Säkert kort x 3

1. Ibland är det skönt att slippa bli överraskad. Att besparas tuppiga kockars lustigheter på gästernas bekostnad. I torsdags var jag på premiären av Kärleksdrycken på Operamathuset Regina. Jag vet inte varför jag var inbjuden eftersom alla som känner mig det minsta vet att jag är snudd på tonblind (stadiet efter tondöv). Var det för att de trodde att jag skulle falla i trans över maten? Först smått anonym talleggio och parma på kavring med det där timjanstruntet som får mig att sucka. Sedan en rosa stadig skiva biff på rostade rotsaker med lite madeirasky och svamphack. Till sist en rätt klumpig pajbit med köpeglass.
Vet ni! Jag hade en förträfflig afton. Att maten var anspråkslös gjorde att ingenting gick fel. Allt smakade lite mer än hyfsat. Sången var förträfflig och serverades i så väl avvägda portioner att vi operaovana fick tid att hämta oss mellan varven.
2. Att man valt just Donizettis Kärleksdrycken var ingen slump. Lättillgängligt som tusan, en handling så rudimentär att man kunde hänga med även efter fyra glas champagne på ett byråmingel tidigare under eftermiddagen. Det var stört omöjligt att värja sig mot ensemblens strålande humör.Och till och med jag rös en smula vid framförandet av tenor-örhänget "En förstulen tår".
3. Som ett säkert kort måste också min nya mobilkamera betraktas. I de mest hopplösa ljusförhållanden levererar den användbara bilder. Nej, jag blir aldrig mästerfotograf men tekniken har äntligen kommit ikapp min inkompetens. Alla bilder här på bloggen är tagna med min nya älsklingspryl (om inte annat anges).