Mardrömsdejter

Matnördar fascineras ständigt av gastronomiska äktenskap instiftade i himmelen. Jag talar om den ljuva alliansen mellan anka och apelsin som glött i århundraden, den välsignande föreningen mellan choklad och hasselnötter och den italienska dynamiska duon tomat och basilika.
Senaste tiden har det slagit mig att jag är skrämmande konservativ när det gäller nya kombinationer. Att se en fiskpinnetacos i gårdagens DN fick det att vända sig i magen. I den mån det finns någon finess med fiskpinnar ligger den i det krasande höljets kontrast mot saftig fisk. En effekt som helt försvinner när man placerar den hjälplösa stackaren i ett tacoskal. I dagens DN följer Lena Söderström frejdigt upp med rödbetsratatouille. Blotta ordet skickar rysningar längs min ryggrad. A contradiction in terms precis som Gröna Bilister eller military intelligence. Tomat, vitlök och rödbetor är helt enkelt inget jag vill ha i munnen samtidigt.
Ryktesvägen har jag även hört talas om den unga lovande Alice Brax konstellation med kassler, melon, potatis och humus.
Det är bara att resignera. Jag är passé. I somras hittade jag mina första gråa hår. Det är dags att lära sig stava till distignerad. Enda ljusglimten är min mors visdomsord: Gamla hönor ger den bästa buljongen!
Jovisst, men snart klickar väl någon gurkpesto i den.