Stilistiska skamgrepp
Det spelar ingen roll att Jay McInerney en gång i tiden var en cool typ som sniffade bolivianskt marschpulver. Beskriver man vin som kvinnor (och i synnerhet Pamela Andersson) är man en ohjälpligt höhöig vråltönt. Och förtjänar en plats bredvid klotskallarna som skriver texter på brödpåsar.
1 kommentarer:
Och hur kan Niklas Wennö skriva "Han luftar vinlitteraturens något unkna källare med populärkulturella referenser" - det här är något av det mest unkna jag har läst.
Nu överdrev jag igen. Men ändå.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida