Off topic!

Jag har blivit ombedd att föreläsa om hur man föreläser. Det är en ära! Jag är en bra föreläsare (mejla för prisuppgifter). Eller rättare sagt: jag har blivit en bra föreläsare trots urusla föresättningar.
Orsakerna är två. Dels led jag under tonåren av panikångest som bröt ut när jag skulle prata inför grupper. En panikångest som givetvis underblåstes av klassens sadist. Idag är han känd basketcoach. Det finns kanske hopp om alla. Jag minns honom bara som en elak jävel som gjorde många olyckliga.
Jag var tvungen att lära mig vartenda knep som fanns för att bemästra mitt handikapp. Långsamt lärde jag mig hantera en publik utan att bryta ihop.
Den andra orsaken är att jag alltid varit på tok för lat för att lära mig använda PowerPoint. Därför var jag tvungen att vara koncis, underhållande och lärde mig måla med orden. Jag blev naturligtvis oerhört lycklig när min idol Edward Tufte för några år sedan skrev The Cognitive Style of PowerPoint. Den definitiva sågningen av världens mest använda presentationsmaterial. Torrt slår han fast att PowerPoint är till för föreläsaren. Inte för innehållet eller publiken. Imed förödande siffror visar han att PowerPoints informationstäthet bara underträffas av Pravda under dess värsta år. Nu behöver jag inte längre skämmas över min arbetsskygghet. Ni behöver alltså inte lyssna på min föreläsning. Köp bara Tuftes mästerverk.
Ni har en stunds ljuvlig läsning framför er.

PS. Många av mina bästa vänner gillar PowerPoint och använder det med förnuft. Jag tror ändå att majoriteten föreläsare är bättre utan.