Matälskaren: Just nu på tåget

torsdag, november 01, 2007

Just nu på tåget

Varje besök i Malmö medför extra trängsel i skafferiet när jag kommer hem. En runda på Möllevångstorget, en tripp till Köpenhamn och så är vagnen fyll av byttor, burkar och prylar igen.

Eftersom jag har fullt upp med Taffel.se så får ni, kära läsare, stå för underhållningen idag. Berätta om ert dummaste, knäppaste eller vanskliaste matinköp och titeln Veckans matnörd kan bli er. För min del får det nog bli när jag för ett par år sedan av snålhet och enfald packade ner en burk fådd dadelsirap i väskan. Varken väska eller den dyra damiga dräkten hämtade sig efter sirapsindränkningen. Jag nominerar härmed mig själv till veckans klotskalle retroaktivt.

PS. Har ni reggat er på Taffel.se men inte fått bekräftelse? Titta i spamkorgen om ni haft ett spamfilter med dålig smak. Eller regga er igen. Vi har en hel del anmälningar med felstavningar och misstänkta adresser. Kontakta mig på lisa/snabela/taffel.se om det är problem så lägger jag in er manuellt.

Etiketter: dadelsirap, veckans klotskalle, veckans matnörd

8 kommentarer:

Lisa sa...: Allt med sprit jag köpt i en bar har jag ångrat dagen efter. Nästan.; 10:03
Malin Sandström sa...: Mitt vanskligaste matfraktande var nog egentligen inte ett inköp, utan en gåva. Det hela utspelade sig på den tiden då det fortfarande var svårt att få tag på något annat än besk och smaklös "typiskt svensk" ljus öl på Systemet, särskilt i mindre städer.

Jag var på ungdomsorkesterresa i södra Tyskland, på vår första anhalt av flera, och nämnde för min snälla värdfamilj att mamma gillade weissbier men hade svårt att få tag på det i Sverige. Det var menat som beröm för den lokala ölkulturen, men vips stod jag där med ett sexpack stora glasflaskor weissbier som jag fick för att ta med mig hem till henne. Plus ett gigantiskt specialglas.

Jag packade glatt ner det hela i min redan tunga väska som därmed blev så gott som omöjlig att lyfta. Sedan släpade jag på denna väska i över en vecka vidare genom Tyskland och Danmark, via världsutställningen i Hannover, och hela vägen hem.

Jag hade ont överallt i flera dar när jag kom hem, och min rygg var helt knäckt. Men mamma blev glad. :)

(vanskligaste matinköpet var nog när jag praoade i en affär med fiskdisk (lyx!) och åkte buss hem i över en halvtimme med en luktande och läckande fisk inslagen i papper. Jag tror det var en torsk.); 11:04
Anonym sa...: En höstdag för rätt länge sedan.
Jag är ansvarig för maten för 200 pers.
Bl a blir det potatissallad.
Vid tillagning och förvaring är vi noggranna.
Sedan ska det läggas upp från de stora kärlen till serveringsformar. Jag är omklädd och piffig. På med förkläde, sleva, sleva, bråttom, bråttom.
När de sista skålarna ska ut på bordet ser jag något konstigt i en av dem. Mitt armband med tingeltangel och fuskpärlor hittad på myrorna. Upp med det, släng undan. Tur att ingen märkte det!
Ha!
Nästa dag anmäler 40 arbetskollegor magsjuka.
Jag skäms än idag.
Har bytt jobb. ;-); 11:08
Bosse sa...: Marknad i en förort utanför Moskva. Fascinerande miljö med försäljning av allehanda ryska livsmedel ur små matbodar i korrugerad plåt. Plötsligt stöter vi på en babuschka som säljer Beluga i små 100-gramsburkar. Och billigt! Minns inte hur billigt, men i alla fall så att det känns fantastiskt. Så vi slår till på två burkar. Väl hemma och andaktsfulla öppnar vi en burk...för att upptäcka att vi har fått hem svartfärgade korngryn!Rätt åt oss.; 11:22
Kinna Jonsson sa...: Rätt åt oss - underbart inlägg ovan. Jag har förförts av härliga dofter och öppnade burkar i Souk i Marocko och inte en men två gånger spatserat hem med gurkmeja istället för saffran. Andra gången var jag så arg att jag nästan grät. Att man inte lär sig.

Sedan den mest pinsamma transporten av mat var när jag som trainee skulle åka hem från Frankrike med ett gäng traineekompisar. Glatt hade jag inhandlat lite goda ostar. Jag lade dem i handbagaget för säkerhets skull. Uppe i luften började folk omkring mig se lite besvärade ut. Det luktade som om någon var dålig i magen. Långsamt började färgen stiga i mitt ansikte. Det var ostarna som stank. Jag låtsades som ingenting, men det slutar inte med det. Min lillebror kom till mig och hälsade på i samma veva. Han hade nyckel och gick in i lägenheten, checkade kylskåpet och höll på att slänga de stinkande ostarna i tron att jag låtit något ligga för länge. Tjing!; 12:40
Lisa sa...: Fantastiska historier!
Fortsätt, jag har en del andra dumheter att erkänna också. Men nu har taffels första nyhetsbrev gått ut så jag är lite skakig!; 12:51
görel sa...: Jättekul! Jag blev så glad när det plingade till i e-brevlådan - en bra teaser!

Ska be att få återkomma om bortgörningar.; 14:37
Anonym sa...: Kul med första nyhetsbrevet! För älskare av långkok - som jag! – kunde inte temat vara bättre valt.

Jag har för mig att Taffelgänget efterlyste tips och idéer för en tid sedan, och jag är säker på att ni fått in massor. Min önskan är mathistoria och matanekdoter, sånt som man kan berätta och mysa åt när maten serveras. Kanske om hur armod (surströmming)eller kanske rent slarv (tjälknöl) fött fram härliga godsaker, eller kanske om hur vissa rätter fått sina namn. "Undrar ni varför det heter baeke-offe? Jo, det ska jag berätta..."

Eller matminnen, som de som dyker upp i kommentarstråden i länken nedan. Barndomsminnet från fäboden gör mig alldeles varm. Jag vill också somna i en fäbod samtidigt som någon berättar spökhistorier och rör i messmöret med ett vedträ! http://davidnessle.wordpress.com/2007/10/31/jamtlands-landskapsvapen/#comment-35389

Sånt tycker jag om att läsa. Det ger liksom lite extra must åt de recept som hanteras.; 15:31