Stoppa pressarna!

Hemkommen från Gastronord, den stora matmässan där nördar, matvrak och de som slår mynt av dem möts. Vilken smak är det då som dröjer sig kvar? Det mesta som provats i mässans snyggaste monter — Italiana Food Selection, är värt att åka tillbaka en sväng för. Gina Hjort som driver företaget får en att gripa efter klyschor som passion och matälskare. Inga andra ord räcker till.
Culatellon di Zibello utför ett trolltrick i munnen genom att diskret smälta bort samtidigt som den sötigt nötiga smaken dröjer kvar och berusar i en kvart. Parmaskinka blir inte bättre än så. Inte mycket annan mat heller för den delen. Här behövs banne mig ingen vitlök, chipotle och eller jävla Sour Ceam & Onion.
Lika dramatisk för sinnena är Mostarda di Arance från den lilla hant- och tillverkaren le Tamerici. Här kommer jag med en druckens envishet tillbaka till min tes att korta ingredienslistor borgar för kvalitet. Tre ingredienser är allt som behövs för att skapa en smakexplosion. Bitterljuva apelsiner, lenande socker och en kontrapunkt i form av pikant olja från senap.
Men det allra ljuvaste minnet är trots allt dessertsåsen från det finska företaget Petsmo Bär.
Även här är ingredienslistan föredömligt kort: Havtorn, socker och smultron.
Best in Show, helt enkelt.