Matälskaren har flyttat till Taffel.se. Uppdatera dina bokmärken och häng med!

torsdag, februari 01, 2007

Köksmaktsordningen

Ett par år gammal krönika som jag skrev för Aluma i Malmö.

Jag tänker inte säga att allt var bättre förr, men visst farao var det enklare att ställa till fest! En burk röd soppa, en burk brun soppa och en skvätt sherry. Det var allt farmor behövde sno ihop för att göra succé på kalasen. Idag har kraven höjts. Vill du imponera på gäster idag bör pastan vara handkavlad, peston mortlad och olivoljan ska helst komma från den där lilla affären i andra änden i stan. Frågan är bara vem som ska göra det.
Samtidigt som den kulinariska ribban höjts har husmodern nämligen promenerat ut ur köket. Mellan 1980 och 2000 minskade antalet hemmaarbetande från 771 000 till 55 000. I Sverige finns det inte någon tradition av familjekrogar dit kladdiga, skrikande barn är välkomna. Kanske är det just därför som Sverige är det mest McDonald’s -tätaste landet i Europa. Nej, i veckorna talas det inte om matglädje utan om måltidslösningar. Vårt ätande har blivit en cyklisk manodepression med molande vardagsapati och frenetiska utbrott varje helg.
En viktig orsak till hemmatlagningens och kökets ökade status är just männens inträde i köket. Det finns undersökningar som tyder på att det främst är under helgerna som männen tar köket i besittning och plockar fram det tunga artilleriet i form av glassmaskiner, stavmixar och illande vassa knivar. Det senaste årtiondet har det vuxit fram ett nytt ideal för en ny typ matlagare — kocken har blivit vår tids hjälte i vitt. Kockstjärnornas internationella segrar firas numera nästan lika översvallande som idrottarnas.
Även köken hos de välbeställda har blivit öppna påkostade arenor där värden flamberar och trancherar. När manliga kockar ersatte förnumstiga husmödrar som folkmatbildare har våra referenser för hur fin mat hemma ska se ut och smaka har förändrats dramatiskt. Den färdiga rätten är en prestation som ska väcka beundran. Det byggs svajande torn på tallrikarna och det friteras basilikablad som aldrig förr. Värdinnan fixar snacks, dukar som Martha Stewart eller fixar en piffig dessert. Helst ska de se ut som Niogella medan de gör det.
Det tycks som om den allt tydligare uppdelningen i manligt och kvinnligt börjar tidigt. Dietisten och matkonsulten Annika Wesslén går så långt att hon säger att flickor och pojkar lever på olika matplaneter. När hon intervjuade ett stort antal sjuttonåringar 1998 var det slående att det redan då var pojkarna som var mest matintresserade. De diskuterade recept och inspirerades av tevekockar och kokböcker. Flickorna pratade inte om matlagning på samma passionerade sätt, men kände att det automatiskt förväntades att de ska kunna laga mat. Fast de kunde inte plocka pluspoäng på sina kunskaper. En känd kvinnlig vinskribent har berättat för mig att det bästa sättet att få en man att tappa intresset är att briljera en smula, att visa att man kan mer än han om vin.
Kriget om köksmakten kan också avläsas i kokboksfloden där antalet böcker nu är uppe i 400 om året. Manliga kockar har i stor utsträckning ersatt kvinnliga matskribenter som receptskapare. Kvinnorna dominerar fortfarande på mindre prestigefyllda områden som vardagsmat, desserter, etnisk mat och vegokäk. Männen föredrar att skriva krogböcker, litterära essäer och kataloger om vin.
Flera manliga kockmemoarer om det hårda livet i köket har blivit bästsäljare, paradexemplet är Anthony Bourdains Kitchen Confidential som nu går som teveserie i USA. En rafflande machoskildring av kockens vardag med drogmissbruk, arbetsnarkomani och påsättningar i linneförrådet. Boken har blivit kult hos matintresserade i Sverige. Den ligger på nattduksbordet under Mons Kallentofts heminwayska Food Noir. Ett trotsigt långfinger och ett gravallvar har ersatt Ria Wägners lugnande vinkning och varma leende. Har männen vunnit slaget om köket?

5 kommentarer:

Blogger Jonas Bergroth sa...

Bra text. Det är intressant och samtidigt lite beklämmande. Det kan vara så att kvinnor fortsätter laga funktionell vardagsmat och männen nördlagar mat mer som show-off. I så fall är kanske du en föregångare på männens planhalva. Själv försöker jag kompensera nörderiet med att även laga de sketna tisdagsmiddagarna.

Jag ska nog återkomma i ämnet när jag har mer tid.

17:29  
Blogger peblin sa...

Jag förstår inte detta frekventa användade av ordet "krig" mellan könen. Krig förutsätter ju två stridande parter - men är det så i detta fall?

Om vi tar en titt på djupet i svenska hemmakök - är det på fullaste allvar ett problem om män och kvinnor väljer att laga mat på olika sätt? Pågår det morgon, lunch, kväll ett krig i stugorna om vem som ska få göra maten, och på vilket sätt detta ska ske?

För mig är "köksmaktsordningen" bara ännu ett exempel på att män och kvinnor generellt (vi pratar alltså statistik här, inte individer!) väljer att angripa nya intressen på olika sätt. Män, fulla av testosteron och tävlingsinstinkt, grottar ner sig i detaljer, gram, grader, granularitet, agar-agar och Sökandet Efter Perfektion - medan Kvinnor, med mindre testosteron och större förmåga till The Big Picture nöjer sig med good enough. Den "manliga" approachen ger antingen perfektion eller (mer frekvent) platt fall; d.v.s. hög varians - den "kvinnliga" ett konsekvent och konsistent resultat varje gång.

Jag kan inte se något negativt i detta - det är ju fråga om att vi kompletterar varandra. Var är kriget? Om vi har ett krig - hur ser freden ut efter krigsslutet - har kvinnan återockuperat köket och förpassat mannen till att byta däck på bilen och dammsuga? Eller har kvinnorna tvingats bli intresserade av gram och grader och män av "en nypa" resp "en skvätt"? Vem är vinnaren när alla förvandlats till särdragslösa, politisk korrekta robotar?

Tittar vi sen i stort på manliga resp kvinnliga kockstjärnor - Tina, Leila, Nigella står sig väl inte slätt mot Melker, Mattias och Niclas i popularitet?

09:44  
Blogger Jonas Bergroth sa...

Peblin: "vi pratar alltså statistik här, inte individer!"

Exakt, så. Det är en viktig skillnad – statistiken kan vara nedslående, men individen har alltid ett val och en egen vilja.

Och problemet är aldrig heller vad statistiken visar (exempelvis att män och kvinnor lagar mat på olika sätt), utan bara om det följer en värderingsskillnad på köpet – alltså att den ena varianten av matlagning är lite finare, eller mera värd än den andra.

Och hur vet man det då?
Tja, det är ju knappast en exakt mätbar historia detta. Men jag har en känsla av att manligt generellt är lite mer högstatus överlag. Den känslan stärks av lite olika fakta i stil med löneskillnaden mellan könen och att 24 av 25 årets-kockar är män. Men det är fortfarande en känsla.

Det tycker jag somsagt är lite nedslående MEN det behöver inte vara deprimerande för mig privat. Alla har alltid valet och ansvaret att försöka leva sina egna liv som vettiga människor. (i o f s ingen nyhet, men det tål att upprepas ibland)

10:09  
Blogger Lisa sa...

Peblin: Ordet krig används som en metafor och lätt ironiskt.Jag ser det definitivt som ett problem att manliga matlagare och manlig mat har mer status. och det är obehagligt att kvinnors kunskap inte värderas. Yrket matskribent håller på att tas över av kockar med begränsad kunskap om matlagning hemma.Det har lett tillatt recepten i tidningar och böcker är oerhört mycket sämre än förut.

Fantastiska kvinnliga tevepresonligheter och matskribenter är bortglömda medan Hagdahl, Wretman och andra hyllas.
Pernilla Tunberger och Ria Wägner revolutionerade svensk mat, men historien har skrivits om så att Tore Wretman gjort allt.

Det intressanta med de exempel du nämner är att ingen av kvinnorna driver krog. Kvinnorna lagar hemmamat och männen kockmat. Trist uppdelning.

Av egen erfarenhet kan jag meddela att de många män har svårt att klara av att kvinnor har kunskaper.

10:12  
Blogger peblin sa...

Lisa: "Trist uppdelning"

Ja, håller med - men vems "fel" är det? Det är väl till syvende och sist upp till Tina, Nigella eller Leila att satsa allt på ett kort, ta ett banklån, hitta en lokal, avtala med leverantörer och dra igång en krog? Jag håller helt med om att det är tråkigt att det finns så få kvinnliga krögare, men det finns ingen annan än duktiga kvinnliga kockar som kan göra något åt det! Det blir ju helt skevt när det framställs som något "systematiskt fel" att Melker, Fredrik, Mattias, Niklas, Christer vågar satsa allt och driva krogar i absolut världsklass.

För övrigt tycker jag inte att mat-Niklas lagade "kockmat" i TV, och av egen erfarenhet kan jag meddela att många män tyckar att det inte finns något mer attraktivt än kvinnor med kunskaper. :-)

10:30  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida