Bakslag (3)

Mässblogg är det nya svarta. Eller den nya peston, som vi matälskare med intellektuellt tunnelseende utttrycker det. Jag erkänner att jag för en gångs skull var sent på det. Men jag försöker kompensera det genom att här och nu komma med en rapport från helgens verkliga mässhändelse. Bageri- och konditorimässan i Älvsjö.
Dress code för mässan har varit ett hett ämne. Så banalt, fnös jag. Ett ord jag fick äta upp. Det finns en nämligen en grundläggande regel när du åker på bagerimässa. Undvik svart. I synnerhet svart angora. I synnerhet om du ska sitta med i juryn för Årets Måltidsbröd och smaka på 48 mer eller mindre mjöliga kreationer.'
Jag måste erkänna att när det gäller skvaller är det lite tamt på en bagerimässa. Det mest upphetsande är att någon ung het konditor möjligen tullar på parfait d'amouren och spritsar lite utanför. Jag passar i alla fall på att rapportera om några markanta trender.

1. Dinkel är för bagare vad Adonis är för kulturskribenter.
2. Genom brödhunkar som Johan Sörberg har bagaryrket återupprättats till konsthantverk och bagarna har blivit hjältar i vitt. Hårdknådande, atletiska bagare har mer sex appeal än överjästa, degiga kockar.
3. Surdeg, surdeg, surdeg!

Nå vem bakade Årets Måltidsbröd? Jo, Mathias Fritzdorf (Johan Sörbergs svåger). Groupies kan börja hänga på Vetekatten där han är verksam. Briljant i de tekniska momenten och smaksäker i skapande av de smaksatta kuvertbröden.
Men smakminnet som hänger kvar är det av ett näst intilll kremerat sötsursalt bröd med överväldigande pomeransparfym. Ett vansinnesdåd som trotsade bakkonstens alla regler. Ändå så självklart och oomtvistligt i sin genialitet. Precis som stor litteratur. Jag sparade in en resa till Göteborg.