Open source
Nu tänker jag vara fnoskig ett tag. Jag älskar nätet och mest av allt bloggandet på ett förbehållslöst sätt som jag inte älskat något sen jag var barn, lärde mig läsa och fick tillgång till nya universum. Jag älskar nätet på ett intimt personligt plan — för att det har gett mig min man (tack Salon!) och underbara nya och nygamla vänner som jag nog aldrig träffat annars.
Dessutom fascineras jag möjligheterna till kollektiv problemlösning och faktainsamlande. Knäckandet av koder, kläckandet av storslagna idéer. Men kanske mest av allt metoden att analysera småsaker. Det kreativa käbblet. Som en gemensam felsökning i ett kackigt stroganovrecept. Det är inte banalt eller trivialt, inte i min värld. Med en druckens envishet tänker jag fortsätta hävda att det vi gör är viktigt. Och att tiden sprungit förbi personer som Jan Guillou.
Dessutom fascineras jag möjligheterna till kollektiv problemlösning och faktainsamlande. Knäckandet av koder, kläckandet av storslagna idéer. Men kanske mest av allt metoden att analysera småsaker. Det kreativa käbblet. Som en gemensam felsökning i ett kackigt stroganovrecept. Det är inte banalt eller trivialt, inte i min värld. Med en druckens envishet tänker jag fortsätta hävda att det vi gör är viktigt. Och att tiden sprungit förbi personer som Jan Guillou.
6 kommentarer:
Stackars Jan Guillou. Han lever i en väldigt liten värld.
Från en som sedan i morse tagit del av "stroganofftroubleshootingen", hjälpt en tjej i USA att rita bättre bilder till sina designförslag och tolkat ett engelskt virkmönster åt en tjej i Paris.
Vad skulle jag göra här på den elsassiska vischan utan Internet? Städa?
Du äger!
Jan Guillou är kanske rädd för att hamna på sparlåga, bortglömd. Själv har jag svårt för den där genomkorrekta svenskan som låter som en lagbok emellanåt. Inte lyckades jag läsa nån av Hamilton-böckerna heller.
Jag kan inte tänka mig en tillvaro utan bloggar heller nu men för ett år sedan var jag blogg novis :).
Jag tycker i och för sig ganska bra om Guillous retoriska skicklighet...Eller som den ibland urartar i - halsstarrighet:)
Han är intressant ur ett samhälls- och kulturhistoriskt perspektiv (han skulle garanterat inte hålla med själv...). Man måste ju inte tycka lika dant själv för att uppskatta honom...
Lisa: Håller fullständigt med dig. Jag har definitivt fått kontakt med nya världar och människor via blogg och internet.
Jag träffade min fru också via nätet. Dessutom har jag lärt känna människor över hela världen.
"Det finns en magi var det trycka ordet finns" (Guillou i N24). Visst. Det finns också de som hävdar att runskriften innehåller magiska krafter.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida