Ät först, dissa sen!
Hoppsan, vad en del är indignerade över att det stora fula företaget Findus har tagit och paketerat julen i kartong för att mikras. Flera bekanta har även beskärmat sig IRL. Och detta i ett land där lejonparten är beroende av att se reklamssnuttar från multinationella företaget Disney på julafton. Föraktet flödar i vissa fall. Färdigmat i form av en jultallrik? Så patetiskt, säger någon. Något som Christer Pettersson skulle ätit med en sjuttis, raljerar en annan som förmodligen aldrig firat jul ensam.
Jag tycker att det är en strålande idé — om det smakar gott. Innan jag smakat kommer jag varken hissa eller dissa. Om Findus misslyckats med smakerna hoppas jag att någon annan producent gör det bättre.
Naturligtvis lagar vår familj julmaten själv. Men tänk på ensamma äldre som inte orkar laga mat men vill ha lite julsmak även de dagar de inte bjuds hem till släkten. Om de överhuvudtaget bjuds hem. I vår trappuppgång bor G. Han kanske köper hem jultallrikar från Findus. Jag har just i detta nu bestämt att gå med julmat till honom. Men inte för att rädda honom från Findus förkastliga jultallrik. Den får han hjärtans gärna äta om han gillar den.
Onyttigt? Bättre invändning. Men jag tror inte det är värre än en genomsnittlig svensk jultallrik. Fejs it! De flesta svenska julbord består till stor del av färdiglagat. Många människor gillar inte att laga mat. Man kan uppleva lika mycket kärlek och gemenskap över en sillsallad ur burk som över en handskuren på ekologiska rödbetor och KRAV-sill.
Nå, jag ska omedelbart smaka jultallriken. Jämföra med andra färdiga produkter, använda några usla julbord jag genomlidit som referens. Och SEDAN, kära läsare, kommer jag kanske att lustmörda den här på sidorna så att det står härliga till. Produkten. Inte idén. Inget skulle göra mig lyckligare än om julen verkligen gick att mikra.
Uppdaterat: Läs Jessicas kommentar.
PS. Noac och jag har inte samma åsikter om jultallriken. Men passa på att läsa och glutta på hans underbara bebisbloggande när ni är inne på hans blogg. Jag som inte ens gillar bebisar blir alldeles tårögd.
Jag tycker att det är en strålande idé — om det smakar gott. Innan jag smakat kommer jag varken hissa eller dissa. Om Findus misslyckats med smakerna hoppas jag att någon annan producent gör det bättre.
Naturligtvis lagar vår familj julmaten själv. Men tänk på ensamma äldre som inte orkar laga mat men vill ha lite julsmak även de dagar de inte bjuds hem till släkten. Om de överhuvudtaget bjuds hem. I vår trappuppgång bor G. Han kanske köper hem jultallrikar från Findus. Jag har just i detta nu bestämt att gå med julmat till honom. Men inte för att rädda honom från Findus förkastliga jultallrik. Den får han hjärtans gärna äta om han gillar den.
Onyttigt? Bättre invändning. Men jag tror inte det är värre än en genomsnittlig svensk jultallrik. Fejs it! De flesta svenska julbord består till stor del av färdiglagat. Många människor gillar inte att laga mat. Man kan uppleva lika mycket kärlek och gemenskap över en sillsallad ur burk som över en handskuren på ekologiska rödbetor och KRAV-sill.
Nå, jag ska omedelbart smaka jultallriken. Jämföra med andra färdiga produkter, använda några usla julbord jag genomlidit som referens. Och SEDAN, kära läsare, kommer jag kanske att lustmörda den här på sidorna så att det står härliga till. Produkten. Inte idén. Inget skulle göra mig lyckligare än om julen verkligen gick att mikra.
Uppdaterat: Läs Jessicas kommentar.
PS. Noac och jag har inte samma åsikter om jultallriken. Men passa på att läsa och glutta på hans underbara bebisbloggande när ni är inne på hans blogg. Jag som inte ens gillar bebisar blir alldeles tårögd.
upplagd av Lisa
11/17/2006 01:40:00 em
18 kommentarer
18 kommentarer:
Du har givetvis rätt i att man bör testa innan man dissar. Jag tycker dock att det känns lite ledsamt att det skall finnas ett behov av "en persons" julmat för micron. I inlägget efter det du länkar till tipsar jag därför om ett alternativ till den fabriksgjorda julmaten.
Jag äter ofta lunch ensam (innan jag träffade min man också ofta middag ensam) och det var inte ett dugg ledsamt. Det händer ibland att jag äter fryst färdigmat.När vi hade stambyta åt vi ofta mikromat.
Gillade jag den typen av mat skulle jag säkerligen redan ha provat av jultallriken. Men jag är ingen vän av prinskorv.
Det är väl klart att det är ledsamt att människor utan att vilja det är ensamma på jul. Men så är det ju. Och det finns säkert de som är ensamma helt frivilligt också. Och om maten är okej är det väl inte värre än att folk köper storpack av mamma scans köttbullar till sig och sina församlade släktingar. Den där Christer Petterson-kommentaren är ju helt vidrig. Jag blir upprörd på riktigt.
Ja, jag tror inte det var så genomtänkt. Det var därför jag inte länkade till den kommentaren.
Jag tycker att man kan och ska fördöma dålig mat. Men inte för att den med ens egen snäva synsätt har en loser-stämpel.
Eh, jag har gjort det själv förut. Men från och med nu ska jag vara en bättre människa.
Mikromat är superpraktiskt och jag tror inte att tanken med denna rätt är att den ska ätas på julafton, vi är ju några stycken som verkligen ser fram emot jul och därmed köper allt med prefixet jul. Rätten som sådan var ingen höjdare men jag tycker att det var en rolig idé, jag hoppas att de lyckas bättre med kommande säsongsrätter. http://antimakass.blogspot.com/2006/10/jullunch.html
Jag tycker som Isabel att Christer pettersson kommentaren är grovt osmaklig. Vad man än tycker så låter man de döda vila i frid.
Nä, det här är inte christerpetterssonmat, det är mat för alla ensamma pensionärer. De som sitter i miljonprojektens ettor med kokskåp med micro och sovalkov och är bortglömda. Det är det som gör det så helvetes dystert och ledsamt, mat som ensamhet (!) och visst det finns massor med enportionsmat som micras från Findus och som säkert är bra mycklet bättre än långvarmhållen och långtransporterad kollektivköksmat MEN jultallrik som enportion, det känns så djävla sorgligt och ännu mer ensamt än någonsin. Sen får det smaka som det vill!
Swemag
Det är en ganska konstig värdering att den som äter julmat ensam är sorglig.
Allmänt förtydligande: Det är inte heller så att det är omedelbart dödande att äta jultallrik andra dagar än julafton. Den kan käkas när som helst när man är sugen på julmat.
Vad om man bara är hungrig en kväll när familjen är borta och man
vill ha lite trevlig husman? Eller om man lever med en vegan? Eller varför inte köpa varsin jultallrik och käka tillsammans?
Jag tycker också att ensamhet är ett stort problem. Ett annat stort problem är det nedlåtande medlidande och ibland förakt ensamma får stå ut med.
Jag blir nästan upprörd över att alla tycker det är så sorgligt att äta julmat ensam. En gång, för tiotalet år sedan, firade jag jul ensam. Det hade varit helt OK, om det inte hade varit för stigmatiseringen. Alla tyckte så synd om mig. Jag blev to.m. hembjuden till sekreteraren på mitt jobb.
Det stora problemet (tror jag, jag kan ju inte prata för alla) är inte att vara ensam på julafton (eller nyårsafton, eller midsommarafton), utan att det är förknippat med en sådan loesr-stämpel i andras ögon.
Ja, jag tror ju att de som dissar jultallriken mest projicerar sin egen ångest... Men Lisa, finns det någon mat-logisk förklaring varför det var brunkål och inte rödkål på tallriken? Synd att skinka inte funkar så bra i (mikro)sammanhanget.
Läs gärna mina försök till av-stigmatiseringar av ensamätande – länkar här.
Vill bara klargöra att jag inte tycker den som äter ensam är en looser eller sorglig osv. Tycker däremot det är sorgligt att behöva fira själv oavsett om det är jag eller någon annan om det inte är självvalt. En viss skillnad tycker jag på de värderingarna.
Ja, men det är väl klart som skinspad att ensamheten och maten inte är plågsam om den är självvald, inte ens sorglig, inte ens värd att reflektera över - det är den tilltvingade ensamheten jag pratar om. Alla dessa gamla som sitter i sina krypin oinbjudna till årets stora bord, samtalet, gemenskapen, maten. Då är det ett socialt problem - det handlar om integration och omhändertagande. Unga frånskilda män eller kvinnor som sitter ensamma under julen med ett påklistrat leende och som säger att "Mig gör det inget om det inte vore så att omgivningen är så diskriminerande" är inte värd empatin ens över den egna sorgsamheten, de har kraft att ta sig ur sitt läge, men det har inte min granne som heter Elna som är 92 år och som har en son på Kanarieöarna och en dotter i Malmö och som inte bryr sig så mycket. Hon är ensam jämt, men säger att just under den tysta julen är det som värst och att det gör lite ont när hon hör hur alla andra i trapphuset får besök.
Ska jag köpa henne en findustallrik och knacka på kanske?
Swemag
Själv firar jag jul solo nästan hela dagen (äkta hälften jobbar till sen kväll och barnen är hos sin pappa).
Har möjlighet att fira jul med andra (syskon, släkt) men väljer att vara själv.
Har stämt träff med soffan, en god bok och en stor burk Kalix löjrom ... tycker det ska bli superskönt! Men det vågar man ju nästan inte erkänna ... för det verkar ju vara superviktigt att inte vara ensam. Och hade jag inte varit mer tokig i löjrom än julmat så vem vet - då kanske jag skulle latat mig och köpt en fryslåda julmat!?
Mvh/
V
Swemag: Vet du, jag tror hon blir jätteglad om du knackar på med en Findustallrik. Om du själv tycker att den är god och inte har något bättre att bjuda på. Att ge henne något som du har negativa känslor för skulle naturligtvis vara kränkande. Det är kanske inte heller läge att berätta att det finns de som tycker att det är jul á la Christer Pettersson.
Det verkar som om du inte har läst mitt inlägg ordentligt eftersom jag klargör att jag tänker gå till grannen med hemlagat men att jag unnar honom att äta sin Findustallrik om han gillar den.
Det är inte så att jag har förnekat att ensamhet är ett oerhört stort problem. Men det är något i indignationen över den här produkten som inte känns empatiskt utan har en svag biton av förakt och rädsla.
Och sådant gör det än svårare för ensamma att bryta sig ur ensamhet.
Vi lägger oss inte i diskussionen om ensamhet och julfirande.
Det enda vi kan beklaga(konstigt nog kanske) är att man försöker fånga ett julbords alla fantastiska rätter på en enda tallrik. Oavsett om det är Findus frysta eller om det är gamla Centralens Restaurang i Malmö (avsomnad 80-talsklassiker). Så mycket gott, så liten plats. Typ.
Det är det mest upprörande tycker hela Redaktionen.
Lisa: när testar vi. Och var? Vi längtar att träffa dig och fira jultallrik!
Oavsett hur och vad man äter, och av vilken kvalitet det man stoppar i sig är, så kan man också konstatera att ibland blir livet inte vad man har tänkt sig. Oavsett anledningen därtill så finns det omständigheter i livet där till och med matnördar tycker att färdig morotsstuvning är en jäkligt bra uppfinning.
Patetiskt eller inte, ibland förmår man inte mer oavsett om det är jul eller inte.
Xtian: Om alternativet hade varit ett helt fryst julbord så hade Findus inte fått installera extra frysdiskarna i butikerna.
Personligen tycker jag att de kunde satssat på rätter som var lite intressantare. Och jag ifrågasätter ochså valet av brunkål i stället för rödkål.
de flesta restauranger kör ju faktiskt julmatstallrikar to-go. likadant kan man hitta i delikatessen i större butiker. julmat för en(samma) är inget ovanligt.
frågar man farmor Alma så tror jag inte hon är så pigg på att köpa fryst mat eftersom pensionärer oftast är de som är mest kinkiga med maten och smaken. de har ju trots allt lagat till den och ätit den ett antal gånger mer än vi och är mer inne på just traditioner än vi.
kolla bara på vilken husmanskosts-restaurang som helst; när pensionärerna kommer gäller det att det smakar så som det gjorde förra gången.
jag tror snarare detta är något för folk som ändå tar med sig en dafgårds till lunchen på jobb. ett enkelt sätt att göra det lite festligt men samtidigt ha något att skratta åt.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida