Paranoja är fåfängans ytterlighet
Om jag hade haft storhetsvansinne hade jag trott att det var en genialisk parodi på mig. Men eftersom jag inser att en sådan skulle ha ett oerhört begränsat allmänintresse, inser jag att Bong nog fått sitt slutgiltiga sammanbrott.
(Tack Björn för tipset!)
(Tack Björn för tipset!)
10 kommentarer:
kanske det slutgiltiga sammanbrottet tar sig formen av kvävning i sin egen svulstighet av ord. Sällan har jag sett så mycket ord, och då har jag problem med att hålla mig kort...
Haha, Bong har blivit skvatt galen! Eller skvattare galen får man kanske säga, för hjulet har snurrar bra länge med en död hamster nu... Visserligen kan jag ha en viss förkärlek för att citera poeter, men Tegnér? Och hur ter sig en kultiverad äppelbit? Kan den också sin Tegnér, eller vad?
Fast det här gillade jag bäst: "Dock, till den ugnsbakade torsken med kantareller, rosenkål, brynt smörskum och riven pepparrot, ett glas vitt. Vältajmat av sommeliern. Att fråga efter råd är rätt på Svea!". Vilken tajming, vilket kunnande! Ett glas vitt till fisken!
Jag har i alla fall bestämt mig för att bli matskribent på riktigt, för om Bong får skriva i en Sydsvenskan finns det inget skäl att neka mig anställning ens om jag får afasi. Och förhoppningsvis blir det nog en plats ledig i Malmö snart, för Bong kommer snart tas in på hispan!
"hjulet har snurrat bra länge med en död hamster nu", bra uttryck, lägger det på minnet.
Och instämmer i att alla getter har lämnat hagen för att beta någon annanstans för stackars Bong.
vad är brynt smörskum för övrigt?
(eller jag vet ju vad det är men vad sjutton - hur kan den här människan, eller grupp av människor få vara matrecensent?)
HA HA! Tack för tipset! Hysteriskt. Min favorit är ändå:"Rödbetan har dock aningen länge fått slumra i sitt kokande vatten och bakom sig lämnat sitt önskvärda al dente-tillstånd."
Eller: rödbetan är överkokt.
Men det träffsäkra vitvinet är också klockrent.
Gitto, get rid of that dead rodent, ta över platsen.
Herregud. Kan det vara ett skämt tror ni? Satir? Passusen om rödbetan är poesi då den är som sämst ("slumra i sitt kokande vatten"). "Vi väljer vin utifrån en lika spänstig som dignande lista" är också en höjdare. Undrar om det blev lite för många glas av det träffsäkra vitvinet.
Jag kanske inte är riktigt "redig", men jag tycker Bong är ett nöje att läsa... just med sina märkliga ordkrumelurer...)
Jag hade applåderat en parodi på krystat matspråk. Om den hade varit bra. Det är bara det att de som står bakom Bong nästan aldrig har tillräcklig matkunskap och dessuton gör sig skyldiga till språkliga fel. Idén med satir är att den som karikerar måste vara minst lika smart som den/det som karikeras.
Nu är det bara taffligt, konstiperat och ofta fullt av faktafel.
Den där artikeln är lysande!
Så vansinnigt rolig.
Utmärkt som högläsning vid middagar om man nu kan läsa mellan skrattkrampor.
Underbart! Ja Djävlar!
Samlar själv på kockspråk uttryckt i radio, ett exempel:
"Till det behöver man vanliga traditionella citroner"
just det där om rödbetan fick mig att slutgiltigt inse att Bong verkligen har tappat allt det lilla sans och vett han (hon? det?) eventuellt en gång hade. eller nej, fel av mig, Bong har alltid varit skvatt galen, men rödbetan bevisar det "slutgiltiga sammanbrottet". det är naturligtvis klassiskt tokroligt på det där allra bästa sättet, det oavsiktliga... men att gälla för officiell matrecensent i en större morgontidning, där borde nog någon haft omdöme nog att inse att detta inte håller.
Jag kan med lättnad konstatera att jag är oskyldig till den texten. Då hade en annan Bong tagit över.
Stefan Stenudd
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida