Oubæk taggar ner

På Oubæk i Köpenhamn har man helt sonika avsagt sig sin Michelinstjärna (eller rättare sagt Guide Rouge-rosett) och börjat om från början. Nu brassas brasserikäk med humana priser till överlyckliga gäster. Jag inledde med fisksoppa med buljong på hårt rostade räkskal, Henrik mumsade sniglar i mild uppsmörad, nedtonad vitlökssås. Eftersom han är en djärv ätare blev han bara triggad av mina historier om sommarens snigelkok. Sen åt vi båda hälleflundra med svampfärserade grönsaker: en retrorätt som sammanfattade det bästa som hände med maten under 80-talet. Bredvis oss satt två glamourösa flickor och åt blodiga tournedous med friterad timjan, bearnäs och de finaste, knusprigaste pompe jag sett på länge.

Visst är det skönt att äta mat som man inte behöver analysera? Det räckte med att vi sade "Gott!" och log saligt mot varandra. Viss mat är rätt och slätt till för att ätas.
Sen gick vi på Kransekagehuset och tryckte i oss kransekager och saker med vaniljkräm som bara kan beskrivas som ett hån mot Atkin, Pritkin och samtliga kostrekommendationer som någonsin utfärdats. Vi vandrade långsamt ner mot Strøget med framtiden säkrad genom ett par extra kransekager i rosamönstade påsar. Solen sken på oss och vi insåg att visserligen är livet ett långt lidande, men ibland är det faktiskt mindre påtagligt.