Matälskaren har flyttat till Taffel.se. Uppdatera dina bokmärken och häng med!

tisdag, november 15, 2005

Matminor!

Inspirerad av Gunillas kommentar till Oatly-cappuccinon nedan utlyser jag nu en orgie i bekännelser. Ja, inget mindre än bloggvärldens motsvarighet till förnedringsteve. Berätta om det mest korkade du gjort i matväg. Inga skönskrivningar, inga förmildrande omständigheter. Fläk ut din skam i offentlighetens ljus!
Belöningen? En total makeover av det misslyckade receptet noga utprovat i Matälskarnas kök. Publiceras givetvis här på bloggen. Samt en vetenskaplig förklaring till varför det gick så fel. Om inte sann så i alla fall plausibel.
Nominerade matminor från min karriär:
• Första gången jag lagade chokladmousse vid 20 års ålder på studentkrog. Entusiasmen var stor. Resultatet blev en träckliknande brun klump omgiven av vattnig gräddsörja. Synd bara att det var för 50 personer och att de precis avnjöt fördrinken.
• Några år senare: Kiwisås för 120 personer som fick hällas ut 30 minuter före servering. Kiwi innehåller ett enzym som bryter ner protein. Protein som bryts ned felaktigt smakar tyvärr skunk. Pilotsåsen i liten sats hade blivit utmärkt eftersom blandningen hettades upp snabbt så att kiwins protein inaktiverades. I den större satsen hann den lömska kiwin fördärva grädden.
Min driftige köksassistent snodde raskt ihop en rissallad istället för vitt ris till vilket i viss mån räddade kvällen.

17 kommentarer:

Blogger Gunilla sa...

Haha, vad roligt att jag kunnat inspirera till förnedringsteve...

Oj, jag har många fler, fast som tur är så har jag nog lyckats förtränga de allra flesta! För just nu kommer jag bara på:

1. När jag ville se vad som hände om jag fyllde espressobryggaren med mjölk istället för vatten... OK, jag förstod att det skulle bli helt fel, och det var verkligen tänkt som ett experiment, men jag trodde inte att det skulle bli såååå fel... Jag tror att jag fick kasta hela bryggaren, eller i alla fall den stackars gummipackningen. Ungefär som att köra ett ägg i mikron (fast det har jag aldrig gjort...)!

2. När jag var typ elva år och skulle göra en pepparkaka på pulvermix. Det skulle vara _2 dl_ filmjölk i, men jag använde 2 stycken rågade mått – tyvärr inte decilimetermått, utan av mammas 2,5 dl-mått. Först när kakan var klar insåg jag vad som gått snett – kakan var som dallrande gummi eller stabbig äggstanning. Totalt oätlig.

Jag kommer säkert på fler i sinom tid...kanske rentav än mer präktiga misslyckanden. Anledningen till att jag surfar runt just här just nu är kvällens middag här i Harlem (gunillakinn.blogsome.com), och än så länge ser den ut att gå finfint! Men det är ju flera timmar kvar att misslyckas på...

Gunilla

21:51  
Anonymous Linnéa sa...

Det här har ingen ting med inlägget att göra, men jag tänkte be om lite hjälp. Har redan börjat fundera lite på nyår, och särskilt på tårtan som jag ska göra. Det hade varit kul om man kunde få champagne-smak på den på något sätt, tror du att det skulle funka? Typ champagne-mousse eller smörkräm smaksatt med champagne? Något tips på hur jag ska göra i så fall? Tack!/Linnéa

22:41  
Blogger Thymus vulgaris sa...

Jeg hadde pepper på grøten i stedet for kanel. Heldigvis var det bare til meg selv.

00:29  
Blogger Anne sa...

Jag har ett praktmisstag - men det är ingen direkt hemlighet vad som gick fel: jag följde instruktionerna istället för att tänka själv, och det var ju korkat. Suck. Här är länken:
http://annesfood.blogspot.com/2005/04/nigella-is-such-liar.html

06:23  
Blogger Lisa sa...

Linnea: Jag är lite mot att använda champagne i maten. Hiskligt dyrt ochg de underbara bubblorna försvinner ju i alla fall. (Utom i underbara creme ninon, mmmmm ) Men i ditt fall skulle jag satsa på att glasera tårtan med en champagnegelé där smakerna verkligen kommer fram. Kolla recept på ett vanligt vingelé till tårta och byt ut mot champagne.

Thymus: Genialt vidrigt i all sin enkelhet.

Anne: Wow! Stark kandidat! Med bildbevis och allt. Eller kanske det är Nigella som borde få pris? Eller översättaren om du hade en svensk bok. Det är skam att engelska och amerikanska recept inte kollas med svenska råvaror - eller plastfolie!

08:01  
Blogger Lisa sa...

Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

08:01  
Anonymous Anonym sa...

När jag jobbade som kock på en isbrytare smaksatte jag av misstag en sås med 2 dl liquid smoke (superstarkt hickoryextrakt) istället för soja. "Smakar skogsbrand" sa besättningen och jag skyllde på sjösjuka.
/Henrik F.

10:39  
Blogger Lidbom sa...

Jag gjorde Torrone för länge och efter ett uselt recept. Stämjärn bet inte, torronen hade förvandlats till asfalt. Plåten fick slängas.

Eller när jag och Nico skulle fritera camembert. Jag vet inte exakt var vi gjorde fel, men efterrätten som kom ut till gästerna presenterades iaf som "glass med hallon och camembert-sås".

11:22  
Blogger Xtian sa...

Jag har tydligen gjort en klassiker(hade ingen aning) och hällt rödvin i något som skulle bli en fantastisk gryta. Visste inte att rödvin och gjutjärnsgrytor inte gillar varandra så mycket. Svarta flagor överallt.Såg ut som om en sotare hade hostat i maten(även om det smakade gott så gick det inte att äta).

12:51  
Blogger Jessica sa...

Jag har kokat ägg i mikron utan att pricka det i toppen -- poof, ägg överallt i mikron.

Kakrecept där man i fyllan och villan förmodligen hällt i för mycket bakpulver. Nog sjutton stek kakjäkeln men sen började den bokstavligen rinna ut ur ugnen.

Ett försök att göra hemgjorda karameller slutade med att kastrullen fick kastas för det kunde ha använts som vapen. Gick inte att på något sätt lösa upp.

Bullarna som jag använde ett ekologiskt mjöl i utan att läsa på påsen att mjölmängden skulle minskas en aning för att mjölet svällde mer än ett vanligt. Hade man kastat de knallhårda bullarna i huvet på nån så hade de dött av svåra skallskador.

Och slutligen en kaka som trots fyra försök alltid slutar med att fyllningen svämmar över. Det är bra att jag alltid har mr muscle ugnsrengöring hemma.

13:14  
Anonymous annette sa...

Kiwi är lurigt på många sätt. Som när jag skulle ha kiwisås (utan grädde) till en kokospaj (tror att receptet var ur Allt om Mat) och inte fick tag på riktigt mogna kiwi.
Smakade såsen. Var litet tveksam. Bad min mamma, som var på besök, att smaka. Hon tyckte den var jättegod (sa hon). Jag lät mig övertalas.
Såsen var totalt besk och vedervärdig. Men pajen var god.

16:19  
Blogger Anne sa...

Ja, tyvärr kan jag inte skylla på översättaren, jag har Nigella på originalspråk. (Ja, de flesta böcker faktiskt.. stör mig så mycket på många översättare.) Men däremot skyller jag stenhårt på Nigella. HUR kan man bara rekommendera plastfolie? Och jag menar, spaghettin lär ju vara likadan i England. Hon hade garanterat inte testat. :)

17:49  
Blogger Lisa sa...

Härligt! Keep it coming! Det verkar som det är läge för ett blogginlägg om enzymer va?

21:49  
Blogger Frida sa...

Jag har faktiskt lyckats bränna spaghetti, pinsamt nog. Proppade helt enkelt en liten kastrull alldeles för full.

Sen var ju mitt experiment med risotto på fullkornsris och västerbottenost verkligen ingen höjdare.

00:13  
Blogger Krokofanten sa...

Jag gjorde frukost på sängen till mamma och pappa när jag var 6 år.
Isbergs sallad med gurka och (jo, jag tyckte att det såg lite färglöst ut, så jag hällde på lite...)chokladsås... :o(
De åt och såg glada (!) ut... Tänk att man kan älska sitt barn så mycket...
Tack mamma, tack pappa...

14:59  
Blogger Lisa sa...

Krokofanten leder!

20:19  
Blogger Gitto sa...

Haha, jag kan inte hjälpa det, jag måste kommentera ett 11 månader gammalt blogginlägg (kan ha lika mycket att göra med ämnet för inlägget som med det ljuvliga vin jag och min pojkvän bälgat i oss i kväll)!

Mina två roligaste matklanterier (som jag inte förträngt):

1. Jag är fyra år gammal och vill göra frukost på sängen till mina föräldrar (Krokofanten, du är inte den enda!). Oboy är ju gott, så jag lagar det. På vatten. Med sjukt mycket oboy-pulver för att kompensera färgbortfallet - det blir ju onekligen lite blekare med vatten. Som sirap! Jag hade stora problem med att skära upp ölandslimpan, så jag lägger helt enkelt upp de smulor/3 cm-bitar jag lyckats anskaffa på en tallrik och häller filmjölk på i ett försök att få det finare. Mina föräldrar åt också upp anrättningen. Det är som sagt, kärlek.

2. Jag och min vän Johanna var i 19 årsåldern besatta av KFC:s friterade ost som vi ätit i Prag på en weekendresa. Varje gång vi var fyllehungriga (och då var vi RIKTIGT fulla eftersom vi brukade gå på sjöbefälsstudenternas pub här i Kalmar och alltid blev bjudna på laphroaig av någon kärlekstörstande stackars sailor) försökte vi återskapa upplevelsen. Tyvärr var vi alltid för fulla för att inse att osten behövde paneras och friteras för att inte bli raclette-liknande. Vi tog helt sonika första bästa ostskalk, slängde i stekpannan och väntade andäktigt, om än vingligt. Den värsta gången var när vi gick hem till min och min syrras gemensamma lägenhet och hittade en bit övermogen danablu som vi utsatte för sedvanlig procedur. Det osade och fräste och började lukta rent djävulskt mycket osthelvete, dels eftersom osten var långt bortom sista förbrukningsdag, dels eftersom vi förlorade intresset för stekpannan när vi hittade en halv flaska whisky. Min syster (nykter) vaknar, kvider: "Åh fy fan vad det luktar spya", rusar till toaletten och hulkar. Sent om sider slänger vi osten. Min syster var mest bakfull dagen efter. Johanna och jag var fortfarande fulla. Nu för tiden har vi tappat kontakten med varandra, och fylleosten är ett nedlagt projekt.

22:54  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida