Jag med, jag med!

Jodå, jag har också tagit studenten. Pappa låg på akuten för att någon dumjävel kört mot rött. Han hade fridsamt cyklat över ett övergångsställe på väg för att köpa blommor (rosor faktiskt) för att fira att min mor och han varit gifta i 25 år.
Mamma höll ställningarna. Grannen och hon kom och hämtade mig och mina närmaste vänner i lastbil utanför Thorildsplans Gymnasium. "Han är alltid så glad" sa mamma nöjt. Inte konstigt. Han var den lokale dealaren och ständigt pårökt. Nu också. Mungiporna gick nästan ihop i nacken. Glad! Han körde som på moln.
Jag var också glad. Jag hade druckit rosévin ur knyckliga plastglas och snusat utan att kräkas. Jag var mer eller mindre oövervinnerlig. Min outfit (fast det hette det inte då) hade knappast platsat i en modeblogg, ett tillfixat nattlinne fyndat på Myrorna. Ljusrosa med yttepyttesmå blommor. Mamma hade en kappa sydd av skurtrasor. "Ser ut precis som råsiden" deklarerade hon tvärsäkert. Ingen sade emot. Jag tror det kallas hyfs. Jag skämdes bara lite, inte mycket mer än alla gör över sina föräldrar i den åldern.
Sen åkte vi hem till vårt radhus och drack rödbetssherry och maskrosvin. Ingen bad om påfyllning. Jeannie, Henrik, Bosse, Osborn, Tove, Ringis, Mette, Karpen och Hasse var där.
Jag ser på bilderna nu, idag och tror att vi var ganska lyckliga.