Köksfascister
Omgivna av proffsiga tevekockar och snofsiga matbilagor drabbas många hemmamatlagare av vad den brittiske njutningsforskaren David Warburton kallar Kitchen Performance Anxiety Syndrome. Det gör att timmarna före en middagsbjudning blir till en skärseld.
Det låter konstigt men ju mer man älskar att laga mat att laga mat desto besvärligare är man i regel som kökspartner. De mer okunniga förvandlas till darrande vrak, vi andra genomgår ofta en hisklig metamorfos till fullfjädrade köksfascister. Vi domderar, styr och ställer med våra medmatlagare och får valet av metod för att skålla tomater att framstå som en fråga på liv och död. För de flesta köksfascister går det liksom bara inte in i skallen att långsamt hackad lök smakar exakt likadant som snabbt hackad lök och att många av de mest imponerande köksredskapen och kockknepen inte alltid passar i ett vanligt hemmakök.
Själv betraktar jag mig numera som snudd på rehabiliterad efter ett långt liv som fruktad fascist, men vägen har varit lång och ibland när någon lägger en kotlett i kall panna kan jag få ett skov.
Tyvärr har det nyvunna gemytet och sänkta ambitionsnivån lett till att jag ibland lagar riktigt dålig mat. Men jag intalar mig att det ger mina medmatlagare ökat självförtroende och att folk inte blir så förbaskat rädda för att bjuda mig på middag.
Men jag vill ju förstås inte tappa ansiktet helt. Ta bara den gången för ett knappt år sedan då jag var så bortkollrad av min nya köks- och livspartner att jag tanklöst slet nudlarna av spisen halvkokta. Katastrof? Nej, inte alls! Jag klarade mig ur knipan genom att påstå att det geggiga slutresultatet ”Twice Cooked Noodles” är en klassiker i alla nordkinesiska hem. Ni ser: Omfattande matkunskaper bör visserligen inte dängas i huvudet på mindre kunniga men är fortfarande ovärderliga för att rädda matnördars anseende.
Texten tidigare publicerad i Svd
Aptitretare! Redan i morgon kommer jag att dissa några kockfasoner som slagit igenom i hemköken men inte har där att göra.
Avbön! Ironiskt nog har senare research visat att det är alldeles utmärkt att lägga fläskkotlett i kall panna. Mer om detta märkliga fenomen senare.
Det låter konstigt men ju mer man älskar att laga mat att laga mat desto besvärligare är man i regel som kökspartner. De mer okunniga förvandlas till darrande vrak, vi andra genomgår ofta en hisklig metamorfos till fullfjädrade köksfascister. Vi domderar, styr och ställer med våra medmatlagare och får valet av metod för att skålla tomater att framstå som en fråga på liv och död. För de flesta köksfascister går det liksom bara inte in i skallen att långsamt hackad lök smakar exakt likadant som snabbt hackad lök och att många av de mest imponerande köksredskapen och kockknepen inte alltid passar i ett vanligt hemmakök.
Själv betraktar jag mig numera som snudd på rehabiliterad efter ett långt liv som fruktad fascist, men vägen har varit lång och ibland när någon lägger en kotlett i kall panna kan jag få ett skov.
Tyvärr har det nyvunna gemytet och sänkta ambitionsnivån lett till att jag ibland lagar riktigt dålig mat. Men jag intalar mig att det ger mina medmatlagare ökat självförtroende och att folk inte blir så förbaskat rädda för att bjuda mig på middag.
Men jag vill ju förstås inte tappa ansiktet helt. Ta bara den gången för ett knappt år sedan då jag var så bortkollrad av min nya köks- och livspartner att jag tanklöst slet nudlarna av spisen halvkokta. Katastrof? Nej, inte alls! Jag klarade mig ur knipan genom att påstå att det geggiga slutresultatet ”Twice Cooked Noodles” är en klassiker i alla nordkinesiska hem. Ni ser: Omfattande matkunskaper bör visserligen inte dängas i huvudet på mindre kunniga men är fortfarande ovärderliga för att rädda matnördars anseende.
Texten tidigare publicerad i Svd
Aptitretare! Redan i morgon kommer jag att dissa några kockfasoner som slagit igenom i hemköken men inte har där att göra.
Avbön! Ironiskt nog har senare research visat att det är alldeles utmärkt att lägga fläskkotlett i kall panna. Mer om detta märkliga fenomen senare.
1 kommentarer:
Om det är någon form av middagsbjudning som ger mig ont i magen i förväg så är det den där någon säger "Oh, så mysigt. Och så kommer vi lite tidigare så kan vi laga maten tillsammans!"
Jag har helt enkelt inte kommit lika långt som du...
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida