Lingonben No More
Min största och första förebild för verbala krumsprång har lämnat in, satt på sig skorna och lagt ifrån sig sin ordkynniga penna.
Jag är glad att jag hann träffa honom, bedyra min beundran och bli bjuden på en cigarett ur hans fina silveretui. Han var ganska blyg, både smickrad och besvärad över mina drucket hängivna recitationer av Frkn Drömingtons sämsta dikter.
Undrar om han nu får möta den gäckande änkefru Sand.
Jag är glad att jag hann träffa honom, bedyra min beundran och bli bjuden på en cigarett ur hans fina silveretui. Han var ganska blyg, både smickrad och besvärad över mina drucket hängivna recitationer av Frkn Drömingtons sämsta dikter.
Undrar om han nu får möta den gäckande änkefru Sand.
Etiketter: förebilder, kolavippen, Povel
1 kommentarer:
Åh, jag älskade Povel !Han har funnits med under hela min uppväxt och fåt tmig att skratta många gånger!!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida