Midvinterföljetongen: Vanilj, del 3

Just när du trodde att mardrömmen var över ... Nu kommer en slutgiltig överdos vanilj:
Vaniljcolan kan ses som det slutgiltiga beviset på vaniljsmakens världsherravälde. Det stora vaniljuppsvinget började för ett drygt decennium sedan, samtidigt som comfort food fick ett uppsving i restaurangvärlden. Och snart skulle precis allt dofta vanilj. 1992 kom Thierry Muglers kioskvältare Angel, en parfym som skapades medvetet för att bli en klassiker snarare än en övergående fluga. För vem tröttnar väl på choklad, karamell och vanilj? Näst Chanel No 5 blev Angel under slutet av 90-talet den bästsäljande parfymen i det doftmedvetna Frankrike.
Parfymmakare har samma ryggradsinstinkt som krögare: det är omöjligt att få stammisar utan sötsaker på menyn. De matiga godisparfymerna bildade skola och kom att kallas gourmandparfymer eller figurativa parfymer. Coty gick hela vägen med sin mer renodlade Vanilla Fields 1993, men efter förra decenniets singeldoftsvåg är vaniljen nu tillbaka där den började; som en av många komponenater i doftbuketten, kompletterad med stramare komponenter. Många av de stora klassiska dofterna som Guerlains Shalimar från 1925 har vanilj i basen. Och succéaffärer som Lush utgör choklad- och vaniljdoftande paradis. Massageoljor, tvålar, schampon och lotioner erbjuder ett moraliskt oantastligt sätt att njuta av söta, förföriska aromer på ett helt kalorifritt vis genom att applicera dem perkutant.
Varför vanilj — vem tusan vill gå och lukta som en tallrik vaniljsås hur gott det än är? Är det inte en småsipp krydda som ju faktiskt har en historia som magtinktur? När grafiker talar om plain vanilla så handlar det om den jungfruligt orörda texten. Och vill en kvinna som använder Shalimar verkligen ha vaniljsex? Eh, ja nu måste vi helt enkelt komma in på sex.
Kan du inte skriva en artikel utan en massa snusk frågade chefredaktören utmattat en gång efter att ha strukit ett långt, enligt mig högst relevant, stycke om Linda Lovelace i en artikel om kinakäk. Vet inte, har aldrig kommit på idén att försöka, svarade jag.
I den här artikeln ansträngde jag mig verkligen att vara anständig. Lägg märke till att jag i det lilla etymologiska utredningen inte tog till det billiga publikfriande knepet att poängtera att ordet vagina och vanilj har samma rot. Inte heller nämnde jag med ett ord att aztekernas hövding Montezuma besökte sitt harem efter att ha intagit upp till 50 koppar choklad. Vaniljens långa historia som afrodisiaka i Europa gled jag elegant över.
Inte heller har jag gottat mig mig i de raffinerade undersökningarna av olika dofters inverkan på män; här användes ett slags mycket enkel, idiotsäker lögndetektor som mätte blodflödet i penisen. Dofter som vanilj, kanel och mysk gav högt utslag.
Tänk efter en gång till: inte är vaniljen oskyldig; snarare lojt, sinnlig och eggande, men på ett synnerligen elegant sätt. Minns bara hur det känns att varsamt snitta upp den blanka, glatta skidan och skrapa ur de doftande fröna. Återkalla doften! Nej, den person som myntade begreppet vaniljsex visste föga om vanilj; möjligen avsågs smaken av den vita delen i barndomens tresmaksglassar. Vad sägs om att ersätta med termen vanillinsex?
Vaniljen som produkt är dessutom betydligt mer aptitlig än de flesta andra erkänt effektiva upphetsande aromämnen; ambra den sjukliga utsöndringen från valars matsmältningssystem eller mysk som hämtas från körtlar vid ... Asch, det är nog bäst att sluta här. Trots allt finns det ändå gränser för vad som bör avhandlas på en matblogg.