Klyschig sallad

Det finns orsaker till att vissa livsmedel blir totemingredienser eller i värsta fall kulinariska klyschor. Soltorkade tomater är en sådan där vara som anses smått vulgär numera. Jag anser att den är oöverträffad i krislägen. Som när en bönsallad saknar den rätta fylligheten. Som alla matnördar vet är torkade tomater knökade med guanylsyra, ett av de ämnen som ger en underbar umami-upplevelse.
Jag ogillar däremot de soltorkade tomater som ligger i (ofta dålig) olja eftersom de har en kläggig konsistens och ibland unken smak. Zetas är ett trevligt undantag. Jag har köpt en jättepåse torkade tomater på NK-saluhall med hög kvalitet och slipper betala för olja jag ändå inte använder. Häromdagen räddade de livet på en bönsallad.
Om tomaterna är mycket torra kan de blötläggas i hett vatten ungefär 10 minuter innan de används. Om du inte har zestjärn kan du skala citronen med potatiskalare, noga skära bort allt det vita och sedan finstrimla.

Gyllene bönsallad med smak av Medelhavet
1 burk cannelinibönor (Zeta)
8 finstrimlade soltorkade tomater
finstrimlat ska av 1/2 citron (använd zestjärn)
1 nypa saffran (ca 1/4 pkt
1 1/2 msk pressad citron
2/3 tsk fänkålsfrö, mortlat
1-2 msk olivolja
torkad eller färsk mynta
1. Skölj bönorna i kallt vatten och låt dem rinna av ordentligt.
2. Blanda alla ingredienser och låt stå och samla smak, gärna 1/2 timme eller längre. Vänd runt då och då så att saffranet löser sig.

PS. För att ingen ska tro att jag får betalt av Zeta vill jag påminna om att jag dissar dem mellan varven.
PPS. För att anknyta till diskusssionen om kostrekommendationer nedan så tycker jag att en bra rekommendation skulle vara: Ät baljväxter varje dag.