Lite lycka?

Trots att jag investerat multum i vinkurser fattar jag mig inte riktigt på vin. Dofterna och smakerna sviker mig, blir till retsamma rökpuffar som glider undan mina vilt fäktande formuleringsförsök.
— Ananas-split och honung — ingen typisk Rioja, sade den briljante Vinlusen omedelbart om Cosme Palacio y Hermanos. Och sen sade han något kunnigt om den underskattade Viuradruvan som övergick mitt förstånd.
Det enda jag kan säga att för mig smakar vinet som midsommarblomster ser ut. Eller som svalt solljus en tidig sommarmorgon när dagen innan varit mycket mulen. En stilla, kvillrande lycka på flaska.
Försommarens vita vin är korat. Det röda är ekologiskt och det skriver jag mer om senare när jag hittat, stulit eller lånat några ord för att beskriva det.