Matälskare blir inte tjocka

När jag var i USA i april blev jag chockerad. Fetmaepidemin är skrämmande; och den är på väg hit. Vi som arbetar med mat har ett ansvar att visa att man kan leva ett liv i hedonistisk hänryckning utan att bli smällfet. Därför har jag och Dorotea Bromberg kommit överens om att min nästa bok ska handla om hur matälskare äter. Få av oss är nämligen tjocka.

Det som gör dig riktigt fet är stillasittande och mat du egentligen inte blir lycklig av. Vi matälskare är ständigt på språng, alltid på jakt efter nya smakkickar. Det håller oss raska och rörliga.

Men måste man inte ge upp en massa njutning om man ska äta nyttigare? Tja, det beror på vad man menar med njutning. Njutning behöver inte vara att äta mycket. Att njuta av mat är inte begränsat tilll det korta ögonblick du känner smaken. Vi matälskare tycker att det är minst lika roligt att planera, shoppa och laga maten som att äta den. Att tala (läs:skryta) om den och att skriva om den förlänger och förhöjer behaget ytterligare.

Matälskare är sällan pinnsmala heller. Men de där fåtalet extra kilon en del av oss bär på är resultatet av nattsvart choklad, jungfrulig olivolja och små rara ostar. Med andra ord: det har varit värt det.