Bantning ifrågasatt

Jag har alltid varit skeptisk till dieter. Mest för att det är så urbota trist och dels för att de flesta bygger på usla vetenskapliga grunder. Därför förvånar det mig inte ett dugg när man läser sådana här rapporter.
En omfattande studie från Finland tyder på att överviktiga som gått ner i vikt löper större risk att dö i förtid än överviktiga som inte gör något åt sina extra kilon.
En förklaring till det trista resultatet kan vara att bantning tär på det viktiga skyddande fettet i vitala organ. Vad jag kan se av studien diskuteras inte vilka metoder de lyckade bantarna använt, men man misstänker att de inte ätit optimalt.
Hur ska vi tolka studien? Jo, för det första ska vi inte övertolka den. Sista ordet är inte sagt. Att gå ner i vikt är oerhört viktigt för dem som har viktrelaterade sjukdomar som typ 2-dabetes och högt blodtryck. Men det är ytterligare en varningsklocka vad det gäller jojo-bantningar och idiotdieter. Det kommer att bli intressant attt se hur våra underviktiga skönhetsideal mår när de blir äldre.
Att äta nyttigt och motionera är viktigare för hälsan än vikten. Och vi måste inse hur viktigt att förebygga fetma eftersom den är så svår - och kanske farlig - att göra sig av med.
Vem bär skulden för att vi blir allt fetare? Personligen anser jag att individen har ett stort ansvar för sin vikt och hälsa. Men samtidigt måste vi skapa ett samhälle där det är enkelt och naturligt att ta det ansvaret. Så är det inte idag.
Att barn blir feta och har dålig kondis kan skyllas på lata och okunniga föräldrar. Eller också kan vi konstatera hur viktigt det är med roliga lekplatser och skolgårdar.

Uppdatering!
De kontroversiella rönen diskuteras naturligtvis redan. Är studien rätt gjord? Har man tagit tillräcklig hänsyn till rökning och andra faktorer? Att få en rättvisande bild av fetma-problemet är ett mödosamt pusslande. Och varje pusselbit måste vridas, vändas och värderas.