Kryptiskt kockspråk
En av mina uppgifter är att redigera recept åt tidningen Gourmet. Det roliga är att komma i kontakt med Sveriges bästa kockar och prata mat med dem. Jag lär mig löjligt mycket under de nördiga diskussionerna och min respekt för yrkeskåren ökar för varje år.
Utmaningen är att få ordning på en del av recepten. Kockar har visserligen blivit enormt mycket bättre på att skriva recept senaste åren. Men fortfarande krävs inte bara fackkunskap utan ibland intuition gränsande till tankeläsning.
Problemen gäller inte så mycket aromatiska substanser 1-okten-3-ol eller nya agar-substanser och glykopektiner, som vanliga hederliga begrepp.
gradering=garnering
lutmat=glutamat
35 gelatinblad=3 1/2 gelatinblad (baggis)
apri=citron (ett av mina svårare fall, den annars genombegåvade kocken var dyslektisk och åkte till Turkiet utan mobil. Den minnesgode fotografen lyckades kryptera koden.)
Utmaningen är att få ordning på en del av recepten. Kockar har visserligen blivit enormt mycket bättre på att skriva recept senaste åren. Men fortfarande krävs inte bara fackkunskap utan ibland intuition gränsande till tankeläsning.
Problemen gäller inte så mycket aromatiska substanser 1-okten-3-ol eller nya agar-substanser och glykopektiner, som vanliga hederliga begrepp.
gradering=garnering
lutmat=glutamat
35 gelatinblad=3 1/2 gelatinblad (baggis)
apri=citron (ett av mina svårare fall, den annars genombegåvade kocken var dyslektisk och åkte till Turkiet utan mobil. Den minnesgode fotografen lyckades kryptera koden.)
Etiketter: kockar, kryptering, recept
upplagd av Lisa
10/07/2007 03:03:00 em
11 kommentarer
11 kommentarer:
dyslexi eller inte men hur blir citron apri?
Inte undra på att du fick ringa runt...
Vet inte. Det är sådant som håller en vaken om natten.
Vill tillägga att jag verkligen inte anser att dyslexi har ett smack med intelligens att göra. Min lillebror är dyslexisk, och han är inte ett dugg dum och dessutom IT-multimiljonär.
Själv är jag totalt utan lokalsinne vilket är ett liknande handikapp.
Indeed om lokalsinnet ;).
dyslexi är ett handikapp. att kommentera kockars oförmåga att skriva recept är en sak men att raljera över ett handikapp är en tveksam sysselsättning. Att dessutom jämföra det med dåligt lokalsinne är galet. jag vet ingen lärare i skolan som hade problem med elever som hade dåligt lokalsinne annat än i orientering (på sin höjd en gång per år) men dyslexi är något som de som är drabbade av får kämpa med och skämmas för varje dag.
Hej elisabet. Jag raljerar sannerligen inte över ett dyslexi.
Jag har inte "dåligt lokalsinne" jag skrev absolut avsaknad. Jag är på den nivån att jag inte kan ta körkort, inte vågar cykla (pga dålig spatial bedömning) och går vilse på vägen till jobbet, ca 800 m. Jag går också vilse i folks lägenheter.
Det är, som jag skrev ett LIKNANDE handikapp. Dyslexi finns nämligen av av många grader. Från lätt till mycket svår. I båda fallen rör det sig om en troligen medfödd oförmåga att göra vissa analyser.
Konsekvenserna av bristande lokalsinne är givetvis inte lika svåra av att ha dåligt lokalsinne. Men man drabbas av panik, man skäms, lär sig dölja sitt handikapp.
Min avsikt med inlägget var inte att berätta hur dumma dyslektiker är utan om detektivarbetet bakom att tolka recept.
Konsekvenserna av bristande lokalsinne är givetvis inte lika svåra som av att vara gravt dyslektisk. Ska det vara.
alltså, är det din lillebror som är Hjalmar?
Japp, och han har för övrigt inte mycket till lokalsinne heller. Svårt att hitta hem till exempel.
Många av våra bästa kockar är och har varit dyslektiker. Tore Wretman och Carl-Jan till exempel.
coolt, innan när jag drev webföretag var han en av mina förbilder. Och har jag bytt till hans syster som förebild :-) Kul sammanträffande :-)
Hahaha! Det ska jag hälsa honom. Tack så mycket.
En nära släkting är dyslektiker men som kämpade sig igenom skolan och är nu kirurg. Duktig kirurg. Så jag menade då definitivt inte heller att dyslexi innebär avsaknad av intelligens, tvärt om så f inns det väl hur många exempel som helst på begåvade människor som lär sig hantera sina svårigheter med alternativa metoder och vad är det som säger att hur en dyslektiker hanterar sin tillvaro är mindre bra än hur jag gör det, eller att man är mer eller mindre benägen att lyckas om man hittar sin nisch.
Det han kan och förmår se i ett, vad jag förstår, mer 3 dimensionellt seende, är mer än vad jag någonsin kommer att klara.
Jag däremot läsa och skriva utan de svårigheter som min släkting kommer i närheten av. Kirurg kommer jag aldrig att bli.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida