Fel, fel, fel!

Chirac har tvärfel! Att Berlusconi var förryckt visste vi sedan tidigare. Härförleden retade herrarna upp finska folket genom att tvärdissa deras matkultur. Naturligtvis måste jag försvara mitt nya favoritgrannland. Finlands smak är vår! Så här, efter två veckor i det pellejönsarna anser vara ett gastronomiskt U-land, listar jag fem skäl att att ta med shoppingvagn och kylväska nästa gång ni åker till Helsingfors:

5. Alla charkuterier i en genomsnittlig charkuteridisk är inte bara ätliga; de flesta av dem är förträffliga. Gotler-korven är vårt brödrafolks motsvarighet till medwurst eller mortadella. Den innehåller inte bara 67 procent kött utan bjussar även på ljuva toner av bland annat muskotblomma, vitlök, korianderfrö och lite chili. Syltan rockar inte fett — för den har bara 4 procent men däremot smak i överflöd. Den basturökta skinkan är värd en resa bara den.
4. Filbunken som heter viili har ett tunt skikt gul grädde och en konsistens mellan gräddfil och långfil. Lika läcker när fetthalten bara är en ynka procent. Ät med mald torkad ingefära oppanpå.
3. Lakritsen är färskare, mer aromatisk och ... ja, helt enkelt makalöst mycket godare än någon annanstans.
2. Karelska piroger är nästan okända i Sverige. Och uppenbarligen i Italien och Frankrike också. Hur kan man nödföda smaka så bra? Ett tunt skal av grovt rågmjöl sveps till hälften runt risgröt. Jo, jag vet precis hur räligt det låter men det smakar bondskt rejält och samtidigt sublimt även utan en klick av ägghack bundet med mjukrört smör.
1. Brödet. De sydeuropeiska herrarnas baguetter och cornettos bleknar vid en jämförelse surbrödet, surskorporna, skärgårdslimpan och allt det andra mustiga, murriga som trängs i brödhyllorna.

Nej, mina bästa herrar; efter att ha ätit lite i Helsingfors kan jag meddela att det är just er matimperialism i form av undermåliga ciabattor, pesto och smaklös brie som är hotet mot finska folkets smaklökar.

PS. Finsk överkurs för matnördar: Nejonögon, leverlåda och memma.