Chez Dominique

Mobilkameran fick följa med till tvåstjärninga Chez Dominique i Helsingfors. På vissa sätt överträffade den sobra krogen mina förväntningar. Men sedan fick den vidunderliga måltiden mig och min medmatälskare att fördjupa oss i metadiskussioner. Typ: Varför gör folk saker? Mer om detta senare när intrycken mognat.
Det är inte tu tal om att det är genier i farten. Mest inspirerande var kanske hälleflundran i pseudoasiatisk skepnad med forellrom och två sorters tapiocapärlor (perfekt tillagade, vilket är sällsynt på dessa breddgrader). En len smörig sås knöt samman ingredienserna med sin smak av lakritsrot och ingefära. På tallrikens bräm häckade ett okynnigt pluttenuttigt spenatpaket med fyllning av ostron och chorizo. Dissonant men intressant. Vissa inslag i rätten kommer att få gästspela i en förenklad version på våra tallrikar i hemmet snart. Förmodligen med en fisk som inte är på upphällningen. Strax före hade vi njutit en pilgrimsmussla i förskingringen. Eller rättare sagt som offer för en konstfull trafikolycka som kunde varit arrangerad av Jackson Pollock (minus fraktaler).
Det första ord som kom för mig var disheveled. Inte förrän vi skrapade tallrikarna insåg vi hur harmoniskt vanilj, pumpa, blomkål, bläckfisk och de andra inblandade samspelade.
Det enda minuset var att flera av vinerna var för snipigt gammelfranska (eller elegant nedtonade, om vi ska vara snälla) för att matcha maten.