötorgshallen. För er oinvigda: Det handlar om hopkokt kondenserad mjölk. Söt, kolaaktig och fyllig passar den att klicka på pannkakor, bakade äpplen och som fyllning i en chokladkaka. Den är också fantasisk att rippla i glass eller att kilicka i en chokladsås.

Bra i dessa bråda tider då man lanserar böcker, fnattar runt på konferenser och (framför allt) har en rang som Vampire Mistress att bevaka.

Veckans matnördar: Zaba och Linda

OK, veckans matnörd blev stammisen, den kunniga Zaba vars beskrivning av en Duracell-kanin fick mig att kippa efter andan av vällust. Lager var god tvåa med sitt mortlande. Till skillnad från Bokhora som utlovade fräck fredag och sedan bjöd på ett measly o-tips. Fegt!

Eftersom Zaba inte har en blogg ännu blir det henens väninna Brazilian Linda som får stå i strålkastarljuset. Inte mig emot, jag diggar Linda skarpt. Kommer upp på hedersplats snarast!

Mer om riskfisk

Jag rekommenderar å det varmaste läsning av Isobels inlägg och hennes artikel om hotad fisk i senaste numret av Gourmet.

Eldorado för matnördar

Jorå, jag åker till Oxford Food Symposium i år också. Ett par hundra matnördar träffas och presenterar "papers" mer eller mindre seriöst. Förra året var temat ägg och jag nudlade lyckligt med idoler som Len Fisher och Andrew Smith. I år kommer Ruth Reichl att hålla inledningstalet. Löpande rapporter, precis som förra året.
Eftersom jag är miljömedvetn kommer jag givetvis att paddla och cykla till Oxford.

Om fönsterputsning och fettsyror

Ha! Jag har just gjort ett strålande byte. Eftersom jag googlat fram lite fakta kommer jag att få mina fönster putsade!

Frågan gällde om huruvida naturligt förekommande transfetter är mindre farliga än de artificiella. Ny forskning visar faktiskt att en typ av naturligt förekommande transfettsyror, de konjugerade linolsyrorna, kanske rent av är nyttiga för oss.

Intressant är som sagt att de stora studierna visar på samband mellan artificiella transfettsyror och olika sjukdomar. När man analyserade samma material hittades alltså inget samband mellan naturliga transfetter och sjukdomar. För att göra det övertydligt: analysen tyder då på att de är ofarliga. Många har svårt att förstå att ett icke-resultat, alltså brist på samband, kan vara lika intressant som ett signifikant samband. Stephen Jay Gould har skrivit en mycket vacker essä om detta.

Här finns en bra översikt om transfetter från ABC News med källor angivna.
Martha Belury m fl (2000) har hos American Chemical Society rapporterat att komponenten CLA (konjugerade linolsyror) i mjölkfett tycks skydda mot typ-II diabetes.
Här finns en länk till Reuters och en annan studie.
En sida med mejeripropaganda förvisso men med flera bra källor och en bra förklaring på skillnaden mellan naturliga och onaturliga fettsyror.
Man kan ju naturligtvis göra det enkelt för sig och kolla upp transfetter i Wikipedia.
Där kan man läsa att de naturligt förekommande konjugerade transfetterna inte räknas som transfetter när halten av transfett ska anges på amerikanska förpackningar.

Ok Andreas, fönstrena behövs putsas på Matlabbet Hornstulls strand 9. Sent måndag em eller tisdag em passar mig fint. Det är bara två fönster men mycket stora. Tar du med egen utrustning? Om jag inte är där släpper någon annan in dig.

Mer lördagsläsning

Sen vill jag bara påminna om hur rasande bra Malin skriver. Bara bättre och bättre. Mycket för matnördar här eftersom hon ofta tar upp nya rön om doft och smak. Hmm, visserligen kanske du inte är bananfluga, men i alla fall.

Sedan verkar Isabella Lövins bok Tyst hav (titeln anspelar naturligtvis på mijöklassikern Tyst vår) vara höstens obligatoriska läsning. Isabella är en mycket god stilist så jag ser verkligen fram mot att sätta tänderna i boken som fått fina recensioner.

Vid DN-artikeln jag länkar till finns en lista på godkända, hotade och krisdrabbade matfiskar. Printa. Klistra upp på kylen. Det finns inga ursäkter.

Lördagsläsning

Jag har länge haft en förkärlek till grekisk olivolja som jag tycker är bättre och framför allt mer prisvärd än den hypade italienska. Eftersom Johan punktbevakar New Yorker tipsade han om den här bekämmande artikeln av Tom Mueller.

Visserligen har jag länge känt till fusket med italiensk olivolja. (Tror ni alla olivoljor meditalienska etiketter i er butik är tillverkade av italienska oliver? Lång näsa fick ni!)

Men den här artikeln summerar eländet. Tyvärr finns det inga tidningar i Sverige som publicerar undersökande matjournalistik av den här kalibern.