Fin fisk från fjärran

I kommentarerna till kanelinlägget diskuteras den värmande indiska kryddan garam masala. Det är en släkting till den gula curryn med utan chili och gurkmeja. Igår testade vi Santa Marias variant av garam masala som visade sig vara ännu bättre än Kockens. Vi lagade nämligen en fiskcurry som var en variant av Egils favoritrecept. Barnen tål allt starkare curry och det här var nog första gången alla var riktigt nöjda med exakt samma styrka på såsen. Just igår åkte en burk körsbärstomater och en rejäl skvätt asiatisk fisksås ner. Vi lagade dubbel sats sås och frös in hälften till nästa vecka. Präktigt värre!
Eftersom fiskdisken på Vi Hornstull i stort sett är försumbar testade vi Findus nya fisk pangasius. Att man valt just det latinska namnet är ingen slump. Firren går även under de mindre smickrande namnen hajmal och Mekong-kattfisk. Köper du Findus andra firrar kan de trots sina välbekanta namn vara fiskade lite var stans för att sedan fraktas till Thailand för att filéas och paketeras. Så att köpa fisk odlad i Asien är inte värre än annan fryst fisk. Vilken ironi!
Nu kommer det intressantaste: Om jag förstått rätt är mal, i likhet med karp och kattfisk, dessutom vegetarianer vilket gör att man inte behöver föda upp dem på resurskrävande fiskmjöl. Sen hoppas jag verkligen att Findus tar sitt ansvar och ser till att pangasius-odlingen inte blir nästa räkhärva.
Tills vidare ger jag pangasius ... kanske inte tummen upp men väl ett försiktigt OK.

Nå, det viktigaste av allt är att ungarna gillar fisken. Det värsta hånet mot miljön är att nämligen köpa fisk som handlar i soptunnan. Glada nyheter! Fisken är finemang! Mild, foglig och med oerhört ren smak. Helt utan den där dysmaken com många sötvattenfiskar har. Vi har tidigare provat att pankopanera den med hyfsat resultat. Men då kändes den en aning vattnig och blek i smaken. Det verkar som hajmalen simmar mer hemtamt i curryn med kokosmjölk. Exakt recept kanske kommer här så småningom.