Malmölycka!

Så var man i Malmö igen och jag lovar att blogga mer och mer spännande än under Chicago-koman.
Ikväll fest på Siesta som genomgått en märkelig metamorfos. Alla som bor i Malmö vet att Siesta genom åren haft en innerlig hatkärleks-relation till sina stammisar. Eller inventarier, är kanske ett bättre namn. En brokig Gama Väster-skara som enats av sitt mssnöje med den lilla krogen. Som de gnällt, som de fnyst och som de trots allt ständigt kommit tillbaka till den trygga hamnen efter otrogna eskapader på andra krogar. Fredagshäng på Siesta är en av de bästa sakerna med Malmö för mig.
Den nya ägaren har gjort stammisarna frustrerade genom att servera utmärkta viner och enkel, anspråkslös mat på uppletade småskaligt producerade råvaror. Åh, ni vet den där menyklyschan man inte borde få använda: här lagar vi god mat på bra råvaror. En lågmält klassisk smørrebrødskollektion förtjuste mig mest. Med undantag av burkmajon. Dessutom är personalen trevlig och uppmärksam.
Hur ska detta sluta?