Matälskaren har flyttat till Taffel.se. Uppdatera dina bokmärken och häng med!

onsdag, oktober 19, 2005

Rått kött!

Just hemkommen från Rioja och känner att jag för en gångs skull inte ska skriva om mat utan bara bidra lite till världsglädjen i största allmänhet. Eller rättare sagt tipsa om någon som förgyller min vardag. Johnny är en vänlig själ med tilltalande skev humor som rotar fram underfundigheter från nätet. Ibland skriver han också om läcka små saker.

5 kommentarer:

Blogger Ilva sa...

Hej Lisa!
Jag har nu upprepade ganger forsokt maila till dig pa SvD adressen men mina mail kommer tillbaka varje gang sa da far jag val tacka dig har da for ditt omnamnande i namnda tidning! Rart av dig! Du har manga trogna lasare for manga har hort av sig for att tala om det for mig, jag som sitter utanfor landets granser och utan svenska pappertidningar!

09:11  
Anonymous Annette sa...

Bläckfisk, helt OK. Grodlår, inga problem. Råa ostron, mums (för att inte tala om rieslinggratinerade...)

Men råttor... Jag fegade ur efter de två första bilderna...

10:24  
Blogger Totoro sa...

Hund, gott. Levande bläckfisk, går också. Japansk sallad på manet, strålande. Tysk mulsallad, väldigt gott. Grillade småsparvar, visst. Men råtta, nej.
Väldigt excplicita bilder måste jag säga... litet naket till lunch också om man bortser från de skållade råttorna... tror jag håller mig till den här bloggen...

Jessika

11:56  
Anonymous enioreh sa...

Jessica> HUND!!!! :O Hur kan man? :'(

21:16  
Blogger Totoro sa...

Allt går :).
Nä, såhär var det. Jag var i Vietnam men kan ingen vietnamesiska men kan däremot läsa kinesiska/japanska och det var tecknet för kött jag siktade in mig på, tecknet före kände jag inte igen. Vi var jättehungriga så vi tänkte att vad sjutton, pekade på det på menyn, fick maten och åt. Och det var gott. Efteråt frågade vi mer ingående servitrisen vad vi hade ätit. När inget annat hjälpte försökte vi med ljud (en annan komplikation är att japanska hundar t ex inte skäller vov vov utan van van så det funkade inte heller i att försöka utröna vad det var) men till slut fattade vi att det var hundkött vi hade ätit. Hade jag vetat att det var hund innan vi beställde så hade jag aldrig klarat det.
Mattabun (vad man kan eller inte kan äta) varierar över världen. Islam har ju sitt fläsktabu m.m., och i många länder skulle kräftdjur aldrig komma på fråga. En gång var jag på fin restaurang med en japansk väninna och vi beställde en avsmakningsmeny där duva ingick. Det gick inte för min väninna. Duvor är fredssymboler och man äter definitivt inte fredssymboler. Nu var restaurangen så proffsig att de snabbt och utan att ifrågasätta bytte ut duvan mot en annan rätt. Vad jag skulle komma till är att allt är relativt. Och även om det är gott så skulle jag inte frivilligt äta hund igen.

Jessika

11:31  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida