I brist på konsumentjournalistik
Gav du bort en kokbok i jul? Hur visste du att just den var bra?
En sak som irriterar mig enormt är de flata recensionerna av kokböcker i svenska tidningar. Jag vet hur det går till. Några medarbetare bläddrar lite i en bok och sedan ska det hostas upp ett fiffigt omdöme eller rent av sättas betyg. Provlaga recept? Nej, det hinns inte med. Fundera över näringsinnehåll eller kolla fakta? Det är bedömaren sällan kompetent till. Varför då överhuvudtaget bedöma boken?
Eftersom jag inte har någon kokbok ute och känner mig ojävig ska det därför bli mig ett nöje att på nyårsafton utse Årets sämsta kokbok. Det kommer också en utförlig recension (läs: lustmord).
Fram till dess är ni mycket välkomna med nomineringar. Jag har min favoritantipati klar. Men det är inte omöjligt att jag kan ändra mig om jag får någon bra motivation. Ni får gärna komma in med varningar om andra kassa kokböcker.
PS Tipsa gärna om några bra när ni ändå är i farten.
En sak som irriterar mig enormt är de flata recensionerna av kokböcker i svenska tidningar. Jag vet hur det går till. Några medarbetare bläddrar lite i en bok och sedan ska det hostas upp ett fiffigt omdöme eller rent av sättas betyg. Provlaga recept? Nej, det hinns inte med. Fundera över näringsinnehåll eller kolla fakta? Det är bedömaren sällan kompetent till. Varför då överhuvudtaget bedöma boken?
Eftersom jag inte har någon kokbok ute och känner mig ojävig ska det därför bli mig ett nöje att på nyårsafton utse Årets sämsta kokbok. Det kommer också en utförlig recension (läs: lustmord).
Fram till dess är ni mycket välkomna med nomineringar. Jag har min favoritantipati klar. Men det är inte omöjligt att jag kan ändra mig om jag får någon bra motivation. Ni får gärna komma in med varningar om andra kassa kokböcker.
PS Tipsa gärna om några bra när ni ändå är i farten.
upplagd av Lisa
12/25/2005 03:29:00 em
26 kommentarer
26 kommentarer:
Jag nominerar en riktigt gräsligt dålig produkt, vars namn jag tyvärr förträngt. Den var på en och samma gång en intervju med en samling rätt ointressanta svenska rockartister från 50-talet och framåt, smärtsamt valhänta summeringar av vad som präglade respektive decennium och så, ovanpå detta, helt godtyckligt utvalda och ointressanta recept som bifogats var och en av artisterna. Fotona är bara i undantagsfall skarpa, texterna nästan rörande illa skrivna.
Att läsa den var faktiskt en ren plåga. Jag funderade länge på hur fan förlagsredaktören tänkt när detta spretiga projekt klubbades igenom.
Annars har jag oerhört svårt för alla pretentiösa böcker som ges ut av någon berömd kock med i stort sett ogörbara recept, bilder med förutsägbart kort skärpedjup, andäktiga copy-artade texter och överdrivet påkostad inramning.
Märkvärdiseringen av kokkonsten är nog ett av de största tecknen på att det verkligen börjar gå utför med oss.
Det lär ges ut fler kokböcker per capita i det här landet än någon annan stans. Men folk kan ju ärligt talat, utanför kretsar som dina, inte laga mat längre.
Den där peeping tom-kulturen som spritt sig på erotikens område (hellre titta på än göra det själv) har nu slagit igenom även i köket.
Det är djupt tragiskt och ett tecken på att vi förlorat kontakten med något väsentligt inom oss själva.
/Louise
Lisa: Vilken utmärkt idé att samla folks omdömen om kokböcker. Sedan utse de värsta exemplaren...
En bra kokbok annars tycker jag ger lust att laga snarare än exakta recept. Jag är inte så att jag följer recept speciellt exakt. Jag brukar slänga i en tuss av det och ett par såna...
Bilderna i kokboken är dunderviktiga. Jag skulle vilja se en kokbok av Tre tjejer i köket. http://www.ragazze.se/
Där de samtidigt skriver om sina träffar...
Inte för att jag har lagat några av recepten; men Lasse Kronérs "80 väldigt goda mackor"? Den har väl alla fel?
• Mackor
• Majonnäs
• Lasse Kronér
Annars är bilderna i (min upplaga av) Vegetarisk kokbok en ständigt källa till skratt: morotsstavar i spikräta rader och tsatstiki kluttad med fascistoid nit.
Men den är ju bra i övrigt.
Dean and Delucas bok tycker jag är överskattad. Alldeles för krångliga recept.
Men nä, Lasse Kronér är nog vinnaren.
Vilken bra idé att utse den sämsta kokboken! Skulle även vilja se en utnämning av den sämsta krogen som utger sig för att vara en bra krog.
Läste du SvD:s lustmord på Paladar de Cuba? Fantastiskt! Under "boka bord" skrev de: Någon annanstans! Jag länkar till den på min blogg
Gud så kul! Ytterligare ett skäl att se fram emot nyårsafton... Har dock inga specifika nomineringar (snyft!). Jag köper visst bara bra kokböcker...
Nu har jag titeln på den erbarmliga boken jag nämnde: Rockresan. Köp den inte.
/Louise
Postar ett mejl här men klipper bort avsändaren på begäran (el motsv)
"Bra tänkt som vanligt. kokboksrecensioner är hur mesiga som helst. Så har man gått och köpt en dyr bok och kommer hem och lagar exakt som det står och så fungerar det inte alls. Monica Ahlbergs stora vackra bok från Rosendahl var just en sån. "
Bra initiativ. Det finns ingen ursäkt för varken förlag eller författare som ger ut en undermålig kokbok. Rosendals kokbok får även min röst. Har den otäcka kombinationen av svulstiga bilder på kändisar, pretentiösa texter och dåliga recept som inte verkar provats överhuvudtaget. Om jag minns rätt finns det bland annat en morotskaka där man får en mycket liten kaka och väldigt mycket lättflytande glasyr om man följer receptet. Så mycket att det räcker till en soppa vid sidan av.
OBS! Det här är ett tips om en BRA kokbok och ingenting annat!!
FredagsGourmet-serien är en riktig höjdare. Jag har provlagat många recept
och de är alltid deliciösa.
Kolla här om ni vill:
http://rebeccommended.blogspot.com/2005/02/putting-something-together-for-dinner.html
http://rebeccommended.blogspot.com/2005/10/mera-fredagsgourmet.html
Jam nu var det ju årets kokbok. Rosendahl ligger kanske bättre till för all time high/low. Samtidiggt måste jag erkänna att jag gillar svulstigheten och att en kvinna tar plats på det sättet. Den är inte mer braskande är de flesta manliga kockkokböcker.
Nominera mera och sprid ryktet!
Jag nominerar med risk för liv och lem Jan Hedh. Inte för att Jan Hedh inte är skicklig inom sitt yrke, en klassiskt skolad konditor som jobbar i stort sett jorden över. Böckerna dock använder jag som boktyngder, inte kokböcker. Det är för mycket namedropping och arrogans som han faktiskt inte behöver använda sig av - jag förstår att han vet vad han håller på med. Jag har mina tvivel rörande om man faktiskt bakade det mesta i hans kokböcker i ett vanligt kök eller inte. I boken Bröd, väldigt gedigen kunskapsbas men strunta i recepten, blev det mesta fel. Laputabröden skulle i min ugn vara inne hälften mot tiden i receptet (använde termometer) och det blev osedvanligt mycket fel trots att jag bakade om recepten flera gånger. Bakade mig igenom två tredjedelar av bröd innan den gick till boktyngdshögen.
Monika Ahlbergs alla kokböcker hamnar också på listan. Rosendahls trädgård hamnar snäppet före Min mat. Böcker typ svenska kocklandslaget reser jorden runt, går matkurs en dag och lagar sedan AUTENTISK jamaicanskt eller vad det nu är. Nej nej nej. Det är som att köpa sushi i plastlåda på konsum och sedan säga att jag hatar sushi för sushi i en plastlåda på Konsum ser kanske ut som sushi men borde förbjudas. Sushi äter man med fördel på Yasuragi eller Seikoen. Shogun har också helt okej sushi och o-bento, lunchlådor, som man får litet variation i. Och medan jag ändå sticker kniven i en massa folk så passar jag på att hugga lite på Anna Bergenström. Förenkla visst men inte så att det bara urartar till ingenting. Om nån vill ha Kärlek, oliver och timjan mot porto så hojta till bara så blir jag av med den.
Jag har i stort extremt svårt för matstyling så extremt tillrättalagda bilder blir i stort sett bara en besvikelse när man tittar på resultatet. Jasså... var det så här det ser ut? Och recept på kalvkinder någon?
Favvosar då. Jag samlar en stor mängd recept via nätet. Svenska dagbladets receptsamling är häftig. Just för tillfället gillar jag i bokform Det franska köket av Joanne Harris och Fran Warde. Ja, jag var också skeptisk men det är riktigt trevlig. Fina bilder, enkla recept. Vill man ha svårare fransk matlagning så Julia Childs Det franska köket men det är svår att få tag i nu. Konditori Vetekattens bakbok är också bra (kalljäsning och bortgörning ger fantastiska bullar). Jag har fikat några gånger på The Cookbook Cafe på Birger Jarlsgatan. Det är en kombinerad kokbokshandel + fik. De utkom just med en kokbok (bakbok). Trevlig, mycket USA inspirerad. Det jag har bakat hittills har blivit bra. Och så en japansk kokbok som jag är förtjust i: Ryori av Fredrik Liljestrand och Kjell Fornander.
Oh, härligt! Vilka rallarsvingar.
Intressant med Jan Hedh. jag älskar honom hett som bagare men det innebär inte att han kan skriva bakböcker. Johan bakar mest efter Rose Leny Beranbaums principer. Är det någon som vet hur Johan Sörbergs recepåt funkar? Tror att de är bättre.
Jag tycker att Anna Bergenström är bra och pålitliga. Det är hennes asiatiska recept som suger. Hon förstår sig faktiskt inte alls på asiatiska smaker och ingredienser.
Jag skulle ha varit tydligare vad gäller Bergenström -- det är just den sista boken som bara dundersuger. Bakböckerna är bra.
Min syster, mycket förtjust i Sörberg, har bakat sig igenom Sörbergs bröd från pärm till pärm och rapporterar att det är svårt att få de mörka bröden att funka. Jag har bakat walloner (söta bröd), en del blandbröd och smaksatta bröd ur den och det har gått bra, wallonerna är goda som sjutton och det finns ett ljust bröd, Barca, med smak av vitlök som jag älskar. Jag kan inte baka allt i Sörbergs böcker på grund av nötallergin (har meddelat din eminenta assistent). Vetebrödsdegen i den söta boken krävde dubbelt så mycket jäst mot vad som angavs innan vi fick liv i den men saffransbullarna och saffranskoncentratet är helt fenomenalt, liksom pepparkaksreceptet.
Um, jag kanske ska återvända till min egen blogg nu ;)?!? *skrattar*
Missade det där med "årets". Har ingen bra kandidat där som jag kan komma på för tillfället. Håller med dig Lisa om att det är bra med kvinnor som tar plats i det manliga kockkollektivet. I den första Rosendahlboken är, vad jag minns, bilderna på Thommy Berggren, Sven-Bertil Taube och lyckliga barn, det jobbigaste. Inte Monica själv.
Gissar att många retar sig på Nigella för hennes stil men jag försvarar det. Tycker att hon gör underhållande TV och kommer undan med sin charm trots lite många slickepottar och mjöliga händer. Men jag har ingen aning om hur hennes böcker är. Intressant i sammanhanget är vad som är kriteriet för en bra kokbok. Användbarhet?
Måste instämma med övriga och nominera Rosendahls trädgårdsfafé - provocerande pretentiös stil i kombination med dåliga recept.
Apropå Nigella och användbarhet. Jag har en av hennes kokböcker men teve-programmen är nog den stora behållningen. Kylie Kwong hade en serie matlagningsprogram - hon är australiensisk kock med kinesiskt påbrå. Roliga originella program och recept men användbarheten på kokboken kan diskuteras. Wok på komage bland annat. Har bläddrat i boken i bokhandeln men sedan bestämt mig för att låta den stå för jag kommer aldrig att laga något ur den. Önskar dock att jag hade spelat in fler av programmen för de gav en intressant inblick i hur mattraditioner förs vidare, särskilt när man som jag gillar asiatisk mat.
Lasse Kronérs smörgåsbok placerar sig nog lika högt på min lista som på Olles. Sen måste jag nog hålla med ovanstående talare och dissa Rosendahls senaste - eller när jag ändå håller på så kan ju alltid nominera 24 svenska kockar. Nåt tråkigare får man leta länge efter.
Jag har dragit ner på kokboksinköpen under den senaste tiden och handlar mattidningar istället. Det släpps så mycket nya kokböcker att jag har svårt att se skogen för alla träd, eller vad man brukar säga.
Anna Maria: Provocerande pretentiös ... Vacker sammanfattning. Är du Anna Maria som varit här på besök?
Jan: Nigella har fått däng för een del av sina recept. Men det kan ju bero på olika ingredienser och material i olika länder. I synnerhet när det gäller balkning är det vanskligt att exportera recept.
Jesica. Trevligt att höra att man kan lita på Sörberg! I alla fall ganska. Det är nog svårt att översätta bagerirecept till hemförhållanden. Men Johans bröd har fått strålande recensioner från både vana och ovana bagare. Han har just beställt hem det definitiva verket om surdeg. Träigt till tusen, bara hard core och -- värst av allt! -- på tyska. Huka er bloggläsare!
Med Johan ovan menas min man. Inte Sörbergs-diton.
Lasse Kroner får min röst också. Så oinspirerande att jag inte ens velat bläddra i boken när jag stått och gluttat i spännande nya kokböcker.
Gillar inte heller böcker där maten på bilderna trycks upp i ansiktet på en. Kan knappt andas när det glansiga pappret nästan nuddar näsan. Kommer just inte på något skräckexempel för de lockar inte till köp hos mig.
Gott Nytt! Verkar blir ett kul mingel.
Jag kan tyvärr inte klaga på svenska kokböcker för sist jag var hemma så köpte jag "Sju sorters kakor". Näe, jag skaulle nog vilja svinga en näve åt alla dessa franska kockar som fixar kokböcker... Det blir så jumlans besvärligt, med 375 000 ingredienser som man använder 0.5g av och som bara kan köpas i 3kg förpackningar... Snyft...
Har ingen direkt titel i tankarna... Får återkomma...
Ser grymt fram emot ditt lustmord på årets sämsta kokbok. Har personligen väldigt svårt för Cathrine Schück som verkar välja några ingredienser med lågt glykemiskt index på måfå och sen svänger ihop dem utan finess eller kryddor. Och dessutom är det en massa sakfel i hennes böcker. Lasse Kronérs mackbok verkar dock slå Cathrine Schück med hästlängder.
Jag tror inte Jessicas syster bakat sig igenom Johan Sörmans bok, om så skulle hon ha upptäckt ett genomgående fel; nämligen att flertalet recept innehåller alldeles för lite mjöl. Då han skriver att degen ska vara lös har jag följt dem - med våg- och tvingats konstatera att dom inte stämmer. En del stämmer dock och är fantastika som Peppadew och rödbetsbrödet. Det känns lite märkligt att läsa en hur viktigt det är att mäta mjölet med våg och sedan konstatera att propotionerna är fel i recepten.
Tror dock att detta är vanligt särskilt i s.k skådekokböcker, i Marcus Samulssons kokbok producerad av samma TV4 som Johan Sörmans bok är recepten i vissa fall ganska svåra och omöjliga propotioner. Men recepten är likväl ganska kul att laga då ideerna bakom dom är intressanta om man är medveten om att kolla igenom måtten och genomförandet, m.a.o om man kan lite matlagningsteknik är dom inspiraerande.
Svante: jag håller med i princip. Men just när det gäller Sörbergs degar är jag inte helt säker för många andra är nöjda med receten. Att lära sig handskas med riktigt lösa degar är ett av de viktigaste stegen för att bli en bättre bagare. Men det kanske inte tipsas tillräckligt mycket om hur man ska göra. Vi har just investerat i jäskorgar vilket jag tyckte bvar fnoskigt innan Johan kom igång på allvar. Jag har inte bakat efter Sörberg så jag vet inte hur hans recept är. Du verkar ju vara rutinerad så det var ingen kritik mot dig.
Degarna kan säkert vara riktigt lösa. Jag har följt en del av Sörmans recept minutsiöst och trott att, ur den lösa smeten som genom ett mirakel, ska ett vackert bröd "lösgöra" sig, men tvingats konstatera att resultatet inte mirakulöst förvandlats utan helt enkelt är bröd, ja, men ett utflytet. Nåt som talar mot riktigt lösa degar är det faktum att vissa recept,som funkar, inte alls har samma "blaskiga" konsisten. I vissa av recepten rekommenderas de av Lisa nämda jäskorgar, men inte av de ovan refererade.
Den tråkiga konsekvensen av ovan är att man förlorar lusten att prova en del recept som verkar vara intressanta men verkar ha en blaskig sammansättning. Kanske var det inte heller huvudsyftet med boken att baka bröd, utan ett lustfyll drömmeri som får en att åka till Riddarbageriet; ett syfte som för övrigt inte är helt ovanligt när det gäller bak- eller kokböcker.
Man kanske skulle diskutera olika kokböckers "funktion", där ofta relationen mellan text och bildmaterial ger en antydan om dess huvudsakliga syfte. Trots allt är det kanske så, att för en del köpare är bildmatrialet viktigare än textens instruerande relevans, och att man prioriterar olika beroende på den förmodade målgruppen. För det är väl ganska uppenbart att boken om Lasse Kroners mackor inte är gjord för att grundlägga en svensk smörrebrödstradition eller nåt, utan att ge en fördjupad bild av Lasse Kroner för hans beundrare.
Jag återkommer för att meddela att många av mina vänner och släktingar bakar enligt Sörberg och är mäkta nöjda. Uppenbarligen inte tillräckligt pedagogiskt effter som i alla fall en kunnig bagare misskyckas. Jag undrar hur många av recepten som verkligen testats av hembagare. Intressant diskussion!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida