Matfotografering for dubbeldummies
För ett par dagar sedan lärde jag mig vad ISO är. Och vips blev bilderrna lite bättre (sluta hånskratta, jag har knappt hållit i en kamera förrän jag fick min älskade kameramobil i höstas.) Nu har jag alldeles nyss beställt min första reflexskärm. Den använder man för att mjuka upp skuggor och kontraster. Bilden på pepparrören nedan hade blivit mycket bättre med lite upplättning. Men jag tog ett par foton senare igår med den här briljanta ersättningen för reflexskärm.
Jag ber om ursäkt för att bakgrund och ljus på bilderna är enahanda, vår lägenhet är ganska mörk och det finns bara bra ljus på ett fåtal ställen. Och en kort stund på dagen. Det blir roligare att plåta sen när ljuset kommer tillbaka.
Jag rekommenderar alla som matbloggar att köpa en bra digitalkamera. Fast jag föredrar alla gånger halvkassa mobilbilder framför inplockade/stulna proffsbilder. Hellre personligt än snoffsigt.
Ett bra sätt att fixa bilder till din blogg är att söka på Flickr efter bilder och sen kontakta fotografen och be om lov. De flesta blir överlyckliga och lånar gärna ut sina bilder. Att låna företagsbilder utan att fråga är oftast helt OK. Att sno privata bilder eller av en professionell fotograf är respektlöst.
Några ord om copyright på recept
Många tror att det inte är copyright på recept. Det är det. Det är själva texten som är skyddad av copyright, inte receptidén. Om du bearbetar receptet och skriver om det med egna ord är det en helt annan sak. Då är det ditt recept. Men har du heder i kroppen ärar du den som äras bör.
Att publicera recept från t ex Arla behöver du kanske inte fråga om lov för (men det är ju inte så originellt). De vill ju att recepten ska spridas. De säljer en produkt, inte recept.
Att publicera recept ur kokböcker utan lov är faktiskt inte lagligt. Fråga om lov, det går ofta snabbt. Eller strunta i det och kör på, men gör det med respekt och kunskap om vad som gäller. Länka alltid till författaren och förlaget.
Personligen tycker jag att det är oerhörd moralisk skillnad på om du har reklam på din blogg eller inte. Har du annonser på din blogg tjänar du då faktiskt pengar på någon annans arbete. Men det är bara en åsikt.
Jag hittar mina recept ute och snurrar ibland och blir bara glad. Sur blir jag när jag hittar dem ordagrant kopierade (även introtexten) i kokböcker, reklambroschyrer eller på sajter för stora företag.
Jag lånar gärna ut texter, bilder och recept från den här bloggen. Men fråga först och länka till mig när ni publicerar.
Jag ber om ursäkt för att bakgrund och ljus på bilderna är enahanda, vår lägenhet är ganska mörk och det finns bara bra ljus på ett fåtal ställen. Och en kort stund på dagen. Det blir roligare att plåta sen när ljuset kommer tillbaka.Jag rekommenderar alla som matbloggar att köpa en bra digitalkamera. Fast jag föredrar alla gånger halvkassa mobilbilder framför inplockade/stulna proffsbilder. Hellre personligt än snoffsigt.
Ett bra sätt att fixa bilder till din blogg är att söka på Flickr efter bilder och sen kontakta fotografen och be om lov. De flesta blir överlyckliga och lånar gärna ut sina bilder. Att låna företagsbilder utan att fråga är oftast helt OK. Att sno privata bilder eller av en professionell fotograf är respektlöst.
Några ord om copyright på recept
Många tror att det inte är copyright på recept. Det är det. Det är själva texten som är skyddad av copyright, inte receptidén. Om du bearbetar receptet och skriver om det med egna ord är det en helt annan sak. Då är det ditt recept. Men har du heder i kroppen ärar du den som äras bör.
Att publicera recept från t ex Arla behöver du kanske inte fråga om lov för (men det är ju inte så originellt). De vill ju att recepten ska spridas. De säljer en produkt, inte recept.
Att publicera recept ur kokböcker utan lov är faktiskt inte lagligt. Fråga om lov, det går ofta snabbt. Eller strunta i det och kör på, men gör det med respekt och kunskap om vad som gäller. Länka alltid till författaren och förlaget.
Personligen tycker jag att det är oerhörd moralisk skillnad på om du har reklam på din blogg eller inte. Har du annonser på din blogg tjänar du då faktiskt pengar på någon annans arbete. Men det är bara en åsikt.
Jag hittar mina recept ute och snurrar ibland och blir bara glad. Sur blir jag när jag hittar dem ordagrant kopierade (även introtexten) i kokböcker, reklambroschyrer eller på sajter för stora företag.
Jag lånar gärna ut texter, bilder och recept från den här bloggen. Men fråga först och länka till mig när ni publicerar.
upplagd av Lisa
1/14/2007 11:54:00 fm
6 kommentarer
6 kommentarer:
Det har kommit en "ny" typ av fotografer nu när digitalkameror har blivit var mans egendom. Kul att det fotograferas mer. Vissa har talang och andra inte precis som med alla kreativa syssselsättningar. Vad det gälller copyright så är det verkligen trist att så många kopierar utan moral. Det verkar som om du råkat illa ut! Du precis som många andra som är kreatörer som ser mycket, läser mycket vet ibland inte om man faktiskt omedvetet blivit inspirerad eller om man hutlöst faktisk bara "snor" något. Speciellt inom reklambranschen - där idérikedomen numer sällan sträcker sig längre från kontoret än Internet där som du nämnde flckr eller senaste numret av New York Times eller observer food monthly eller ... aldrig är långt borta. Trist. Plåta på med din kamera och din skärm. Men be inte om ursäkt för att du fotograferar. Dina kort är fina.
Hej matnörden och Jessica!
Jag har inte råkat särskilt illa ut, men det är flera som frågat om copyright.
Jag håller med om att det är trist med byråer som inte har egen kreativitet.
Men de gånger jag blivit direkt kopierad har jag faktiskt fått ersättning.
Det jag skriver om är att publicera ett recept rakt av, det är det enda vi kan skydda oss mot.
När det gäller inspiration är min åsikt att många verkar få samma idéer samtidigt. Fickuret är ett berömt historiskt exempel. Rabarbercheesecake och alla olika sätt att använda wasabi mer samtida.
Varenda gång jag tror att jag varit först med något har jag haft fel.
Det är ALLTID farligt att tro att man är först med något. Ett exempel är ju vem som är den förste matnörden. Jag använde det första gången i Allt om Mats stora katalog/jubileumstidning till utställningen år 2000. Där hette ett av mina bidrag just I huvudet på en matnörd. Jag plockade det i min tur från USA. Så det är en direktöversättning. Men det fanns säkerligen personer i Sverige som använde det innan. Och vi kände oss nog alla lika geniala och nyskapande när det för första gången for igenom vårt huvud. Knappt två år sedan tror t ex Cathrine Schück att hon är först.
http://di.se/Nyheter/?page=%2fAvdelningar%2fArtikel.aspx%3fO%3dIndex%26ArticleId%3d2001%5c12%5c01%5c37039
Och använder dessutom ett par formuleringar som liknar mina. >>Och själv har jag säkerligen omedvetet inspirerats av något av hennes recept.
Numera kryllar det av matnördar. Härligt! Spelar det någon roll vem som var först?
Men vad intressant, jag satt just och funderade på sådana här frågor eftersom jag igår började på en alldeles egen matblogg. Skönt att ha några riktlinjer från någon:) Jag skriver alltid om recept, men ska ändå hedra den som hedras bör ordentligt.
Lisa, jag bloggade om det för ett tag sedan när SVT Luleå ger ett inslag till Landet Runt i SVT som helt bygger på några kapitel i "Döden i skogen". Pratorna var ibland hämtade direkt ur boken, ibland något omskrivna. Jag bara väntade på att de skulle ange källan, men icke.
Jag kollade med min förläggare och mycket riktigt hade TV-redaktionen som gjort inslaget ringt och bett att få boken sopm rec.ex.
Har sökt folk, men de ringer inte tillbaka - ska fakturera så skramlar det mer.
Har varit med om det sällsynt få gånger tidigare men en gång var det speciellt. Hade skrivit en artikel i Dagens Arbete om tidtagningsteknik i samband med ett friidrottsVM (Jo det är skitintressant även för en matnör...matskribent). Det var en lång och framförskad text som tagit en djävla tid. Så gör Aftonbladet en illustrerad sida med teckningar med förkortade citat ur min text. En red.sekr. hävdade när jag ringde, att det är tillåtet att göra så. Då fakturerade jag tre gånger arvodet och fick betalt efter tre dagar, inget snack!
Visst är det kul att ta bilder och bilder på mat är inget undantag. Dock är det inte alltid så lätt att få till snygga bilder på mat. Mat i magasin/kokböcker är inte alltid ätlig. Har tom hört exempel på att man sprutat rostolja elles skokräm på maten för att se vackrare ut.
Ett tips när det gäller reflexskärm är att köpa ett sk. vindruteskydd på tex Micro bildelar. Det är utformat som två reflexskärmar, med silvrigt tyg och allt, som sitter ihop. Löjligt billigt i sammanhanget också!
Intressant om copyright. Jag klurar ofta på just det eftersom jag har en tendens till att hitta idéer i kokböcker och mattidningar och sedan gör om recepten efter eget huvud.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida