Vinnarsoppan!

Efter att ha slaskat, smaskat och funderat har vi nu äntligen utsett sommarens gazpachomästare.Tävlingen har av vissa kallats politiskt inkorrekt eftersom svenska sprättomater ännu inte ffunnits att tillgå. Men gazpacho är ju egentligen främst en brödsoppa, som våra vänner på Matblogg korrekt konstaterar. De får därför ett hedersomnämnade. Extra välfärtjänt för att de i första versionen av receptet hävdar att drygt 2 l soppa duger som tapas åt fyra personer. Sanna gazpachoälskare, minsann!
Ytterligare ett hedersomnämnande går till Kinna för att hon förslår hårdkokta ägg i sin soppa. Vi är löjligt förtjusta i ägg och söker ständigt nya användningsområden.
K:s avoga inställning till själva rätten förhindrade honom inte från att skapa en ekvilibristisk, vackert illustrerad variant med rostad paprika.
Kort sagt: startfältet var starkt. Stark var också Hannas roliga variant med gin som dock hade gjort bättre ifrån sig i kategorin sommardrinkar.
Men: Tomas Blogglös, som mejlade in ett miljöförnumstigt recept, slevar hem segern med en oortodox men mycket harmonisk kombination. Den rejäla dosen äppelcidervinäger gav frisk syra utan stickighet. Koriandern var lagom diskret. Honungen ett genidrag.
Eftersom vi är oförbätterliga bättrevetare (och notoriskt lata) ändrade vi på ett par småsaker: Vi lagade gazpachon i en kannmixer. Då får man en superslät soppa trots att man inte skalar eller kärnar ur tomat och gurka. Och man behöver inte finhacka ingredienserna heller, det räcker med att skiva. Investera i en kannmixer om ni är lika lata som vi!
Vi hackar aldrig örter och lök förrän precis innan den serveras, då smakar de bäst. Om man måste förbereda t ex löken: Skölj den hastigt i iskallt vatten när den hackats. Täck sen över noga så blir den inte besk när den får ligga.
Dessutom använde vi olivolja, för at ... eh, vi hade ingen rapsolja hemma. Och hur mycket bättrevetare vi än är så kan vi ärligt säga att den här soppan var godare än den vi själva åstadkom sist. Tomas, du är bäst! Och vi är krossade.

Tomas gazpacho - vinnare 2007
"Här kommer en snabb och enkel gazpacho. Min gazpacho drar åt det asiatiska hållet med lite koriander och en gnutta honung. Men jag försöker ändå hålla på närhetsprincipen. Paprika har utgått av miljöskäl. Tomaterna bör, av samma orsak, vara svenska från kallväxthus (kräver rätt säsong). Olivoljan är utbytt mot rapsolja.
En kompromiss är tomatjuicen som är importerad och gjord på koncentrat men här betonas snabbhet och enkelhet.
Brödet är veckogammalt surdegsbröd á la Swanljung (se Surdegsskolan till höger!). Det skärs i små tärningar och läggs ovanpå soppan. En förenkling som är både nyttig och god."
3 medelstora tomater
1 medelstor gurka
5 dl tomatjuice
1/2 dl rapsolja
2 msk äppelcidervinäger
10-12 droppar tabasco
1 tsk salt
svartpeppar, 10 drag med kvarnen
1 tsk honung
2 små färska rödlökar
1 klyfta vitlöksklyfta, skivad
15-20 blad koriander, hackad
1/2 dl finskuren gräslök
2 tuna skivor rågbröd
1. Använd en kannmixer. Lägg i alla tomater, halva gurkan och halva rödlöken grovt skuren, vitlöken och 2 1/2 dl tomatjuice. Kör allt till en grov puré.
2. Blanda i resten av tomatjuicen, rapsolja, vinäger, tabasco, salt, svartpeppar, honung. Täck över och ställ in i kylen minst en timme.
3. Vid servering: Finhacka resterande halvor av gurka, rödlök, och all gräslök - lägg på ett fat. Finhacka koriandern och lägg undan på ett annat fat. Skär brödet i små tärningar. Rör ned koriandern i soppan. Portionera i sopptallriken och toppa med gurka, rödlök, gräslök och brödtärningar.

Hemma en snabbis!

... och nu rusar jag till affären för att köpa ingredienser till gazpacho som ska provlagas ikväll. Såväl de finska tomaterna som den antika matberedaren var nämligen under all kritik. Tre finalister har valts ut och ska provlagas. Spänningen är olidlig.
Ett snapbbt tips till sommarsalladen: krutonger på finskt grovt surdegsbröd stekt i flott från bacon eller rökt skinka gör din dag!

Idolbild: Matälskarens mamma

Min mamma förekommer flitigt i mina skriverier. Inte mer än rätt att ni får ta er en titt på henne! Vid en slarvig titt kan det se ut som mon pappa på bilden.Nu åker vi till Finland med alla gazpachorecepten. Vi har mottagit flera bidrag på mejlen också. Tackar! Vi ser mycket fram mot att prova varianten med Bombay Sapphire.

Vinnare utses om en dryg vecka när vi kommer tillbaka och hämtar Johans ungar. Under tiden gives tid att protestera för att era recept inte var kalibrerade för just finska tomater.

Till potentiella tjyvar som läser bloggen: det enda vi har i hemmet är en burk tryffelhonung. Ring på när vi är hemma istället så får du smaka och så bjuder vi på en pastis. Mycket trevligare så, va? Förresten biter våra grannar alla som försöker bryta sig in.

Blåbärssommar!

Otroligt svulstiga, smakrika och tidiga blåbär har dominerat helgens matagenda på landet. Blåbär passar mycket bra med bland annat citronskal, dragon (till vilt!), vanilj, råg, majsmjöl och havre. Eh, det där lät lite kryptiskt va? Här kommer mer inspiration!

Hoppsan!

Nej, nej, nej! Söta Tina, kungsmynta är samma sak som oregano. Inget vidare att ha i fruktsalladen eller mojiton ...

Nya kostpyramider: Dum och dummare

Jag blir ta mig tusan tokig på allt dumt som skrivs om hur vi ska äta. Jag tillhör visserligen dem som anser att kostpyramiderna ska skrivas om. Men gammal bristfällig kunskap ska inte ersättas av nya stolligheter. I dagens Svenskan presenteras en ny kostpyramid som ett alternativ till den gamla. I basen hittar vi "alla" fett. och proteinkällor. Morötter och potatis är totalförbjudna. Nötter ska vi äta måttligt av.

En del av det är helt rätt tänkt. Allt fler studier visar att det är viktigt att äta långsamma kolhydrater. Alltså mat med lågt GI (glykemiskt index). Att äta med lågt GI behöver inte innebära att friska människor lassar på med med fett och protein. Det innebär i första hand att man minskar på vitt ris, vit pasta, potatis och framför allt socker. Och väljer långsamma kolhydrater och nyttiga fetter istället.

Den nya alternativa kostpyramiden som presenteras i Svenskan är rätt rejält snurrig och kommenteras inte alls av Inger Atterstam. Överhuvudtaget har Svenskan varit på efterkälken medan DN har profilerat sig i kostfrågan.
Vad är det för fel på den nya pyramiden? För det första tar man inte alls hänsyn till miljöaspekter. Men det kan vi lämna därhän eftersom det är en separat fråga. Sen har fullkorn inte mycket bättre GI än vitt bröd. Det är helkorn och surdeg som ger lågt GI. Att morot kommit på svarta listan är helt bisarrt. Visserligen är kolhydraterna i morot snabba. Men morot är mycket energisnålt och innehåller inte särskilt mycket kolhydrater per protion. I synnerhet inte i jämförelse med hur mycket nyttigheter de innehåller. Detta gäller i viss mån majs också. Och att helt utesluta potatis är fånigt. Behandla den som andra grönsaker och rotfrukter. Ät med måtta men betrakta den inte som stapelföda. Och välj sorter och tillagningsmetoder som ger lägre GI. Och att begränsa nötter, som ger bra fett och mycket annan näring, men sätta smör som basmat är vrålkorkat. Visst ska vi ge nya kostråd, men inte så här okunniga och orealistiska.

Men jag hoppas och tror att kostråden kommer att ändras. Nu kommer en till intressant fråga: Ska vi misstro alla experter för att kostråden ändras? Nej. Att kostråden förändras är inte det tecken på att det är något fel på traditionell vetenskap. Det är snarare ett sundhetstecken. (Det osunda är att det går för långsamt.) Lyxen att majoriteten av befolkningen lever så länge och i ett sådant överflöd är ett helt nytt fenomen i mänsklighetens historia. Gamla regler gäller inte längre.

Våra gamla kostrekommendationer baserades främst på beräkningar om hur bristsymtom och undernäringska avvärjas med hjälp av inhemsk livsmedelsproduktion. Nu är förutsättningarna radikalt annorlunda: Det handlar om hur vi ska skydda oss från övervikt och sjukdomar under ett långt liv med måtlig fysisk aktivitet.

Nutrition är en ganska ung vetenskap där etiken och den mänskliga faktorn gjort det svårt att få fram säkra resultat. Dessutom handlar det ju om hur kosten påverkar oss på mycket lång sikt. Bra forskning tar tyvärr tid. Mycket av den tidiga forskningen som ledde till upptäckt av vitaminer skulle betraktas som skriande oetisk idag.

Först senaste åren har det därför kommit övertygande forskning som säkert säger att våra gamla kostråd behöver modifieras. Och det finns knappt någon ny forskning som stöder de gamla kostråden med 6-8 brödskivor om dagen i det läget.

Men det konservativa Livsmedelsverket står fast när de presenteras för alternativa kostpyramider grundade på modern forskning:
"Oftast visar det sig att den här typen av förslag ofta stämmer med våra nordiska rekommendationer" säger Åke Bruce i SvD.

Det gör den inte alls. Tvärtom. Men jordbrukspolitik, ekonomiska intressen, dolda lojaliteter och vanlig hederlig bekvämlighet och envishet har satt skygglappar på kostetablissemanget.

Det är ett stort tankefel att bra vetenskap baseras på eviga sanningar. I sådana fall kvalar fnoskerier som humoralpatologi och astrologi in. I själva verket är just föränderlighet, kritiska diskussioner och öppenhet för nya rön livsluft för god vetenskap.

Av oavvisligt allmänintresse

Idag hämtar jag mitt nya obejktiv Nikon AF 50mm/1,8D på posten. Från fotokretin med kameraskräck till hängiven amatörfotograf på mycket mindre än ett år.
Visst kan gamla hundar lära sig sitta!

Saker jag saknar: soft shell crab

Hittills har jag inte fått mjukskaliga krabbor i Sverige. Och när jag får det tvivlar jag på att det smakar så här bra.

Krabban plockas när den har värnlöst mjukt skal och friteras till betagande sprödhet. Krunsch! Just det, du äter alltså hela krabban med skal och allt.

Denna currydoftande krabba med curryblad ät i på Haozan i London. Kökschefen har hoppat av från enstjärniga Hakkasan och jammar nu egen asiatisk fusion med trygg bas i det kinesiska köket. Mycket överkomliga priser och proffsig betjäning. Leta dig till Gerrard Street och besök denna pärla.

Edamame: det optimala snackset

I serien Saker jag saknar presenteras här: edamame. Gröna omogna sojabönor som serveras i sin skida (som du inte äter). Lätt kokta, kylda och med gnistrande havssalt fyller de mitt ärtälskande hjärta med glädje.För de påminner en hel del om ärtor, men lite mindre söta, stramare och bönigare i karaktären.

Den japanska specialiteten hittar ofta in på andra hippa krogar. Något att mumsa på när du studerar menyer.I Sverige finns frysta men de är inte alls lika goda.