Bekännelser från hjärtat och kökets djup
Det här är verkligt pinsamt. Jag har alltid ogillat idén med dillkokt potatis. Det smakar unket, lite som gammalt akvarium. Problemen med den klassiska konstellationen är två— och båda är lätt lösta. För det första är dillstjälkar ofta inget vidare som krydda. De är beska utan arom, med undantag för mycket späda stjälkar. Samma sak gäller persiljestjälkar som av någon outgrundlig anledning ofta används som krydda i långkok. (Lustigt nog är korianderstälkar utmärkta.) Alltså: Använd bara blad och späda stjälkar.
För det andra smakar dillen just ingenting utom unket om den kokas 20-30 minuter med potatisen. Vattnet blir läbbigt olivgrönt. Skulle du misshandla någon annan bladgrönsak på det sättet? Alltså: Låt bara dillen sjuda med sista fem minuterna i det saltade vattnet och servera den sedan som grönsak oppanpå potatisen.
Oslagbart i sin enkelhet. Hur kunde jag vara så dum så länge?
upplagd av Lisa
8/09/2007 07:22:00 fm
10 kommentarer
10 kommentarer:
Jag brukar göra tvärt om.
Kokar upp vattnet till färskpotatisen med dillen. Tar sedan bort dillen med en nätselev och lägger i potatisen.
På detta sätt slipper jag den gröna sörjan överst på den färdigkokta potatisen.
Till inkokning av fisk använder jag aldrig persiljeblad till lagen utan bara själkar (från bladpersilja) Anledninen är att bladen grönfärgar lagen.
Välkommen tillbaka med Dina inlägg
Örjan
Förlåt jag menar.
Välkommen tillbaka med Ditt bloggande.
Det är efterlängtat
Örjan
Tackar, jag lagade älggryta med din underbara svamp igår och sände varma tankar.
Fast om man kokar avkoket på dillen smakar det också akvarium tycker jag. Aromämnena bryts ner lika mycket oavsett om man gör ett avkok eller om man låter dillen koka med. Det enda man slipper är dillslafset. Dillens smakämnen är ganska lättflyktiga. Dillsmaken tränger ändå inte in så långt i potatisen så det blir mycket bättre att tillsätta den i slutet. Prova, snälla och berätta vad du tycker!
Och jag gillar inte smaken av persiljestjälkar heller. De innehåller nästan inga aromämnen (faktum), smakar mest bara beskt gräs. Finns faktiskt både analyser och blindtester på det. Ska försöka hitta.
Koriander har däremot rätt mycket arom i hela plantan (och andra tycker av aromämnen i den underbara roten.)
En annan märklig grej är att koka långkok med svartpeppar: pepparns aromämnen bryts ner och blir beska.
Eller att låta en timjankvist koka i tre timmar. Finns tester på det också. Testa själv!
Fast det är ju trevligt när det doftar gott i köket, som en söt kock sa när jag frågade honom varför han lät kryddorna koka med i buljongen ...
Varför kokar man egentligen potatis med dill?
Har aldrig förstått mig på det.
Jessika: inte jag heller förrän jag gjorde på det här sättet;-)
Jag brukar koka potatis med några kraftiga stjälkar och sedan hackar jag dill fint och strör över den färdigkokta potatisen. Så har vi alltid gjort där jag kommer ifrån...
kraftiga dillstjälkar allså :-)
Hittade just hit. Snygg blogg med underbart innehåll! Bokmärkat och länkat, här ska läsas!
Jag blir provocerad av vad du skriver. Jag har aldrig kännt någon beska, men jag ska känna efter riktigt ordentligt i helgen med min egen dill. Jag struntar i vad vattnet har för färg och det är inte meningen att man ska äta den dill som kokat med. Sedan vill jag ha lite lite fin rå dill ovanpå den färdiga potatisen. Blindtester tror jag bara på om jag själv deltagit.
Dessutom tror jag inte att man ska underskatta vad den söte kocken sa; hur det luktar i rummet där man ska äta har en oerhörd betydelse för både aptiten och smaken, tycker jag.
Nu skrev jag ett långt vittert och roséinducerat inlägg som försmädligt försvann i cyberrymden. Kontentan var: testa först och dissa sen. Jag kommer att lyssna respektfullt. I alla fall till synes. För jag vet ju att den gamla vanan alltid segrar hos konservativa matlagare. Precis som alla svenskar som anser att majonnäs ska smaka som Findus härskna smörja.
Hick!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida