Mat räcker för mig!

Ofta får jag frågan varför jag nöjer mig med att skriva - eller blogga - om mat. För all del är det ju trevligt med mat, men Riktigt Skrivande handlar om att ge sig på ämnen som konst, vetenskap, arkitektur eller allra helst politik. Allra helst ska man knåpa ihop en roman.
Jag skriver om mat för att det är det jag kan och för att jag hittills inte kommit på något roligare. Jag skriver om mat för att det är kultur, politik, vetenskap och konst och för att en simpel ärta kan rymma ett drama som klår de flesta romaner.
När det ibland ändå känns futtigt att sitta med näsan i tallriken tänker jag på mina resor: Många journalister jag känner åker utomlands för att bo på hotell, gå på utställningar, konferenser och träffa människor som är deras spegelbilder: samma skor, samma utbildning och gemensamma referenser.
Med mat är det annorlunda. Visst, du kan äta dig runt klotet på krogkloner som serverar briljant globaliserat standardtugg. Men jakten på genuina smaker öppnar nya världar. Tack vare maten reser jag roligare.
Baltimore: Jag har blir bjuden till Disneyland av en iransk taxichaufför som blir rörd till tårar för att jag känner till shambalilleh. ”Inte ens mina barn vet vad det heter på persiska” utbrister han.
Singapore: Chauffören som på uppdrag av turistbyrån kört runt mig till finkrogar i flera dagar tar med mig till sitt favoritställe för att visa hur riktig mat ska smaka. Hans fru följer med. Vi äter black pepper crab med händerna.
Hanoi: En spröd, uråldrig kvinna som säljer pho, den aromatiska vietnamesiska nationalsoppan, smeker mig över kinden när jag pekar ut ngo gai och rau ram bland hennes färska örter. Hon fnissar när jag försöker uttala de nya örterna hon lär mig..
Malmö: Hamid bjuder hem oss på saffransdoftande persiskt ris med illande smaragdgrön pistaschmandel och gnistrande rubiner av de syrliga bären zeresjk. Att laga är att resa en smula.
Förutom maten har vi inte mycket gemensamt, men det räcker långt. Det räcker för mig.

Läs på om politik, arkitektur och religion innan du ger dig ut på resa. Men minns att ett par mattermer slår alla artighetsfraser när du vill närma dig hjärtat av en främmande kultur.

Ber att få påpeka att det här var ett praktexempel på en sk dubbelpublicering (förhatlig har jag förstått). Krönikan har tidigare varit publicerad i SvD.