Läs!
Bra artikel. Mycket bra. Hade varit lysande om det inte hade varit för ett grovt faktafel, en lamarckism och ett par, tre luddiga slutledningar. Men det är nog bara ren och skär avundsjuka att jag är lite gnällig.
Eftersom jag beskyllts för att vara elitist löper jag nu linan fullt ut och uppmanar er att hitta faktafelet (som en dietist hittar enklast) och lamarckismen (som en biolog har skottläge på). Den åtråvärda titeln veckans matnörd kan bli er. Annars går den till den som säger något annat klokt om artikeln.
Och K, det är för att träffa människor som vår husgud artikelförfattaren Michael Pollan och Marion Nestlé och ett par höjdare till jag åker till USA. Jag tror att sådana möten förändrar världen mer än en omärklig bojkott, även om jag givetvis respekterar ditt ställningstagande.
Tack söte Erik för länken!
Eftersom jag beskyllts för att vara elitist löper jag nu linan fullt ut och uppmanar er att hitta faktafelet (som en dietist hittar enklast) och lamarckismen (som en biolog har skottläge på). Den åtråvärda titeln veckans matnörd kan bli er. Annars går den till den som säger något annat klokt om artikeln.
Och K, det är för att träffa människor som vår husgud artikelförfattaren Michael Pollan och Marion Nestlé och ett par höjdare till jag åker till USA. Jag tror att sådana möten förändrar världen mer än en omärklig bojkott, även om jag givetvis respekterar ditt ställningstagande.
Tack söte Erik för länken!
upplagd av Lisa
2/04/2007 12:03:00 fm
16 kommentarer
16 kommentarer:
Jeg leste denne artikkelen for en uke siden, og den er jo fantastisk!
Jeg likte den så godt at nå har jeg kjøpt boken "An Omnivore's Dilemma" og Marion Nestle's "What to eat" fra amazon.com. To sterke personligheter, med en filosofi helt etter min smak!
Skal prøve å finne faktafeilen, men hva betyr "lamarckism"?
Hej: Så kärt med beläst besök från Oslo. Ah, lamarckismdiagnosen är ju en del av gåtan. Faktafelet är inte betydelsebärande men ligger på ganska basic-nivå.
Jag dömer inte ut en artikel på sådana grunder men blir alltid bekymrad aftersom jag är rädd att det finns fler faktafel/slutledningar som jag inte märker.
Lamarckism skulle i det här avseendet vara tesen att man blir vad man äter.
Jesssika: Nära! Men vilket resonemang i den lååånga texten är lamarckistiskt?
För den som vill bli upplyst, bygger lamarckismen i huvudsak på två teorier:
1. Det som används ofta, ökar i storlek och styrka. Det som används mer sällan, minskar. Som exempel nämnde Lamarck (Jean Baptiste) giraffens hals, vilken ökat i längd alltefterson giraffen sträckt sig efter högre sittande blad.
2. Ärftlighet av förvärvade egenskaper; denna del av lamarckismen är den som fått mest uppmärksamhet och t.o.m. använts som riktlinje i gamla Sovjetunionens jordbrukspolitik. Det mest kända exemplet är smedens starka armmuskler, vilka enligt lamarckismen förs vidare till smedens söner/döttrar.
Artikeln är, som du redan skrivit, mycket bra, och det är den trots sina faktafel. Jag reagerade på följande stycke:
"In many cases, long familiarity between foods and their eaters leads to elaborate systems of communications up and down the food chain, so that a creature’s senses come to recognize foods as suitable by taste and smell and color, and our bodies learn what to do with these foods after they pass the test of the senses, producing in anticipation the chemicals necessary to break them down."
Författaren menar här att kroppen lär sig att hantera den mat vi äter. Darwinismen bygger i sin tur på naturlig selektion och adaption. I detta fall skulle darwinismen mena att våra kroppar utvecklats till att hantera den mat vi äter, genom att individers olika förmåga att smälta mat lett till att de som klarat detta bäst, haft störst framgång inom fortplantning och därmed fört sina framgångsrika "matsmältningsgener" vidare.
Den var femton sidor lång när man skrev ut den och jag har bihåleinflammation så den starkt sammanfattade slutsatsen att man är vad man äter är vad jag lyckades prestera. Och på sätt och vis bidrar väl den föreställningen också till övrig förvirring runt hur och vad man ska äta.
Jag skulle nog säga att lamarckismen är beskrivningen av hur växter utvecklas i samspel med djur:
"A gradual process of mutual adaptation transforms something like an apple or a squash into a nutritious and tasty food for a hungry animal. Over time and through trial and error, the plant becomes tastier (and often more conspicuous) in order to gratify the animal’s needs and desires, while the animal gradually acquires whatever digestive tools (enzymes, etc.) are needed to make optimal use of the plant"
Det är ju inte direkt _fel_, men omvänd kausalitet; anledningen till att växter blir smakliga är ju att smakliga växter är mer framgångsrika för att det är de som sprids mest...
Och vad gäller faktafelet skulle jag satsa på hans beskrivning av HFCS:
"Put another way, our bodies have a longstanding and sustainable relationship to corn that we do not have to high-fructose corn syrup. Such a relationship with corn syrup might develop someday (as people evolve superhuman insulin systems to cope with regular floods of fructose and glucose), but for now the relationship leads to ill health because our bodies don’t know how to handle these biological novelties"
Mig veterligt beter sig HFCS precis som vanligt socker i kroppen, och den enda anledningen till att HFCS blivit så populärt i USA är att det är billigare än vanligt socker pga en kombination av handelshinder och jordbruksstöd till majsodlare...
Halv poäng till Björn: Tja, det var snarare lamarckismen jag var ute efter i den harangen. Våra kropar utvecklas inte till att tåla mer fruktos om det inte sker en betydande sexuell selektion beroende på insulinresistens eller om det i hög grad påverkar avkommans överlevnad.
Jag håller med Pollan om att vår kropp kan hantera majs bättre än HCF (även om det är lite luddigt uttryckt). Vi kan nämligen i ett par klunkar söt dryck få oss massor av HCF. Äter vi majs regeleras mängden av mättnad + att vi får i oss en massa annat bra samtidigt.
FYI: Lamarck var ungefär samtida (något tidigare) med Darwin och ansåg att giraffer utvecklat långa halsar för att de sträckte sig mot födan. Sanningen är att de långhalsade överlevde och fick fler långhalsade ungar. Alltså: Lamarckism är tron på att förvärvade egenskaper förs vidare. En anledning till att även Farwin lutade ditår under senare år var att man missbedömt jirdens ålfer och hade provlem med tidsramarna (och en del annat.)
Lisa: Jovisst, onekligen. Det jag stör mig på är nog mest att han jämför HFCS med majs; det relevanta att jämföra med är ju egentligen sackaros, eftersom det är det som HFCS ersatt som ingrediens...
Det är klart att en majskolv är bättre mat än en HFCS-sötad coca cola, men på nåt sätt tror jag inte det är det vi kommer ersätta colan med...
Han säger inte att fruktos är bättre än annat socker men resonemanget ingår i ett större sammanhang. Han menar att när vi renframställer ett näringsämne/rådbråkar mat kan vår kropp inte hantera det.
Hela hans artikel går ju ut på att näringsämenen ska konsumeras i mer ursprungliga former. Så att jämföra med andra renframställda kolhydrater är ju onödigt.
Cola ingår inte i ekvationen över huvudtaget. Oavsett vad den sötas med.
Jag tycker att jämförelsen mellan HCF och majs är ytterst relevant (även om den är lite luddigt formulerad). Det är inte fruktos i sig som är skadligt utan sättet vi konsumerar den på.
Jfr med sockerlobbyn som försöker att få vanligt socker att framstå som naturligt eftersom det är en "naturprodukt".
För övrigt: Fruktos metabiliseras inte alls på samma sätt som sackaros/glukos utan tar omvägen via levern och har därför t ex lågt GI, men har inte visat sig vara ett dugg bättre. Kanske sämre i stora doser.
Jag läset Eriks översättning och sammanfattning på http://mymarkup.net/blog/archives/011127.html#comment-60160 men jag gillar verkligen inte:
"# Undvik även sån mat som utger sig för att vara bra för hälsan.
# I synnerhet mat som innehåller ingredienser som är a) obekanta, b) omöjliga att uttala, c) är fler än fem.
# Undvik stormarknaden så ofta det går."
Speceillt "synnerhet mat som innehåller ingredienser som är a) obekanta", alltså det är ju det som är spänannde, som t ex anledningen till att jag vågade köap de där röda bären du fotograferade häromdagen som du köpt på Teheran Market.
Martin: Läs artikeln inte sammanfattningen så förstår du. Obekanta ingredienser är sådant som inte är råvaror utan tillsatser.
Fler äm fem ingredienser håller jag inte med om heller. Då faller en vanlig curry bort.
Sorry, har inte tid att förklara en artikel på 12 sidor. LÄS!
Ja, det där med fem ingredienser gäller ju faktiskt inte maträtter utan "food products", och en del av den stora poängen med den här artikeln är ju idén att äta "mat" i stället för "produkter".
Hemlagad curry är det väl ingen som klassar som "highly processed", och knappast pot-au-feu heller, fast den har massor av ingredienser.
Förstörs kostfiber av djupfrysning? Visste jag inte. Försökte googla mig runt och upplysa mig, men alla sidor som skulle kunna vara relevanta är helt oförståeliga för en humanistisk konstnärstyp som jag.
Egentligen tycker jag att det bästa med den här artikeln inte är egentligen vad den säger (för det har jag fattat för länge sedan, krävs bara litet sunt förnuft och kanske en god dos exponering för traditionnel matkultur), utan att den är så välformulerad och rolig. Referenser till "the silence of the yams" och meningar som "All tomatoes are not created equal" älskar jag.
Fast jag är förstås rätt lättroad.
Ja Lisa, jag förstår att det är därför du åker till USA. Jag skulle själv vara frestad att göra det om jag hade möjlighet.
Även om jag självfallet respekterar din åsikt, så är jag inte säker på att du har rätt vad gäller bäst effekt. För vi vill ju båda vara pragmatiska och uppnå effekt. Jag tycker inte att min bojkott är omärklig och tycker att det är lite sorgligt när argumentet kommer upp att det inte spelar någon roll vad man gör som individ.
Jag tror dessutom att det skulle ha stor effekt ganska snart om många forskare från hela världen slutade åka på konferenser till USA med hänvisning till att deras mänskliga rättigheter inte kunde garanteras. Att åka till USA och tala med redan regeringskritiska amerikaner tror jag inte har någon effekt alls.
Tyvärr är amerikanerna de enda som klarar av att hålla dessa konferenser. Det har gjorts ett försök att hålla en i England men den ställdes in. Så det är Chicago eller inget. Temat för konferensen är uthållighet, äkthet, tradition och ekologi.
En bojkott av konferensen skulle i första hand försvaga viktiga krafter som arbetar för detta. Och spela andra krafter i händerna.
Jag tror att det är väldigt viktigt att opnionsbildare och matnördar åker och träffar varandra och tar del av varandras tankar. Finns det ingen stor, välorganiserad bojkott med gemensam agenda blir det tyvärr väldigt liten effekt.
Om jag jämför de två effekterna så blir svaret enkelt. Dessutom är det lite svårt för oss att bojkotta USA eftersom Johans familj (som arbetar aktivt mot Bush) bor där.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida