Smak vid havet

I går blev det en lång promenad fram och tillbaka till Västra hamnen i Malmö. Om det var värt besväret? Låt det sägas på en gång: Smak vid havet är något stort på spåren. I en tid då det duttas med arton olika sorters skum, fnassel och agaragar på varje krogtallrik framstår köksmästaren Stefans mat som nära nog spartansk. Han leker med ett fåtal ingredienser som är lätt identifierbara eftersom de fått behålla sin ursprungsform. Här i ligger både tjusningen och riskerna.
Alltså serveras en pytteportion perfekt torksrygg chosefritt med rostad majs i vaniljlag, rödvinsskum och ett par blad dragon. Om det inte hade varit för att majsen var lite för träog och de förbryllande inslagen av rå lök hade det varit enastående. Inte riktigt värt priset 145 kr, men nästan. Som varmrätt åt vi en bautabit lika klanderfritt knaperskinnad och saftig piggvar i en finstämd krondillspilsner. 255 kronor får betraktas som ett vrakpris för fisk av den kalibern. Tyvärr hade fiskstackarn försetts med ännu en driva malplacerad finhackad rå rödlök, som gudskelov gick lätt att skrapa bort. Till firren serverades ett synnerligen klumpigt tillbehör av hela rökta champinjoner och hela rostade mandlar begjutna med honung. Varken smaker eller konsistenser gifte sig riktigt. Kanske hade det hjälpt om den tillhörande potatisen till krossats eller förvandlats till en förmedlande puré istället för att serveras kokt och örtsmörslungad med skal? Visserligen var den förtjusande i sig men ytterligare en kullrig konsistens i rätten.
Desserten var en orgie i hasselnöt och björnbär. Hasselnöten gav rik smak till en sufflé, lenhet åt en kräm och krunsch åt en krämig yoghurt. Björnbären serverades med en lite för syrlig aniskräm och stod för svalka i form av en mycket god granité (snofsigt ord för issörja).
Inredningen är så typiskt 2006 att det knappt är lönt att orda om den. Sparsmakat med små ystra inslag. Vita linnedukar och servetter. Stora fönster är självklara med det läget. Knappt skönjbara isblåa toner på väggarna och en fondvägg med blomstertapet, som jag misstänker kommer från Designers Guild.
Personalen är förtjusande, familjär och uppriktigt intresserade av både maten och vinet. Vinerna är för övrigt mycket prisvärda. Jag ska försöka dra mig till minnes vilka vi drack lite senare idag.
Kort sagt är Malmö att gratuera till en riktigt bra liten krog. Smak till havet är en trevlig ny bekantskap. Jag tror till och med vi kan bli riktigt, riktigt goda vänner. Men den där ögonblickliga passionen saknades. Smaker och framför allt konsistenser måste trimmas och tuktas lite mer för att jag ska falla i farstun.