Snigeleländet (som utlovat)

Vad är det som är ekologiskt, läckert, originellt och alldeles gratis?
För någon månad sedan skulle jag svarat sniglar. Idag vet jag inte.
Det var den allra första semesterveckan. Älvorna dansade över ängarna varje kväll. Det hade regnat så pass mycket att den yppiga grönskan och mångfalden av blomster förledde oss idioter att tro att naturen var god och givmild.
Inte konstigt att de ovanligt feta och frodiga vinbergssnäckorna lockade fram vårt storhetsvansinne.
Rusiga av grönskan, sommardofterna och en och annan flaska sauvignon blanc gjorde vi vårt första misstag: att lova ungarna 2 kronor på per snigel.
Ett par ögonblick och 140 sniglar senare insåg vi att semesterkassan var i fara och avbröt jakten.
Tillagningen kirrar sig, det finns ju Internet, tänkte vi. Misstag nummer två.
Efter omfattandde research insåg vi att snigeltillagning var ungefär lika enkelt som att operera ut blindtarmen på sig själv. Det var inägersköljningar dit, saltkurer dit, gödkurer och svältkurer till förbannelse, En expert ansåg att man skulle göda kräken med dill i tre dagar för att göra dem välsmakande.
Nå, vi inrättade snigelspa i stora lådor. Molluskerna fick först svälta i tre dagar med dagliga kalla avrivningar. Sedan förvällde vi dem hastigt. Nu var det dags att pilla molluskerna ur skalen. Till sist kokade vi dem med kryddor och grönsaker. Det luktade ohyggligt mycket gräs och något annat småunket som trotsar beskrivning men gjorde att ungarna började gråta och vägrade vistas inomhus.
Efter två timmar smakade vi en snigel. Låt mig dra en barmhärighetens slöja över ögonblicket och bara sammanfatta upplevelsen med att det är väldigt stor skillnad på snigel och escargot. Och det här var definitivt väldigt, väldigt mycket snigel. Resten får du tänka själv.
Nu började vi bli desperata. Sju förhoppningsfulla gäster var på ingång med fina viner och en magnifik nektarinkaka i bagaget. Hur var det? Hade vi inte en burk tonfisk i något förråd. Kunde man sno ihop nåt?
Nå, det fanns ingen återvändo. Vi fortsatte sammanbitet att koka sniglarna och så i den fjärde timman skedde det magiska; det som får poeter att likna matlagning vid alkemi. Sniglarna transmogrifierades till escargot: knubbiga, söta, saftiga.
Nere på bryggan dukades det till snigelfest.
Först blev det snigelsoppa med basilika, vilök och getost. Och sen vinnaren: gratinerade sniglar med dill, vitlök, schalottenlök, dragon, pastis och några droppar citron. Jag gratulerade mig självgott till insikten att dillen ger mer effekt om den inte passerar genom snigeln ett varv. Myggorna var få, solen röd och värdarna lättade.
Sporrad av framgången ropade jag: Och nu kommer chilisniglarna!
Det blir snigelfest nästa år också, men tre saker vet jag.
1. Löneförhandla inte med snigelplockarna i onyktert tillstånd.
2. Koka alltid sniglar utomhus.
3. Förvänta dig inte att ens dina bästa vänner kommer att fejka entusiasm när du serverar den tredje snigelrätten.